Nekromanti (d&d 5th-ish) Skymningspesten

[.113]

Jag tänkte jag skulle skriva ner det som händer, mestadels för att det är enklare att sammanfatta här än på papper som jag lättare kan tappa bort, eller min dotter kan "låna" så det försvinner bitar... Den här kampanjen eller vad det nu blir började pga att en av mina 4 spelare inte kan spela lika ofta som oss andra och istället för att köra honom som en npc valde jag att starta en ny "backup kampanj" att köra då han inte kan. Det har nu resulterat i detta..

Startgruppen:

Remiel, "Remmy" 13 år. Halvkort, tanig pojke med kortklippt mörkt hår. Modern dog i sjukdom för 8 år sedan och fadern, som numera jobbar i byvakten, dricker ofta sedan hon dog. Han blir på dåligt humör av drickandet och slår ofta sin son. Remy har när vi startar hjälpt en kringresande forskare vid namn Samos att sortera böcker, hämta saker och allmänt som en betjänt. I gengäld har han lärt sig läsa och skriva, samt lite om historia och magi. Han börjar med 2 cantrips, Light och Mage hand, samt level 1 magin Detect magic.
Skills Arcana, History och Athletics.
Stats: Str 12, Dex 14, Con 13, Int 15, Wis 12, Cha 13.

Nikolan, "Niko" 14 år. Äldsta pojken med några månader, störst fysiskt och den mest utåtriktade av de tre, även om han ärvt en hel del grova ord av sin far. Håller sitt smutsblonda hår kort för att det inte ska falla i ögonen under fisket. Fadern är fiskare och dessutom "kapten" för en av de två större tiomanna-skeppen som används, medan modern är sömmerska. Niko jobbar hårt de flesta dagarna på båten med sin far. Niko har dessutom en yngre syster, Ilva 8år gammal.
Skills: Athletics, Perception och Survival
Stats: Str 14, Dex 11, Con 14, Int 10, Wis 13, Cha 15.

Cedric, 14 år. Några år yngre än Nikolan och den som gett Remmy och Niko deras smeknamn, så är Cedric en tursam och glad pojke trots att båda hans föräldrar dog av banditer några år tidigare. Han bor istället i utkanten av byn hos sin morfar Izak som är den lokale hjälten som drev ut banditerna ur byn. De är självförsörjande i huset som är beläget uppe på en klippa, med en smal stig ner till vattnet där morfadern har sin egen båt och ordnar sin egen mat. Cedric hjälper till i hemmet men har även spenderat en hel del tid i byns lilla "kyrka" belägen mitt i samhället.
Skills: Insight, Religion, Survival.
Feat: Lucky
Stats: Str 12, Dex 13, Con 11, Int 12, Wis 15, Cha 12.

Byn: Byn är en liten fiskeby som jag tidigare nämnt blivit anfallen av banditer, som mer eller mindre tog över byn. Izak, Cedric's morfar, tog saken i egna händer och startade det som ledde till att man drev ut banditerna och är därför den lokale hjälten. Efter den händelsen byggde man en mindre palissad runt byn och startade byvakten som Remmy's far är med i. Byn har ett värdshus drivet av Leon, en järnhandel/Allhandel driven av Elena, En smed vid namn Valdis samt en "kyrka" som drivs av prästen Maros med viss hjälp av Cedric.
Kyrkan består i själva verket av en större sal med ett flertal alkover där olika skyddshelgon dyrkas av den som känner för det. Prästens roll blir andlig vägledning samt att tända/släcka ljus och hålla rent.

Det får bli första inlägget, lite bakgrund, och nästa blir första spelkvällen.
De har alltså inga klasser ännu, bara bakgrunder. Jag för-gjorde karaktärerna men delade ut dem random och gjorde inga större detaljer för att spelarna skulle få lite mer fritt få fram sin egen karaktär efter de börjat spela.

 

[.113]

När vi startar första gången har Cedric uppe från klippan sett en grotta längre bort längs klippkanten som bara kan ses enkelt uppifrån deras hus, eftersom den döljs av dels ett rev, dels av tidvattnet. Han blir så klart nyfiken och eftersom Izak tidigare under dagen lämnade honom med de enkla orden "Jag ska iväg till ikväll, ta hand om huset." så tänker han att de kan låna båten och kolla in stället.

Remmy har inget att göra eftersom Samos gett sig av på fältstudier i några timmar, så direkt Niko ordnat med sina sysslor så beger de sig av.

Remmy har lärt sig magier av Samos, men även tjuvläst lite av hans böcker och på så sätt lärt sig mer än Samos tänkte.. När de nu sitter i båten på väg mot grottan så använder sig Remiel av både light och mage hand för att busa med sina vänner som inte vet om detta ännu. Efter lite tumult faller Cedric ur båten men tar sig snart upp igen. De märker dessutom att en storm är påväg men den borde vara ett flertal timmar bort så de hinner utforska i tid.
Väl inne i grottan så ser de två små "öar" några meter breda som de så klart letar igenom.. Remiel kommer på att han kan kasta detect magic och gör det, känner av något och skyndar sig fram till en ring som ser oljigt grönblå ut. Han anar en beskyddande formel på den så han tar på sig ringen och minns hur han läst i Samos böcker om hur man binder sin själ till föremål (attunement) och beslutar att göra det... Varpå han svimmar. Samtidigt hittar Niko en dolk med ett slingrande rankmönster med löv på, en mästerverksdolk. När de märker att Remmy svimmar så tar de i panik med honom och försöker ta sig tillbaka.

I drömmarnas värld: Remiel vaknar upp i en ödemark med grön svirvlande himmel. Det luktar unket.. Sjukdom.. och han känner en dålig smak i munnen. Han ser en varelse komma gåendes mot honom, en grönblå varelse som får honom att vilja kräkas bara genom att titta på men han kan inte sluta titta bort. Den kommer närmare och säger "Du är min" och sträcker fram handen. Just när den ska röra honom så vaknar han och sätter sig upp i båten, varpå han skrämmer de andra. Efter lite bråk i båten om ringen, efter att Remmy berättar om drömmen och de andra tar av honom ringen, så kommer de tillbaka till byn.

De söker upp prästen Maros och berättar vad som hänt, han använder några heliga formler men känner inte av någon ondska varesig från Remmy, ringen eller dolken.. Men beslutar att en renande ritual kan ju inte skada. Han skickar iväg de andra på några ärenden för att hämta lite örter och annat som behövs inför ritualen och ber Remmy att be till gudarna.

Cedric och Niko kommer tillbaka till kyrkan och öppnar dörrarna, de möts av synen av Remmy som knivhugger prästen Maros med dolken Niko hittat tidigare. (Jag hoppade från Remiel's böner till de andra och denna händelse så mest förvånad blev nog han som spelade Remiel ). De kan dessutom ana en skugglik varelse som hänger över Remiel's axlar. Niko skriker och Cedric tar i panik tag i en helig symbol vid dörren och skriker en beskyddande ramsa som resulterar i ett skarpt solljus som väller över Remiel och skuggan försvinner. Remmy bryter ihop då han ser vad han gjort och allihopa tar sig mot värdshuset för att tala med Samos.

Här behöver Remmy lite hjälp så Niko stödjer honom medan Cedric springer i förväg. När han kommer in till Samos skriker han att han måste komma fort för Remiel hittade en ring och blev besatt av en demon och dödade prästen.. Varpå Samos chockad följer med. När de kommit till dörren så ser dem de andra längre ner längs vägen och Samos berättar att han måste hämta sina saker för att förbereda hjälp, Cedric väntar.. Sen springer de upp till det tomma rummet där uppe, fattar ingenting och går ner. Leon, värdshusvärden berättar att han skyndade sig till stallet så de går in där och ser stalldörrarna på vid gavel och någon som rider iväg...

Som tur var hade Izak kommit tillbaka tidigare och de berättade allt i lagom till till pöbeln som kom och knackade på. Izak öppnar dörren, säger att ingen gör något utan domstol och har någon problem med det får de gå genom honom sen slänger han igen dörren och de hör en massa mumlande utanför men ingen vågar stå emot hjälten i byn så de går därifrån. Under natten drömmer Remiel mardrömmar och när han vaknar ser han suddigt. Han har grå ögon och disadvantage på alla perception slag (däremot märker han senare att han ser bättre i mörker istället).

Izak skickar iväg dem till grannbyn för att söka upp prästen där istället för att se om han kan hjälpa. För att de inte ska bli stoppade i byn får de låna hans båt till en närliggande strand och sedan gå i 2-3 dagar för att komma fram. Där avslutas första spelkvällen.

 

[.113]

Förra inlägget var egentligen spelat strax före jul, igår spelade vi andra omgången och det var efter det jag kom på att jag borde skriva ner för att enklare hålla reda på saker osv, men igår hann jag inte skriva båda inläggen pga dottern så.. Här kommer nästa

En liten add-on till förra spelkvällen var att spelarna hade lyckats repa båtens undersida när de var i grottan där de hittade ringen, så morfadern blev rätt arg och skällde ut dem. Cedric fick dessutom hugga ved i några timmar medan Nikolan blev satt att fixa till undersidan på båten. Det gick ganska snabbt så efter det fick han flytta en stor stenhög från ena sidan av gården till den andra. När han sedan var klar hade Izak ändrat sig och högen skulle tillbaka. Remiel fick däremot "komma undan" för den här gången då han var rätt omskakad av händelserna.
När de sedan begav sig av tog han ner sitt gamla spjut och gav till Nikolan, gav vedyxan till Cedric och en väska med lite mat i till Remiel.

När vi börjar vår andra spelkväll så beger sig den lilla gruppen upp från stranden till vägen som leder till nästa by. Det är en vältrampad jordväg med en låg stenmur på sidan av vägen från de stenar som flyttats när man gjorde den. Folk från byarna ser själva till att då och då rensa sidorna från träd och sly för att man skall kunna färdas längs den.

De beslutar sig för att äta lunch medan de går, de vill hålla snabbt tempo för att snabbt komma fram men att de ska stanna för middag. Innan middagen så ser däremot både Cedric och Niko (Remiel ser som sagt väldigt dåligt under dagsljus numera så kan tyvärr inte se så pass långt) en ryttare längre fram. De fortsätter gå men är lite paranoida, även om ryttaren kommer från grannbyn inte deras egen och när denne närmar sig ser de att ryttaren är en man, med en brun huvmantel och ett svärd vid sidan. När de möts hälsar han på dem och undrar vad de gör på vägen utan vuxna, de mumlar fram något om att deras morfar skickat dem till grannbyn, samtidigt som Remmy (vars ögon är gråaktiga nu) viker ner med blicken. Ryttaren granskar dem något men verkar köpa historien, som trots allt är sann, och varnar dem för att bron längre bort är lite trasig.
De fortsätter lättare och kommer senare fram till bron som mycket riktigt är en aning trasig, däremot bara ena sidans räcke som trasats sönder av ett fallande träd. I normala fall är ju de flesta träd i närheten av vägen nerhuggna men de ser ett stammen från ett avbrutet träd som måste rasat i stormen tidigare. Resten av trädet verkat ha fallit ner i ravinen på ca 5-6 meter men resten av bron verkar intakt så de går försiktigt över.
De slår läger för mat och fortsätter sedan tills de kring skymning når fram till en timrad raststuga med en inbyggd eldstad i sten, med en skorsten alltså. Cedric hämtar ved medan Nikolan fixar en eld och Remiel surar i ett hörn.

