Nekromanti [D&D 3.5] Age of Worms …

[lokomotiv_UBBT]

Re: Om enlarge person ...

storlek Large och tar upp fyra rutor i stället för en

Innebär det att man får tillgagna sig storleksförändringar grundegenskapsmässigt i monstermanual?

 

[thark]

Re: Om enlarge person ...

Nej, effekterna är precis de som Dante beskrev till fullo, varken mer eller mindre.

(Tekniskt sett, man får +2 styrka av besvärjelsen, men en Large-varelse har -1 to hit, vilket i netto ger ±0 to hit; -2 dex av besvärjelsen plus den -1 AC som en Large-varelse har ger summa -2 AC.)

Se besvärjelsen.

Ja, kombinationerna av besvärjelsens effekter och förstoringens effekter gör det förvisso lite struligt att hålla reda på om man inte tänkt efter i förväg. Ännu roligare får man om man kombinerar ytterligare två-tre "buffar" som har multipla effekter, såsom Divine Power och liknande.

 

[lokomotiv_UBBT]

Re: Om enlarge person ...

so enlarge on a large creature?

 

[thark]

Re: Om enlarge person ...

Läs regeltexten.

Det faller till att börja med på att målet måste vara av Type: Humanoid. Jag kan inte offhand komma på någon sådan som är större en medium—de tenderar isåfall att vara t ex Monstrous Humanoid, Giant eller något annat. Notera även att så som besvärjelsen är skriven blir även en Small-filur uppstorad direkt till Large.

(Det är dock möjligt att det finns någon FAQ eller liknande klarifiering som tar upp dessa specialfall.)

 

[Rising]

Re: Om enlarge person ...

Notera även att så som besvärjelsen är skriven blir även en Small-filur uppstorad direkt till Large.

Va?

"This increase changes the creature’s size category to the next larger one."

Som jag tolkar det så står det en massa om de specialregler som infaller OM man förstorar en varelse så att den blir Large, vilket antyder att det inte alltid är fallet.

"A humanoid creature whose size increases to Large"...

---

På vilket sätt menar du att jag missförstår besvärjelsen?

 

[thark]

Jag läser som en kråka. Ursäkter.

Ja, jag måste ha läst riktigt snett när jag fick det till det. (Då har jag ändå använt besvärjelsen säkert 50 ggr i senaste D&D-kampanjen jag spelade, men det var förstås alltid på partymedlemmar av medium-storlek.)

Dock, det som skiljer sig är ju just storleken (dvs rutor som figuren tar upp och reach); påverkan av grundegenskaper etc är fortfarande som besvärjelsen anger, och size mods för to hit/ac är alltid -1 för att gå upp en storlekskategori (small -> medium gör att grundmod går från +1 till 0, large -> huge går från -1 till -2, etc, dvs netto -1 i vilket fall).

Kan inte nån av er tokexperter med alla miljarder monsterböcker istället motbevisa mig med att hitta ett par exempel på kritter av Type: Humanoid som är Large eller större?

 

[Rising]

Re: Spjut och sköld del 2

Däremot är det mycket vanligare att ha en 3 meters variant(dori) med en motvikt med spetts. Den torde ge en räckvidd på ca 3m och alltså kunna räknas ha en Reach 10´ Då längden och motvikten gör den något klumpigare så är ett avdrag på 2 helt ok.

Jag tror att alla de gamla grekerna skaffade sig Monkey Grip. Med den featen kunde de - precis som du säger - använda ett stort vapen i en hand med ett avdrag på -2, och detta utan att friforma.

I regel skulle jag kräva att man hade andra - liknande - feats, om man ville lösa de idéer du har angående makedonierna och de boetianska sköldarna. D&D 3.X är ju ett spel som sätter betydligt större vikt vid en krigares feats än dennes utrustning, och det tycker jag att man bör behålla. Så det följer spelets anda mer strömlinjeformat om man skulle köra som så att man hittar på nya feats om en krigare eftersöker någon ny möjlighet att slåss, än att hitta på nya regler för hur man kan använda sin utrustning. Jämför exempelvis med feats såsom Off-Hand Parry, m.m. Även om det i verkligheten kanske har mer med vilken utrustning man bär huruvida man får det enkelt att parera med sitt andra vapen, så gör D&D det till en fråga om hur rollpersonen har tränat.

 

[Rising]

Re: Spjut och sköld del 2

det finns ju en uppsjö av deformerade avarter till vapen så som merkuriskasvärd, taggiga-kedjor och dubbelhövdade stridsgissel.

