.113
Swashbuckler
Idag blev det äntligen nästa spelkväll och dramatiskt värre. Nikolan och Remiel blir kontaktade av Cedric, som berättar att han hittat Svärdsmannen som de tror ligger bakom det hela. De börjar bege sig av tillbaka för att träffa Cedric och tillsammans möta det hot de tror finns där.
Cedric å andra sidan har till slut blivit smittad av pesten. Han blir sakta sämre och har därför lagt ner all sin energi på att hitta denne svärdsman samt ett botemedel, och lyckas tillslut hitta mannen men inget mer. Han skickar ett meddelande till Nikolan och Remiel som återvänder efter ca 2 månaders färd. Under tiden skickar Remiel drömmar till Cedric där han kryptiskt berättar att de närmar sig (magin Dream).
När de kommer fram äter de lite och tar sedan en vagn med häst + Nikolan som rider sin egen, vidare mot platsen där svärdsmannen fortfarande enligt Cedrics spioner borde vara. Nikolan har under färden tillbaka och nu fortsättningsvis återigen den återkommande drömmen om den mörka pesten som sprider sig genom landet.
När de är nästan framme frågar Remiel med Beast speech en fågel om de brukar bege sig närmare, men de håller sig undan får han reda på.. De slår läger eftersom det är efter skymning och ca tre timmar kvar och de inte vill rida in i mörker. Cedric håller första vakten(han är för övrigt i läge; hosta blod osv... mår inte alltför bra.)
Nikolan drömmer. Pesten sprider sig. Han ser närmare och närmare, detaljer som börjar formas. Han ser ett dött träd på en kulle de åkt förbi för en halvtimme sedan. Han zoomas in närmare och närmare mot mannen i kåpan. Svärdsmannen... Tror han. Närmare och närmare. Tillslut är han bakom axeln på mannen som vänder sig om och han ser Remiels ansikte!
Han tvärvaknar upp och slänger sig mer eller mindre mot Remiel och lyfter upp honom "VAD HAR DU GJORT!"
Remiel drömmer. Först drömmer han om ett flertal män som står runt Samyaza, mannen som gav honom krafter och tydligen minnen. De samtalar. "Det måste göras." En ritual flashar förbi. De reser sig som vandöda. Det är de svartrustade riddarna som slogs i fästet.
Andra minnes bilder. Akolyter som börjar slåss, slår sig själva, blir helt galna, målas kaotiska symboler i ansikten och på kropparna, av blodet från sina akolytbröder de dödat. Remiel känner igen symbolerna, det var sådana symboler som barbarerna i bergen hade.
Mer flashbacks. Han ser återigen samlingen män som samtalar. "Det kan inte hjälpas, vi har ändå förlorat våra själar när vi band oss till Den Urgamle." någon annan säger "Det har vi sett nu, våra bröder är galna, det kommer bli vårat öde också." ännu en ny "Vi gör det villigt. Demonerna får inte vinna, på det här sättet kan vi slåss vidare mot dem istället för oss själva."
De gick villigt med på att bli dessa varelser. Samyaza blev deras ledare för att ingen kunde göra den på honom och han var den starkaste. Han känner själv galenskapen komma krypandes men ägnar resten av sitt liv åt att studera beskyddande magi av olika slag, han lär sig runkonst och tatuering och utvecklar bland annat det som kallas Samyaza's märke, cirkeln med 4 taggar utåt och 4 inåt som Remiel tatuerat i nacken.
Remiel inser att hans öde längs hans nya väg slutar i galenskap, men just nu har han inget annat val än att stoppa pesten först. Då vaknar han av att någon slungar runt honom.
Cedric drar svärd och undrar vad fan som händer, Nikolan slungar iväg Remiel och drar svärd. Stämningen är väldigt pressande. Nikolan lyckas lugna ner sig, lustigt nog för att han missförstod något i drömmen och tror att någon jävlas med dem och försöker få honom att döda Remiel. Lucky him
Remiel försöker dölja saker, pratar om lite små saker bland annat nämner han Samyaza's fästning som de slogs i, Cedric vet vem en av de mest ökända warlocksen i världen är så han nämner det. Han kopplar också plötsligt ihop det med tatueringen i nacken på Remiel. Efter lite snack fram och tillbaka har han inget val utan han beslutar sig för att berätta sanningen. Det slutar med att Nikolan lovar att hålla koll på Remiel och vid minsta snedsteg bli hans bödel. Cedric å andra sidan litar mer på Remiel nu när han äntligen berättat sanningen.
Det diskuterades ett tag också Nikolans nya krafter eftersom inkvisitionen inte har mycket till övers för "paladiner" som de i stort sett jämför med seriemördande psykopater.
