Nekromanti [D&D] Spelbara raser

[Rising]

Vill man spela "alternativa" fantasyspel med påfågelmän, teleporterande björnar och brunalver, finns det säkert en uppsjö på marknaden

Det är just det jag tycker saknas. Det underbara med D&D - när spelet verkligen hittade sin egen fantasystil - började när de helt enkelt bara hittade på flummiga saker utan att ha som syfte att vara tokroliga eller flummiga. Githyankis, Rostmonster, Beholders, Owlbears... Det är sådana saker som verkligen känns D&D för mig, och inte nödtorftigt rippat från någon mytologi, folksaga eller pocketboks-S&S. Andra spel har helt enkelt inte sånt.

Det första är inte alltid det bästa. Att man fortfarande skall ha så tråkiga och o-D&D-aktiga raser tycker jag känns ungefär som om Beatles skulle fortsätta ha en massa trista "Love me do"-aktiga låtar efter att de faktiskt hittat sitt eget sound och börjat göra verkligt storslagen och egensinnig musik.

I min åsikt, alltså. Men jag är väldigt långt ifrån att vara en auktoritet. Jag är bara en väldigt inspirerad turist som kommit in på utställningen i efterhand. Jag står framför Spelljammer-montern och säger "woaaaw!", går in i en monsteravdelning och kommer ut med saliv på hakan och en hel filmrulle full med bilder på en Julajimus, och som efter rundturen står i turistshoppen och köper fyra pennskrin med Hooked Horror-motiv.

 

[Bombu]

för mig försvinner en del av häftigheten från

flummiga. Githyankis, Rostmonster, Beholders, Owlbears..

om man kan spela dem i grundboken....

sånt vill jag få med först i en expansionsbok, när man mött dem som monster först.

det kanske låter larvigt men för mig blir det inte alls lika häftigt att dra in dem i grundboken,

det är liksom som en usel musiker som vill vara häftigare än beatles själv och skriver massa smörja

för att han är rädd att känna av den härliga känslan av

Love me do

gärna en rostmonsterpaladin, men inte i grundreglerna....

 

[Bombu]

rising säger

Jag står framför Spelljammer-montern och säger "woaaaw!"

det är sunt och riktigt spelljammer är jättehäftigt,

alla borde ha en egen umberhulkslav att domdera med.

 

[Hunk]

Jag har läst dig skriva liknande saker tidigare och även då tyckt att du haft fel ! Givetvis är även ugglebjörnar, rostmonster och beholders monster som hör D&D till (githyankis har jag däremot aldrig stött på). Jag ser D&D som ett klassiskt fantasyspel som har fått extra färg av ett gäng coola monster. Dock tror jag att spelet var mer spännande på den gamla goda tiden när spelarna inte visste hur de skulle reagera när de iklädda helrusning mötte en varelse med stora spröt... Den tiden går nog tyvärr inte att återskapa.

Jag är för övrigt ingen Beatlesexpert, men anser att t.ex. Magazines två första plattor är bättre än de som kom efteråt.

 

[Basenanji]

Världens sämsta svar

Jag vill ha med:

Människor
De är bra. De är otroligt olika varandra tex. Går att variera i det oändliga. Lätta att förstå sig på.

Alver
Gåtfulla, nära-naturen-folk som både kan vara krigare, magiker eller jägare. Som en sorts indianer, men med en mer överlägsen position i fantasyhierarkin.

Halv-alver
För dem som inte kan bestämma sig mellan de två ovan nämnda.

Dvärgar
Coola, bergslevande supersmeder. Sturska småväxta starka personligheter.

Gnomer
En märklig sorts tomtar som kan leva både ovan som under jord.

Halvlängdsman
Cool, fridfull varelse som kan överraska när de tar sina slumrande inre resurser tillvara.

Halvorch
Det makabra resultatet av orcher och människor. Stora, starka och ofta dumma. Asroliga att spela om man vill bevisa motsatsen.

---

Ok, nu tänker ni- vad hände med de riktigt tuffa varelserna?
Men...de här är ju de riktigt tuffa varelserna! Ibland är det enklaste det vackraste.

För ärligt talat, det är väl inte egenskaperna hos varelserna som är det viktigaste? Det är väl vad man sedan lyckas åstadkomma (=hur många xp man skramlar ihop, hur mycket treasure man lyckas hitta osv) med sin rollperson som räknas!

Att klara av en sådan utmaning med hjälp av de minst specialiserade egenskaperna (människa) måste vara vackrast...

/Basse, rekommenderar alla att läsa Caligulas tråd på wizards/Gleemax forum! OBS! SPOILERS! Ska du spela "RHoD" bör du nog inte läsa Caligulas poster...

 

[Sodivra]

Jag har förstås inte varit med i de gamla dagarna, men nu tycker jag verkligen att det som är D&D:s styrka är all härlig amerikansk vulgo. Det är en härlig smet med vansinniga monster, ninjor och alignment chaotic evil. Ingen sånt där medeltidsdemografitjafs. Höjdpunkten för det här är då (förstås!) när man kan spela dom! Savage Species är den bästa modulen någonsin.

Imorgon ska jag inviga min doppleganger-rollperson.

 

[Eksem]

I grundboken skulle jag vilja se typ standarduppsättningen minus halvorcher och halvalver (som vi kan stryka ur spelet helt, tack) + pixies + nån construct (warforged är inte riktigt hemma, jag vill se klockmän) + doppelgangers (changelings duger). Egentligen är jag inte så förtjust i dvärgar eller halflings heller, när jag tänker efter. Så här får det bli:

Human
Construct av något slag
Changeling
Pixie
Gnome
Elf

 

[Beastslayer]

Ska man ha med dvärgar måste de vara onda

Kanske som dessa ?

DWARVES OF MID-NOR

In ancient times the goblins were the dwarves’ slaves. When they rebelled, the dwarven lords sent five warriors to the depths of the earth to exterminate the god Rat and his brotherhood who were responsible for the goblin uprising. These dwarves failed their mission and only four of them returned to see the light of day: one of them, Mid-Nor, had remained in the depths...

It is said that the dwarven warriors confronted a monstrous hydra. Terrified, they betrayed their oath and fled. But Mid-Nor fought this nine-headed god for a long time and ended up impressing the latter. When the hydra was about to finish him off it offered him a pact. In exchange for his allegiance it would give him the power to get revenge on his cowardly brothers.

Kolla in detta för en mer visuell bild.