Rent spelmässigt så hanteras dock dem alla av ett par enkla regelpaket. Det gäller även för spjuten, som kan kastas och/eller göra dubbel skada mot chargeande fiender, beroende på dess längd. Så de är redan deformerade och har redan specialregler. Skall man då ge långsjutet ytterligare möjligheter (såsom möjligheten att bära det i en hand och att kunna trippa med det) behöver man öka alla andra vapens möjligheter också för att balansera dem mot varandra, och då får man väldigt kluddriga regler samtidigt som vapnen också blir mer lika varandra. Vilket jag faktiskt tycker låter tråkigt.

men att lära sig att hålla ett vapen som är avsett att brukas i en hand skall kräva en feat.

Hade vi efterfrågat realism så hade vi behövt ändra många mer grundläggande saker hos D&D-reglerna än så.

Om jag hade varit SL så hade jag nog sagt "okej, rent kosmetiskt kan vi säga att du har det där långa spjutet, men rent spelmässigt så kommer vi hantera det som ett shortspear", precis såsom jag ofta kan tänka mig att man vill göra i andra fall. Man kanske vill ha ett vapen som beter sig som en halberd men anser att sådana vapen är fula och att ett spjut skulle vara snyggare och mer passande till ens alvkrigare. Då löser man det helt enkelt så; man skriver upp halberd men säger att man har ett spjut. Man skiljer helt enkelt på det kosmetiska och det regelmässiga.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Spjut och sköld del 2

Kunde man inte sköta det som så att spjutet egentligen har två grader av proficiency -- både som simple och martial weapon? Det innebär att de mer krigiska klasserna (som kan använda samtliga martial weapons) kan använda spjut + sköld och liknande vapenuppsättningar, medan de som inte har den träningen får hålla till godo med dubbelhandsfattning.

 

[Rising]

Re: Spjut och sköld del 2

Så om jag accepterar att spjutet behöver två händer för att kunna göra dubbelskada mot någon som utför en Charge, Det vill säga från tar utrustningen den förmågan och istället ger den reach och one handed så har ingen obalans uppstått. Utan man har fått en ny häftig möjlighet, det tycker inte jag är tråkigt. Tycker du?

Jag tycker faktiskt det låter alldeles för munchkinbra. Det enda andra vapnet som tillåter reach med en hand är lansen, och då enbart om den används från ens riddjur. Jag tycker inte att antichargeförmågan är lika bra som att få en hand över, och den flexibilitet ditt förslag öppnar för - där ditt vapen skulle få olika egenskaper beroende på vad du gjorde med offhanden - är ju en extra tillgång i sig, vilket gör vapnet ännu bättre.

Så... Tja, Dante bestämmer, men om jag hade varit DM så hade jag inte tillåtit det. Jag hade sagt; "nej, men vi kan göra ett nytt Martial Weapon som är som ett Long Spear, fast det ska kosta 10 gp och kunna användas med en hand. Detta spjut kommer dock inte att kunna readyas mot en charge action för att utdela dubbel skada. Då blir det ju alldeles för bra."

Du får ju jämföra ditt vapen med en Glaive (som är ett martial weapon, och som saknar specialförmågor). Vad har glaiven för fördelar gentemot ditt förslagna vapen? Jo, den gör 1d10 istället för 1d8 i skada. Det tycker inte jag väger upp fördelarna med att kunna göra dubbel skada mot chargeande fiender eller alla de fördelar som följer av att få en arm fri. Särskilt inte när vapnet både är billigare och räknas som simple (!). Det är liksom inte ens i närheten av att vara balanserat.

Du är ju rena rama superkobolden Danielsson.

 

[Organ]

Amrens anteckningar 1

Kära dagbok.

Allt ser lite ljusare ut. Min akuta brist på pengar verkar ha fått en lösning. Eller i alla fall en möjlig lösning. Jag ska nämligen, trot eller ej, ut på skattjakt! Nyligen stötte jag nämligen på några som på nått sätt fått reda på att det ska finnas skatter och annat i det så kallade Viskande valvet. När man tänker efter så låter det inte alls ologiskt: alla andra kummel ute på heden är ju sedan länge plundrade och innehåller numera ingenting av värde. Viskande valvet däremot har länge ansetts som hemsökt och även om det ryktet lockat till sig vissa, jag själv t.ex. har ju smugit in en bit för att vinna ett vad, så har ingen, mig veterligen i alla fall, vågat sig längre in än att man fortfarande kan ana utgångens ljus. Så det som en gång i forntiden lades där ligger nog kvar, väntandes på några djärva nog att våga sig ner i mörkret.