När mörkret sedan faller märker han däremot att han ser bättre än vanligt, först blir han en aning uppspelt men sedan märker han något som rör sig bakom muren på andra sidan vägen. Han säger till de andra, letar upp en dolk som fanns i väskan för att skära kött och liknande, håller den i två händer och backar in i stugan. De andra drar spjut och yxa och tittar ut.. Då hör Remmy hur något krafsar nere vid marken utanför stugan, han skriker till och de andra vänder sig ditt.. De hör ljudet av något som i gräver in i väggen och en duns på taket.. Det faller ner lite skräp från skorstenen och sedan hör de en duns av något som landar på sidan av stugan.. De hör ett mörkt morrande som närmar sig ingången.. Niko tar ett brinnande vedträ och halvsläpper/slänger det utanför dörren, med noga betoning på att inte det minsta av handen ska vara utanför och Cedric drar ett vedträ och slänger ut mot vad det nu är som är där ute. Något morrar till och de hör efter en stund hur varelsen verkar gå därifrån.. De bestämmer sig för att hålla vakt

Natten går utan mer problem tills Cedric ska väcka Remmy som just då drömmer om "demonvarelsen" som återigen ska ta honom. Han biter mot handen när han känner den på sin axel och vaknar upp genom att bita Cedric i skjortan som förvånat slår till honom i ansiktet och de börjar skrika på varandra, Nikolan som försöker sova säger åt dem att vara tysta och tillslut lugnar de ner sig och gryningen kommer.. De beger sig trötta av.

De har räknat ut att eftersom de skippade lunchen igår och höll bra takt och kom fram hit så borde de nå fram till byn om de håller samma takt (eller åtminstone en likande stuga igen tycker de) så återigen gående lunch, denna gång lite mer uppmärksamma däremot. Inget mer händer förrän mörkret faller. Vägen lutar lätt uppåt och de ser ovanför krönet hur det sprids lite ljus som måste komma från byn så de ökar glatt på takten igen, äntligen framme! Väl uppe på krönet är det kanske trehundra meter till byn, denna gång lutar vägen så klart nedåt. När de kommit lite mer än två tredjedelar av vägen så vänder sig Remiel om och ser något springa över vägen uppe vid toppen på backen och han skriker "Den kommer!!!" och rusar iväg varpå de andra i liknande panik följer efter. Cedric hamnar längst bak och kan efter en stund känna hur den flåsar honom i nacken (vilket däremot är ren inbillning) och de ropar till vakten uppe på träpalissaden att öppna porten när de kommer.

Portarna öppnas och Remiel springer in först, där möts han av två byvakter som ser rädda och förvånade ut, med dragna svärd utifall det skulle vara banditer på gång. Strax därefter kommer Nikolan inspringandes medan två till vakter kommer ut från ett närliggande hus, antagligen en vaktstuga. Sist kommer Cedric och porten stängs medan vakten på palissaden skriker "vad fan är det där??" fumlar upp en pilbåge och skjuter en pil, kommer på att han kanske skulle larma också och slår i larmklockan.. Utanför verkar vad det nu var för något komma på bättre tankar och springer iväg, medan bybor tittar ut genom fönster och samlas utanför på gatorna. Remiel gömmer sig bakom en av vakterna medan Cedric klättrar upp och vill titta men kan inte längre se något där ute.

Efter en kort förklaring om varför de är ute själva på vägarna och varför de är där (för att träffa prästen) så leder en av vakterna de tre pojkarna till prästen där de förklarar hela historien från början. Likt Maros börjar prästen Giron med några heliga formler men säger att han inte känner av något. Han beslutar sig för att det inte är akut och att de ska börja imorgon, skickar dem till värdshuset och säger de ska hälsa från honom så får de ett rum gratis.

När de kommer in i värdshuset så sitter det till höger ett par bönder eller liknande och skrattar, till vänster sitter det ett gäng tärninsspelande, öldrickande råskinn som tittar upp när de kommer. Den ene har ett ärr över höger öga och Remiel går omvägar runt några bord för att komma fram till värdshusvärden medan Nikolan snubblar till.

Nikolans syn bryts för ett ögonblick och han ser en skuggfigur som sticker ett kortsvärd i magen på en äldre man. Han ser hur svärdet går in till skaftet och blodet som följer med på vägen ut. Tre brutala hugg på mannen som faller ihop. Skuggfiguren vänder sig om och han ser ett råbarkat ansikte med ett ärr över höger öga.

Nikolan flämtar till och fortsätter, men går försiktigt förbi de tre männen. De får ett rum med två sängar men får bära in en tredje och ska lägga sig att sova... Nikolan tar en stol och sätter den vid dörren för att ingen ska kunna ta sig in.

Nikolan drömmer oroligt om mannen med ögat och vaknar upp av att han smyger in i rummet, går fram till sängen och sticker sitt kortsvärd i magen på honom. Han flämtar till och greppar efter svärdet som inte är där, det var bara en dröm.. Han kollar att stolen står vid dörren och lägger sig igen men sover inte nå mer.

Dagen därpå blir Remiel undersökt av prästen och får testa diverse örter och liknande men prästen kan inte komma på vad det kan vara. Eftersom Remiel berättat att han istället ser bättre på natten vill Giron undersöka ögonen på kvällen också, så gruppen går vidare mot värdshuset för att äta middag. På vägen ditt så råkar Niko stöta i en medelålders man som mumlar fram ett "Ursäkta" och går vidare. Nikolan står förstummad och tittar efter mannen och de andra undrar vad som hände.

Nikolan känner händer runt halsen som klämmer åt, han ser en medelålders man strypa honom. Han känner hur han sakta slutar andas, han ser ett par kvinnliga händer som försöker värja sig men mannen är för stark. Paniken väller över honom men sakta svartnar det för ögonen och han står på torget igen. Han sneglar efter mannen som stötte in i honom och ser att det var honom han nyss såg strypa.. någon..

Han mumlar att det inte var något och fortsätter..

På kvällen återvänder de till prästen som återigen undersöker Remiel men inte lyckas komma fram till något.. I slutändan blandar han ihop en örtblandning som ska hjälpa mot dålig syn och säger att han ska ta det tre gånger om dagen i tre dagar. Han skriver dessutom ihop ett brev som intygar att de inte är besatta av någon demon längre. De säger däremot att de inte vågar återvända själva och prästen håller med. De ska vänta utanför värdshuset dagen efter så ska prästen ordna någon som kan följa dem. Nikolan säger då att han inte vill det ska bli mannen med ärret som var på värdshuset och prästen säger att det nog var några kring-resande och att de självklart ska få följa med någon som prästen litar på.. Nikolan nämner då den medelålders mannen och prästen undrar varför.. Niko undrar om det försvunnit en massa kvinnor eller nått och beskriver mannen varpå prästen inser att det är mjölnaren som förvisso har en död fru men hon drunknade i en olycka. Han börjar dessutom undra om de här pojkarna bara hittat på alltsammans och säger att om han får reda på att det är så, så ska de få så de tiger.. De försäkrar att de inte hittat på det hela och går sedan till värdshuset.. Natten är lugn förutom en del mardrömmar och dagen därpå väntar de utanför.

Tillslut så kommer det en man som ser ut som en jägare, vildmarkskläder och en båge på ryggen. Han presenterar sig som Varek och frågar om det är de som behövde eskorten, de nickar och presenterar sig sen får de vänta på mannens kompanjon. Tillslut så kommer det en bredaxlad man på över två meter, med ett stort skägg och metalringar i håret. Han bär ett longsvärd vid sidan och presenterar sig som Niall, varpå Remiel står och försöker uttala det rätt. Cedric undrar om de får åka på hästarna som Niall hämtar men han svarar att Cedric ser ut att behöva röra på sig lite så han blir stor och stark, varpå den stackars Cedric skäms och går längst bak mot portarna.

Där avslutas gårdagens spelkväll som alltså var den andra.

 

[Mannen i skogen]

Spännande! Ser fram mot att läsa om fortsättningen.

 

[.113]

Ny speldag. Vi börjar dagen med att de beger sig av ut från staden. De går tillbaka till övernattningsstugan en dag bort utan att något speciellt händer, men när de slår läger för kvällen så står Niall och Varek och samtalar tyst varpå Varek smyger iväg. Något senare hör de ett skrik med ljus röst, sedan någon som tydligt är av kvinnligt kön som skriker "släpp mig!". Strax kommer Varek med en ung tjej som han släpar i kragen och slänger in i stugan.

"Vad gör du här, varför följer du oss" frågar han samtidigt som han slänger tillbaka dolken han tydligen tagit av henne (anser inte att hon är ett speciellt stort hot tydligen). Hon förklarar att hon heter Cecilia och gått vilse i skogen och när hon hörde röster började hon gå mot dem..

Note: Idag fick vi en då och då spelare som är spelaren till Cedric's flickvän. Hon har aldrig spelat förut men ville testa så vi hade förklarat lite grunder bara sen körde vi. Jag gick iväg och förklarade hennes karaktär för henne. Cecilia är en föräldralös tjej som rest från by till by och stannar ungefär lagom länge tills hon börjar få mistänksamma blickar efter sig, då drar hon vidare. Hon äger några småmynt och en bra kvalitets dolk som hon tog när den va nygjord av en smed. Hon har brunt flätat hår och är ca 15 år.. Hon har dessutom en naturligt bra hand med djur, såpass att Niall's stridshäst accepterar henne och hon har en egen "tam" kråka som heter Hugin. Hon vet inte om det men är vad som kallas en "Vildfödd" och har någon sorts feyblod i sig som gör att hon har druidiska förmågor nästan, trivs bäst utomhus och som sagt väldigt bra hand med djur (som känner av att hon är en sån och reagerar därefter).

Hon lyckas med sitt bluffslag så de litar på henne tillsvidare. Eftersom natten är kommen och de är osäkra på om "monstret" finns därute någonstans så beslutar de att hon får följa med men att så fort de lämnat av grabbarna i byn så vänder de om, om inte någon annan är på väg tillbaka.

Remiel drömmer igen och vaknar mitt i natten av att han hostar.. Han märker att det är blod han hostar upp... Han döljer det för gruppen. Jag lånar hans formulär och stryker tydligt hans 13 Con och skriver 11.

De fortsätter i långsammare takt då Remiel vägrar rida men svettas och mår dåligt och inte orkar så snabbt. Tillslut kommer de fram till bron. Den är trasig. De kollar närmare och märker tydliga yxhugg. Ca 2-3 dagar österut längs ravinen så finns det en by så de beslutar sig för att ta vägen genom terrängen för att snabbast ta sig runt till byn de ska till... Men slår läger vid bron för natten, då de ändå skulle komma ca 1-2 timmar innan de behövde slå läger ändå och där inne jämfört med vägen är det värre läge..

Under natten bestämmer sig Remiel att om han drömmer igen ska han fråga vad varelsen vill, han drömmer så klart igen men när han frågar så sträcker varelsen fram huvudet nära hans ansikte som för att svara men gapar istället stort och biter av honom ansiktet... Han vaknar skrikandes. Efter lite samtalande med de andra som såklart också vaknat säger Varek "Tysta..!" och drar en pil och siktar ut i mörket.. Remiel ser varelsen långt borta i utkanten av sitt nu förstärkta synfält (pga mörker). Varek skjuter en pil som monstret snabbt undviker.. Remiel muttrar först något om att den är stor.. och snabb...
Innan de vaknade han däremot Nikolan också drömma lite.. Han drömmer om en sorts utfasad diffus karta med ett mörker som sprider sig, börjar färdas ungefär... Han fortsätter drömma detta varje natt.

Under de två följande dagarna går de och märker på natten att de är förföljda men varelsen kommer inte närmare ännu.. Därefter märker Remiel under dagen en trekantig sten som han går och undersöker, den verkar vara en formad stor sten som delvis sjunkit ner i marken men han märker mer liknande en bit ifrån och det slutar med att de undersöker det hela, kommer fram till en glänta och ser ett 12-15 meter högt torn. De slår läger där eftersom det va dags för det ändå, ungdomarna går in och undersöker.. Förutom en hel del böcker om mattematik, naturkunskap och liknande lärorika saker som de bara slänger åt sidan så kastar Remiel detect magic och upptäcker svag magi bakom bokhyllan på andra våningen.. Han hittar ett hemligt fack och en bok med ett magiskt sigil på. De andra gick uppåt och Nikolan hittar en gammal ringbrynja och ett kortsvärd som han glatt tar på sig, medan Cedric och Cecilia hittar en kista som de öppnar och hittar ett gäng böcker som de senare upptäcker verkar vara journal böcker över olika experiment som leder fram till att den som skrivit böckerna lyckats göra 2 potions som också ligger i kistan. Den ena är orangeröd och ska ha regenererande effekt medan den andra är klarblå och botar gifter.. Dessutom ligger där ett halsband samt en påse med pengar, ca 15+ silver och 3 guld..

