Åttonde spelmötet
Eller ”Vi gå under blodstänkta berg”
Rollpersonerna är fortfarande:
- Kei, female human geek necromancer.
- Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
- Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
Dessutom har vi två rollpersoner i hörndimensionen;
- Thamior (”Fabio”), male drow fighter.
- Rimardo Domin, male human paladin.
(Vi har börjat leta efter en ersättare för Fabio, för övrigt.)
NPCs är ungefär samma lista som förut:
- Eldeth, dvärg från Gautengrym.
- Jim-Jar, djupgnom som vill slå vad om allt.
- Stool, mykonidgrodd som vill hem till Aldrigljusa Lunden.
- Rumpedump, Stools mykonidgrodd-kompis
- Fargos Rummelfot, halfling Indiana Jones.
Fargas vill stanna vid gravvalvet en stund och göra en ordentlig preliminär undersökning. Det finns lite mer loot som vi har missat när vi hastade igenom på jakt efter saker att slå ihjäl. Men ett par dagar senare – men vi har ju egentligen ingen som helst aning om hur lång tid det är under jord eftersom digitalur inte är uppfunna – fortsätter vi mot Aldrigljusa lunden, till Stools stora förtjusning.
På vägen dit snubblar vi över en ruin, typ en bosättning som sjunkit ner i Djupmörke med ett slukhål. Fargas blir överlycklig och börjar undersöka stället, och plötsligt skriker han till när han blir överfallen av en klippfisk – en översättning av en rocktopus. Kräket ska ge fan i vår halfling archaeologist, så vi har ihjäl den!
Apropå slukhål så går Astra nästan ner i ett lite senare och en svärm med jätteeldflugor försöker sticka ihjäl henne. Vi sticker ihjäl dem istället.
Nu börjar vi hitta tecken på civilisation: svampar som odlas för att göra mjöl av, svampar med vatten i, svampar hårda som trä etc.
En natt drömmer Susi om klor och ögon – hon drömmer fortfarande mardrömmar – och vaknar stirrande rakt in i klor och ögon! Det är en klase nothics! Astra går rymdhjälte med det magiska lasersvärdet. Jag är inte helt säker på att det är den reaktionen som spelledaren vill ha, så ett tips till alla äventyrsskapare: lägg
inte in ett magiskt svärd som bara består av ett hjalt ur vilken en magisk klinga av ljus strålar ut. För då kommer spelarna gå bzhyuuuummm på ungefär två röda.
Nåväl, till slut kommer vi till Aldrigljusa lunden. Trots namnet är den faktiskt upplyst av svampar. Stool och Rumpedump är jätteglada till en början och träffar sina mykonidfränder, men tycker snart att det känns skumt här.
Vi möts av Loopamub, ledare för jägarna, som berättar att det finns en alfagric och en bristnde rotvälta nånstans i lunden, så vi måste vara försiktiga. Han för oss i sin tur till Pylo, en av överledarna i lunden. Mykoniderna är lite som Miljöpartiet, upptäcker vi: de har två ledare eller typ språkrör, eftersom det för något år sedan var en bofast mykonidklan här, men sen kom en mykonidklan till. Så Pylo och Basidia enas. Pylo är dock skitskum, på det där sättet vi har sett tidigare och som alltid förebådar skit: han och hans anhängare är typ oförskämt muntra och ser fram emot ”bröllopet” när den stora fröspridaren kommer.
Basidia, Stool och Rumpedump skäms rätt mycket över Pylos upptrådande. Byggarnas ledare uppvisar samma beteende och pratar om Aramykos, den andra i bröllopet.
Efter introduktionen har vi börjat dela in mykoniderna i två grupper: de som är oförskämt glada/galna (Pylo, Cuspide, Yrberop), och de som är sansade/svåra (Basidia, Heboppe, Loobamup, Rasharo).
Vi kommer överens med Basidia om att göra något åt det omedelbara problemet, monstren som härjar. Susi frammanar vargar och blir själv varg och jagar upp gricken! Susi är fortfarande askass på att smyga, så det krävs en massa jobb att ha ihjäl den. Rotvältan letar vi upp sen: den är skitstor och vi vill inte bli uppätna av den, så vi slår tillbaks först.
Basidia blir jätteglad, och belönar oss med en scroll of protection och en potion of greater healing.
Medan vi har vandrat runt här har vi upptäckt en platå som är lite avskärmad av galningarna och kallas för ”Välkomstträdgården”. Det är där bröllopet ska firas. Sansade personer, som till exempel en bunt murderhobos till äventyrare, får inte komma upp, så vi klättrar upp i alla fall! Rasharo hjälper till lite när ingen ser.
Trädgården är obehaglig, ungefär som en skräckskog i Bamse. Det är klagande läten, skrik och väsningar, och vi upptäcker till vår fasa att det är huvuden och kroppar fastväxta i marken. En drowkvinna ber om barmhärtighetsmord, och kvider att fröspridaren är en fälla! Det är egentligen Sugtnoi, förruttnelsens dam.
Klagoljuden ändrar ton när en muterad mykonid kommer. ”Välkomna, mina gäster” säger den och presenterar sig som Yestabrod. ”Är ni här för repetitionen? Det spelar ingen roll, för fröspridaren kommer förena oss alla!” Sen anfaller den tillsammans med två infekterade drower och två infekterade mykonider, med avsikt att växa in oss också i välkomstträdgården. När de dör exploderar de i klägg och syra. Men vi är episka och har ihjäl dem.
Det är något som rör sig, och vi smyger dit. Det hörs galen musik och huvuden i marken sjunger med. Musiken kommer från en procession av varelser. Det är 12 tärnor och 6 marskalker som övar på bröllopet mellan Aramykos och Sugtmoi. De bryr sig inte så mycket om att Yestabrod är död, utan använder hen som marionett för att förrätta övningsbröllopet. Under ceremonin får vi en vision av ett stort torn med en spiraltrappa uppåt. I det gröna skenet från mögelljuset kan vi se en vagt humanoid svampig form, tre gånger så hög som tärnorna som fixar hår, naglar och slöjor.
När ceremonin är över följer vi efter processionen och beslutar oss att göra något. När vi följer efter processionen in i tornet i Förruttlensens trädgård ser vi mycket riktigt en vagt kvinnlig humanoid som ser skitläskig ut. Det är Sugtmoi, förruttnelsens dam. Tärnorna säger att det är otur att se bruden. Astra rusar förbi, och bruden spyr ut en klase sporer så att Kei och Astra blir charmade. Vi inser att den är oss övermäktig innan vi levlat lite, så vi drar ut igen. Kei säckar ihop, Astra blir manisk och Susi skakar av skräck ett tag. Susis skakningar släpper först, så hon tar Kei på ryggen och blir sedan skräckvarg, och bär sedan iväg med Astra i käkarna.
Susi släpar iväg hela bunten till en klar pöl där Astra kan tvätta sig. Sedan släpper hon vargformen och förklarar för Basidia vad som händer. Motvilligt och sorgset drar ungefär 35 av mykoniderna under Basidias ledning från Aldrigljusa lunden. Drygt 100 under Pylos ledning stannar. Med sorg i hjärtat följer vi med utvandrarna och lämnar Aldrigljusa lunden.