De jag ska bege mig dit med är förresten några riktigt udda fåglar. Först är det vår informelle ledare Merwyn. Han är Pelorpräst och verkar mest se vår expedition som något slags heligt uppdrag mer än en skattjakt. Det må vara hur det vill med den saken. Om han vill sprida Pelors ljus i världens mörkare vrår och har bestämt sig för att börja i Viskande valvet så får han väl göra det. Så länge vi får med en och annan värdesak på köpet så följer jag med. Han verkar dock vara ganska ok, om än lite väl träig. Han är dock ingenting mot sin kamrat, Newlin. Vid de tio, vilket exemplar! Han är en till Pelor vigd krigare och är stor och bastant som en tegelvägg, och med ungefär samma utstrålning. Han säger nästan ingenting och följer Merwyn som en hundvalp. Och OM han säger något så är det oftast ”Det är Pelors vilja”. Fast det är klart, han är klädd i stål från topp till tå och svärdet vid hans sida ser ut att vara välanvänt, så det kanske inte kommer vara så dumt att ha honom vid sin sida. I morgon ska vi träffa två till som ska med på expeditionen. Jag hoppas de är roligare.

 

[Organ]

Amrens anteckningar 2

Kära dagbok.

Vår expedition är komplett. Idag träffade vi de övriga och de visade sig vara två magiker vid namn Rhys och Jeninna. Rhys är en liten tanig kille med röd mantel och bockskägg. Han tycker om att använda krångliga ord och verkar ha ganska höga tankar om sig själv. Jeninna är en person jag inte riktigt vet var jag har. Ena sekunden så är hon hur trevlig som helst, för att sedan plötsligen vara rena isdrottningen. Hon är dock en riktig pudding! Vem vet vad som kan hända ifall jag spelar mina kort rätt…

Vi har nu pratat ihop oss och har bestämt oss för att ge oss av i morgon när dagen bräcks. Vi skildes åt för att på varsitt håll anskaffa det vi behöver för expeditionen. Jag skaffade mat, rep, en änterhake och lite annat. Dessutom fick jag mitt svärd slipat. Hoppas det inte behövs användas men man vet ju aldrig. Lika bra att vara förberedd.

 

[Organ]

Amrens anteckningar 3

Kära dagbok.

Vi möttes där vi bestämt och begav oss utan dröjsmål iväg. Jeninna verkade aldrig ha varit utanför Diamond Lakes hank och stör. Herregud, hon kunde inte ens ta på sig ryggsäcken utan att trassla sig in i den utan jag fick lov hjälpa henne! Dessutom hade hon packat den för full så den blev för tung för henne. Jag blev till slut tvungen att ta några av hennes grejor i min packning.

När vi kom fram beslöt vi oss för att helt sonika traska in. Vi ville inte dröja då vi fått reda på att det fanns andra, nyanlända skattletare i trakterna. Vad vi hade hört var dock att de begett sig till en annan del av grävfältet men vi ville inte riskera att springa på dem i onödan då sådant lätt kan leda till trubbel, framförallt när de inser att de kammat noll i sitt letande medan vi bärgat storkovan.

Sagt och gjort så begav vi oss in i gången som ledde rätt in i gravkullens sida. En bit in i tunneln så blev vi plötsligen angripna av en liten flock vargar som tydligen gjort kryptan till sitt tillhåll. Under den korta strid som följde visade Rhys värdet med att ha trollkunniga med i sällskapet då han med en kort handviftning gjorde slut på ett flertal av dem. I framtiden ska jag behandla trollkarlar med lite mer respekt. I vargarnas lya hittade vi rester av andra, mindre lyckosamma plundrare.