Note: I min värld har jag sänkt priser på saker så att det handlas mer i silver än guld, så det här motsvarar istället närmare 500 guld i vanliga d&d.

Remiel kommer upp fortfarande med detect magic igång, går förbi Niko och säger "svärdet är magiskt" varpå han reagerar med ett "Wow!!" och sedan ett "Åh..." och han vågar inte röra det igen. Cedric berättar om dryckerna och de kommer fram till att Remiel borde dricka båda... Han dricker först den rödaktiga och sedan den blå för att helt enkelt inte få effekt av någon av dem.. De har just slösat bort 2 fina potions och även om de har kvar böckerna verkar de glömt bort att de faktiskt i teorin kan göra dessa nu också.

Remiel fortsätter uppåt och hittar ett skrivbord han känner magi ifrån, på den ligger ett papper med en rad skriven, samt en dolk som han känner en sorts.. Urgammal magi ifrån.. Mörk, inte ond, men mörk, urgammal magi. Han är ju smart igen och attunar sig därför till denna också, gick ju bra sist med ringen

De andra kommer upp och läser på papperet och där står "På den sjunde dagen så.." där verkar skrivaren blivit avbruten.. De hittar dessutom ett skelett en bit bort, med krossat huvud.

Note: Dolken är Blade of Ages som gör Necrotic damage om man skär någon med den så åldras dem kraftigt runt såret (därav skadan).

De kommer ut med ringbrynja på sig och bärandes på en bok och en kista, med en glad uppsyn och försöker snabbt förklara att det är deras saker för de hittade dem när Niall och Varek ser frågande ut på dem.. Dessutom brister Cedric ut att de dessutom hittat ett par drycker som Remiel drack upp..

Note: Cecilia tog ett av guldmynten någon gång under tiden men kommer inte ihåg exakt när.. Dessutom har de tid över så Niall tränar de som vill i stridskonstens basregler.

De slår iaf läger över natten inne i tornet, de hör besten utanför dörren men i övrigt går det bra.. Remiel läser i boken och får en känsla av något konstigt mystiskt som döljer sig i texten.. Han läser den så mycket han kan för att klura ut detta. Remiel sover dessutom bättre än vanligt. Han drömmer fortfarande men det känns lättare. Dagen därpå kommer de tillslut fram till en by där de tar in på värdshus för att sova gott. De köper mat för färden vidare och uppsöker läkare. Läkaren kan inte komma på vad som är fel men Remiel får ännu en bryggd att testa. De uppsöker också en man som har ett litet bibliotek för att ta reda på vad halsbandets symbol är för något (en triangel med olika ringar på) men efter att ha nämnt tornet 2 dagar bort som mannen är helt övertygad om inte finns där, för det skulle han minsan veta om, så blir de utkastade.. De hann lära sig att det verkar vara en symbol för någon sorts kvinnligt magiker helgon, Syrene. Under natten så lånar jag återigen hans formulär och sänker Con med 2 till, nu 9.

Övriga färden mot hembyn fortsätter utan större problem, Niko drömmer om mörkret som sprider sig medan Remiel har återkommande ibland värre men ibland lugnare drömmar. Remiel lyckas klura ut någon sorts dolt meddelande i texten som vi återkommer till lite senare... Först och främst så kommer de alltså fram till byn, träffar på någon enstaka bybo som hostar och ser trött ut. De tar sig till Cedric's morfar Izak som också verkar fått sjukdomen. Två saker har hänt. Barnen är bannlysta från byn. Det var det bästa Izak kunde göra. Sen så kom det en sjuk ryttare in i byn för ett tag sedan och sakta men säkert så spred sig sjukdomen i byn och de satte sig själva i karantän. De högg sönder bron så ingen skulle komma dit, men tyvärr så har den sjuke mannen smitit ur byn.

De beslutar sig alla för att jaga ikapp mannen så han inte smittar flera.. Både Cedric och Nikolan verkar ju immuna. Här slutar vi i stort sett för dagen... Däremot så pratar jag enskilt med Remiel som löst mysteriet med boken.

Remiel drömmer sista natten om ett urgammalt väsen som han inte ser utan bara känner av. Han känner att han kan dra kraft ifrån det och att det kommer kosta honom men att han också kommer skyddas mot den andra varelsen för den här är mycket, mycket mäktigare. Han får möjligheten att välja klassen warlock. Han får dock betala dels 2 Con till, men får 2 mer i charisma. Han kommer bli tvungen att utföra saker lite då och då men får ju istället en hel del olika förmågor och slipper leta så mycket för att lära sig magier. Nackdelen är att om någon kommer på honom så ligger han fruktansvärt dåligt till, så han måste låtsas att han är en vanlig magiker Han köper detta då han anser att hans karaktär är precis så desperat som jag ville att han skulle vara

Note: Cedric har hela tiden haft tillgång till en amulett som han använde för att banisha demongrejen när den besatt Remiel. Hade han hängt den runt halsen på Remiel hade han drömt bättre, och haft ett starkt skydd mot det som händer.. Meeeeen det tänkte ingen utom Remiels spelare på, som tyvärr aldrig märkt att Cedric fortfarande har kvar symbolen.

Men det var som sagt dagens spelkväll. Mycket händer och spelarna har snart klarat sitt intro och kommer därefter alla mer eller mindre få välja klass.. Cecilia har tjuv som klass redan och Nikolan kommer antagligen bli en krigare eller ranger, medan Cedric siktar på att dyka in i prästyrket mer och mer. Vi siktar på spel en gång i veckan så vi får se hur det blir när nästa gång kommer.. Alla är iaf väldigt nöjda än så länge, intressanta karaktärer med ovanlig start

 

[.113]

Nu är det snart dags igen, på torsdag är det planerat.. Vi får väl se hur det går. Jag skriver nu för att det kommer bli lite speciellt framöver, det är nämligen så att vi kommer köra en längre downtime med flera inslag av spel. Själva huvudhistorian kommer inte fortsätta riktigt förrän om några år in-game, men för att inte karaktärerna ska bli tomma skal kommer vi spela med dem under tiden. De kommer nu dela upp sig lite, Remiel vill officielt lära sig hantera magi och klura ut lite alchemi för att stoppa den här pesten, Cedric väljer den heliga vägen och följer Remiel för att ta hand om honom. Inofficielt så blir Remiel istället en warlock som börjat låna krafter från något enormt mäktigt som inte vet om att han finns ännu. Det stoppar pesten i hans kropp men kommer ha andra påföljder, plus att han måste hålla det dolt för om någon kommer på honom är han dödsdömd, vilket så klart gör det där med att Cedric följer med honom mycket intressantare.

Nikolan väljer att följa med Niall ett tag, reser omkring lite och lär sig stridandets konst, han brottas med sina visioner och försöker leta botemedel i fjärran land. Han skickade idag en cool inspirerande text som jag kände jag var tvungen att skriva ner. Han kommer börja med några levlar fighter som jag sedan byter ut rakt av mot Paladin lite senare, han vet inte om det men har misstänkt det (litedärför jag gör honom till fighter först bara för att förvirra honom).

Note: Det kommer alltså funka såhär framöver, en spelare får fokus under vissa större händelser i deras liv, det kan gå månader eller år emellan nästa som kommer bli downtime istället. För Remiel kommer det vara en del mystiska saker som händer som inte de andra kan vara med, men i sina alchemistudier kommer han klura ut olika saker han behöver för att kunna skapa mystiska drycker och sådant, under dessa perioder så kan han behöva resa längre sträckor och i många fall följer Cedric och ibland Nikolan med. Ibland är det istället saker till mystiska ritualer han behöver, men han förklarar det så klart med att det är alchemi.

För Cedric blir det att studera i en kyrka, han kommer mest troligt lära sig strida men även en del helig magi, han kommer få uppleva en hel del av vad området i närheten plågas av, resa omkring i pestbyar och möta konstiga varelser. Med honom som fokus kommer de andra två spelarna att få spela acolyte npc's eller liknande.

Sedan för Nikolan kommer det bli olika större strider, men även vissa händelser i olika städer och på olika platser. Till en början. Jag kommer driva på visionerna lite då och då, medan han efter några levlar låser upp sitt sanna jag, och blir paladin. Med honom som fokus kommer de andra att få återigen spela olika npc's. Exakt vad som kommer hända har jag så klart inte bestämt, utan det blir i samspel med vad spelarna vill göra ungefär som jag sedan sätter fokus på olika händelser, sedan får vi se hur det går.. Mycket kan gå "fel".

Anyways, här kommer Nikolans coola meddelande:

… And so it ended, our innocence. The outbreak had not started at our village but it had swallowed it whole. Was it because of what we did? Was it the punishment for touching what was not ours, or was it we who let the evil in?
Horrid visions plagued my nights as I felt the decay of evil spread throughout the land. During the day i was starting to sense the sin in the men around me. Was there no end to this? …

The second week after my fathers death I had a moment of clarity, call it a vision, call it an idea, call it destiny. I was chosen.
The gods have revealed what was happening to me, a mere fishermans apprentice.
The had shown me the blight of the world and the evil ways of man.. And who better to lure out the guilty than a fisherman?

I left my friend behind that day in search for a cure.
My travels took me far and wide and as I journeyed i bare witness to the corruption of man, the decay of society and desolation of the land. My flesh turned to iron, my will became fire and one day, like my gifts, he appeared to help forge me into what I am today.
I would be the witness for the silent.
The judge and of the sinners.
Executioner of the wicked.
Now now, don’t struggle. Why am I telling you this? Your judgement is final. Your heart has spoken: Guilty.

 

[.113]

Idag blir det fokus på Nikolan. Spelarna fortsätter vidare med Niall och Varek som alltså börjat bli sjuk. De anländer till staden Tyrdal där de stannar några dagar medan de bestämmer sig för hur de ska gå vidare. Just nu har de inga direkta spår efter mannen som de tror spridit pesten så de beslutar sig för att skjuta på det tillsvidare. Remiel vill officiellt lära sig magi och alchemi och tar en lärlingsplats hos en gammal alchemist vid namn Vandel, medan Cedric vill hjälpa Remiel men även följa sitt heliga kall så han söker en plats inom kyrkan och tränar upp sig som präst. Nikolan väljer att följa med Niall, som lämnar Varek med Remiel och Cedric. Niall tränar Nikolan i ungefär två månader innan han säger sig ha viktigare ärenden att göra och lämnar Nikolan, dock inte före han lagt ett gott ord hos Korak's Lejon, en mindre grupp legoknektar som jobbar i området. Han blir snabbt i toppen av gruppen då han haft en bra lärare sen tidigare. 10 månader senare är han medlem på prov så att säga, han tjänar mindre än en riktig medlem men får följa med på uppdrag i sällskap med en mer erfaren legoknekt. Det uppdrag som blir början på hans karriär som krigare följer nedan...

Nikolan, nu 15 och ett halvt år gammal och redan level 2 fighter, följer tillsammans med tre andra provmedlemmar samt en sergeant vid namn Brenn, ut på ett karavanvaktsuppdrag. De andra tre är Barek som är en bågskytt och spelas av Remiels spelare, Kellyn som är en svärd och sköld "krigare" som spelas av Cedrics spelare samt en npc spjutkvinna vid namn Elina. Med dem följer även 5 st legoknektar från ett annat förband då Brenn egentligen räknas som den enda seriösa vakten av lejonen, de andra är mest med som träning även om de får betalt av sina egna. Området ska vara relativt lugnt, bortsett från lite vilda djur och några enstaka banditer men inget som bör hota en karavan på 4 vagnar med 10 (eller 6 då, beroende på hur man räknar ) soldater.

I två dagar så händer ingenting särskilt utom ungdomarnas mestadels uttråkade käbblande, samt en del klagomål på att det aldrig händer något, att det är tråkigt att göra läger plus en del utskällningar när de börjar gå över gränserna. Den tredje kvällen däremot så står Barek på vakt. De har ställt vagnarna längs vägen, gjort en eld en bit bort som skall vara tänd hela tiden där även hästarna får stå plus den vaktpost som Barek innehar. En till vaktpost vid vagnarna som dessutom patrullerar längs efter dem för att se att ingen smyger upp under natten och stjäl något finns också, samt allas små läger vid sidan av.

