Nekromanti [D&D5] Out of the Abyss [Spoliers!]

[Krille]

Tolfte spelmötet
Eller Hårgalåten

I hörndimensionen:

• Thamior (”Fabio”), male drow fighter. I hörndimensionen ett tag framöver.
• Rimardo Domin, male human paladin. I hörndimensionen idag.

Riktiga rollpersoner

• Kei, female human geek necromancer.
• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric

NPC-listan:

• Eldeth, dvärg från Gautengrym.
• Fargos Rummelfot, halfling.
• Aurora, sunblade.

Vi tar vid där vi avslutade förra gången: vid den nyss elementarrensade poolen. Vårt uppdrag var att söka oss till Trollmok och Stadiga stenar. Venax har fått nobben av Astra och ändrar sitt livsmål till att inte dö oskuld!

När vi funderar på vad vi ska göra får vi besök av en klase nefiter. Vi försöker kommunicera med dem, men de kastar sömnbesvärjelser och det kan vi inte gå med på! Så det blir våld och mord och tunderwave och eldstrålar och mer våld, innan vi får gräva fram Venax ur lerklägget efter exploderande nefiter.

Så småningom hittar vi en ingång till en stor grotta med blankt golv. Venax kastar in en lysande sten, och vi kan se att det finns en stor stenstod i mitten med håligheter. Väggen är grovhuggen med humanoida skepnader inhuggna i väggarna.

Venax går in och sätter rubinen i pelaren. Rubinen börjar glöda, väggarna rör sig och en jordelementar lösgör sig för att storma Venax. Elementaren slås ihjäl till grus och återformar sig som en harmonisk staty. När Astra går in kommer en elementar till, som också slås ihjäl till grus. Den blir också en staty. Sen gör vi om det en gång till!

Efter den tredje gången strålar vitt ljus i grottan, statyerna tittar på oss och nickar, och templet känns heligt. Lugna och fridfulla går vi tillbaka till djupgnomerna och templet till Calarduran Lerhand, där prästen Gurnik säger att han kände hur templet renades. Och det gör oss välsignade. Vi fick också med oss Uddhasks ben, och begraver dem, vilket ger oss en IOU.

Nästa steg är Trollmoks bane, som vi gissar har med drowstatyerna från tionde spelmötet att göra. Så vi går dit och väcker upp resten av statyerna, och Susi kastar en Spike Growth och spelar Hårgalåten medan drowstatyerna går ihjäl sig. Alla statybitar samlar sig till ett moln av ondska – Trollmoks bane!

Det här visar sig vara oss lite övermäktigt, men Susi råkar ha Precis Rätt Grej – en rulle med en Banishment, med vilken molnet kan förvisas, och så var det problemet löst. Nu kan golems användas i gruvarbete och mot Puddingkungen.

Nästa sak att checka av är Entmoks välsignelse. Vi vet ungefär var den är, men det tar ett par dagar att gå dit i gamla gruvgångar, men till slut hittar vi en ingång högst upp på en grottväg. Ingången leder till en grotta med en cirkel för att frammana elementarer och grus i form av förstenade skalbaggar på golvet.

Plötsligt stormar två åttabenta kor fram! Basilisker, tydligen, för Kei och Venax håller på att bli sten. Astra slår ihjäl en, och Venax slår ihjäl den andra och slutar sedan bli sten. Kei slutar också bli sten.

Sen experimenterar vi i elementarcirkeln, och Susi får fram en gargoyel som varar i tio dagar utan koncentration. Vi döper honom till Doyle the Gargoyle och bryter för dagen.

No ding today!

 

[CapnZapp]

Kul läsning. Som Game of Thrones i textform. Fast inte så episkt. Och utan naket förstås. Samt i underjorden. Men det fanns ju minst en dvärg med. Och en drake. Och några dog. Exakt som Game of Thrones alltså.

Huruvida det är naket eller ej tycker jag inte man kan dra några slutsatser om.

Jag kan iallafall inte utläsa om Krille utrustar alla i sin D&D värld med obligatorisk blöja under kläderna eller pälsen, en sådan som man inte kan få av sig hur mycket man än försöker.

 

[Krille]

Huruvida det är naket eller ej tycker jag inte man kan dra några slutsatser om.

Jag kan iallafall inte utläsa om Krille utrustar alla i sin D&D värld med obligatorisk blöja under kläderna eller pälsen, en sådan som man inte kan få av sig hur mycket man än försöker.

Det är inte jag som spelleder. Men det finns ingen blöja på min utrustningslista i alla fall.

Men Susi är inte riktigt den som har insett att vissa folk – typ alla som inte blir skräckvarg regelbundet – har nakenhetstabu. Däremot har hon insett fördelen med AC.

 

[Krille]

Trettonde spelmötet
Eller St Elmo’s Fire

I hörndimensionen:

• Thamior (”Fabio”), male drow fighter.
• Rimardo Domin, male human paladin.
• Kei, female human geek necromancer.

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric

NPC-listan:

• Eldeth, dvärg från Gautengrym.
• Fargos Rummelfot, halfling.
• Aurora, sunblade.
• Doyle, gargoyle.

Vi börjar spelmötet vid Entmoks Välsignelse. Men det är ett tråkigt ställe, så vi drar tillbaka till Glittersten tillsammans med Doyle the Gargoyle.

