Det här skriver jag bara för att dela med mig av något jag tänkt på och som jag gillar, så ni får använda och kommentera efter eget behag.
I mitt Mundana har jag (efter inspiration från en tidigare tråd som jag inte orkar leta upp) försökt göra Daaktron intressantare än vad den är, framför allt genom att skrapa bort ytan och göra den fri från sina uppenbara kopplingar till kristendomen, vilket faktiskt gör sig förvånansvärt lätt så fort man går ned på djupet.
Det första jag gjorde (det var det här jag tog med mig från tråden, så äran är inte min) var att tolka förhållandet Malgoarh/Daak-reltionen på ett annorlunda vis än Gud/Satan-relationen. Detta görs genom ett enkelt konstaterande: Daak ingriper inte i världen. Oavsett om den metafysiska anledningen är att han är för lat, mäktig, ignorant, upptagen, egoistisk, snål eller outgrundlig är det ett faktum att alla hans ingrepp sker genom utvalda och/eller helgon, framför de utvalda profeter som i och med sin gudomlighet är hans ställföreträdare på Mundana. Att be Daak om intervention är ju närmast en synd.
Varför han inte ingriper är säkerligen lika hett omdebatterat som teodicéproblemet, men en sak är i alla fall klar: Malgoarh, det onda, kan vinna, åtminstone på den här världen. En rimlig syn är att Daak skapade världen, studerade den och så människans potential till att bli värdiga hans rike, varför han sände dem totalt fyra profeter att leda dem på vägen (kan enkelt skrivas om till en "lilla Libera"), först som mänskliga inkarnationer och sedan som gudar underställda honom. Människans liv är ett viktigt prov, ty om de misslyckas kommer Daak inte och räddar dem; antingen så tar han sin hand från världen och mänskligheten, eller så förgör han helt enkelt världen, då den inte var kapabel att frigöra sig från ondska. Anledningen till det hela? Det får ni fråga Daak; det är han som är Den outgrundlige.
För den genomsnittlige Daaktroende är det här dock mycket enklare än den akademiska beskrivningen ovan; Daak är god, Malgoarh ond, är du god skyddas du av Daaks tjänare (profeter, helgon, övernaturliga väsen och helige män) både nu och i livet efter detta och är du inte det så prisges du och din själ till Malgoarh, att pinas till tidens ände. De exakta anledningarna är dolda på samma plan som kejsarens, furstarnas och de lokala myndigheternas; du får veta effekterna, och sedan gå efter rykten.
Dessutom passade jag på att jobba lite med antimoniterna, som jag haft lite problem med eftersom "de är en sekt som tillber Djävulen, för att han ska ge dem makt när han tar över världen, typ..." känns lite tomt och torrt.
I mitt Mundana är därför antimoniterna kvarlevan efter en äldre religion som liksom gnosticismen (och i mycket buddhismen och hinduismen) predikade att den materiella världen var av ondo och man skulle frigöra sig från den och nå den andliga. Då Daaktron gradvis tog över tog folket på folks vis till sig det nya och inlemmade det i sina gamla föreställningar; Daak blev den gode guden som lät människan frigöras från materien, helt enkelt. Sedan kom inkvisitionen, och de gillade inte riktigt de där tendenserna att anse att aboratens och kyrkans "världslighet" var förkastligt och kätterskt... (och säkert en massa andra saker som levt kvar, också)
Efter några hundra års förföljelse har de resten som finns kvar fått en lite annan åsikt; Daak är nu den onde guden, han som skapat den materiella världen (något som på sedvanligt vis översetts förut) och försöker hålla människan kvar i den, och mot honom står Antimon (Anti-monos, "mot den ende", dvs. Daak), den gudom som ger förlösning från den materiella världen. Daaks tjänare blev fiender, och på så sätt uppstod den hatade med seglivade sekt som än idag undkommer kyrkans försök att utrota den en gång för alla.
För övrigt anser jag att Daakkorset bara är en modifierad majstång (ja, jag är seriös; betänk logiken och likheterna. Vad var bättre än att ta symbolen för manlighet, styrka, goda skördar etc, avsexualisera den lite och sedan göra den till symbolen för sin nya, mäktiga religions manlige fronfigur?)
