Nekromanti D&D på 1500-1700-tal i Lappland

[Tomatalven]

Tack så mycket hörni! Faktum är att det jag tänkt spelleda i troligtvis 1700-talssettingbär Zak Smiths omarbetning av Death Frost Doom. Återkommer om vad jag tänkt mer kribg settingen men här är en gre

För hade dvärgarna ensam könnedom om och tillgpng till silvret i under fjällen. Väpnade konflikter uppstod när kronan, som knappt tog deras existens på allvar, beordrade om silverbrytning.

Vornheim är en mötesplats där alvsamer och dvärgar diskuterar problem med nybyggare.

 

[Tomatalven]

Skulle ni historiekunniga vilja hjälpa till med att skapa det lilla samhället vid foten av Ryggradsfjället (min tolkning av the Spine/Death Frost mountain)?
Hoppas jag har ett någorlunda historiskt rimligt och spelbart grundupplägg:

Jag tänker att det rör sig om en nybyggartrakt som uppstod redan mot slutet av 1600-talet i samband med att silver började brytas i området. Det bryts fortfarande ur gruvan och gruvarbetarna bor i små gårdar, en del av dem med en liten plätt jord och några får eller getter. Gårdarna ligger (antagligen?) ganska glest, så att det nästan är en överdrift att kalla det en sammanhängande by. Inrättningar saknas (knappast något värdshus En bit bort ligger traktens lilla kyrka med prästgård, där partyt troligtvis har fått övernatta pga rekommendation från Uppsala. Det kanske finns en hantverkare eller två i trakten? En smed kanske. Hur många hushåll kan tånkas finnas i "byn"? Precis vid bergets fot finns en liten handelsplats där det hålls marknad vid vissa högtider. Där ligger nog även kyrkan.

 

[Sapient]

Är bosättningen permanent - eller utnyttjas den säsongsvis, medan brytningen pågår, för att sen ligga i malpåse över vintern?

En permanent bosättning är gissningsvis större. Då finns det mer utrymme för familjer som driver gårdar, odlar mat mm. samt kanske tom för någon hantverkare som inte är direkt involverad i gruvdriften.

Om det är en mer tillfällig bosättning (även om kanske ett par, tre familjer är bofasta?) så finns det nog mindre infrastruktur och annat.

Bosättningen ligger antagligen en bit från gruvhålen (eller om det är dagbrott?). De ligger där det är a) någorlunda skyddat från extremt väder och b) om bosättningen är bofast, där det finns odlingsbar mark! Gruvhålen kan vara någon kilometer bort. (Det kan dessutom vara fråga om mer än ett - det kan vara en hel rad mindre hål, om malmkroppen ligger ytligt. Det ger mycket avkastning per arbetad timme, så det var väldigt vanligt att öppna många hål vid den tiden. Ju djupare hål, desto mer arbete och därmed minskad avkastning - ganska snabbt behövs det pumpar och annat för att hålla gruvan torr. Då behövs hästar, och hästar kräver mycket foder osv.)

Gruvdrift innan dynamiten uppfinns, kräver mycket ved. Ved måste antagligen transporteras till platsen, om den ligger i fjällen. Hur ordnas det? (Vad jag kunnat se från Nasafjäll, så verkar det ha ingått i slädtransporterna som var tvångstjänstgöring för den samiska befolkningen...)

Om du vill gå in på detaljer - hur ren är malmen och hur mycket bearbetas den på plats, innan transport?
(Ju mer, desto större bosättning...)

Det senare verkar dock ha varit ganska ovanligt - "rå" arbetskraft var billigt, det var enklare att transportera malmen i slädar vintertid. Det utnyttjades inte bara i fjällen, utan även tex vid Dannemora gruvor i Uppland, ända fram till 1800-talet. Bönderna tjänade extra per transport under vintermånaderna. När isen lagt sig utnyttjades sjöarna som "vägar" för transporterna. Allt material för kommande säsong lagrades upp vid hyttorna (som i sin tur transporterade tackjärnet vidare till bruken runt om i Uppland under nästa vinter...)

Jag skulle gissa att en mindre del av befolkningen är bofast - en tillsyningsman, några av de äldre arbetarna som tagit med sina familjer och är "stadgade". (De kanske rent av är delägare i konsortiet som bearbetar gruvan? Vid 1700-talet hade bergslagen börjat "bolagiseras" på kommission. Då bor de antagligen där för att se till sin investering, bevaka orterna mot tjuvbrytning osv. - och siktar på att köpa större gårdar om en tio år och dra sig tillbaka...)