Där planerar vi att ha ihjäl puddingkungen. Vår plan är skitsmart: gnomerna ska göra ett avledande anfall med sina numera säkra golemar. Sen stormar de tappra hjältarna in för att dekapitera puddingarna och ha ihjäl puddingkungen.

Med den planen är det dags att fixa resurser, så dra igång en åttitalsrocklåt, exempelvis “St Elmo’s Fire (Man in Motion)”, och tänk er ett träningsmontage med antal klipp med hur vi forskar med kalk på puddingar och upptäcker att de inte har någon effekt; hur gnomerna trollar fram mängder med golems borta vid Entmoks Välsignelse; hur golemarna hackar sig genom väggen och planterar mängder med sprängmedel för att spränga en tunnel in; hur Thierastra smetar in svärdet Aurora med Oil of Sharpness; hur det förhandlas med spöken att få hjälp; hur Susi kastar Darkvision på Venax; och hur Susi skaffar en episk slokhatt.

Sen smyger vi in i puddingkungens domäner, och med en stor smäll sprängs väggen och golemarna stormar in. Då passar vi på att smyga in.

Det finns en massa puddingar på vägen, men det är bra mycket färre, så vi behöver bara ta oss igenom ett par gränsvaktspuddingar. Vi lär oss att man inte ska slasha gelé, för då får man fler geléer. Vi lär oss också att det inte hjälper att välta en kub, för den är en kub. Men vi gör crème brulee av dem, och Doyle äter upp dem.

Sen smyger vi in i tronrummet och möter Puddingkungen och hans barn, prins Likblek och prinsessan Ebenholts. Kungen flyr och Astra – som druckit osynlighetsdryck – jagar efter. Susi spärrar av slagfältet med en vägg av eld, så att vi slipper ta hand om allt på en gång. Astra slår ihjäl puddingkungen, som visar sig vara en pudding. Venax dödar ihjäl halva Ebenholts och Susi thunderstruckar ihjäl den andra halvan, och Astra dödsdödar prins Likblek.

Utan ledning är det enkelt för gnomerna att vinna striden, och vi hjälper till att rensa upp bakifrån och lootar den puddingkungliga familjen.

Det blir en jefla fest i Glittersten. Dorbo är extremt tacksam och avdelar en gnom, Chippen, att hjälpa oss att komma till ytan. Vi får låna en fjärrkontroll för jordelementarer. Och sen börjar den långa vandringen till ytan. Doyle hinner försvinna på vägen.

Efter flera dagar blir vi påhoppade av drowerna som en gång i kampanjens början hade fångat och förslavat oss, och nu vill ha tillbaka sin investering (eller i alla fall återvinna sin heder efter att ha förlorat den). Det blir en dispel-duell mellan drowernas ledare och Susi, när båda tar fram coola spells och den andra sidan dispellar den. Drowerna vinner duellen genom att frammana en demon som Susi inte lyckas dispella. Alla drowerna är skitsura på Venax efter ett omoget våldtäktshot, så han blir en skitbra aggromagnet, och därmed kan vi röja undan de andra. Venax går dock ner, men som tur är kan även Susi lite helande magi. Sist faller demonen, efter att Astra delar ut en episk mängd stryk!

Ding! Level 8!

 

[Krille]

Fjortonde spelmötet
Eller Ut och lek med er!

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric
• Kei, female human geek necromancer.

NPC-listan:

• Eldeth, dvärg från Gautengrym.
• Fargos Rummelfot, halfling.
• Aurora, sunblade.
• Jorland, drow ex-slavdrivarslav.
• Chippen Sten, guide och djupgnomvarråtta

Hörndimensionen med Thamior och Rimardo ger vi nog upp på.

Det är enligt våra beräkningar ungefär tre veckors resa kvar till Gautengrym då vi snubblar över troglodyternas motsvarighet till Indiana Jones, som håller på att undersöka Farseers. De är ovanligt civiliserade. Deras ledare, Skriss, kommer från de Briljantas Sällskap, och han berättar att han har stött på ett antal demoniska effekter. Det är förstås väldigt underligt, men det berör inte oss direkt, så vi går vidare.

Ett antal dagar senare öppnar grottan upp sig till en stor sal full med ben – typ en elefantkyrkogård för … något. Vad än något är så finns det två minotaurskelett här, och de accepterar inte “öhm, kan vi få gå förbi i lugn och ro?”. Det är typ deras sista sista misstag!

Venax funderar på att ta en skalle som trofé, men tröttnar efter ett tag. Och när han som bäst håller på att leka med skallen så hörs ett fruktansvärt tjut som låter som tortyr och helvete!

När blodet tinat upp igen fortsätter vi mot Gautengrym då vi stöter på tre dvärgar som är vettskrämda. Eldeth pratar med dem och tillsammans går vi mot Gautengrym, och kommer till slut till en liten port. Porten är en bakdörr ini Gautengrym och Eldeth har hittat hem! Det blir ett stort kramkalas, för äntligen är vi vid ytan. Våra rapporter och Eldeths kontakter gör att vi får tillgång till en svit där vi kan vila upp oss innan vi ska rapportera till kung Bruenor. Efter att ha sovit ut (Susi somnade i badet, och vaknar utan mardrömmar) blir det frukost, exkursion i solljuset och lunch i det gröna innan vi får tala med en bekymrad dvärgkung som kliar sig i skägget. Susi ger utlopp för sin inre bard och berättar hela historien.

