Nekromanti d20 utan att få levla?

[Vitulv]

Med anledning av den här tråden så var jag tvungen att hindra mig själv från att komma med mitt vanliga, och vid det här laget rätt tröttsamma, Pathfinder-praise.

Men jag började ändå undra lite. Hur skulle det vara att spela en längre kampanj i d20* där rollpersonerna inte går upp i level? Jag tycker att d20 är otroligt charmigt på låga levlar, kanske i synnerhet på level 1, när allt man möter är så jävla farligt. Vilket monster som helst (typ) kan med lite flyt få in en insta-kill på många karaktärer, så det är alltid med hjärtat i halsgropen man tar sig an en fight.

Level 1 är skitig, farlig och orättvis, men jag vet inte; är det bara jag som tycker om det här?

Frågan är om man urholkar systemet alltför mycket om man inte låter rollpersonerna levla. Man tar ju faktiskt bort enormt mycket innehåll ur spelet.
Samtidigt är första leveln en av de mest innehållsrika, vad gäller monster och fällor, så det finns mycket att erbjuda spelarna i form av utmaningar.

Hur avgörande är drivkraften att levla för spelarna? Hur blir spelet om man tar bort den möjligheten och istället får erbjuda andra belöningar, som skatter eller berömmelse/status?

*och med d20 menar jag i 3.0/3.5/PF och andra tillämpbara applikationer

 

[Storuggla]

Eftersom det saknas stöd för att bli bättre på skills eller BAB om man inte levlar skulle man behöva ordna med något i stil med "För varje X antal xp kan du köpa en feat" eller något sådant. Om nu det är viktigt att kunna bli bättre. Trubblet är i min aögon att precis allt - skill points, feats, hit dice, spell slots och hela klabbet är direkt knutet till att avancera i level. Ifall man tar bort att gå upp i level hamnar man i träsket att man antingen måste strunta i att bli bättre eller hitta på ett helt nytt system.

Jag skulle personligen använda E6, efter som 6 Hit Dice fortfarande är farligt, speciellt som monstren fortfarande går hela vägen upp till CL 20 och över. Jag läste en artikel om det, här finns den, om hur Einstein skulle vara en level 4 Expert. Level 4. Einstein.
E6 löser iaf trubblet med att man kan bli bättre, vilket blir svårt om man ska in och ha sig med BAB och CMB och hela klabbet och skill points och feats.


Storuggla, låga levlar är roligast

 

[Vitulv]

Eftersom det saknas stöd för att bli bättre på skills eller BAB om man inte levlar skulle man behöva ordna med något i stil med "För varje X antal xp kan du köpa en feat" eller något sådant. Om nu det är viktigt att kunna bli bättre. Trubblet är i min aögon att precis allt - skill points, feats, hit dice, spell slots och hela klabbet är direkt knutet till att avancera i level. Ifall man tar bort att gå upp i level hamnar man i träsket att man antingen måste strunta i att bli bättre eller hitta på ett helt nytt system.

Jag skulle personligen använda E6, efter som 6 Hit Dice fortfarande är farligt, speciellt som monstren fortfarande går hela vägen upp till CL 20 och över. Jag läste en artikel om det, här finns den, om hur Einstein skulle vara en level 4 Expert. Level 4. Einstein.
E6 löser iaf trubblet med att man kan bli bättre, vilket blir svårt om man ska in och ha sig med BAB och CMB och hela klabbet och skill points och feats.


Storuggla, låga levlar är roligast

Min tanke var dock att rollpersonerna inte blir bättre. Vare sig genom levling, eller annan erfarenhetsmekanik. You get what you get, liksom. Du är en sketen level etta i en stor och orättvis värld

 

[Storuggla]

"Min tanke var dock att rollpersonerna inte blir bättre. Vare sig genom levling, eller annan erfarenhetsmekanik. You get what you get, liksom. Du är en sketen level etta i en stor och orättvis värld"

Det låter lite... kargt. Det kanske går om alla är med på det från början och är medvetna om vad det betyder för hur man beter sig i spel. Ifall man bara har mellan 6 och 12 hit points och den minsta kobold kan sänka en, då börjar man bete sig lite mindre modigt. Istället för att ge sig ner i koboldnästet för att röja upp så leder man om en flod eller startar en eld och leder ner röken så kobolderna dör. Vilket iofs kanske är roligt, men jag vet inte om det är så... tja, smaken är olika. Om vi säger som så.
Och tänk på att om spelledaren har vanliga tärningar och inte gamesciencetärningar, det skulle ju gå åt helvete när tärningarna inte var rätt. På så låga hit points.


