Ja, det var riktigt kul att spela med dem. Det var som sagt i Chronopia men de var inte därifrån utan nyinflyttade och ljög om att de var adelsmän från någon annan, mindre stad för att få mer respekt osv. Ingen som spenderade lite tid med dem trodde dock på deras historier då de inte var varken vältaliga eller kunde speciellt mycket om etikett. De försökte också ofta överglänsa varandra i deras historier, speciellt när vackra damer var i närheten, vilket oftast resulterade i slagsmål och en misslyckad lögn.
Den tredje spelaren var en stor barbar. Honom hade vi kul med genom att vi startade bråk på tavernor som han drogs in i och sedan gömde vi oss för titta på och se hur bra han var på att slåss.
Min karaktär hade också varit magikerlärling en kort period. Han hade dock blivit utkastad med huvudet före då han förstört en massa saker och inte alls hade tålamod till att plugga. Han kunde 3-4 minimagiska besvärjelser som användes för att ställa till med sattyg (besvärjelsen örfil tillsammans med buktaleri var bra att starta bråk med
).