Jag tror att det är något bra. (Jäpp! =Allvarlig)
Det här är nog något av det bästa som kunde hända för rollspelshobbyn.
"VA?!" hör jag er utbrista, "har den dära stockholmaren ramlat och slagit sig i duschen, eller vad är det fråga om?"
Jag menar så här: D&D är det viktigaste rollspelet för hobbyn. Inte bara för att många
spelar det, utan framförallt för att många
hatar det.
"Vad har det med saken att göra?" undrar ni. Jo, hmm, ska vi titta på alla bra saker som utvecklat rollspelsmediet genom tiderna så har de allra flesta haft sitt ursprung i en aversion gentemot D&D. Ju större och sämre D&D är i andras ögon, desto bättre blir deras egna spel.
Jag har varit mycket nyfiken på hur D20 har utvecklat hobbyn sedan det kom, och jag måste säga att jag hittills är jättenöjd. Inte för att jag vet särskilt mycket om D20-produkterna, men allt som
inte har varit D20 har verkligen fått en ny nerv och en skarpare udd än de hade tidigare. Vad jag har varit rädd för är att D20 skulle komma att utvecklats till att bli mer nyskapande och djärvt, och att det för alla andra därför inte skulle finnas något att riktigt protestera mot längre.
Med andra ord: Jag trodde att D20 skulle gå från att vara Thatcher till att bli Tony Blair. Nu saxar jag från en intervju i Morning Star med Mensi (Angelic Upstarts), och Kid Stoker (Red London):
The conversation quickly got onto the subject of Tony Blairs New Labour (sounds like a dodgy disco band). Mensi couldn't wait to spill the words "He's a better capitalist than Thatcher; at least Thatcher was more honest. You knew where you stood, at least Thatcher didn't pretend to be working class". He said he was totally disillusioned with the Labour Party. Kid Stokers thoughts were "In many respects the election of Tony Blair is the final triumph of Thatcherism. Blair is Margaret's final joke.
...och jag kunde stundtals vara lite rädd när jag frågade mig själv vad som skulle kunna komma att bli D&D's slutgiltiga skämt. Jag föreställde mig kanske att vi till slut skulle få någon sorts reklamradio-tuggummipunk-D20, som bara skulle vara
skenbart fräckt och häftigt, men alltså i själva verket lika tyngt av höftskynkefantasy-konventionernas stora lass med grå, blöt och kall havregrynsgröt som det alltid har varit.
...men se, istället händer alltså det motsatta!
Den här sortens restriktioner är nämligen det bästa som kan hända för rollspelshobbyn, så länge som:
1. Kunderna inte lämnar D&D. Det måste löna sig för de konventionella att sätta upp restriktioner åt dem själva för att de alternativa skall finna hål för dem att fylla.
2. Restriktionerna inte blir ett oöverstigligt hinder för dem som vill nå ut med sina alternativa visioner.
---
Man kan jämföra med serier, som en gång också har haft en moralkod med en massa regler för vad som fick och vad som inte fick visas i en serie. Den moralkoden var värre, för den lamslog en sådan
överväldigande majoritet av all serieproduktion (de två stora serieförlagen). Å andra sidan, när den sedan väl löstes upp så breddades fältet för alternativa serier lavinartat och några av mediets största visionärer föddes.
---
Punken behöver egentligen inte en Sid Vicous som
förebild lika mycket som den behöver en riktigt hård, elak Thatcher att
revoltera emot.
Så jag välkomnar denna utveckling med öppna armar. För rollspelsmediet är det en välsignelse.
/Rising
