Amrens anteckningar 1
Kära dagbok.
Allt ser lite ljusare ut. Min akuta brist på pengar verkar ha fått en lösning. Eller i alla fall en möjlig lösning. Jag ska nämligen, trot eller ej, ut på skattjakt! Nyligen stötte jag nämligen på några som på nått sätt fått reda på att det ska finnas skatter och annat i det så kallade Viskande valvet. När man tänker efter så låter det inte alls ologiskt: alla andra kummel ute på heden är ju sedan länge plundrade och innehåller numera ingenting av värde. Viskande valvet däremot har länge ansetts som hemsökt och även om det ryktet lockat till sig vissa, jag själv t.ex. har ju smugit in en bit för att vinna ett vad, så har ingen, mig veterligen i alla fall, vågat sig längre in än att man fortfarande kan ana utgångens ljus. Så det som en gång i forntiden lades där ligger nog kvar, väntandes på några djärva nog att våga sig ner i mörkret.
De jag ska bege mig dit med är förresten några riktigt udda fåglar. Först är det vår informelle ledare Merwyn. Han är Pelorpräst och verkar mest se vår expedition som något slags heligt uppdrag mer än en skattjakt. Det må vara hur det vill med den saken. Om han vill sprida Pelors ljus i världens mörkare vrår och har bestämt sig för att börja i Viskande valvet så får han väl göra det. Så länge vi får med en och annan värdesak på köpet så följer jag med. Han verkar dock vara ganska ok, om än lite väl träig. Han är dock ingenting mot sin kamrat, Newlin. Vid de tio, vilket exemplar! Han är en till Pelor vigd krigare och är stor och bastant som en tegelvägg, och med ungefär samma utstrålning. Han säger nästan ingenting och följer Merwyn som en hundvalp. Och OM han säger något så är det oftast ”Det är Pelors vilja”. Fast det är klart, han är klädd i stål från topp till tå och svärdet vid hans sida ser ut att vara välanvänt, så det kanske inte kommer vara så dumt att ha honom vid sin sida. I morgon ska vi träffa två till som ska med på expeditionen. Jag hoppas de är roligare.