Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Nu kanske jag låter som ett asshole och det är absolut inte min mening men min generella uppfattning och det kan bero på folket jag spelet med så verkar DnD5:e så som äventyr och likande är skrivna att 90% kretsa kring Combat encounters och folk tenderar att bygga sina karaktärer för att besegra dessa encounters . Spelet lends itself to min/maxing opting helt enkelt . Det känns som att det är så spelet i sin geundform är tänkt att spelas sedan är jag självklart medveten om att alla inte spelar på det viset och det finns dom som spelar oerhört rp-heavyAh. Jag är med.
Jag tror att vi ska komma ihåg att det finns två stora, delvis överlappade grupper av DnD5-spelare, de som @Bolongo härförleden kallade minmaxarna och esteterna. Spelar man spelet för att vinna gör man en maxad gubbe med högsta sakade-outputen man kan få och gör ett party som komplettera varandra optimalt i strid. Många, framförallt jänkare, verkar spela så. Men man kan spela spelet på andra sätt, som ex i Critical Role eller in min spelgrupp, där rollspel och utforskningen är viktigt. Då spelar det där med skada per runda och partyts taktiska sammansättning inte så stor roll. Grejen är att det är nästa omöjligt att göra en dålig DnD5-rollfigur; jag har bara en minmaxad gubbe i min grupp och ändå är partyt som helhet stenhårda i strid. Alla spelar exakt det dem vill! Gruppen har aldrig haft en tjuv och det har orsakat noll problem. Gruppen har klarat sig utmärkt i 30 spelmöten utan en präst. Und so weiter.