Samtidigt har Bunke rört sig framåt i halvmörkret och får syn på en bro som sträcker sig över bäcken, 6 meter upp i luften. Han smyger närmre och lyckas få syn på en goblin som förbereder sig för att kasta en spjut mot honom. Bunke lutar snabbt lampan mot en sten och lägger an en pil på bågen. Vinkeln gör att det blir svårt för goblinen att få till ett bra kast och spjutet studsar mot Bunkes rustning. Bunkes pil träffar men inte tillräckligt bra för att göra någon skada. Nästa utbyte resluterar i en skråma på Bunke och en död goblin. Vad Bunke dock inte vet är att goblinen redan har varnat sina kompisar att någon är på väg. De i sin tur arbetar nu febrilt för att slå undan en dammlucka lite längre upp i bäcken. Fördämningen har skapat en damm som rymmer åtskilliga kubikmeter vatten.
Salazar har precis hämtat sig efter fallet när det hörs ett väldigt mullrande. Han och Laryn hoppar snabbt upp i gången men stackars Bunke har ingenstans att fly. En mäktig flodvåg av utsläppt vatten rusar mot honom och slår omkull honom. Han har svårt att avgöra vad som är upp och ner när han sveps ner mot grottans ingång. Omtumlad men bara lätt skadad, stapplar han upp till gången där Laryn och Salazar undkommit vattnets vrede. De kommer överens om att hålla ihop i fortsättningen.
Gruppen följer bäcken till den nästan torrlagda dammen men inser att de inte på något enkelt sätt kan klättra uppför kanten. De letar efter en annan väg framåt, vilket innebär att de får backa lite. Där leder en naturlig stentrappa uppåt mot ett rum från vilket de hör röster. Laryn, som pratar goblinska, hör att rösterna diskuterar sinsemellan om huruvida inkräktarna drunknat eller inte. Som bevis på att de inte har drunknat rusar gruppen upp och anfaller. Det blir en kort strid. Laryn är den enda som ser tillräckligt mycket för att strida. Hon skapar en eldkon som grillar alla tre fiender i ett svep. Hon berättar för de andra att en smalare gång leder nordväst och en bredare trappa leder söderut. De väljer trappan.
Mitt i rummet finns en eldstad som ger ett hyfsat ljus. Laryn kan se att hela den södra väggen är fylld av tunnor, säckar och lådor. Det verkar som att grottans invånare har plundrat väldigt många karavaner. Bakom eldstaden står en bugbear och hans tama varg, Ripper. "Vem är det som inkräktar i Klargs grotta? dundrar den stora bugbearen. Laryn svarar honom på goblinska att de vill veta vad som hänt med Gundren och hans kompanjon. "Ha!" skrattar Klarg och fortsätter: "Klarg låter ingen lämna hans boning levande". Salazar, som även om han inte förstår vad som sägs, misstänker att konversationen inte kommer att leda någonvart, drar upp sitt vapen och rusar fram mot Klarg. Men det är inte lätt att springa i ett rum som bara lyses upp av en dansande eld. Han snubblar och faller rakt in i elden. Klarg skrattar, höjer morgonstjärnan och slår till Salazar. Tillsammans med brandskadorna ser läget mycket prekärt ut för Salazar. Laryn skapar tre magiska pilar och skickar två av dem mot vargen och låter den sista gå mot Klarg. De orsakar skada men tyvärr inte så mycket. Vargen rusar emot den som har skadat honom, sporrad av husses stridsrop. De vassa tänderna tränger igenom rustningen och orsakar kraftiga skador på Laryn. Läget är akut. Men en pil från Bunke skadar Klarg så pass mycket att Salazar hinner resa sig och hälla i sig en helande dryck. Laryn sveper också en sådan dryck.
Bunke har släppt pilbågen och springer fram mot Klarg. Innan han hinner göra något slår Klarg till Salazar. Vore det inte för den helande drycken hade det inneburit slutet för gruppens noble krigare. Krigslyckan vänder och med förenade krafter lyckas Bunke och Salazar döda Klarg. Vargen blir orolig när hans husse dör och Laryn är inte sen att utnyttja oron och förvirringen. Ett hugg skiljer dess huvud från kroppen.
Seger!
(Sedan hann vi tyvärr inte mer. Klockan rusar iväg alltför snabbt när man har roligt. Får se om och när det blir tillfälle för en ny session.)