Efter den långa historien behöver vi fukta strupen en smula, så det blir ett ombyte och fest! Festen är full med dignitärer, alver, halvalver och annat löskefolk, som vi minglar med. Dessa vill prompt dra in oss i deras affärer med borttappat folk och annat, eftersom vi tydligen har blivit hjältar efter vår episka resa ur underjorden.

Nu bryts vårt sällskap delvis upp. Fargos ska hem till Vattnadjup, Chippen ska hem till Glittersten, och Eldeth har ju kommit hem och ska aldrig mer ut på äventyr.

För oss gäller andra bullar. Kungen vill prata med oss efter frukost till andrafrukostkonferens. Han och hans allierade är djupt oroade av allt det där demoniska, och efter att ha pratat med sina allierade vill han skicka en expedition till underjorden igen. Det är nämligen så att han har en agent nånstans som har en karta till Gvardjupet där all kunskap finns. Agenten är dock i Zentarims hemliga handelsutpost Mantolderith nånstans i underjorden, och nu vill Bruenor att vi – just vi! – ska dit och övertala agenten Gasrim Dulook.

Venax går och pratar med folk som han minglade med och spelar schack med en herr Rythorn som är med i Harpans sällskap. Venax blir upptagen och får en amulett med en shield guardian i.

Susi letar upp Morista från Smaragdenklaven. Hon har tappat bort en skogsalv, Sladis Vadir, och blir jätteglad om vi kan leta upp dem. Som hjälp får vi spejare och jätteödlor att rida på. Det innebär att våra avknoppade bihang ersätts av Grim Kopparådra, Targus Gaffelskägg och Grisvalda Stenhammare. De tål inte så mycket, men de är bra spanare.

Vid lunchtid dräller vi lite och blir påhoppade av troglodyter. Det tycker vi inte om.

Så, sammanfattningsvis: vi måste träffa Gasrim Dulook i Mantolderith. Vi har en klase dvärgspanare. Darra Yassur låter oss låna Lenora Haskur för att visa vägen. Dessutom får vi en klase veteraner som understöd, Tora Navell, Sylvia, Olaf, Elias och Tamryn, efter att Venax och Kei hälsat på Lanniver från Pansarnävens orden. Venax får en schysst klubba, men den har han inte så stor nytta av så den passas vidare till Tora.

Så till slut, med visst övertalande av Susi som inte vill ner i underjorden och Astra som vill hem så ger vi oss av. Zentarim har ett torn med en egen hemlig nergång i underjorden, och Lenora för oss dit. Susi älskar utomhus och luktar på blommorna och allmänt skuttar som en fjant, medan Jorland hatar sol.

Väl vid Zentarims torn släpps vi ner i underjorden.

Underjorden är lika miserabel som vanligt, med gejsrar som kokar NPCer, repbroar utan Monty Python-referenser (så Susi knackar in en i en bropelare), orange slem, bergväggar med repstegar och eldskalbagar, och Susis vanliga underjordsmardrömmar som får fart igen. Totalt 24 dagar efter att vi lämnade Gautengrym kommer vi till Mantolderith vid kanten av Mörka sjön.

No ding today.

 

[Krille]

Femtonde spelmötet
Eller Skönheten i behållarens öga

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric
• Kei, female human geek necromancer.

NPC-listan:

• Aurora, sunblade.
• Jorland, drow ex-slavdrivarslav.
• Lenora, skummis
• Grim, Targus och Grisvalda, dvärgar
• Thora Namell, Sylrien, Olaf, Elias och Tamryn, pansarveteraner

Mantolderith. Det var inget kul ställe, med massor med specialregler som Lenora noggrannt förklarar och som Susi uppenbarligen inte tyckte var viktiga, för de står inte nerskrivna i mina anteckningar. Dessutom var Susi lite distraherad av dels sina mardrömmar, och dels av sin fostermamma som dyker upp i drömmarna och håller mardrömmarna i schack.

I vilket fall så är vi i Mantolderith för att prata med Gasrim Dulook om det där arkivet. Han ska vara människa och zentarim, för vilket syfte vi har Lenora med oss. Underjorden är dock som den brukar. Alla är galna, vilket manifesteras av två jätteduergar som jagar djupgnomer borta hos djupgnomerna, och en av djupgnomerna står fullt synligt och tror att han är gömd. Grus heter han, och senare säger han att han studerar kobolder. Den jätteduergen slår vi ihjäl och den andra fångar vi efter att Susi äntligen hittat en person att använda Hold person på.

Djupgnomerna anklagar nu duergarna för att ha kidnappat magikern Janta, som sägs ha stulit en juvel. Vi drar med jätteduergen, den djupgnomen som inte glömde sig plus andra djupgnomer bort till djupgnomernas del av staden. Där står fyra jätteduergar och bankar upp djupgnomernas port.

”Stopp i lagens namn” ropar Kei. Jätteduergarna stoppar inte i vare sig lagens eller någon annans namn, så Kei boltar dom och skrattar ondskefullt. Plötsligt dyker fler duergar upp och slår på Kei, Venax och Astra, men vi gör elaka saker mot dem och fångar dem.

Sedan får vi prata med djupgnomerna och får lite mer detaljer. En herr Krimgol tog juvelen till Janta för att värdera den, och fick inte tillbaks den sen.