Säsongsarbetarna är nog till stor del ungkarlar. De bor antagligen i större byggnader som är lite mer "barrack-lika". Dessa ligger invid de centrala byggnaderna - vid förråden, ladorna, redskapsskjul mm - medan de bofasta har sina gårdar i ytterområdet, så de kan ha djurstallar mm och odlingslotter utanför.

 

[Tomatalven]

Tack så mycket! Jag tänker mig att DFD utspelar sig på vintern, så det är nog bäst med en mer permanent gruvdrift. Hur många hushåll kan det röra sig om då? Om det är permanent kanske det t.o.m. finns ett litet värdshus? Jag skulle kunna fråga spelarna om de valt att söka husrum hos prästen, hos tillsyningsmannen, som har en större gård, eller på det halvsketna värdshuset.
Jag har lite svårt att visualisera jordbruksmark i fjällandskap. Antar att den borde vara ganska "spretig" pga den karga terrängen. Men jag gillar strukturen med säsongsarbetare i mitten och större gårdar mot sidorna. Ett ortsnamn kan kanske vara Ryggradsdalen. Fast det kanske låter för D&D-klyschigt

 

[Tomatalven]

Nedan följer mitt upplägg för Zak Smiths omarbetning av Death Frost Doom:

Till spelarna:

En forskningsexpedition gav sig av från Uppsala universitet till Lappland för att studera och dokumentera den samiska religionens olika uttryck. De kom inte tillbaka. Ni blev utsända för att se vad som hänt med den och spårade dem till en liten nybyggarby vid en silvergruva vid foten av det enligt lokalbefolkningen hemsökta Ryggradsfjället. Expeditionen ska ha begett sig upp för detta berg det sista de gjorde. De flesta i lokalbefolkningen avråder er skarpt från att bestiga det, men några kaxiga ungdomar i området tycks nära planer på en bestigning då de hört berättas om hur adelsmannen som ledde de första nybyggarna för silverbrytning i området för omkring hundra år sedan i sin girighet lär ha gömt stora skatter på toppen då han visste att varken samer, dvärgar eller nybyggare skulle våga sätta sin fot där.

Till mig (OBSOBS, LÄTTA DEATH FROST DOOM-SPOILERS!):

Den silvergalna adelsmannen var i själva verket en svartmagisk ockultist (ala Johannes Bureus och Ben Kadosh, fast ond på riktigt) som trodde sig stå i andlig kontakt med gudarna hos en antinomistisk gren av den samiska religionen: självaste Jättarna, Asarnas svurna fiender. Han sökte sig till Ryggradsfjällets topp då det under lång tid ska ha varit en kultplats för denna samiska heresi där anti-nåjderna utövade sin mörka magi genom att offra alver, människor och dvärgar åt Jotunheim.
I sin galenskap försökte adelsmannen med hjälp av kliffotiska kabbalister, vansinniga runforskare och hämndlystna alver återupprätta denna svartkonst och bygga ett underjordiskt tempel under en till synes oskyldig stuga på fjällets topp. Det tog inte lång tid för än offerkulten var igång igen som om den aldrig upphört.
Efter några decennier av blod och fasa lyckades lokalbefolkningen, förstärkta söderifrån, slå ner kulten på berget.
Flertalet berörda präster bland nybyggarna i Lappland enades därefter om att i hemlighet göra det enda pragmatiska: gamla pergament som i hundratals år dolts för domkyrkostiftens reformerta ögon togs fram och man utförde en Storexorcism av Ryggradsfjället. Samtidigt utförde traktens nåjder den samiska motsvarigheten, vilket resulterade i ett motvilligt men nödvändigt rituellt samarbete. I denna kamp mot ondskans andemakter miste sex präster och sex nåjder livet.

Synpunkter välkomnas

Hur många år har det rimligtvis gått sedan den första forskningsexpeditionen drog iväg för att Uppsala ska bedöma dem som försvunna?

Ni som spelat DFD, hur löste ni Duvan'Ku-språket? Jag tänker nog kalla det Jotunrunor och kanske göra det till en skill.

Enkel handbössa ala Linné=armborst d&d 5-regelmässigt om man får höfta lite?