Barek står vakt vid elden medan Brenn står vakt nere vid vagnarnas baksida när Barek ser någon röra sig vid vagnarna. Han drar en pil och ropar "Brenn" lite frågande. Barek ser någon gå fram längre ner och hör att det är Brenn när han ropar "Vem där?". Sedan hoppar någon på Brenn från sidan och Barek ropar att de är under anfall. Nikolan kommer framrusandes med draget spjut och börjar gå mot sidan av vagnarna, Kellyn ser till att komma sist i strid genom att noga kolla igenom att rustningen sitter som den ska vilket gör att han också ser hur två av de andra legoknektarna kommer med dragna svärd och de frågar vad händer? Han ser sedan att de inte alls verkar förvånade och att de verkar röra sig en mot Barek och en mot Nikolan så han ropar en varning vilket gör att de hinner reagera lite. Båda männen har svärd och sköld och Barek skjuter snabbt iväg en pil mot den förste som undviker men missar sitt eget anfall då han kastat sig ur vägen.

Barek och Kellyn möter svärdsmannen, Barek med draget kortsvärd istället för båge och Kellyn med svärd och sköld, en bit därifrån springer Elina och hjälper Nikolan. Längre ner längs vagnarna är sergeant Brenn i full strid med två andra. Den femte medlemmen ur det andra gänget dyker snart fram och stormar Kellyn i ryggen med en stridsyxa samtidigt som de nästan nedgjort svärdsmannen genom att vara två mot en, men Barek varnar honom i tid. Han vänder sig om och blockerar men måste nu lämna Barek till sin egen strid.

Kellyn hugger mot yxmannen som duckar undan och kör in toppen av yxan i magen på Kellyn, som mothugger och skär yxmannen över armen. Han backar bakåt ett steg och svingar högt mot Kellyns huvud men han blockerar med skölden och gör ett hugg mot mannens mage. Mannen går åt sidan och sparkar till mot Kellyns knä och slår med yxskafter mot hans käke när han raglar till. Kellyn gör ett utfall mot mannen med svärdet och smäller till honom med skölden när han undviker det. Samtidigt har Barek just lyckats stuckit sitt kortsvärd i magen på svärdsmannen och drar ut det med blod på spetsen. Yxmannen svingar yxan kraftigt från sidan och Kellyn slänger upp skölden, han ser hur träet splittras där yxan slår in, träflisor flyger och yxan tränger igenom rakt in i hans axel. Han slungas åt sidan och faller till backen och svimmar.

Samtidigt är Barek i underläge som bågskytt mot en mer erfaren närstridare, han är på defensiven men lyckas ronden därefter få in en turträf som sänker den redan utmattade svärdsmannen, men yxmannen kliver fram och hugger med yxan som träffar sidan av huvudet på honom och allt blir svart.

En bit därifrån slåss Nikolan mot den andre svärdsmannen och sticker med spjutet mot honom och har lyckats träffa ett flertal mindre träffar när mannen slår hans spjut åt sidan och dunkar en knytnäve i ansiktet på honom. Han känner hur näsan knäcks och allt snurrar till men han sticker igen mot mannen och skär upp ett sår i axeln på honom.
Elina är rädd och lyckas tyvärr inte göra mer än irritera förrädaren, men det ger Nikolan bättre chanser så det ger ju något iaf.. Mannen hugger nikolan över bröstet, vilket drar blod men inget djupare sår, och Niko försöker finta honom, det går inte som det var tänkt men Elina lyckas äntligen träffa svärdsmannen i ryggen som dock samtidigt hugger mot Nikolan och fäller honom till backen.

 

[.113]

Några timmar senare vaknar de upp i ruinen av ett hus längre in i skogen, de är bakbunda och märker att enbart de tre killarna samt en av karavanförarna är där. De ser ljussken en bit bort och hör skrattande. Kellyn försöker genast fly men blir snabbt nerslagen och kastad till marken, sen sparkad i magen. Mannen skrattar och säger att om de försöker något liknande igen så dör de.

De sitter i flera oroliga timmar och lyssnar till männens firande. Kellyn är helt säker på att de kommer att dö, Barek har en fruktansvärd huvudvärk och ser ingen ljusning men Nikolan vägrar ge upp. Han hittar tillslut en sten som han använder för att skära av repen med. Just när han är klar kommer en av männen, aspackad och lutandes mot väggen.. Han skrattar åt dem och säger att snart ska de minsann bli sålda som slavar, snubblar baklänges och Niko tar chansen direkt, löper fram och sliter mannens dolk ur bältet och kör den flera gånger i halsen på honom. Mannen försöker ju så klart kämpa emot men är så pass full och överumplad att han inte hinner med. Nikolan drar sedan snabbt in kroppen i husruinen. Ingen verkar ha märkt något så han skär loss de andra. De överväger vad de ska göra och smyger fram och tittar. Två av männen sitter och samtalar lite vaggandes, som att de är fulla, vid elden. En av dem är yxmannen som har yxan lutat mot stocken de sitter på. En bit längre bort till höger är en mer fungerande byggnad som de ser en massa av karavangodset i, samt lutandes mot väggen är alla vapen som inte används. En bit till vänster, dock närmare spelarna än de vid elden, står mannen som sparkat Kellyn och fyllepissar, lutandes mot ett träd. Kellyn börjar smyga sig mot honom, medan Barek smyger sig runt åt höger för att komma fram till det andra huset varpå han ska rycka åt sig en båge. Nikolan väntar.

Snart är Kellyn framme, slänger en hand runt munnen på mannen och drar hans kniv, det går dock inte som tänkt utan mannen tar sig lös men kniven fick han. Samtidigt tittar männen vid elden dit och Barek springer fram och tar pilbågen samt drar några pilar, yxmannen börjar sträcka sig mot yxan när Barek skjuter en pil som träffar i sida/rygg och Nikolan rusar framåt. Nikolan stöter dolken i hans kropp och kastar sig in i honom och de faller bakåt in i elden. Svärdsmannen bredvid är förvirrad men nyktrar snabbt till då han får en pil i sig, han drar sitt svärd men rusar rakt in i Barek som dock hinner skjuta en pil just före de kraschar in i väggen bakom honom. Nikolan kämpar med yxmannen som ligger i elden och lyckas köra dolken i halsen på honom. Han rycker åt sig yxan och ser svärdsmannen ställa sig upp ovanför en omtöcknad Barek för att ge honom nådastöten. Han tar en tvåhandsfattning om yxan och slungar iväg den mot mannen, träffar honom i ryggen med skaftet vilket är tillräckligt för att han ska missa Barek även om den inte gör någon större skada. Det ger dock Barek chansen att dra ett annat vapen, vilket råkar vara Nikolans magiska kortsvärd som han sticker rakt igenom mannen.

Samtidigt har Kellyn cirkulerat runt den tredje mannen som är större än honom och försöker använda det till sin fördel. Mannen slår ut mot honom men han använder dolken defensivt till att skära upp armen en aning på mannen som då försöker fånga honom i en björnkram men Kellyn stöter dolken i magen på honom ett par gånger och mannen faller ihop.

När de undersöker området i närheten hittar de alla de försvunna personerna. Elina verkar ha dött av såren efter att de andra svimmat, karavanförarna blev dödade i sömnen och sergeant Brenn lyckades döda en av förädarna vilket verkar ha lett till att de efteråt avrättade honom, eftersom de hittar hans bakbundna och halshuggna kropp en bit därifrån.

Där avslutar vi den första dramatiska delen av Nikolans bana som krigare.

 

[.113]

Idag hann vi bara med ungefär två timmar spelande, om ens det, så jag fick förbereda en del via sms. Vi spelade denna gång med Cedric som fokus. Till att börja med hade han tagit jobb på ett värdshus för att tjäna sitt uppehälle i staden, men spenderade en hel del tid i kyrkan. Det var med tillgång till kyrkans bibliotek som han sökte efter en lösning på den mystiska pesten och ett sätt att hjälpa sin vän Remiel. En dag kom en man fram till honom och frågade ut honom om varför han läste de böcker han gjorde. Det var första mötet med en man som kom att rekrytera honom till Inkvisitionen.

När vi sedan börjar spela har det gått en tid sedan han gått med i inkvisitionen, han har lärt sig lite mer om världens mörker och de krafter som försöker stoppa det. Han blir tillslut (för kvällen spelas han på level 2) iväg skickad för att undersöka en by ungefär en vecka bort, som det går rykten om att den är hemsökt. I pestens hänsynslösa framfart har nämligen folk av och till börjat bränna ner smittade byar, ibland med människorna fortfarande levande och även de som inte hunnit bli smittade. Detta är en sådan nerbränd by och nu ryktas det allehanda ruskiga saker, även om inkvisitionen anar att det är mer troligt att det är banditer som ligger bakom. Det är däremot ett bra första fältuppdrag på egen hand för en ung ny rekryt.

Helt på egen hand blir han dock inte, han får med sig fyra medlemmar av en krigarkult som står under Inkvisitionens styre och kallas De Blodsvurna, mestadels på grund av att de är svurna till döden i inkvisitionens tjänst. Det ryktas även att det ligger mer bakom namnet än det, men ingen har några konkreta bevis.

De fyra blodsvurna är iaf Tyrax, ledaren för gruppen, en 35-årig veterankrigare som bär omkring på en slägga. En tystlåten, sträng, men rättvis tränare av nya rekryter. Aniara, en ung krigarkvinna som kämpar med två yxor. Hon är vild, stridslysten och framfusig. Rigg, en smedson som kände ett heligt kall till något, begav sig av och hamnade tillslut i inkvisitionens händer. Rigg spelas av Remiel's spelare och bär med sig en hammare och sköld. Och sist (och minst) har vi Selvar som spelas av Nikolan's spelare och är en köpmannason med ett skarpt öga och riktigt bra prickskytt med sitt tunga armborst.

På vägen till byn händer inget nämvärt utom att den andra byn de stöter på verkar vara i begynnelsefasen av smittan, Cedric noterar det men de fortsätter mot målet. De kommer efter sex dagar fram till byn som är väldigt nedbränd, de flesta hus verkar dock sporadiskt antända, medan det i mitten av byn finns en stor lagerlokal där de hittar resterna av de flesta bybornas ben bland en väldans massa aska... Efter några timmar av undersökande så börjar det skymma och de slår läger i ett av de mindre brända husen, medan Selvar sitter uppe i ett vattentorn av trä där han har bra översikt över byn. Det är där han ser något röra sig i ett fönster på övervåningen på ett av husen, varpå han säger till Aniara som just lämnat mat till honom. De övriga beger sig av dit för att undersöka och smyger in i huset med Selvars vakande öga som täcker dem.

Där inne finns inte mycket kvar på nedervåningen, man ser rester av krokar på väggarna och någon sorts bänk, inte mycket mer, men det finns en trappa upp. Rigg blir den som går först. När han öppnar dörren så skriker någon NEJ och kastar sig mot den, Rigg är en stor man men blir överrumplad och dörren stängs igen innan han trycker sig hårt mot den och pressar upp den. Där inne är det någon som kastar sig mot honom men Rigg rusar på honom med skölden och pressar honom bakåt. Han trycker ner honom på backen och det vetskrämda mannen som är utmärglad och smutsig drar en dolk och hugger mot hans hals. Cedric har kommit upp, ser det hela hända och slänger ut med handen och skriker Släpp kniven!(magin Command) varpå mannen gör det och lyckas undkomma Rigg's kommande hammarslag.

Där ute sitter Selvar på sin vakt och lyssnar på bråket i huset när det plötsligt börjar ljusna åt vänster, han tittar dit och ser ljuset kommer inifrån lagerlokalen. Förvånat fortsätter han titta när han ser det börjar brinna och ut kommer en humanoid skepnad, en gråaktig varelse som brinner. Elden slocknar dock snabbt och skepnaden glöder lite svagt och går mot huset... Han väntar tills den kommit närmare dem än honom innan han skjuter en skäkta mot den och skriker FIENDE. Pilen går rakt igenom varelsen som inte verkar bry sig. ((Väldigt förvånad spelare )

Där inne reagerar alla på ropet, Cedric slår mannen i svimm eftersom de kan behöva fråga ut honom mer senare och de rusar ut. Aniara springer först och rusar rakt på varelsen som de ser är gjord av aska. Den väser "Vi brinner". De ser alla hur Aniaras ena yxa träffar den i sidan av magen och går rakt igenom, varpå askan sluter igen sig och den är oskadd.

