Det är som zen, ungefär.
Det går inte om man försöker. Jag har till och med en gång skrivit ett spel där jag satt och HOPPADES på att de skulle gå och slakta orcher, och så spånade spelarna ur och gjorde något helt annat.
Sedan har jag skrivit äventyr som skall gå ut på diplomati och problemlösning och så går nån jävel och kastar Magic Missile på borgmästarn och sedan är det kört.
Jag tror ärligt talat att det har att göra med stämning och mentalitet hos spelarna, och jag har övergått att betrakta detta som styrt av biorytmer eller något annat mystiskt.
Men:
*Alla spelar nåt som oftast inte kan slåss... Commoners. Eller Wizards. Eller Kobolds.
*Klargör från början att det ínte BLIR så mycket våld. Om alla är köpmän eller tjuvar eller diplomater eller missionärer eller upptäcksresande så kanske det blir äventyr utan våld.
*Ge fan i att hota spelarna. Det här spelar ingen roll för de kommer att se hot i varje buske i alla fall, men jag har själv råkat ut för äventyr på konvent som menat att vara 'nu skall vi tala med SLP' och sedan har detta bestått i att de hoppar på oss och säger GE ER!!!
*Ge inte spelarna anledning att använda våld aktivt heller. Det är svårare än att inte använda det passivt (dvs. försvara sig) för man vet inte vad spelarna kan få för sig.
*Låt grejer som spelarna vill göra för att lösa saker med list, diplomati eller spring i benen lyckas. Jag menar, det finns skills och spells som hjälper mot sådant. Man behöver ju inte ha skyhöga DC för sådant.
*Belöna spelarna när de lyckas. Ta CR på göbben de övertalat eller smygit förbi eller lurat på allt hans guld och kör på den som XP-mätare.
Erik, känner att han upprepar vad andra sagt med nya ord, men det är ändå mest zen.