Storuggla, njaa

 

[frulling]

Jag tror det kan fungera riktigt bra att inte levla, detta förutsatt att spelarna är medvetna om detta så det gör en karaktär som inte kräver 12 levels för att bli rolig(dual spell casting mm) sedan vet jag inte om jag håller med att just lv1 skulle vara roligast föredrar själv 5-7 som de tacksamaste levels som spelledare, de är bäst i byn men inte värrlden eller farligast i skogen. Vill man vara dödlig finns det ju även många andra system som gör det lätt.

 

[Xyas]

Min tanke var dock att rollpersonerna inte blir bättre. Vare sig genom levling, eller annan erfarenhetsmekanik. You get what you get, liksom. Du är en sketen level etta i en stor och orättvis värld

Jag har faktiskt spelat 3.5 såhär. Eller vi fick xp, men det var så snålt med dem (hade man riktigt tur fick man ihop 10 poäng på en spelsession) att vi aldrig hann levla upp. Och jag måste säga att det fungerade förvånansvärt väl, när man vant sig. Som du säger blev världen extremt fientlig.

 

[Oldtimer]

Personligen skulle jag inte vilja spela D&D på det viset. Cthulhu kanske, men inte D&D.

Jag minns när vi spelade Traveller på 70-talet och bristen på förbättringsmöjligheter av rollfiguren (annat än fräckare high-tech-prylar) kändes lite trist ibland. Känslan av framgång i form av ökad förmåga, är för mig centralt i D&D.

 

[anth]

Min tanke var dock att rollpersonerna inte blir bättre. Vare sig genom levling, eller annan erfarenhetsmekanik. You get what you get, liksom. Du är en sketen level etta i en stor och orättvis värld

Meh - i princip ALLA rollspel blir man bättre med tiden,
(det finns säkert något rollspel där ute där man INTE blir bättre, men jag kan inte komma på något).
Det känns liksom som hela iden med rollspel försvinner om man inte kan bli bättre, dessutom känns det ologiskt eftersom man kan bli bättre IRL.

Om man spelar PF eller DnD3, är det inte bättre att alla rollpersoner är commoners som går upp i level istället - de är ju ungefär som grisodlare.

 

[Organ]

Personligen skulle jag nog tycka att det blev ganska tråkigt. Inte nödvändigtvis för att min figur inte blev bättre, utan för att den inte förändrades. Möjligen mer och bättre utrustning ju längre spelet pågick men ändå samma värden och samma förmågor, alla med samma chans att lyckas.

Jag håller dock med dig i det du vill uppnå. Hur skulle det funka tror du om du lät spelarna levla i stort sett som vanligt förutom att de inte fick mer hit points? (Man skulle dock få modda vissa grejor, som t ex att ta bort all extraskada för magi som orsakas pga caster level.)

/Anders

 

[Ymir]

Kul att vara lvl 1-magiker utan att någonsin bli bättre...

i varje strid kan man kasta kanske en eller två mediokra spells, och sedan inte överhuvudtaget bidra. Wee.

 

[anth]

Kan man inte tänka sig att laborera med xp-tabellen istället så att det tar extremt lång tid att gå upp i level?

I DnD3 behövde man 1000 xp för att stiga från level 1 till level 2, ytterligare 2000 xp till level 3, ytterligare 3000 xp till level 4 o.s.v.
Total-xp för varje level blir då:
2 - 1000
3 - 3000
4 - 6000
5 - 10000

Vad sägs om att använda total-xp, som ytterligare xp mellan levels istället?

Man behöver 1000 xp för att stiga från level 1 till level 2, ytterligare 3000 xp för att stiga till level 3, ytterligare 6000 xp för att stiga till level 4 o.s.v.