Slut för idag.

 

[.113]

Fortsättning...

Varelsens armar slår ut mot Aniara och de ser en eld bildas i bröstkorgen på varelsen. En eld som sedan blixt snabbt färdas ut genom armarna och elden slår ut över Aniaras ansikte som skriker till av smärta och håller sig över ögonen. Cedric fördömmer varelsen med heliga ord (kastar Bane, ger ingen effekt). Selvar skjuter igen och träffar rakt i ansiktet men skäktan åker rakt igenom, samtidigt som Tyrax står kvar bredvid Cedric medan Rigg rusar fram och smäller till varelsen med sin hammare. Hammaren går rakt igenom men verka störa ut den, det tar en hel rond för den att återformas, så Cedric tar tillfället i akt att hämta överlevaren tillsammans med Aniara. De smäller till varelsen igen och återigen blir dess form störd av deras tjockare vapen men denna gång så flyger askan iväg och återformas några meter bort istället. Eld väller över Rigg och Tyrax, Rigg slänger upp sin sköld och skyddar ansiktet och kroppen så mycket som möjligt men Tyrax kan bara vika bort huvudet och tar full skada. Cedric tar beslutet att de ska dra sig tillbaka från byn så de skyndar ut. Varelsen omformas framför dem men de reagerar snabbt och Rigg stormar igenom den, han tar lite skada av att vara i den däremot, men fortsätter tappert. Cedric låter Rigg bära överlevaren när de närmar sig utkanten av byn, då saken materialiseras framför dem återigen. Den säger "Han är vååååår" och slänger iväg ett eldhav mot Rigg och överlevaren. Rigg går ner på knä och skyddar överlevaren med sin kropp och sköld, han tar därför full skada själv av elden. Halva hans ansikte bränns ordentligt och han svimmar. Tyrax rusar på varelsen och slår "sönder" den, medan Cedric återigen tar överlevaren samtidigt som Selvar och Aniara tar Rigg, som är betydligt större och tyngre. De rusar ut ur byn och kollar snart bakom sig, den verkar inte följa efter dem så de tar en snabb koll på Rigg och lyckas stabilisera honom på dödens gräns (slog death saves för att se hur många ronder han skulle klara sig och det va sista ronden som de stannade och lyckades på).

De bygger två bårar för att bära Rigg och överlevaren Harald, som senare vaknar till igen. Cedric frågar ut honom och får reda på att han är en bybo som gömt sig när grannbyn samlat ihop alla för att bränna dem. Sedan reste de flesta tillbaka men några stannade och plundrade. Harald väntade till natten för att smyga ut, men plötsligt blev det en explosion någonstans i byn, han hörde skrik och tittade ut och såg den där varelsen som gick runt å brände plundrade. Harald fick panik och gömde sig till nästa natt, då han återigen tänkte smyga ut eftersom det var lugnt och stilla, någon hann däremot före och han såg en av plundrarna på väg ut. Då materialiserades varelsen vid byns gräns och brände mannen, så Harald vågade inte röra sig ur fläcken. Han stannade på vinden där de hittat honom i flera dagar tills de hittat honom.

På vägen tillbaka till staden så hämtar de en läkare från närmaste byn, den med smitta på gång som dessutom ska ha varit anledningen till den andra byns nedbränning. Cedric ber läkaren först kolla till Rigg men han konstaterar att det inte är mycket han kan göra, han behöver långvarig läkarvård. Cedric märker att han verkar känna igen Harald och frågar därför ut honom lite mer. Mannen ljuger om både det ena och det andra, men efter ett hot om fysiska konsekvenser (tortyr) så väljer mannen att berätta att Harald kommer från deras by inte den nedbrända.

De återvänder tillslut till staden där Cedric ber Tyrax se till att byn blir straffad, varpå han själv börjar forska i biblioteket. Andra dagen har han tur och lyckas hitta en obskyr liten information om något liknande, där det dessutom nämns en ritual som går ut på att placera ut runor runtom det drabbade området, i detta fall byn, för att sedan i mitten läsa en sorts formel/utdrivning. Det hela skall så klart göras i månsken, så varelsen kommer vara framme och störa... Cedric är dessutom osäker på om ritualen är arkan i sin natur eller mer åt det heliga hållet, så han beger sig av till sin vän Remiel.

Han hittar Remiel i ett hus där han får bo, hos en äldre kvinna som äger en liten handelsbod i centrum av staden och tyckte Remiel påminnde om hennes son så han fick bo där. Han knackar på och föreställer rösten lite och säger "Öppna, i Inkvisitionens namn" varpå Remiel därinne håller på skita ner sig. Andra gången han säger något hör däremot Remiel att det är Cedric och han öppnar försiktigt, han visste inte i förväg att Cedric gått med, de snackar en stund och kommer tillslut till själva frågan om ritualen. Cedric berättar vad som hänt och visar ritualen som han kopierat i sin anteckningsbok. Remiel märker att åtminstone runorna man ska placera kräver en sorts arkan magi för att aktivera, men det andra känner han inte igen. Cedric ber Remiel om hjälp och han accepterar. Dagen därpå beger de sig av mot byn.

Nu måste jag lämna ena ungen på dagis så återkommer om en stund med fortsättningen.

 

[.113]

Cedric, Remiel, Tyrax, Aniara och Selvar beger sig av mot byn och samtalar lite smått på vägen, Remiel trivs inte riktigt i sällskapet av förklarliga skäl medan Aniara och Selvar är misstänksamma mot magikern Remiel, även om Inkvisitionen vid ett flertal tillfällen använder sig av inhyrda magiker i diverse jobb så finns det flera som är absolut emot det. Tillslut kommer de fram till byn före och ser ett flertal pålade kroppar. De straffade byborna. Längre in i byn ser de ännu mer kroppar som är pålade. Tyrax förklarar att det är i avskräckande syfte, de ser ett fastspikad pergament på en av pålarna där det står vad som hänt och varför. De flesta blir lite illa till mods men ingen säger något och färden fortsätter i tystnad.

Tillslut kommer de fram till målet. Det är fortfarande dagtid så de rider in i byn (just ja, de tog hästar denna gång) och förbereder runorna som de ristar in i bland annat en av stöttepålarna till vattentornet, på några väggar och liknande runt om i byn. Planen är att sedan låta de blodsvurna gå in i förväg och uppehålla varelsen medan Remiel och Cedric rider runt till varje runa, aktiverar den och sedan drar till mitten för att slutföra ritualen. De inväntar sedan natten.

Natten kommer. Tyrax och de andra rusar in i byn och lever om för att dra till sig varelsen och direkt den materialiseras så rider Remiel och Cedric iväg på sitt uppdrag. Först när de ska aktivera den sjätte runan så kommer varelsen fram bakom dem, Remiel hinner aktivera runan och kasta sig på hästen medan Cedric slår till den, ropar på de andra att de ska mötas i mitten och följer efter. Väl i mitten så möts de av Tyrax och Selvar men Aniara är inte med, men Cedric börjar läsa upp utdrivningsritualen och det tar tre ronder att läsa hela. Varelsen materialiseras och Remiel skjuter ut en våg av kraft (i normala fall en klassisk warlock magi, men jag har begränsat och gjort om vilka magier som finns hit och dit så det är istället faktiskt en "normal" arkan wizard kraft, så ingen tror automatiskt att han är en warlock, utom så klart spelaren till Cedric som jag får förklara för). Varelsen blir iaf träffad och blir som tur är påverkad precis som av krossvapen, den blir störd i en rond ungefär).

De två ronderna som följer lyckas de hålla borta varelsen och Cedric avslutar ramsan... Inget händer...

"Remiel ta över" ropar han och Remiel tar boken och kollar på texten igen. Istället för att läsa upp texten kastar han besvärjelsen Comprehend Languages och försöker förstå texten. Han klurar ut att de måste läsa den tillsammans och blanda arkan magi med heliga krafter. De börjar läsa. Andra ronden faller Selvar ihop, bränd över hela kroppen, men Tyrax lyckas slå bort den. Tredje ronden blir det initiativslag för att se om de hinner läsa klart före den anfaller, den förbereder sig för en sorts area explosion (Remiel tål ju med 3hd enbart 14 pga sina 7 Constitution så det vore väldigt farligt med 4d6 skada)... Den får 15 initiativ. De behöver båda få över eftersom de inte kan läsa för fort, utan måste läsa tillsammans. Remiel slår 19. Cedric slår 18! De klarar av det just före och det blir en chockvåg när de avslutar ramsan. Varelsen syns inte till längre. Det sprider sig ett lugn över byn, som att någon tung, tryckande kraft lämnar området. Tyrax kollar till Selvar på Cedrics order, vilket var tur då jag slog först en 1:a och sen en 6:a på death save, så han skulle dött väldigt fort, men de lyckas stabilisera honom. Han är däremot väldigt brännd. Remiel frågar vad de anser om alchemi, de svarar att det är acceptabelt och han tar fram en regenererande dryck som han lärt sig ur den där boken de hittade i tornet för vad som känns så länge sedan. Selvar läker och sätter sig upp. Remiels anseende bland dessa blodsvurna är nu mycket högre då han både hjälpt till plus helade en av dem som var väldigt nära döden.

Vi avrundar nu med att de reser tillbaka, rapporterar in och Cedric får lite beröm eftersom han klarade av ett uppdrag som var betydligt högre nivå på än den nybörjare han är. Det börjar ryktas att han kommer gå långt, vilket också skapar avundsjuka... Remiel blir en kontakt till inkvisitionen som går använda vid behov, med nackdelen att han är närmare inkvisitionen men fördelen att han lättare får tillgång till viss information samt vissa ingredienser till olika ändamål, officielt olika alchemiska preparat, men mindre officielt kanske olika ritualer.
Rigg överlevde men har halva ansiktet bränt, Selvar överlevde med mindre skador som läkte senare, Aniara dog medan de höll borta varelsen från Remiel och Cedric.

Nästa gång blir det Remiel som ber Cedric om en tjänst på en fjärran plats.

 

[.113]

Eftersom Cedric's spelare tog semester så blev det lite förändring.

Efter de kommer tillbaka dröjer det ungefär två veckor innan Remiel inte kan hålla sig och börjar leta i inkvisitionens stora bibliotek efter något som kan leda honom vidare. Det är inte förrän han läser en sak i det allmänna biblioteket som han känner igen en ritning över en herrgård, som han läst om i inkvisitionens bibliotek. Det ska ha tillhört en Kargos Tallias, en magiker som verkar ha jobbat åt inkvisitionen men senare pysslat med något han inte borde och därefter blivit banlyst.. Det som drog till sig uppmärksamheten var dock ritningen som skiljde sig från det han läst tidigare då den nämnde en hemlig dörr. Han beslutar sig för att han vill kolla upp det.

Remiel har skickat ett brev till Cedric där han ber om hans hjälp, de träffas hemma hos kvinnan som låter Remiel stanna där och pratar igenom det. På kvällen skiljs de åt och bestämmer att de ska mötas dagen efter för att resa vidare. En stund senare knackar det på dörren, det är Nikolan som berättar att de blivit anställa som legoknektar i ett fjärran land med kontrakt för ett år, men efter två och en halv månad så händer något oväntat och det blir först vapenvila och sedan fredspakt. Det gör att landet beslutar sig för att de inte vill ha kvar ett helt gäng med legoknektar i landet i onödan så de får betalt för året och skickas hem, vilket ger Nikolan en redig bonus och alla får ledigt.
Efter lite catching up så knackar det återigen på dörren och en trött springpojke står med ett brev åt Remiel, där står det att han tyvärr blivit ivägkallad på annat och inte kan följa med.