Sen tar vi oss bort till duergarna för att få någon ordning på torpet. Mycket riktigt blir vi överfallna av osynliga duergar, men striden stannar upp när Susi skäller ut dem efter noter. Så vi lyckas få till en fångutväxling, samtidigt som vi lyckas prata med Janta och få fram att drowerna stal juvelen. Zirak Maselor har den just nu.

Så vi går bort till Zentarim för att se om vi kan få någon ordning på sakerna där. Zentarims har besök av en massa drows som inte vill att vi ska vara där, för de ska fredsförhandla med varandra. Ungefär då kommer zentarim ut med sin tama Beholder som blir lönnmordsförsökad av en drow. Susi holdar Kimiel, lönnmörderskan. Allt blir skitrörigt när Venax försöker ta Kimiels kniv och blir i sin tur anfallen av Kimiels gargoyle. När Venax släpper kniven drar sig gargoylen tillbaka.

• Sen lugnar saker och ting ner sig en smula. Zirak skäller ut Kimiel, till att börja med.
• Kimiel säger att gargoylen är en budbärare från hennes hus, med vilket hon är i onåd. Men hon kan återfå sin plats om hon dödar beholdern, Lotum.
• Gargoylen är i sin tur kär i Kimiel, och har gett henne en gåva, en svart diamant. Den gör skumma saker med Venax, så vi vet inget om diamanten.
• Grus försvinner. Vi skickar två dvärgscouter efter Grus.
• Vi behövde komma till Gravdjupet. Gasrim Dulook ger oss en kompassring som pekar mot gravdjupet, som är ett stort bibliotek som stenjättarna har hand om.
• Astra tar juvelen, och vi tar juvelen till Krimgol. Janta och Droppgryta, en av mängder med djupgnomer, blir jättelyckliga, och vi får en svart safir i en silverkedja som tack.
• Slutligen super Susi ner Venax, för Venax behöver bli lite vettig.

Dagen efter vill Susi prata med drowerna i paviljongen för att köpa diamantdamm, och får prata med en man, Zilch Kleptin. Det kostar en del, men är en spellkomponent som är bra att ha. Sen ger vi oss iväg efter Grus. Fyra dagar senare kommer vi ikapp honom, men fortsätter följa honom eftersom han ändå är på väg åt rätt håll.

Den tionde dagen kommer Grus fram till en grop i en grottsal. Där kommer en jättebeholder upp som Grus tilltalar som sin mästare. Den paralyserar och börjar stenförvandla Astra. Venax avparalyserar Astra, Susi drar upp en eldvägg mellan oss och beholdern, och sen flyr vi!

Dagarna seanre får fyra av våra kumpaner kloakfeber. Sedan blir Lenora tillfälligt galen, och dagen därpå tre kumpaner till. Och som inte det var nog så blir maten skämd och vi håller på att dö av matförgiftning. Och det är inte bara vi: vi snubblar över en bunt döda drower och jätteödlor som äts av gnoller och hyenor.

Till slut, efter trettio dagar, hittar vi fram till något. En stor åttabenad reptil – en basilisk – sitter och sjunger. Den heter Veldyskar och välkomnar oss och leder oss till bibliotekets dörrar. Två jättestatyer nickar mot oss och släpper in oss.

Här är det just och stilla, och flera våningar högt. Vi välkomnas av Horum, eftersom mästarna är upptagna. Vi visas till våra rum, som är precis som hemma! För Susis del innebär det att det är som en ljus ljummen skog med mossa och mysig granlukt.

Vi får en kristall som hjälper oss att söka i katalogerna, och sedan börjar vi forska. All kunskap kommer i form av visioner. Vi lär oss att Demogorgon, prins av demoner, härskare av spiraldjupen, vill skapa en avgrund på Faerûn, och de som följer honom blir galna. Aramykos, jättesvampen, är vagt medveten och världens största livsform. Yenogu är en hyena och en krumryggug varelse som slogs mot en beholder i urtiden. Hyenorna åt av liket och förvandlades till gnoller. Sugtmoi ser vi som en grotta med ljus och livsglädje. Sedan ruttnar allt och blir äckligt. En jättesvamp växer och två mykonider börjar dyrka scampen. De ska förbereda för den vackraste gåvan.

Här finns även drowen Vizeran Devir, med sin tama slaad och sin tjänare Kleve. Av honom får vi veta att Gromf Banre (Banre är det mäktigaste drow-huset) i Menzoberansan håller på att kasta en jätteritual som är skitstor och öppnar en reva i verkligheten. Ut ur ylandet kom demoner och skrattet från en kvinna. Vizeran har ett torn som heter Asrai, som han bjuder oss till. Tornet kan flytta på sig, och biblioteket kan flytta sin utgångstunnel till Asrai.

Men först ska vi prata med mer folk i biblioteket, inklusive dess mästare, stenjättarna Ultar (för dåtiden), Urmas (för nutiden) och Ustova (för framtiden).

Nånstans där bröt vi, och jag minns inte om vi dingade eller inte, för det här spelmötet var i april förra året.

 

[Krille]

Sextonde spelmötet
Eller Shoppingrundan!

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric
• Kei, female human geek necromancer.

