Nekromanti D&D4: Legends & Lore - Monte Cook tar över på WotC

[Arfert]

Vem vill ha rollspelare som målgrupp egentligen? Det kan det ju inte finnas några pengar i?

Jo, amerikanska rollspelare är tillräckligt många och penningstarka för att vara en intressant målgrupp.

 

[anth]

Jo, amerikanska rollspelare är tillräckligt många och penningstarka för att vara en intressant målgrupp.

Jag är inte säker på det.
här skriver Robert J. Schwalb om lönsamheten i branschen i USA.
Jag tror att de som gör svenska rollspel känner igen sig.

 

[Botulf]

Om man får ägna sig åt önsketänkande hoppas jag WotC ger Monte i uppdrag att göra en ny Sigil/Planescape kampanjsättning. Jag vet att Sigil finns med i MotP och DMG2 men jag vill ha mer kött på benen. Han är ju på sätt och vis den personen som borde göra det med tanke på att det var händelserna i hans kampanjäventyr Faction Wars som nya Sigil i 4e är baserat på. Han borde allt få ta och städa upp i röran nu och knyta samman trådarna med den nya kosmologin. Jag vill ha tillbaka filosoferna med spikklubbor och hela filosofidravel biten. Nya Factions med nya plots, mer av den skitiga bisarra känslan i Sigil och mer av allt.

 

[Magnus Seter]

Jag vet inte hur ni fått tag på försäljningssiffrorna.

WotC meddelade att D&D4 sålde bättre än D&D3.0 och D&D3.5.

Efter det har alla offentliga topplistor visat på en stadig ökning för Pathfinder, och numera säljer Pathfinder bättre än D&D4 i amerikanska hobbybutiker (då räknas inte prenumerationer som Adventure Paths för Paizo och DDI för WotC).

Till detta kan man lägga att WotC inte ger ut lika mycket nu som förut, vilket absolut påverkar försäljningen.

/M

 

[Anders Gabrielsson]

Om jag har förstått det rätt så sålde Pathfinder bättre under ett kvartal (eller ett par månader?) när WotC gav ut en eller två nya böcker som inte var förväntade storsäljare.

 

[Sapient]

Nej, jag tror att det är en pågående "diskussion" mellan WotC och ägaren Hasbro.

Jag tror WotC sen tidigare har tänkt att man måste behålla sin fanbase och försöka sälja till den i minst lika hög grad som till nya.

Främsta (objektiva) skälet till det, är att när 80-90 procent av produkterna förutsätter innehav av tidigare produkter, är de existerande kunderna den främsta marknaden att vända sig till.

Hasbro är dock van vid att deras kunder i de flesta av deras varumärken och produktserier omsätts med några få års mellanrum. De är betydligt mer inriktade på stark nyrekrytering osv.

Jag anar ibland att det förekommer en slags kamp mellan dessa strategier inom WotC.

- - -

Tråkigt nog fick jag inte besöka dem i somras. (Jag var i Seattle så jag mejlade dem lite i förvåg och frågade om det var okej att komma och utlovade att skriva om det. Men det var för nära inpå GenCon...) Jag hade ställt ett antal frågor som - utan att vara särskilt hotfulla - tangerade detta. But alas, no such luck...

 

[CapnZapp]

Jag hoppas för all del att det blir en 5E som bygger på det bästa av 3&4. Det vore trist om de får ett totalt retroryck och slutar utveckla spelet framåt. Jag hoppas också, sannolikt hopplöst, att Wizards återtar ledarskapet de vann i och med OGL. Det mesta i 4E är faktiskt bra men några grejor förstörde för mycket:

I mitt tycke

* Encountersystemet (rollspel ska inte ha stages)
* Powers-systemet (powers begränsar vad man faktiskt kan göra)
* Skill Challenge-fiaskot (reducerade rollspel till en formaliserad serie tärningsslag)

Tre bra grejor:

* Monsterstatblocken (smidigt och lättmoddat)
* Saves och defenses (bra att slå varje runda för att avsluta conditions)
* Spellistan och tiers (bra att veta på vilken kraftnivå man hittar vilka superförmågor)

Monsterstatsen får guld, rätt av.

Saves o defenses får silver (visst är det en bra grundprincip, men sedan hopar de miljarder små statuseffekter på varandra för att inte tala om idiotregeln att samma effekt från samma monster inte stackar. Så rensning i leden för guld)

Att 4E rensat ut storyförstörande spells (eller åtminstonde skickat upp dem långt upp i levlarna) är en ofta underskattad fördel över 3E; kanske var det du menade? Idén med ritualer är god (genomförandet en besvikelse eftersom de varit så jävla rädda för att ge ritualerna reell kraft, dvs i praktiken skiter man i dem).