I mitt Mundana har jag (efter inspiration från en tidigare tråd som jag inte orkar leta upp) försökt göra Daaktron intressantare än vad den är, framför allt genom att skrapa bort ytan och göra den fri från sina uppenbara kopplingar till kristendomen, vilket faktiskt gör sig förvånansvärt lätt så fort man går ned på djupet.
Det första jag gjorde (det var det här jag tog med mig från tråden, så äran är inte min) var att tolka förhållandet Malgoarh/Daak-reltionen på ett annorlunda vis än Gud/Satan-relationen. Detta görs genom ett enkelt konstaterande: Daak ingriper inte i världen. Oavsett om den metafysiska anledningen är att han är för lat, mäktig, ignorant, upptagen, egoistisk, snål eller outgrundlig är det ett faktum att alla hans ingrepp sker genom utvalda och/eller helgon, framför de utvalda profeter som i och med sin gudomlighet är hans ställföreträdare på Mundana. Att be Daak om intervention är ju närmast en synd.
Varför han inte ingriper är säkerligen lika hett omdebatterat som teodicéproblemet, men en sak är i alla fall klar: Malgoarh, det onda, kan vinna, åtminstone på den här världen. En rimlig syn är att Daak skapade världen, studerade den och så människans potential till att bli värdiga hans rike, varför han sände dem totalt fyra profeter att leda dem på vägen (kan enkelt skrivas om till en "lilla Libera"), först som mänskliga inkarnationer och sedan som gudar underställda honom. Människans liv är ett viktigt prov, ty om de misslyckas kommer Daak inte och räddar dem; antingen så tar han sin hand från världen och mänskligheten, eller så förgör han helt enkelt världen, då den inte var kapabel att frigöra sig från ondska. Anledningen till det hela? Det får ni fråga Daak; det är han som är Den outgrundlige.
För den genomsnittlige Daaktroende är det här dock mycket enklare än den akademiska beskrivningen ovan; Daak är god, Malgoarh ond, är du god skyddas du av Daaks tjänare (profeter, helgon, övernaturliga väsen och helige män) både nu och i livet efter detta och är du inte det så prisges du och din själ till Malgoarh, att pinas till tidens ände. De exakta anledningarna är dolda på samma plan som kejsarens, furstarnas och de lokala myndigheternas; du får veta effekterna, och sedan gå efter rykten.
Dessutom passade jag på att jobba lite med antimoniterna, som jag haft lite problem med eftersom "de är en sekt som tillber Djävulen, för att han ska ge dem makt när han tar över världen, typ..." känns lite tomt och torrt.
I mitt Mundana är därför antimoniterna kvarlevan efter en äldre religion som liksom gnosticismen (och i mycket buddhismen och hinduismen) predikade att den materiella världen var av ondo och man skulle frigöra sig från den och nå den andliga. Då Daaktron gradvis tog över tog folket på folks vis till sig det nya och inlemmade det i sina gamla föreställningar; Daak blev den gode guden som lät människan frigöras från materien, helt enkelt. Sedan kom inkvisitionen, och de gillade inte riktigt de där tendenserna att anse att aboratens och kyrkans "världslighet" var förkastligt och kätterskt... (och säkert en massa andra saker som levt kvar, också)
Efter några hundra års förföljelse har de resten som finns kvar fått en lite annan åsikt; Daak är nu den onde guden, han som skapat den materiella världen (något som på sedvanligt vis översetts förut) och försöker hålla människan kvar i den, och mot honom står Antimon (Anti-monos, "mot den ende", dvs. Daak), den gudom som ger förlösning från den materiella världen. Daaks tjänare blev fiender, och på så sätt uppstod den hatade med seglivade sekt som än idag undkommer kyrkans försök att utrota den en gång för alla.
För övrigt anser jag att Daakkorset bara är en modifierad majstång (ja, jag är seriös; betänk logiken och likheterna. Vad var bättre än att ta symbolen för manlighet, styrka, goda skördar etc, avsexualisera den lite och sedan göra den till symbolen för sin nya, mäktiga religions manlige fronfigur?)