Dagen därpå reser de vidare, Nikolan köper en åsna som Remiel kan rida på då det är ganska långt de ska resa, ca 2 månader. Tillslut kommer de iaf fram till en stad i närheten och frågar efter platsen, ingen verkar vilja berätta så det tar ett tag men efter några försök får de reda på att det ligger beläget på en klippa ca en dag därifrån. De beger sig av och vid skymning ser de vid sidan av vägen en ca 15 meter hög klippavsats med ett nedbrunnet skelett av ett hus. De tar sig in och letar upp dörren som leder ner längs en cirklande trappa, ca 10 meter ner i klippan.

Fortsättning följer, hinner inte skriva mer just nu..

 

[.113]

De kommer in i ett stort rum med ca 5 meter högt i tak, det är två portar på vardera sida och fyra pelare som håller upp taket. Längst bort finns det ett flertal bokhyllor och en arbetsbänk. Uppe i taket i varje hörn är det en elak gargoyle som stirrar på dem. De smyger sig fram försiktigt men en av dem råkar skramla till lite och de börjar höra ett ljud från den högra porten. Porten består av två delar och har stora ringar som man öppnar med och Remiel stoppar i sin stav som han införskaffat. Det dunsar på dörren. Något smäller till igen. En gång till och träet börjar knäckas. De hör något tungt gå iväg och sen rusar det mot dörren.
Dörren sprängs upp och genom den rusar en jättelik varelse som är täckt av stygn, den är hårlös och nästintill naken och de märker att den inte har några ögon. Remiel förbannar den med en handrörelse i luften och den blir försvagad (får disadvantage på valfri attribute så han väljer så klart Styrka), sen skjuter han iväg en kraftlans som träffar styggelsen. Monstret slår till på Nikolan som blockerar med skölden och sticker till med spjutet som träffar men inte gör någon ordentlig effekt. Nikolan skjuter den igen och märker att den sekundära effekten, +1d6 necrotic damage när han anfaller (pga cursen han gjort) inte verkar påverka den. Monstret slår till mot Nikolan igen och träffar denna gång, men Niko slår tillbaka och märker igen att den inte verkar ta så mycket skada som den borde. Han spetsar den men till nästan ingen nytta. Ny rond och Remiel missar för första gången, men varelsen å andra sidan tar tag i Nikolan och sliter upp honom i luften, sen slänger han honom mot Remiel som har igång ett kraftfält (magearmor typ). Nikolan ställer sig upp och drar svärdet och hugger till mot varelsen som kommer närmare och denna gång går det lite bättre (magiska kortsvärdet han hittat för länge sedan). Remiel skjuter den igen, varpå den slår mot Nikolan och missar, så Nikolan använder sin riposte för att skära den ordentligt och sedan hoppar han fram och hugger den i nacken och den segnar ner till marken.

De pratar lite chockat om vad de just mött och letar sen snabbt igenom bokhyllorna och arbetsbänken. Remiel hittar (jag slår en slumptärning eftersom de gör det fort och slår 20..) en bok om sjukdomar som verkar vara en av anledningarna han kommit hit, eftersom magikern ska ha forskat om sjukdomar åt inkvisitionen tidigare. Dessutom en bok som heter något i stil med protective charms och verkar handla om hur man skapar små magiska föremål med svagt skydd mot allehanda saker. Dessutom hittar han vid arbetsbänken recept på två alchemiska drycker, nattsyn och styrka.

De fortsätter in till vänster och där är det en kort korridor med dörrar åt båda sidor och rakt fram. Åt sidorna är det ett litet lager med alchemiska saker, samt ett vilorum. Där inne hittar nikolan ett guldhalsband med rubiner i.
Rakt fram så ser de ett lite större rum, ca 7meter i diameter, och i mitten ett 1 meter stort hål rakt ner. Rummet är fyllt av styckade kroppar och några enstaka ihopsydda ena också. Remiel vågar inte gå in eftersom han paranoidt tror att det är något i hålet, men han känner av något magiskt längst bort.. Han märker att det nog är en 3cm rubin som utstrålar necromantik och tänker lämna den när han kommer på att han har mage hand och plockar den utan att gå in i rummet.

De återvänder till stora salen där de ska kolla igenom böckerna lite mer noggrant nu när de vet det inte är någon till sådan varelse där.. Då märker Nikolan att de sitter två gargoyler på pelarna som inte var där förut, tror han.. Det slutar ganska snabbt med att de istället rusar vidare för att komma ut och mycket riktigt så blir de anfallna men de hinner ut ur rummet. De skyndar sig ut och märker två stycker gargoyler sitta i första rummet med utgången och de rusar vidare men hinner ut utan att de verkar följa efter... Sedan kommer de ut där de lämnat hästarna och ser två stycken där med, men de lyckas slinka vidare utan några större problem... När de rider därifrån ser de på taket till herrgården så sitter 6st gargoyler och stirrar efter dem, ingen av dem var där förut. Där avslutade vi spelkvällen..

Eftersnacket gick ut på att Remiel fick fundera ut hur han skulle göra nu, och han bestämmer sig för att istället för att återvända till staden där inkvisitionen mest troligt är väldigt nyfiken på vad han hittat på, så följer han med Nikolan till sitt legoknektsgille. Han skickar ett brev till Cedric där han berättar vad de hittat och att de inte ville kolla igenom så noga men att han hittat speciellt den där boken om sjukdomar som han ska studera. Han utelämnar så klart den magiska rubinen. Nästa gång blir det mest troligt spel med Cedric som blev inkallad eftersom en vildmagiker var lös i staden och ställde till med saker..

 

[.113]

Via sms har jag uppdaterat spelarna i det som händer, Remiel följer ju med Nikolan och de är återigen i krig. Efter några månaders stridigheter har det uppstått ett stillestånd då de har ett "ointagligt fort" framför sig och de måste vidare... Remiel har ett litet camp en bit ifrån lägret och en dag bort är en stad som de besöker med jämna mellanrum, en stad som just nu är erövrad av deras sida och läget är spänt.
Legoknektarna accepterar Remiel, mestadels iaf, och en del besöker honom för att köpa drycker för sina egna pengar.. Det mest spännande som händer just nu är dels att en löjtnant i legoknektkompaniet har besökt Remiel och beställt 20 styrkedrycker, 20 nattsynsdrycker och 20 regenererande drycker... Det är en hel del pengar och tyder också på att de ska pröva något nytt.. Speciellt eftersom han dessutom blir avkrävd ett tystnadslöfte.

Remiel har dessutom fått möjligheten att undersöka lite i de böcker han hittat, han har fått 4 sätt att förbättra sig på.. typ.. Först och främst har han via charms boken fått göra en liten lucky charm, en tursten, som består av en blå sten som är sällsynt (Dock en "vanlig" sten, inte något safir eller liknande juvel) och som binds ihop av några läderremmar. Sedan kan han ha den i fickan, som halsband eller hänga på kläderna , det var valfritt och han har inte bestämt sig ännu. Det krävs till alla grejerna lite småtjoller runtikring, några mystiska ord, ritualer och ingredienser men jag nämner bara det viktigaste.

Förutom turstenen så även en skyddsamulett, som består av en träklump med 12 sidor, alltså en d12.. Varje sida har olika magiska symboler och likt turstenen så går den ha lite här och där så länge man har den på kroppen.

Sen har han fått möjligheten till två mer permanenta saker, först och främst en stjärna med 6 kanter som han tatuerar på antingen revbenen eller skuldran. Den har ett svagt metalliskt/silvergläns av sig och skyddar mot feymagic osv. För att göra den krävs metalstoft blandat med djurblod samt lite örter osv, sen tatueras den in och lämnar sitt märke.

Sen kom möjligheten att tatuera in en cirkel med 8 taggar, 4 inåt och 4 utåt. Det är Samyaza's märke och skyddar mot demoniskt inflytande.. Nackdelen är att det krävs människoblod som huvudingrediens... Mer specifikt av barn. Han vill ha den men just detaljerna i hur han får tag i det är inte framme ännu antingen får han t.ex. riskera att åka dit genom att betala föräldralösa barn för det, eller så får han fånga in och mörda/stjäla blod från olika barn vilket så klart medför mindre risk att åka fast men å andra sidan betydligt större konsekvenser av att åka fast.. Plus ett ganska stort steg mot ondska

Effekter:
Tursten, 1 re-roll/dag.
Skyddsamulett, +3 ac/saves mot magi, 1/day (första som påverkar). På en 7:a på en d12 slutar den fungera.
Samyaza's märke, +1 mot demoniskt inflytande i form av magi, +4 mot possession.
Stjärnan, +2 mot olika former av feymagic, som t.ex. druider, skogsväsen och liknande när de försöker påverka honom på olika sätt (via t.ex enchantment, illusion osv).

Han har dessutom ett visst intresse av att ta sig in i fortet som Nikolans kompani mest troligt kommer anfalla via bergen, och har dessutom lyckats ta reda på inte bara att anledningen till att bakre sidan av fortet är mindre bevakad är att bergen är fyllda med galna, blodtörstiga barbarer, utan dessutom att det finns ett sätt att ta sig förbi dem genom att måla olika kaotiska symboler över kroppar och sköldar osv för de ska då i sin galenskap inte kunna se skillnad på utomstående och sina egna.. Enligt det han läst. Nu kommer det snart ett beslut att tas om han berättar för nikolan eller inte.. Det kommer bli stor skillnad i svårighet för nikolans nästa uppdrag beroende på vad Remiel beslutar

Edit: Pga svårighet att få ihop speltid + ögonoperation för mig så har det inte blivit spel på ett tag nu men vi siktar mot helgen..

 

[.113]

Kom på att jag hade glömt uppdatera spelet, så här kommer förra spelkvällens äventyr.. Denna gång körde vi med fokus på Cedric, inkvisatorn.

Cedric blev inkallad till Gallian Vex, som är näst högst inom denna del av inkvisitionen. Det visar sig att det går en magiker lös i staden som mördar folk, vilket man så klart inte kan tolerera. Problemet är att för tillfället är i stort sett alla inkvisatorer utkallade på olika uppdrag, vilket lämnar Gallian Vex med enbart två andra, nämligen Nodrak Kole, en ganska erfaren magikerjägare, samt Cedric. Plus så klart en hel del blodsvurna.

Självklart skickas Nodrak Kole ut som primär jägare, men även Cedric eftersom man behöver hitta magikern snabbt. Cedric's uppdrag är mer ett scout uppdrat, om han hittar magikern ska han primärt tillkalla Nodrak eftersom man misstänker att det är inte en nybörjar magiker.

Cedric beger sig av till senaste mordplatsen, i de övre medelklass kvarteren som består av en sorts lägenheter på andra våningen med en trapp upp direkt i ingången. På baksidan av husen har man ingången till lägenheterna nedanför som tillhör lägre medelklassen och delvis alltså värmer upp de som bor ovanför (man har ingångar på olika sidor så man slipper träffa varandra).

Där inne så ser han ett vardagsrum med lite åverkan, så han beger sin in i sovrummet. När han öppnar dörren så sipprar det ut "frysrök" och han ser frost på golvet. Mer ljus sprider sig över rummet och han inser att hela rummet är täckt i frost som övergår till ren is längre bort mot ena hörnet bakom sängen. Där sitter också en man med utsträckta händer som i ett sista bedjande försök till försvar innan han med ett förskräckt uttryck i ansiktet blev fryst.

I övrigt hittar man väldigt lite spår så Cedric går till Gallian Vex för att fråga om hjälp. Gallian är upptagen med att ordna upp lite andra viktiga möten och liknande innan han själv kan bege sig ut på jakt, men han riktar Cedric i riktning mot Veremir, en man som han själv för ett antal år sedan använde som kontakt i den undre världen. Han säger att han brukade hålla till på en ökänd bar i slummen men att han inte vet om han är kvar.. Så Cedric beger sig av. Med sig har han Rigg, smedsonen med sköld och hammare och Selvar, armborstskytten som kom från en köpmannafamilj.