Längre bort i valvet stötte vi på ett stort rum med någon slags sarkofagliknande tingest i mitten. Efter att ha undersökt den lyckades vi emellertid aktivera någon form av öppningsanordning för plötsligen öppnade sig ett schakt i ena änden av rummet. Efter att ha mixtrat lite till så öppnade sig ett till, varpå vi insåg att vi nog kunde öppna fler genom att bara fortsätta att vrida på vredet. Längre kom vi dock inte innan det hördes ett olycksbådande rasslande från ett av hålen och innan vi hunnit göra mer än att bara dra oss bort från dess omedelbara närhet så vällde det plötsligen upp en veritabel flodvåg av knytnävsstora skalbaggar! Jag och magikerna satte oss i säkerhet genom att fly upp på sarkofagen men Merwyn och Newlin blev båda ansatta av de myllrande insekterna som bet dem och uppenbarligen orsakade dem både smärta och obehag! Värre blev det dock när det ur schaktet sedan följde en gigantisk spindelvarelse, större än ett rejält tilltaget vagnshjul, som kastade sig över de båda Pelortrogna. Efter en vild kamp där besten till slut fick bita i gräset flydde vi hals över huvud ut från kumlet med de svärmande insekterna förföljande oss nästan hela vägen ut. Vi var rejält illa däran. Skalbaggarnas bett var tydligen frätande då både Merwyn och Newlin hade stora, rinnande bitsår, bra mycket större än vad bara baggarnas käkar kunnat orsaka. Merwyn var så illa skadad att han endast räddats till livet av att Newlin med dödsförakt kastat upp honom på sina axlar och släpat honom därifrån, någon Merwyn näppeligen var kapabel till själv.

Nu har vi begett oss till en närbelägen bondgård för att söka nattlogi i deras stall och slicka våra sår. Vi har dock inte gett upp än utan smider planer för att ta oss ann skalbaggeflocken som lurar nere i valvet. Vi är vid gott mod.

 

[Organ]

Amrens anteckningar 4

Kära dagbok.

Vi har formulerat en plan. Vi ska bygga en mindre barrikad av halm och annat lättantänt bråte som vi preparerar med olja i en smal passage nere i valvet. Efter att ha lockat till oss skalbaggarna och fått dem att anfalla oss där vi står bakom barrikaden så ska vi tända på den och, förhoppningsvis, bränna sönder dem alla. De som eventuellt tar sig igenom ska vi helt sonika skyffla tillbaka med sopborstar. Planen är genial i all sin enkelhet och kan inte misslyckas!

Planen gick i lås! Skalbaggarna kom som förut vällande upp ur hålet när vi förde lite oväsen för att, precis som planerat, möta sin undergång i den preparerade halmen. Vi har nu bestämt oss för att klättra ner i schaktet för att undersöka det vidare. Jag hoppas det nu är tömt på skalbaggar!

Vid de nio, här går det vilt till! Vi klättrade ner för schaktet och fann oss i en serie trånga rum sammankopplade med korridorer. Där fann vi även ett par skalbaggar, likadana som de vi mötte tidigare, fast bara mångdubbelt större! Dessa expedierades dock raskt utan större problem. Märkligt nog så var deras mindre släktingar betydligt svårare att tampas med. Emellertid så bleknade allt motstånd vi stött på hittills när plötsligen, till vår stora skräck, en staty som stod i ett av rummen vaknade till liv och angrep oss med sina väldiga stennävar! Våra attacker på den slog bara loss mindre skärvor från den, hur hårt vi än slog. Till och med den armstarke Newlin hade problem att göra mer än bara märken i den med sin stridsklubba. Först när Rhys lyckades fälla statyn genom att kasta en besvärjelse som oljade in dess fötter lyckades vi få kraft nog i våra slag för att krossa den. I ren förskräckelse så slutade vi slå först när den låg i småbitar, långt efter att den slutat röra sig!

Den enda vägen vidare verkar vara via en trappa som leder neråt från en av korridorerna. Den är dock vattenfylld och när vi som bäst stod där och funderade över hur vi skulle ta oss vidare så reste sig plötsligen en varelse till synes gjord av vatten fram ur det svarta djupet och lyckades slita ner Merwyn för att försöka dränka honom! Med hjälp av en välkastad eldbesvärjelse från Jeninna lyckades vi dock rycka tillbaks honom igen. Jeninna hävdar att hennes magi fördrev varelsen för gott och att vi inte behöver oroa oss mer för den. Jag hoppas verkligen det!

Vi vilar nu upp oss innan vi försöker ta oss vidare genom den vattenfyllda trappan. Vi har undersökt den lite närmare och kommit fram till att den vattenfyllda delen bara borde sträcka sig ett par meter in och att det på andra sidan ligger ett rum med luft. Om en stund ska vi bege oss vidare.

Jag hittade förresten en ring i ett av rummen där vi stötte på de stora insekterna. När vi kommer tillbaka till Diamond Lake ska jag kolla vad den kan vara värd hos mäster Tidwoad.

