Nekromanti [D&D5] Tyranny of Dragons

[Dante]

Minikrönika 8 april: Våra hjältar möts och hamnar i klistret

Wade (nyfrälst Bahamut-präst, halvalv, spelas av Magnus Seter) och hans broder Shaw (skum krigare, halvalv, spelas av Chrull) färdas mot den välmående handelsstaden Grönköping på jakt efter den försvunna barndomsvännen Talis (trollkvinna, halvalv), som sägs ha förts bort av en mystisk drakkult. Längs vägen slår de följe med Rurik (besvärjare, dvärg, spelas av Organ) som undlåter att berätta att han är på flykt undan samma drakkult.

När de i skymningen når Grönköpings stadsmurslösa utkanter upptäcker de att en väpnad hord är i färd med att bränna och plundra gårdar och hus. Högt över den lilla borg som tornar upp sig i stadens mitt skymtar de en cirklande blå drake genom rökplymerna.

Våra hjältar smyger sig obemärkta in i staden, men tvingas ingripa när en skara tjattrande kobolder angriper en kvinna (Linan Rask, människa) som flyr mot borgen med sin familj. Flera flyende stadsbor ansluter sig till våra hjältar allteftersom de kämpar sig genom spridda grupper av kobolder och kultister (människor, halvalver, halvorker) som planlöst drar runt och rövar och bränner. På håll skymtar de andra grupper som färdas i sällskap av märkliga hundliknande ödlor.

I sista stund rusar våra hjältar genom borgens portar, innan de stängs för att stänga ute de annalkande horderna. Framsynt nog har de passat på att införskaffa en medvetslös kultist.

I myllret och vimlet på borggården ser de en bastant, rödskäggig dvärg – med en stor nyckelknippa vid sitt bälte – som skäller order till borgens överrumplade garnisonssoldater och ser till att skadade stadsbor får vård.

 

[Dante]

Minikrönika 22 april: Våra hjältar gör en nygammal bekantskap och fortsätter vara i klistret

Maar (halvärlig bard, halvalv, spelas av Basenanji) hade varit i Grönköping några dagar för att kränga krims och krams till stadens godtrogna när han plötsligt hamnar mitt i en plundringsräd. I villervallan som uppstår tar han sig tillsammans med många andra stadsbor till stadens borg och enda försvarsdugliga byggnad.

Han har precis hunnit pusta ut när två bekanta män skyndar in genom borgportarna – Wade och Shaw i sällskap av en dvärg och släpande på en medvetslös angripare. Våra hjältar – nu fyra – presenterar sig för borgens ståthållare, den rödskäggige dvärgen Escobert Röde, som visar dem till borgmästaren själv, en åldrad och sårad människa vid namn Tarbaw Nattkull. Från bröstvärnet där borgmästaren organiserar borgens försvar ser våra hjältar hur fiendestyrkorna på behörigt avstånd slår en halvcirkel framför borgporten, och hur stadsbor verkar ha barrikaderat sig i stadens tempel som står under hårt angrepp.

Borgmästaren vill omedelbart förhöra den medvetslöse kultisten och för våra hjältar till ett avskilt rum i borgens kärntorn. Där tar Maar vid och förhäxar kultisten så att denne avslöjar mycket mer än han tänkt:

Angriparna tillhör »Drakens kult« och plundrar för att samla den stora skatt som kommer att inleda »drakdrottningens styre«. Plundringsstyrkan leds av en kvinna vid namn Rezmir. I deras läger har han hört sägas att det ska finnas en kläckningskammare med drakägg.​

Efter avslutat förhör ber borgmästaren våra hjältar att undersöka och säkra borgens gamla flykttunnel, så att den kan användas för att smussla in de stadsbor som fortfarande är kvar utanför borgen. Efter att ha kämpat mot, och drivit på flykten, ett par råttsvärmar överfaller de en skara kultister och kobolder som förirrat sig ner till tunnelns halvt dolda, gallerförsedda öppning.

Efter en kort vila innanför tunnelmynningen förklär de sig till kultister och lyckas med list och vapenmakt rädda de stadsbor som tagit sin tillflykt till templet. Med hjälp av tempelprästen Eadyan Falkmåne (halvalv) för våra hjältar de vettskrämda stadsborna tillbaka mot flykttunneln och skyddar reträtten mot ett angrepp från två stora drakhundar samt ytterligare en grupp kobolder och kultister.

På väg mot tunnelöppningen ser våra hjältar hur draken som cirklat över borgen plötsligt sveper förbi bröstvärnet med öppna käftar. En blixt lyser upp nattmörkret, en åskknall följer, och en handfull försvarare faller döda från murarna.

Precis när de kommit upp ur tunneln och tror att de äntligen kan pusta ut hör de hur någon ropar: »De har brutit igenom sidoporten!«

 

[Dante]

Minikrönika 6 maj: Våra hjältar får en ny kompis (igen)

Shanairra (vandrande munk, skogsalv) anlände Grönköping ditkallad av sin gamle vän Leosin (också vandrande munk) som en gång räddat hennes liv. När hon frågar runt efter sin vän angrips staden av okända fiender. Hon hjälper så många skräckslagna stadsbor hon kan att sätta sig i säkerhet i stadens borg – där hon raskt tar itu med att vårda sårade.

Just som några (nästan) hårdföra äventyrare anländer med fler flyktingar hörs någon ropa »De har brutit igenom sidoporten!« och Shanairra kliver fram för att hjälpa till.

Wade, Shaw, Maar och Shanairra (Rurik har hastigt blivit opasslig) rensar snabbt sidoporthuset från angripare – men inte förrän en av dem med en besvärjelse beordrat Shaw att nesligen fly från striden. Sidoporten är slagen i stycken, men den listige Maar skapar en illusorisk port i dess ställe under det att Wade börjar reparera den med sina av Bahamut givna krafter.

Innan reparationerna är slutförda sticks dock ett provande spjut genom illusionen och våra hjältar hör någon utbrista »Mäh? Det är ingen dörr där.« Sedan utbryter en förvirrad strid där flera angripare snavar över Wade och den halvlagade porten och faller i en stor hög på golvet – samtidigt som slungkastare utanför borgen skickar sina slungstenar på måfå genom den illusoriska porten. Maar faller för en angripares vildsinta sabelhugg, men hindras från att förblöda av Wades blodstillande krafter. Shaw kastar sig ut och driver de slungkastande kobolderna på flykten. När allt är lugnt slutförs reparationsarbetet och porten säkras med stadiga stöttor.

Efter att tempelprästen Eadyan helat Maar rapporterar de till borgmästare Nattkull på bröstvärnet och får veta att angriparna är i färd med att bränna stadens kvarn. Utan att vila drar våra hjältar ut genom flykttunneln för att ingripa.

Väl framme gör de processen kort med mordbrännarna – som verkar osedvanligt inkompetenta, då de anlagt en mängd rökiga brasor runt kvarnbyggnaden, men ingen som på allvar hotar att faktiskt antända den. De går in i kvarnen för att se att ingen gömmer sig därinne, och vandrar rakt in i ett bakhåll! Våra utmattade hjältar får ingen lätt strid mot de pansarklädda och sköldbärande motståndarna, men segrar till sist och återvänder till borgen (Shaw en ringbrynjeskjorta rikare) där de äntligen hinner ta en kort vila.

Men knappt har de hunnit pusta ut innan någon från bröstvärnet vrålar »Draken! Draken kommer!«