NPC-listan:

• Aurora, sunblade.
• Jorlan, drow ex-slavdrivarslav.
• Lenora, skummis
• Grim, Targus och Grisvalda, dvärgar
• Thora Namell, Sylrien, Olaf, Elias och Tamryn, pansarveteraner

Vi börjar vid tornet Arai tillsammans med Vizeran Devir, drowmagikern med ett torn och en plan. Fast så enkelt är det inte. Till att börja med är tornet en timme genom en smal tunnel som man inte kan ta ödlor med sig genom, så de lämnar vi att bygga ett basläger. Sen är planen …

… men nu går jag händelserna i förväg. Tornet står mitt i en grottsal, och där i finns en tronsal samt spiraltrappor uppåt. Det är uppenbart att tornet saknar räcken och skyddsombud.

Vizeran skryter om sin förmåga och viktighet: han har försökt hålla koll på Gromf Banre, men Gromf är för äregirig. Så nu har han en plan: att skapa en talisman som drar till sig demoner. Sen planterar man den där demonerna kom fram. Då lockas demonerna dit och slår ihjäl varandra, och sen kan en bunt kapabla äventyrare ta hand om överlevande. Talismanen är dock en smula inte klar, och behöver ett antal komponenter. Vizeran har en shoppinglista, och numera dessutom en bunt med äventyrare. Shoppinglistan omfattar:

• Intakt okläckt ägg från en lila mask.
• Mittögat från en behållare.
• Sex fjädrar från sex änglar.
• Hjärtat från en goristo.
• 13 timasker, även kända som ”djävulens svampar”, som växer där en goristo, mardit eller balor har gått fram.
• Blod eller vätska från en demonfurste.
• Gromf Banres formelsamling (frivilligt)

Som tur är Vizeran en klok drow som har lite resurser och spaningar.

• Går man en vecka västerut hittar man ormtunnlarna, där det kan finnas lilamasknästen.
• Söder därom ginns en Behållare.
• Går man 6 veckor söder finns Labyrinten. Där finns Änglarnas galleri där det kanske finns änglar. Kanske.

Vizerans tjänare, stentrollet Kleve, fixar en låda med halm att ha ägg i. När Susi uttrycker att när hon blir ond härskare så ska hon bara ha snygga tjänare så blir Kleve stött och byter form till en snygg manlig drow. Men en fest senare och en övernattning får vi frukosten och en vaderad låda. Sen går vi ut, och upptäcker att vi inte har något basläger längre. Tydligen gjorde de där påhängen vi hade något dumt och kopulerat och lockade därmed till sig en demon, och poof så var det bara Jorlan, Lenora och ödlor kvar.

Vi begraver det av våra påhäng som vi kan hitta, och ger oss sedan av mot labyrinten.

På vägen blir Kei uppäten av en större ödla, en behir! Vi dödar behiren och gräver ut en numera död Kei ur magen på den. Efter att ha grävt bland looten hittar vi en diamant värd 500 guld som Venax kan offra för att få Kei tillbaka. Så det gör vi innan hon börjar lukta.

Två dagar senare kommer vi till en stor sal med ett metalltorn. Kei knackar på och blir anfallen av sten-gargoyler. Susi och Kei rockar som fan med Thunderwaves och rankor som vi förmodligen missbrukar för att orsaka attacks of opportunity, Astra springer på väggar som en annan wire-fu, och Venax går lös med helig vrede och till slut är de döda.

I tornet finns en ex-äventyrare med flaskor. Där finns också en trappa upp som Kei öppnar. Susi klättrar upp och hittar ett rum med bråte och två demoner. Astra springer upp på väggen in i rummet och slåss och sparkas. Kei suger livet ur en och Susi blir frostvarg en stund! Men rummet innehåller inte så mycket kul stuff utom två döda demoner och en massa bråte.

När vi fortsätter undviker vi modroner och gnolls, innan vi hittar en sal med en hög skallar. Där kommer en trasig gnoll ut ur en tunnel. Han är svår att tala med, för han talar bara gnoll. Astra följer efter och sen kommer vi andra. Där finns en huvudlös dvärg. Det är uppenbart labyrintiska fasoner på stället, så Susi tar fram kritan och börjar markera vägen.

Eftersom det är labyrintiska fasoner på stället finns även en minotaur. Susi drar upp en Spiky Growth och minotauren får ont i klövarna. Det skiter minotauren i och rusar fram ändå, så Astra roundhousar in den i spikarna igen, och när minotauren stormar ut så springer den ihjäl sig.

Vi jagar efter gnollen som drar oss till ett bakhåll med sex minotauter. Susi drar upp en eldvägg, Astra sparkar den som kom förbi i förväg genom eldväggen, och sen … kommer de inte genom eldväggen. Vi drar oss tillbaka och Susi förbereder en Spiky Growth igen och släpper eldväggen, och där är inga minotaurer. Så Susi lägger den bakom oss istället, och spelledaren blir skitfrustrerad eftersom vi just skulle bli stormade bakifrån av minotaurerna som gått runt!

Men se, den gubben går inte: några av minotaurerna och gnollen springer ihjäl sig på spikarna, Astra sparkar ihjäl en, Kei thunderwavear in två plus Astra i spikarna igen, och sen slår vi ihjäl dem. Vi är visserligen hopplöst vilse, men Venax pratar med sin gud och ser till att denne visar vägen ut för att fortsätta mot vårt mål. På vägen möter vi en hög modroner som är på vandring.