På det hela ser det ganska bra ut. Vi har visserligen stött på en hel del otäckheter nere i Viskande valvets irrande gångar men vi är vid liv och vid god vigör. Dessutom så har vi lyckats bärga i alla fall några värdeföremål.

 

[Nightowl]

Re: Spjut och sköld del 2

Det tycker jag låter rimligt - det har dessutom ett prejudikat i hur Bastard Sword och Dwarven Waraxe fungerar.

Erik

 

[Dante]

Amen självklart! ...

Varför tänkte inte jag på det. Det är klart att det ska funka så.

Longspear
A longspear is too large to use in one hand without special training; thus, it is an exotic weapon. A character can use a longspear two-handed as a simple weapon. A longspear has reach. You can strike opponents 10 feet away with it, and you can use it against an adjacent foe with a –4 penalty on the attack roll. If you use a ready action to set a longspear against a charge, you deal double damage on a successful hit against a charging character.

Det innebär alltså att Newlin skulle behöva Exotic Weapon Proficiency (longspear) för att kunna hantera spjutet med en hand (då helt utan avdrag på vare sig AC eller attackslag). Eftersom jag är en god och förstående DM låter jag förstås Herr Nils retroaktivt byta ut Weapon Focus om han så önskar.

 

[Dante]

Tokexperten svarar ...

Kan inte nån av er tokexperter med alla miljarder monsterböcker istället motbevisa mig med att hitta ett par exempel på kritter av Type: Humanoid som är Large eller större?

Stingtail (Large humanoid [reptilian]), Monster Compendium: Monsters of Faerûn, s. 15 – men det tycks också vara den enda (och den är dessutom till 3.0).

 

[Guest]

Jeninnas krönika

Så äntligen har jag hittat några personer som kan hjälpa mig från den här tråkiga hålan. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag skall tycka om de andra i gruppen. Två av dem, pelor grabbarna, var riktigt tråkiga även om de visade sig vara till nytta när vi mötte motstånd.
Nåja, de principfasta typerna är alltid de lättaste. De kommer inte tillåta att det händer något med lilla mig så jag känner mig ganska säker i deras sällskap *fnitter*
Jag tror jag gillade Amren bäst. Han är den enda som inte verkar ha någon agenda. Kan inte säkert sätta fingret på Rhys... jag kanske får utforska honon närmare, tihi.

Fast grottan var en enda stor besvikelse, farligheter i nästan varenda rum! Och minsta lilla glimmer lägger prästen vantarna på till sin "församling" jo jo. Fast det var en del prat om att låta Amren vara vår skattmästare, jag får nog bearbeta prästen på detta. Jag tror att Amren skulle vara mycket bättre att handskas med pengara.

Jo grottan, ursh säger jag bara, och kallt var det också! Hade det inte varit för Amren hade jag fått bära all packning själv också, i ett sällskap med fyra fullvuxna karlar hade man ju hoppats på lite mer hjälpsamhet.

Förhoppningsvis är det tomt förrutom oss nu, lite otäckt när allting är så spöklikt. Fast det skall bli intressant att se vad som finns i det vattenfyllda rummet vi stannat vid. Hoppas bara ingen förväntar sig att jag skall bada i det där kalla (och smutsiga!) vattnet för det kan de glömma. Merwyn har redan tagit sig ett dopp så det kan han gott fortsätta med!

 

[Dante]

Rollpersonerna – level 2 ...

Organs rollperson: Amren, human rogue 1/scout 1 (685 kB).

Pox’ rollperson: Jeninna, human sorcerer 2 (574 kB).

Magnus’ rollperson: Merwyn, human cleric 2 (620 kB).

Herr Nils’ rollperson: Newlin, human crusader 2 (591 kB).

Risings rollperson: Rhys, human wizard 2 (631 kB).

Alla rollpersoner i stat block-format (80 kB).

Referenskort för rollpersonernas nya class abilities, feats och spells (69 kB).

Från och med nu är det försent för spelarna att ändra sina rollpersoner (bortsett från att rätta eventuella fel förstås).

 

[Guest]

Re: Rollpersonerna – level 2 ...

Ser bra ut men nu har jag fått mystiska bonusar i diplomacy, disguise, intimidate of sleight of hand i stället.

Inte för att jag klagar om den snälla spelledaren promt vill ge mig bonusar i färdigheter