Resultatet blir att det går snabbt att stiga från level 1 till level 2, det börjar gå trögt att stiga till level 3, det är väldigt trögt till level 4 och sen tar det i princip stopp.

 

[Storuggla]

"Kan man inte tänka sig att laborera med xp-tabellen istället så att det tar extremt lång tid att gå upp i level?"

Pathfinder har ju tre lägen, slow, normal och fast advancement. Om man väljer slow, så kommer level två kostar 3000, level tre 7500, level fyra 14000 och level fem 23000. Kombinera det med E6 och vips ha rman en gritty d20 som ändå är heroiskt (för Einstein är en level fyra expert och vid level fyra är man världsmästare i längdhopp ändå).


Storuggla, antroposofmarodörer

 

[anth]

Pathfinder har ju tre lägen, slow, normal och fast advancement.

Men det jag föreslår är något helt annat.

I PF har man normal xp, 50 % mer eller 33 % mindre för alla levels.

Det jag föreslår betyder i praktiken:
Normal xp till level 2.
50 % mer xp till level 3.
100 % mer xp till level 4.
150 % mer xp till level 5.
o.s.v.

 

[Storuggla]

"Men det jag föreslår är något helt annat."

Ja, det märke jag. Det var därför jag inte skrev "Du har fel, för såhär står det i boken!" eller något sådant. Jag ville bara påminna folk i allmänhet om att det finns verktyg man kan tänka på i srd:n redan.


Storuggla, gröna byxor i Tallinn

 

[Sapient]

(...)
Hur avgörande är drivkraften att levla för spelarna? Hur blir spelet om man tar bort den möjligheten och istället får erbjuda andra belöningar, som skatter eller berömmelse/status?

Det är ju så klart olika. Men jag tror att det är svårt att helt eliminera det som mål. Vill man spela riktigt gritty tror jag det är bättre att skjuta fram "belöningarna", som Storuggla och anth är inne på.

Om inte annat kan det bli en smula trist i längden om allt man kan möta är hyfsat små grupper av kobolds eller goblins, för att inte bli övermannade.

Men levlandet innebär ju olika saker. Den viktigaste saken för att rå på tuffare monster, är ju ökade hit points. Naturligtvis inte enbart - extra feats och bättre attacker är ju också viktiga - men utan mer hit points riskerar varje strid att sluta snabbt och illa så fort en monståndare lyckas med sin första attack...

Så en annan metod vore ju att sära på detta. Antingen kan man splitta upp vad det innebär att gå upp en level i flera olika steg:
1000 xp........+1HD
2000 xp........+1 feat
3000 xp........ avancera i BAB
osv.

Eller så kan man bestämma från början att bygga om progressionen helt. Säg att man t.ex. börjar med dubbelt antal HP, sen för varje level man når, så tjänar man feats, går vidare med BAB osv. men inga fler HP. Någonstans på vägen, kanske level 4 och level 6, får man fler HP, men annars inte. (Om man ska ha lvl 6 som maxtak.)

På så vis blir rollpersonerna lite tuffare i början och kan överleva lite fler monster men fortsätter att behöva tänka sig för innan de kastar sig fram mot större motståndare. De blir bättre allteftersom, men de kan ändå inte slå sig till ro och bara traska över monstren...

 

[Eksem]

Jag tycker inte att level 1 är tillräckligt rolig för att hålla för långt spel. Jag hade gjort så här:

Börja spelet på level 5 eller 6, och låt det stanna där.

Använd konsekvent monster på högre nivå.

Alla förbättring sker via nya föremål samt resurser som inte påverkar matematiken (kontakter, egendomar, pengar, etc).

 

[Pom]

Det vore ingenting för mig. Just detta att man jämförelsevis snabbt får makt nog att påverka kampanjvärlden även när DM inte planerat exakt vad som behöver göras är en vital del av D&D för mig. Det ger mig frihetskänsla som spelare och håller spelet levande för mig som DM.

Sedan tycker jag rent allmänt om att bli bättre i spel, även i system där det är mycket svårt att komma nämnvärt över vad en kompetent normalmänniska skulle klara.

 

[chrull]

Jag skulle personligen använda E6

E6 verkar sjukt intressant. Nu måste jag nästan kolla upp exakt vad man kan och inte kan göra på L6.