Skill challenges var ett rejält cp-fiasko, ja. Fail på hur många nivåer som helst.

Powersarna är jag inte väldans upprörd över. Visst är det "tryck en knapp och gör en move" tänket. Men det går inte att komma runt att det faktiskt är KUL att spela en sådan martial snubbe. (Spellcasters not so much)

Att räkna durations i "until save" ELLER encounters ELLER daily rest är ett briljant mästerverk. Som det underlättar! Aldrig mer "7 rundor" eller "1 timme". Det enda som är ju intressant är ju "ett kort slag" eller "4 encounters" typ.

Det relaterade konceptet med healing surges, däremot, det suger hästkuk. Och då menar jag först och främst den otroligt trubbiga regeln för vad som händer när dina surges tar slut. För att alls närma mig vad jag menar, fråga dig själv "vad hade hänt om du fick tillbaka dina surges efter varje encounter?" Nä, just det. Men även surgearna själva är problematiska - de innebär ju att varje avståndssnubbe inte bidrar fullt ut till striden eftersom att "ta stryk" (vara med och betala gruppens surges) är ju en väldigt viktig resurs att hantera. Spelets fokus på närstrid eller max några få rutors avstånd är så starkt det blir serieteckning av det - me no like.

I praktiken är det dock något helt annat som jag tycker är sämst med 4E: äventyren. Så fattiga och oinspirerade pärlband av strider trodde jag inte det var möjligt att producera. Skåda Paizo för "how it's done!".

 

[rjonas]

Nu har han kommit igång. I den första krönikan tar Monte Cook upp samma sak som Mike Mearls redan täckt. Det vill säga en pitch för ett skillssystem där man slår om man matchar en svårighetsrang och misslyckas/lyckas automatiskt om man inte gör det.

Jag gissar att Wizards vill vara ännu noggrannare med att placera svårighetsgraden på tärningsslag runt 60%. Systemet Mearls och Cook framfäktar undviker extremer och modifikationer, detta genom att antingen ha ett tärningsslag vid sweetspot eller avgöra checken med en slumpbefriad jämförelse av rang.

 

[CapnZapp]

Nu har han kommit igång.

Du glömde skicka med en länk:
http://www.wizards.com/DnD/Article.aspx?x=dnd/4ll/20110927

Och här är bloggposten där Monte berättar för sina egna fans om att han börjat på WotC igen.
http://montecook.livejournal.com/247101.html

Han är tämligen kortfattad/återhållsam och man kan bara se en antydan till hela diskussionen "säljer du inte ut nu?"...

 

[CapnZapp]

Systemet Mearls och Cook framfäktar undviker extremer och modifikationer, detta genom att antingen ha ett tärningsslag vid sweetspot eller avgöra checken med en slumpbefriad jämförelse av rang.

Jag associerar till Trails of Cthulhu och hur de införde den banbrytande idén: "du ska inte behöva slå för att hitta saker äventyret ändå förväntar sig att du hittar".

I övrigt förhåller jag mig avvaktande. Perception och andra undersökande/ledtrådsfinnande färdigheter (som även inkluderar sociala färdigheter när det handlar om att informationen är gömd "i" mer eller mindre välvilliga SLPer) är ju trots allt
1) det enkla fallet
2) inte det som D&D handlar om

Och då menar jag inte att D&D i allmänhet och Monte Cook-D&D i synnerhet har en förkärlek för att byta ut investigation mot "vi kastar spellen Reveal All Clues" och sparar tid.

Utan att fokus i D&D är strid. Där duger det inte med att säga att det finns tre kategorier monster; de du automatiskt besegrar, de du automatiskt förlorar mot, och de du har 60% att träffa.

Jag får känslan av att frågan är "hur ska vi lösa att Perception et al är komplexa och tidskrävande operationer?" Då tycker jag det är värt att säga att det ju inte alls är ett problem - du spenderar väldigt lite tid med dina icke-combat skills.

Om något är ju kritiken mot 4E att systemet 1) dummade ner skill subsystemet 2) reducerade bort alla out-of-combat skills; alltså skills vars främsta syfte är att bygga upp en trovärdig karaktär (i motsats till en spelpjäs du flyttar runt på ett rutnät).

Svårt skaka av mig intrycket Monte ville börja enkelt. Han slår in dörrar som 1) redan var öppna och 2) inte var dem som behövde öppnas