När de öppnar dörren till baren och går in möts de av en syn av en väldans massa vad de bara kan anta allihopa är kriminella, så pass att de antagligen skulle få fängelse allihopa för något de nyligen gjort, men Cedric stövlar in och går fram till bartendern. "Goddag, får jag ställa en fråga? Jag letar efter någon som sägs hålla till här" säger Cedric och bartendern säger "Självklart, vem då?" "Veremir" svarar Cedric och innan han hunnit uttala r:et ordentligt har bartendern börjat svara "ALLLDRIG hört det namnet förut!" med sådan övertygelse och ärlighet att om det inte vore för att han sagt det så snabbt skulle han kunnat tala sanning. Nu blev det dock närmast komiskt övertydligt att han planerat svaret redan innan frågan kom, och att han dessutom mest troligt tränat in det. Samtidigt märket Rigg hur någon ställer sig sakta upp och går ut.

Rigg följer efter och börjar jaga ikapp personen medan de andra följer efter. Efter något kvarter bara så kommer Rigg ikapp mannen som förvisso är snabb, men har en lätt haltning som försvårar det hela. Mannen som verkar vara över 50 år och har en grånande valross mustasch vänder sig om och kastar en dolk mot Rigg som blir arg och sliter fram sin hammare och kör den i magen på mannen som segar ihop. De andra kommer ikapp och Cedric säger "Så, jag skulle behöva veta något och jag har hört att du kanske kan hjälpa mig" varpå Veremir svarar "Jasså? Behöver du lära dig hur man torkar arslet eller yngling?" Cedric blir märkbart irriterad och efter att mannen benämnt Rigg som en hårig apa och fortsatt med nedsättande ton så är Cedric nära att spöa upp mannen men bedömer det som anti-konstruktivt. Det slutar iaf med att i gengäld mot att de hjälper honom med ett problem så kan han hjälpa dem att ta reda på det de vill, nämligen vad de fyra som blivit mördade har gemensamt. De bor nämligen alla på olika platser i staden, en är lågadel dessutom, men de andra är alla medelklass inom olika områden. Däremot säger han att han behöver hjälp med sitt problem ganska omgående, samma kväll, annars är det risk han inte kan hjälpa dem eftersom man behöver ben och kunna andas för att leta upp information.

Det visar sig att han lånat pengar av två ökända pengautlånare vid namn Borak och Torak som kommer vilja ha igen summan ikväll då de inte är kända för att ta hänsyn till att man är sen med betalningen. Så antingen spöa upp eller döda dem ber han dem göra, helst döda då de ändå är avskum och kriminella som ingen kommer sakna.

De får veta var de brukar hålla till och beger sig dit. Fortsätter strax.

 

[.113]

Note: Glömde nämna att de dessutom klurat ut att sådan magi som använts i sovrummet tyder på att det är en vildmagiker, alltså en sorcerer, eftersom vanliga magiker inte kan använda elementar magi på sådan nivå.

De hämtar upp en till Blodsvuren och beger sitt till källaren där de brukar hålla till som ligger under och på baksidan av en slaktarbutik, köttbutik eller vad det nu kallas. Utanför står två stora vakter. De går fram och säger att de vill snacka med Borak och Torak och därefter öppnas dörren av en kort man som visar in dem, där inne finns det ett stort rum med en bardisk till höger, tre runda bord i nedre vänstra hörnet, mitten och övre högra hörnet och längst in är det en hörnsoffa med ett bord som det ligger två blodiga slaktar yxor på. I soffan sitter två stora skalliga män som ser ut att vara tvillingar. Vid borden och bardisken sitter ca 9 råskinn och bredvid dem i soffan sitter dessutom en som inte verkar passa in. En man med en kall blick, svarta byxor och svart skjorta med uppkavlade ärmar som visar tattueringar av olika slag. Även på nacken ser man några tatueringar lite halverst bakom kragen. Cedric slår ett kunskapsslag för att se om det verkar vara något occult eller liknande över det hela och de på armarna vet han inte vad de står för om de gör det, däremot så kan den vid nacken eventuellt var något men det är svårt avgöra eftersom han bara ser halva. Det är en halv ring med 3 taggar utåt och två taggar inåt som Rigg's spelare känner igen eftersom hans huvudkaraktär Remiel nyligen skaffat samma tatuering själv. Efter lite snack och bedömning av situationen bestämmer sig Cedric för att de trots underläge ska spöa på dem.

Samtidigt händer detta: Rigg och Cedric står borta vid bordet framför soffan medan Cedric står närmare dörren. Cedric ser hur bartendern verkar slita upp något från bakom bardisken, så han skjuter iväg och ser mycket riktigt att mannen höll på slita upp ett armborst själv. Alla råskinnen vid borden ställer sig upp och drar några klubbor och dolkar, medan Borak och Torak sträcker sig efter sina yxor. Rigg hinner före och böjer sig ner och slänger upp bordet mot dem. Samtidigt som han sliter upp bordet ser han mannen med tatueringarna ställa sig upp och hur det börjar bildas frost kring hans händer. Han hinner däremot inte avbryta sin handling men magikern slänger iväg en isexplosion som dock stoppas till större del av bordet, men de tar båda 10 skada. När bordet fortsätter sin bana så ser de att både Borak och Torak är stelfrusna medan magikern är på väg att slänga iväg någon ny magi.

Nästa rond så hinner Rigg återigen före och kör igång sin burst of speed grej som alla krigare har och får göra två actions. Den första blir att slänga skölden i ansiktet på magikern så att han kan tvåhandsfatta sin hammare och slå ner på honom. Skölden träffar rakt i ansiktet och spräcker en läpp (critt) och sedan slår han ner hammaren rakt i axeln på magikern (Critt...) och de hör ett krasande ljud. Axeln är förstörd och magikern slänger iväg (istället för två melee frysattacker) en mindre frysexplosion och springer. Cedric möter två busar från bordet i övre hörnet som magikern springer mot och dräper ena, medan Selvar skjuter ännu en och sedan drar sitt kortsvärd då den korte mannen som öppnat dörren kommer rusandes med 2 dragna dolkar. Rigg fortsätter sedan efter magikern i full fart. Short story shorter så blir striden där inne väldigt kort då de blodsvurna har mer rustning och bättre vapen, trots att de andra är mer.. De blev överaskade och slår sämre så det händer inte mycket spännande där. Cedric följer strax efter och alla andra följer efter Cedric 2 ronder efter.

Rigg och magikern rusar vidare, upp för trappen in i slaktarshoppen och sedan ut på gatan. Rigg närmar sig och är strax bakom när magikern kommer ut och mumlar något för att sedan ta ett jättehopp uppåt men Rigg får en liten chans att göra något eftersom han klarat att knappa in på honom, han slår ett reflex slag (dexterity save) och crittar igen.. Så han plockar honom just ovanför foten. Han ska slänga ner honom i backen och får slå ett styrke slag som däremot går lite sämre men han använder sitt advantage och slår igen, det blir så klart en crit.. Så magikern slängs hårt i backen.

Nu först vänder det lite och Rigg missar sitt anfall, medan magikern slänger iväg en frusen näve mot honom som segar ner honom och gör skada. Cedric kommer ut och striden avslutas snart med att magikern desperat slänger iväg ännu en isexplosion som lyckas göra så pass mycket skada nu när de inte har något skydd i form av bord att båda segar ner, Rigg just så pass medan Cedric nästan dör. Selvar och den andre kommer ut strax därefter för att se magikern skynda runt ett hörn längre bort men kollar istället att de andra lever så han kommer undan, med 1 i hp kvar.

Där avslutar vi kvällen. Magikern i fråga var en nivå 6 sorcerer som jag inte trodde de skulle slåss mot eller ens ha en chans mot, speciellt eftersom det var så många där inne även om de flesta var låg level 1-2 (men det visste ju inte spelarna). De två crittarna i början av striden avgjorde väldigt mycket eftersom magikern förlorade sina två attacker av is och istället bara kunde göra en + hade förlorat mer än halva livet. Så kan det gå.

 

[.113]

De vaknar upp och tar sig tillbaka till basen och rapporterar samt vilar upp sig. Nodrak Cole besöker Cedric och får reda på lite mer, och på kvällen två dagar senare får Cedric ett brev att de ska möta Veremir inne i staden. Han samlar sina trogna män och beger sig dit. Vid en sidogata står Veremir och väntar på dem, Selvar står en bit därifrån och täcker dem medan Rigg och Cedric går fram. Det visar sig att de fyra döda hade en sak gemensamt, nämligen att de tillsammans med Lord Ramir, som tillhör högadeln, strävat efter att få till stånd ett handelsavtal om vapen av det bästa renaste stålet som finns att tillgå och en annan lord, nämligen Lord Reliaz inte skulle vara speciellt intresserad av att förlora sin främsta inkomstkälla.

Under samtalet verkar Veremir väldigt nervös och tittar sig ofta oroligt omkring och tillslut avbryts han av att någon skjuter mot dem, Rigg blockerar däremot armborstskäktan med sin sköld och Cedric sliter Veremir runt hörnet. Längre bort ser de dessutom hur en man med en ett stort ärr i ansiktet och dragen sabel rusar runt hörnet tätt följd av en skäggig man med en stridsyxa. De springer vidare täckta av Selvar för att sedan ta sig tillbaka till inkvisitionen. De är däremot lite långsamma pga Veremir som haltar, men lyckas genom att ta olika vägar virra bort förföljarna tillräckligt så att de just så pass tar sig tillbaka, när de går in genom porten av stål så ser Rigg hur mannen med skägg stirrar på dem ur en gränd.

Veremir får stanna där men beger sig av nästa dag då han är rastlös och inte trivs där. De andra fortsätter vila upp sig och rapporterar in sambandet så att man kan skicka en varning samt beskydd till Ramir och kolla upp Reliaz mer.. Men några dagar senare ska Ramir ha möte med deras tänka nya partner och eftersom de andra inblandade är döda vill Ramir åka själv, trots varningar. Gallian Vex skickar med båda de andra inkvisatorerna, alltså Cedric och Nodrak, för att ta itu med magikern om han dyker upp igen. Cedric och 4 blodsvurna, Rigg, Selvar och två andra, klär ut sig som Ramir's personliga Garde tillsammans med tio av hans riktiga vakter, medan Nodrak ska följa med och övervaka.

Några timmar utanför staden, inne i skogen i en glänta träffas de och kollar först upp området. Det är allmänt inte ett bra område men de delar upp sig i tre grupper om 5, fem följer lorden och möter de andra i mitten medan fem går åt höger och vänster och täcker så bra de kan. Efter några till början lugna förhandlingar så blir det hela betydligt högljudare när de bråkar om ett pris som ändrats osv, när plötsligt Rigg ser en grupp människor gå fram från träden med höjda armborst. Han ropar en varning men de hinner skjuta och träffar hälften av handelsmannens soldater (som för övrigt var 6st) plus köpmannen själv. Både köpmannen och 3 av soldaterna faller ihop och även lord Ramir träffas i armen och faller skrikandes till marken plus att en av hans vakter träffas i huvudet och slår i marken död.

Borta hos Cedric på vänstra flanken ställer sig 4 armborstskyttar upp men ingen av dem träffar något mer än rustning på dem och Cedric kastar en snabb förbannelse över dem (Bane) innan de stormar in i dem. Deras rustning plus Cedrics förbannelse gör att fienden knappt kan träffa eller skada dem så den delen av striden är snabbt över på ca 2-3 ronder.

Samtidigt så stormar den högra gruppen och de 3 kvarvarande soldaterna fienden i skogen men de tre soldaterna blir nedskjutna, sedan blir det närstrid mot den högra gruppen som hugger ner dem med bara en förlust på 5-6 ronder...

Cedric och Rigg ser Nodrak Kole komma framstapplandes ur skogen, hålla sig för sidan, luta sig mot ett träd för att sedan falla ihop.. Därefter ser de någon springa genom skogen, samtidigt som de 4 livvakterna släpar lord Ramir bakåt och rakt mot den nya angriparen. De springer för att möta men magikern löper ut genom skogen, ett 6 meters hopp där han i luften slår ut med högra armen och två av livakterna slänger sig mot honom men dör i en explosion av is och kyla. De andra dyker fram och slänger in sig i striden, 4 mot 1, + Selvar som skjuter... Livvakterna släpar Ramir vidare bortåt.