Väldigt roligt mexican standoff där ett tag Och spelkvällen slutar. Nästa spelkväll blir avslutningen på första kapitlet, om pesten.
Cedric å andra sidan har till slut blivit smittad av pesten. Han blir sakta sämre och har därför lagt ner all sin energi på att hitta denne svärdsman samt ett botemedel, och lyckas tillslut hitta mannen men inget mer. Han skickar ett meddelande till Nikolan och Remiel som återvänder efter ca 2 månaders färd. Under tiden skickar Remiel drömmar till Cedric där han kryptiskt berättar att de närmar sig (magin Dream).
När de kommer fram äter de lite och tar sedan en vagn med häst + Nikolan som rider sin egen, vidare mot platsen där svärdsmannen fortfarande enligt Cedrics spioner borde vara. Nikolan har under färden tillbaka och nu fortsättningsvis återigen den återkommande drömmen om den mörka pesten som sprider sig genom landet.
När de är nästan framme frågar Remiel med Beast speech en fågel om de brukar bege sig närmare, men de håller sig undan får han reda på.. De slår läger eftersom det är efter skymning och ca tre timmar kvar och de inte vill rida in i mörker. Cedric håller första vakten(han är för övrigt i läge; hosta blod osv... mår inte alltför bra.)
Nikolan drömmer. Pesten sprider sig. Han ser närmare och närmare, detaljer som börjar formas. Han ser ett dött träd på en kulle de åkt förbi för en halvtimme sedan. Han zoomas in närmare och närmare mot mannen i kåpan. Svärdsmannen... Tror han. Närmare och närmare. Tillslut är han bakom axeln på mannen som vänder sig om och han ser Remiels ansikte!
Han tvärvaknar upp och slänger sig mer eller mindre mot Remiel och lyfter upp honom "VAD HAR DU GJORT!"
Remiel drömmer. Först drömmer han om ett flertal män som står runt Samyaza, mannen som gav honom krafter och tydligen minnen. De samtalar. "Det måste göras." En ritual flashar förbi. De reser sig som vandöda. Det är de svartrustade riddarna som slogs i fästet.
Andra minnes bilder. Akolyter som börjar slåss, slår sig själva, blir helt galna, målas kaotiska symboler i ansikten och på kropparna, av blodet från sina akolytbröder de dödat. Remiel känner igen symbolerna, det var sådana symboler som barbarerna i bergen hade.
Mer flashbacks. Han ser återigen samlingen män som samtalar. "Det kan inte hjälpas, vi har ändå förlorat våra själar när vi band oss till Den Urgamle." någon annan säger "Det har vi sett nu, våra bröder är galna, det kommer bli vårat öde också." ännu en ny "Vi gör det villigt. Demonerna får inte vinna, på det här sättet kan vi slåss vidare mot dem istället för oss själva."
De gick villigt med på att bli dessa varelser. Samyaza blev deras ledare för att ingen kunde göra den på honom och han var den starkaste. Han känner själv galenskapen komma krypandes men ägnar resten av sitt liv åt att studera beskyddande magi av olika slag, han lär sig runkonst och tatuering och utvecklar bland annat det som kallas Samyaza's märke, cirkeln med 4 taggar utåt och 4 inåt som Remiel tatuerat i nacken.
Remiel inser att hans öde längs hans nya väg slutar i galenskap, men just nu har han inget annat val än att stoppa pesten först. Då vaknar han av att någon slungar runt honom.
Cedric drar svärd och undrar vad fan som händer, Nikolan slungar iväg Remiel och drar svärd. Stämningen är väldigt pressande. Nikolan lyckas lugna ner sig, lustigt nog för att han missförstod något i drömmen och tror att någon jävlas med dem och försöker få honom att döda Remiel. Lucky him
Remiel försöker dölja saker, pratar om lite små saker bland annat nämner han Samyaza's fästning som de slogs i, Cedric vet vem en av de mest ökända warlocksen i världen är så han nämner det. Han kopplar också plötsligt ihop det med tatueringen i nacken på Remiel. Efter lite snack fram och tillbaka har han inget val utan han beslutar sig för att berätta sanningen. Det slutar med att Nikolan lovar att hålla koll på Remiel och vid minsta snedsteg bli hans bödel. Cedric å andra sidan litar mer på Remiel nu när han äntligen berättat sanningen.
Det diskuterades ett tag också Nikolans nya krafter eftersom inkvisitionen inte har mycket till övers för "paladiner" som de i stort sett jämför med seriemördande psykopater.
Väldigt roligt mexican standoff där ett tag
Och spelkvällen slutar. Nästa spelkväll blir avslutningen på första kapitlet, om pesten.