Men till slut hittar vi en spiral upp i en sal med ängelstatyer. De flesta ser lidande ut, och petar man på dem gör de konstiga saker med ens hjärna. Astra blir stenknäpp och anfaller, så Susi får äntligen användning av Hold Person, varefter vi knyter ihop Astra till en korv tills hon lugnat ner sig.

Sen skriver Kei könsord på alla statyer och hackar loss stenfjäderar. Kei får storhetsvansinne och Astra bryter först ihop och börjar gråta och blir sedan tokparanoid. Lektion: peta inte på änglar.

Så när vi lämnar stället och hör en fajt så vägrar Astra att vara med. Fajten är dock inte mot oss, utan mellan en bunt gnoller ledda av Yenogu mot en goristo, som Yenogu slår ihjäl. Åsynen gör Kei och Astra knäppa i huvudet: Astra blir ännu mer tokparanoid och Kei blir paralyserad. De flesta av gnollerna och Yenogu drar bort, och några är kvar och äter på liket. Där borde det finnas ett goristohjärta, men då måste vi skicka bort de galna gnollerna. Så Susi återställer Kei så att Kei kan göra något, och därefter hittar vi på bus och våld så att gnollerna antingen flyr eller dör. Gnollbossen får Susi ta hand om genom att bli vintervarg igen och djupfrysa den.

Goristons hjärta väger 50 kg, men Susi är ju vintervarg och kan djupfrysa det! Som bonus finns Yenogus blod på goristons horn, och Yenogu var ju en demonfurste. Dessutom kan Susi nosa upp timasker i goristons fotspår. Med fyra av sju kryssrutor på shoppinglistan ikryssade avslutar vi spelmötet med att dinga till level 10!

 

[Krille]

Sjuttonde spelmötet
Eller Mot lila maskar!

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra ("Astra"), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon ("Susi"), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric
• Kei, female human geek necromancer.

NPC-listan:

• Aurora, sunblade.
• Jorlan, drow ex-slavdrivarslav.
• Lenora, skummis

Sist lämnade vi våra hjältar i en labyrint i underjorden. Vi har fyllt en stor del av vår shoppinglista, och är på väg till de lila maskarna och eventuellt ett behållar-öga. Vi kommer till en grottsal med en by bestående av tält och skjul mot en grottvägg. En man knäböjer och röker svamp, och några andra lurkar i närheten. Byn heter Smutsfylld och Grishna, som mannen heter, dyrkar Yenogu och nu ska vi ansluta oss. Kei pekar på Astra och säger "hon vill inte ansluta sig!", vilket gör Grishna upprörd. Vi lämnar stället och går med "Yenogus välsignelse". Det bådar inte gott.

Vi hittar en sjö där vi tvättar oss. Fast sjön är full av pirajor. Det ger Susi en idé och hon plockar fram ett eldklot som kokar vattnet, vilket ger oss en fin fisksoppe-middag.

Labyrinten är inte riktigt klar med oss, så trots våra försök att ta oss ur den så leder den oss djupare in, dock oantastade, till en hall med en klippskreva. Längst ner i klippskrevan brinner det lava, och halvvägs ner finns en stor mekanisk boll. Den vaktas av en flammande demon, så Susi blir livrädd och hoppar upp i famnen på Astra; Astra blir livrädd och hoppar upp i famnen på Kei; och Keis knän håller på att ge upp. Venax utstrålar hopp, så den klöser och river på venax. Venax har en sköldväktare som slår på den, Astra skjuter, och Susi släpper en rymdlaser i huvudet på demonen. Kei gör något elakt och boltar den, och Venax skickar bort den med ett plopp.

Medan Venax ber funderar Astra på att klättra ner till prylen. Astra springer på väggen istället, för Astra är en munk. Hon kikar på den och kommer fram till att det är en pryl. Venax studerar den och kommer fram till att det är en pryl. Susi blir en uggla och pillar med den och får igång den, vilket förmodligen är det dummaste någonsin. Fram stormar mefiter, vitt ljus spelar runt maskinen, nya mefiter hoppar upp, lila ljus spyr ut ur maskinen och saker börjar förstenas. Susi snor Keis träsko och dumpar i maskinen för att sabotera den på klassiskt vis - det hjälper inte. Astra förvandlas till en orm. Susi fångar upp ormen och flyger till Keis arm och sätter sig där, vilket är så metal! \m/

Sen drar vi. Maskinen gör ljud och ljus och har sig och Astra slutar vara orm.

Därefter hittar vi en bra gång som leder norrut, och alla gnäller och klagar på underjorden, utom Lenora och Jorlan.

Vi möter åtta phlumps, det vill säga vagt självlysande maneter, som säger att det finns lila maskar och att det kan finnas ett näste. Där finns även en behållare, Karasikar, som håller hov i Intigheten. Med den vägledningen går vi vidare mot nästet.

På vägen stöter vi på ett troglodyt-inbördeskrig. En kvinnlig troglodyt är uppspänd mellan två stalagmiter, medan resten står och bröstar sig. Kei bryr sig inte och vandrar rakt genom bråket, som tydligen handlar om att en sida vill ha ett svärd i utbyte mot troglodyt-kvinnan, och andra sidans ledare är helt ointresserad. Men eftersom Kei rider på börjar det bli våldsamt. Susi försöker kommunicera, men det går inte så bra. Sen blir det våld.

Ett våld senare har Astra befriat en klase dvärgar och drows ur troglodyternas skafferi och vi har i övrigt köttat hela troglodytmobben, och bara en stackars troglodytflicka är kvar - men hon drar.