De känner en enorm kyla runt magikern och får slå ett fysiskt motstånd som Cedric misslyckas med och får sämre AC och initiativ, sedan sveper magikern ut med handen och is slår ut, tillräckligt för att sänka Cedric som faller ihop.. De andra skadas svårt. De hugger in på magikern med ett klart övertag att de är fler, det ger också en svår träffbild för Selvar som dock gör sitt bästa. Ronden efter exploderar hans hand av is när han kör in den i magen på en av de blodsvurna, ronden efter det så slår han till den i ansiktet på den andra. Båda faller ihop efter det och kvar är bara Rigg och Selvar. När han sänker den andra däremot lyckas Selvar skjuta ett skott mot ansiktet som sliter upp sidan av ena ögat, men han lyckas ändå fortsätta anfallet. Sista ronden anfaller han Rigg för att avsluta honom också, då selvar igen träffar honom i axeln och han stannar upp, börjar segna ihop och Rigg's stridshammare krossar huvudet på den redan döende magikern...

Cedric överlever just så pass, då Rigg gör lite första hjälpen och slår igång hjärtat på honom. Där avslutar vi för idag, men eftermälet blev att lord Reliaz fick ett flertal anklagelser mot sig som tillslut leder till ett dödsstraff som inte införlivas då han smiter iväg. Han tas dock ifrån sina titlar och ägor. Cedric får återigen ett lyckat uppdrag över hans rang, ett bevis på hans kommande höga status enligt många och ett tydligt hot enligt andra.

 

[.113]

Denna gång är det Nikolan i fokus. Med lite Remiel på sidan.

Nikolan är legoknekt i Svarta Lejonen. De är inhyrda i ett krig och sitter just nu fast utanför Samyaza's fäste som är beläget mitt i en bergskedja. Egentligen skulle de bara gå runt men nu blev det bråttom och för att kunna hjälpa huvudarmèn behöver de ta sig igenom. Efter några dagars paus så blir planen att ta sig igenom bergen med en liten styrka som ska klättra in och, pumpade med alkemiska drycker öppna porten så resten av soldaterna kan storma in.

Det har gått något år sedan vi sist spelade med Nikolan och han har under tiden fått hedersplatsen som banerbärare (En av flera) då han, då förre banerbäraren föll tog över baneret och höll det i en svår strid. Det vart då bestämt att han skulle få behålla den och posititonen har han hållit i ett flertal strider. Han är nu nyligen fyllda 18 år, ett solklart hjältematerial som sprider inspiration och en del avundsjuka vid en så hedersvärd position vid så låg ålder.

Nikolan och 10 Svarta Lejon, tätt följda av Remiel, beger sig mot bergen. Remiel följer med eftersom han klurat ut att barbarstammarna av någon anledning inte, tror han, anfaller de som är "märkta" på ett speciellt sätt. Ingen annan är skicklig nog att göra rätt mönster. Däremot kommer han inte följa med in i fortet är tanken utan han väntar utanför. Det de andra inte vet är att han har ett eget motiv med det hela och kommer visst att ta sig in. Samyaza var en mäktig, om än numera okänd Warlock... Mer om det senare.

För tillfället så beger de sig mot bergen och kommer fram utan några större händelser. Väl där märker Remiel dem med olika mönster. Det dröjer inte länge innan de smygandes träffar på ett barbar gäng. De upptäcker varandra och lyckas undvika strid då barbarerna märker symbolerna. Under några timmar till så stöter de på fler barbargrupper, de verkar röra sig helt random men ändå träffar de på så pass många att det känns väldigt konstigt. De ska hålla till över hela bergskedjan, men är de i så här täta grupper måste det finnas tusentals. Sen plötsligt märker en av dem, Kellyn den.. Mindre modige soldaten som lyckats överleva så länge genom att tänka smart och undvika så pass mycket som går utan att verka feg. Han ser en sorts ödlelejon som halvhaltar, med hårtussar lite här och där och lätt vindögda ögon, med ett allmänt märkligt utseende, lite "off" helt enkelt. Felmuterad. Den anfaller trots att de är så pass många, och trots att den inte verkar svältfödd, men den större gruppen lyckas driva den över klipporna även om de med ett dexterity save just så pass lyckades rädda en av soldaterna från att själv falla över kanten.

De kommer fram till fortet vid midnatt. För att ens ta sig upp till muren måste de klättra längs en 20 meter hög klippkant, med väldigt dåligt fäste för änterhakarna de har med sig som alltså inte går använda än. De dricker sina Nattsyn drycker som Remiel gjort (och Svarta Lejonen's befäl betalat), samt deras Styrkedrycker som ger dem +2 på skada i strid men, mer viktigt, advantage på styrke slag. De klättrar upp, med några enstaka fall från ca 5 meters höjd.

Sen uppför murarna. Denna gång kan de använda änterhakarna och tar sig upp utan problem. Väl på muren skyndar de sig att med dessa klättra ner direkt för att hamna i skuggan av muren och börjar ta sig mot vakttornen och porten åt väster. Innan de klättrar ner får de en bra syn av fästet.

De är vid södra muren som är obemannad då den står mot denna klippvägg men framförallt alla barbarer som verkar hindra allt, utom just dem (tack vare Remiel). Åt både öster och väster har de 2 vakttorn just bredvid portarna, med en portöppningsbyggnad på insidan (kommer inte på vad de heter just nu, men där man öppnar och stänger porten). I mitten av borggården finns en ca 50 meter bred åtta-kantig byggnad med portar åt de fyra väderstrecken. Fästet är förresten ca 150 meter rakt över. Sen längs norra muren ser man ett 50 meter högt torn, som verkar oktagoniskt det med även om bara 4 kanter sticker ut från murkanten (men ovanför är det oktagoniskt).

När de kommit 20 meter längs västra muren, på väg mot porthuset, så går någon ut ur själva fästet. De ser en man som går rakt mot porten, klädd i en svart fullrustning med silvriga kanter. Axelskydden ser de är i 3 delar, som 3 fjäll ungefär. Mannen går ut ca halvvägs innan han plötsligt stannar upp, vänder på huvudet och tittar bort mot gruppen soldater. Alla står blixtstilla. Den stirrar ca 30 sekunder men känns som en evighet, sen rycker han på axlarna och vänder av mot norra tornet istället i lugn takt.

De pustar ut och fortsätter. Väl framme vid porten så skjuter de en eldpil rakt uppåt innan de stormar. Det är tecknet att Svarta Lejonen ska börja storma. När de tagit porthuset och börjat öppna portarna så ska de skjuta en till, annars vänder man om så man inte fastnar i en onödig strid med onödiga förluster.

Stormningen mot de låglevlade soldaterna som fått skitpasset midnatt går så fort att de inte hinner larma eller något. Där inne finns ett bord, öppnings och stängningsmekanismer och en dörr in i muren. De skjuter en till eldpil och barrikaderar dörren ut. Sen lämnar Nikolan 5 soldater och tar med sig 5 och stormar inifrån vakttornet. Det är en avsats innan de kommer upp till toppen, och den striden går också sjukt fort och enkelt. Sen kommer de upp slaktar alla där och hinner se sina fränder på väg upp, i fronten 100-150 kavallerister som ska storma först, de ser hur det rusar ut soldater ur andra tornet på marknivå, de bankar lite på dörren och någon ropar "murbräcka!". De ser hur mittenfortets portar öppnas och ca 80 soldater springer mot porten. Från det norra tornet ser de hur i lugn takt det kommer först den svarta riddaren men sedan ca 30-40 till, som ställer upp någorlunda samlat och sedan i lugn takt går mot porten.

Där avslutas det för dagen.

 

[.113]

Det blev en spelkväll, förra vecka iofs, med en väldans massa stridigheter.. Testade ut något nytt, helt enkelt hur länge kan man stå emot en hord av lägre level krigare som stormar en. De var 5st i rummet där nere som tillslut stormas, men de står emot och håller samt får slå två "kampslag" varje runda för att se om någon sida pressar mer än den andra, i flera ronder blir det ena sidan sedan andra som vinner = stillestånd (eller snarare fram å tillbaka push men ingen vinner) men tillslut lyckas försvararna pressa ut dem och tränga igen dörren. Kavalleriet anländer bokstavligt talat utanför och de får en kort tidsfrist innan de blir stormade på insidan, dock hinner andra gruppen just så pass komma tillbaka. Det blir likadant där, med skillnaden att en sån där svart riddare spränger dörren och de väller in... Försvararna byter rader (kan bara slåss 4 mot 3, så de har ett lätt övertag i det men å andra sidan möter de fler). Tillslut faller det folk av försvararna också och de börjar sakta nötas ut, men lyckas faktiskt ta ner 20-25 st level 3or, med sina 10 level 5or.. plus att de möter den svartklädde riddaren som var betydligt svårare, hade ca 100hp, halverade skada som inte var magisk (nikolan hade ju som tur var magiskt svärd.. men det spelade iofs inte så stor roll, förklaring snart) och hade dessutom 3 DR pga heavy armor mastery. Nikolan däremot, fick bilder av mass slakt av barn, kvinnor, brända byar osv.. med riddaren i mitten. Han svor att hämnas dem och anföll och svärdet lyste till med vit eld. Han trodde lustigt nog att svärdet triggades av hämnd och svurna eder så han osade ur sig tonvis med sådant varje gång han anföll, medan han egentligen blivit paladin och körde Smites. Tillslut sänktes han och nikolan gick segrande från det, och även där utanför var striden vunnen. I stort sett hela kavalleriet blev förstört av riddarna dock.

Så, vår kära Warlock Remiel's två barndomsvänner har nu blivit en inkvisator och en paladin. Han tar det med ro, men försiktighet

 

[.113]

Remiel ser på när striden vid västra porten börjar. Han smyger längs Östra muren istället och stannar upp tvärt när han ser de mörka riddarna slå in i rytteriet. Fasansfulla skrik kan höras därifrån och han kastar en blick dit men fortsätter snabbt. Efter en stund tar han sig in i murens inre gångar och går längs dem bort mot tornet.
Där hittar han en tio meter bred och ca 5 meter hög vägg med en storslagen stridsscen som föreställer demoner i strid med de svartklädda riddarna. Riddarna ser ut att ha övertaget men senare när Nikolan kommer dit så kommer han se att det är målat för att verka så medan egentligen är det demonerna som vinner. Det märker dock inte Remiel eftersom han är ovan krig. Remiel hittar däremot en extremt väldold lönndörr som han hittar genom att en av de svartklädda riddarna har en arkan symbol på rustningen som öppnar den. Innanför är det en trappa som ringlar runt för att då och då ha en dörr innåt, som leder till små rum där krigarna antagligen håller till. Tillslut når han toppen och kommer ut i ett runt rum fyllt av arkana symboler från golv till tak. Längre fram står en kåpklädd man som säger "Välkommen."

Remiel tar några vaksamma steg framåt och mannen talar vidare "Dina krafter fungerar inte här. Jag har blockerat dem. Jag vet varför du är här, jag vet mer om dig än du själv." Han tar ett steg framåt. "Jag skulle kunna döda dig så lätt." Han sträcker fram handen och Remiel känner hur hjärtat slår ett tungt slag och sedan stannar...

"Det vore så lätt..." Remiel faller ner på knä och det börjar svartna för ögonen. Sen slår hjärtat ett slag. Ett till. Remiel känner trycket över hjärtat släppa och han återfår kontroll över kroppen och kan ställa sig upp. Mannen sänker handen och suckar tungt. "Men det är inte min roll längre. Du vill ha svar på frågor utan svar. Likt alla av vår sort söker du kraft för att fly från svaghet. Vi skulle kunna diskutera i evighet eller slåss tills bara en av oss stod kvar, men du skulle inte ge dig. Och tiden rinner ut... Därför tänker jag visa dig." Sen rycker han fram med otrolig snabbhet och trycker handen mot Remiels panna. Remiel skriker till när hans psyke för en kort stund bryts itu och han fylls av mannens minnen. Allt blir svart.

När han vaknar upp vet han inte hur lång tid som gått men han ser den kåpklädde mannen ligga död vid sin sida. Han minns inte så mycket men han känner sig starkare även om han inte kan sätta fingret på hur. (Han har fått en del av mannens kraft och är level 9, däremot minns han inte allt ännu).