Dvärgarna kommer från Silverträsken på ytan, och de har ätits upp en efter en. Drowerna har ett liknande öde. Drowerna går åt sitt håll, dvärgarna följer med oss, och Kei har numera ett fint svärd med spindlar på. Nu har vi alltså fyra extra SLPs, Dautorn, Tralldak, Sulia och Hagrith.

Vår vandring mot masknästet fortsätter och i en grotta hörs en varnande röst, en illusion från en ensam drow-flicka som försöker skrämma oss. Hennes mamma Zora Hallen jagade lila maskägg och dottern Hanne fick följa med. Sen blev Hanne avskiljd, och har suttit här och gömt sig ett tag. Jorlan tycker Hanne är söt, men Hanne är mindre road av det. Vi övertalar Kei att ta upp Hanne som lärling, för vad kan gå fel egentligen?

Nu börjar vi komma in i masktunnlar. Just när Susi funderar på att varga iväg för att spana mask så rasar marken och Venax slår sig. En gång från raset leder till en grotta med svamp och gnagda ben, och ett sidorum med ett schakt och ett skelett med en ring och en möglig läderrustning. Vi tar oss tid att begrava skelettet, då en lila mask gräver sig förbi in i en jättegrotta. Kluster av ägg hänger i taket och en stor lila mask vaktar. Kei blir osynlig, Astra dricker en flyg-dryck och flyger för att sno ägg. Det tycker inte den vaktande masken om, och våld inträffar. Masken äter upp Kei, så vi anstränger oss för att slå ihjäl masken fort så att vi kan gräva ut Kei innan Kei dör. Det funkar, men knappt.

Astra skär ner ett lila maskägg … kanske! För där tar spelmötet slut, utan ding.

 

[Krille]

Artonde spelmötet
Eller Man tager vad man haver, femton ägg till en maskpannekaka

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Venax, male human cleric
• Kei, female human geek necromancer.

NPC-listan:

• Aurora, sunblade.
• Jorlan, drow ex-slavdrivarslav.
• Lenora, skummis
• Dautorn Ljusmantel, Tralldak Xornbane, Sulia Stenviskare, Hagrith Hammarben; dvärgar
• Hanne Hallen, drow mage apprentice (till Kei)

Vi börjar med att dinga till level 11. Det tar ett tag.

Sen ska vi sno ägg. Astra flyger upp – hon har ju druckit flygjos – och börjar karva ägg. Det tar ett tag, eftersom de är uppslemmade I taket. Hanne och Kei klättrar upp och hjälper till, men märker inte att där bor spindlar. En spindel kryper ner och Kei smäller till den med en Thunderwave. Susi skjuter ihjäl spindeln. In stormar Stronk, en fomorian, som är stor nog att smäcka Kei på volley. Astra, Susi och Venax spöar skiten ur honom, men Stronk kastar onda ögat på Astra som blir puckelrygg och flyr sen.

Inte för att vi får vila, för en till purpurmask krälar in och äter upp Kei. Kei blightar magen på masken så att den mår dåligt, och skickar en lightning bolt ner i tolvfingertarmen på den så att den kräks. Vid det laget har Hanne gått ner, och Susi helar henne. Masken är sedan så envis/dum att den försöker äta upp Kei igen. Men masken dör till slut.

När vi plockar ägg i lugn och ro rusar en bunt drows in, bland annat Hannes mamma. De hjälper oss att dra därifrån, varefter vi säljer ett maskägg till Zora, Hannes mamma, och Zora drar sedan till Menzoberanzan. Vi tar med oss Hanne till Arai och lämnar det vi hittat i utbyte mot en alvkappa och en amulett. Sen har vi fest!

Något bakfulla drar vi till Intigheten för att hämta mittögat från en behållare. Vi känner oss betraktade, och det har inte något att göra med umberhulken som vi slår ihjäl i ett slumpmässigt möte. I Intigheten, en del av underjorden inte långt från purpurmaskarnas område, finns ett djupt schakt rakt ner med en repstege.

Där möts vi av en flintskallig magiker med intatuerade ögon i pannan. Han heter Shedrak och hälsar oss i den store Karashikars namn. När vi möter behållaren Karashikar i en audiens visar det sig att den är skitmäktig, med tio extra ögon plus mittögat. Vi bestämmer oss för en ny taktik: att inte slå ihjäl Karashikar, utan istället försöka komma levande därifrån. Vi förhandlar med Karashikar om att få gå därifrån levande om vi pekar ut labyrintmaskinen från förra spelmötet. Susi drar dock en rövare och pekar ut Änglarnas galleri istället, i hopp om att den meckar med huvudena på en expedition lika mycket som den meckade med våra huvuden.

Väl ute ur Karashikars håla siktar vi in oss på Xaxax håla istället. På vägen är det fem ettins som bråkar om kött, så vi lurar oss förbi och tar oss till Xaxax håla istället. Där spanar vi och planerar. Susi tar fram en annis-hagga, och medan de andra är osynliga går Susi fram för att locka fram behållaren Xaxax.

Xaxax undrar vad vi gör där och Susi svarar ”o du flerögdhet, vi har bara gått fel”. Det svaret gillas inte, så Xaxax zappar så hårt att Susi faller ner i hans grop. Susi förvandlar sig till en grip som klöser och näbbar, och haggan hinner inte göra så mycket innan Astra sparkar ihjäl ögonbollen. Vi hittar ett Sword of Flametongue vid en sängplats för Xaxax tjänare, samt en potta och en nallebjörn (som luktar apa). Vi teleporterar tillbaka till Arai med behållarliket, för Venax kan sånt.

Vizeran blir jätteimpad av vårt behållaröga, och byter till sig resten i utbyte mot potions och juveler. Sen blir det party, för partyn är viktigt för vårt party.

I fylledrömmen efter festen drömmer vi om en grotta med mögel, mossa och svamp. Aramykos röst hörs: Zuggtmoi planerar att gifta sig med den och förgifta Aramykos. Mykoniden Basidia (från åttonde spelmötet) ber oss komma till Aramykos för att stoppa bröllopet.

Ding! Level 12!

Vi får en bonusdröm också: en vision av framtiden när Shadrak plus slavar hittar till Änglarnas galleri och sen till Maskinen. Den fanns där och föll ner i lavan och smälte. Shadrak blir skitsur och därmed Karashikar.

 

[Krille]

Nittonde spelmötet
Eller Bröllopskrascharna

Riktiga rollpersoner:

• Thierastra (”Astra”), female woodelf monk.
• Kaisenasusi Liadon (”Susi”), female woodelf druid.
• Kei, female human geek necromancer.
• Venax, male human cleric – i hörndimensionen den här gången

NPC-listan:

• Aurora, sunblade.
• Jorlan, drow ex-slavdrivarslav.
• Lenora, skummis
• Hanne Hallen, drow mage apprentice (till Kei)

Vi har bara en sak att hämta för att Vizeran ska kunna göra sin ritual, nämligen Gromf Banres formelsamling. Den finns i hans rum i Sorcerey, magikerakademin i Menzoberanzan. Fast just nu är Menzoberanzan stängt för o-drows. Vizeran har dock en hemlig gång och ett antal kontakter i stan.

Fast vi tar det sen, för vi har fått höra om Aramykos bröllop, så vi vandrar iväg mot Aramykos först. Eller snarare, vi dingar till level 13 först, för spelledaren kom på att skiten som kommer träffa oss i huvudet är snäppet för mycket för level 12. Men efter en ding och tre dagar möts vi av en parad, med en mykonid som leder fem groddar och en klase infekterade drower och duergar. De dammar och dansar, så vi låter dem vara.

Kei hittar en lägerplats som är jättefin. Susi tycker dock att den luktar grick. Astra smyger och tittar runt hörnet, och hittar en massa gricks. Grickerna funderar på att göra något. Astra avvaktar och grickerna stormar. Kei blixtar alla och Hanne blir jätteimpad. Sen städar vi och sover innan vi fortsätter.

Under resan träffar vi på flera parader, samt att flera puddingar och oozes slemmar mot Aramykos. Vi träffar på flera andra fientliga saker, inklusive troll som inte lyckas lägga sig i bakhåll tack vare Susis suveräna sinne för lukter. Ett troll lyckas få tag på Kei och försöker äta upp henne.

Ju närmare vi kommer Aramykos desto fler mykonidparader undviker vi. Även lila svampar, sulkträd och puddingar och andra slemmos kryper dit.

Väl inne i Aramykos möter vi mykoniden Basidia. Det är snart dags för bröllopet. Basidias plan ät att berika oss med sporer så att vi kan smyga in i Aramykos hjärna och stoppa Zuggtmoi genom att väcka Aramykos så att den kan stå emot Zuggtmois ritual.

Så Basidia fiser sporer och slinker iväg. Två puddingar anfaller och Kei blixtrar dem och förvandlar en pudding till ett får. Får fräter inte, så den kan Astra säkert kasta in i elden som Susi plockat fram, och därmed kokar vi sönder dem.

Vi börjar bli skitslöa av sporerna, så det är lite jobbigt att slå ihjä två otyugher innan vi somnar. Men det går, och sen somnar vi.

Istället svävar vi runt på astralplanet. Vi dras mot en sfärisk nånting, ungefär som en skalle utan käkben och av svamp. Susi drämmer till med en Thunderwave för att väcka Aramykos. Zuggtmoi blir skitsur över att nån kraschar hennes bröllop. Men vi är inte de enda som inte kan tiga still, för plötsligt kommer Jubilex instormande och bråkar med Zuggtmoi.

Under tiden, i vår dröm, pekar Aramykos på ett guck med tentakler på baksidan av huvudet. Kei blir slingrad medan Susi börjar laserskära den. Vi lyckas med vår hjärnsvampkirurgi och dunkas ner i kroppen igen.

Med en satans huvudvärk – Susi med mer sådan än andra på grund av förgiftning – upptäcker vi att bröllopet är i rummet bredvid. Nu är det dock inte en bröllopsceremoni längre, utan ett bröllopshandgemäng. Zuggtmoi är död, men inte Jubilex. Där rusar Basidia in med 62 mykonider. Kei går ner efter ett tag, men Hanne räddar henne genom osynlighet och en helande dryck. Till slut dör Jubilex, som dock var skithård. Puddingarna blir stendumma. Basidia tar kontroll över läget och börjar hela Aramykos.

Aramykos själv talar i våra sinnen och tackar oss, medelst en Charm of Heroism.

Ding! Level 14!