Okej?
Polaris har en tuff setting. Den är poetisk. Man inleder varje spelmöte med något i stilen "för länge sedan vid världens kant höll vi på att gå under". Polaris är en stad på Nordpolen i en pseudo-medeltid och spelarna är riddare som ska skydda stadens befolkning från demonerna som sprutar ut ur ett svart hål mitt i staden.
Med hjälp av reglerna skapas varje person till inte bara en hög med skills och feats utan hans nära och kära och hans "Misstag" vilket oftast är en demon som är hans fiende men den ska (om jag fattat saken rätt) representera hans svaga sida. Varje spelare runt bordet får sen i uppgift att spela en del av din person - den till vänster har alla kvinnliga biroller, den till höger alla manliga, och den mittemot dig spelar ditt "Misstag". Det finns alltså ingen spelledare.
Varje scen börjar med hur någon runt spelbordet får en cool idé om antingen sin rollperson eller rollpersonen åt vilken man är "Misstag". Jag vet inte om det finns något bra regelstöd om ingen har någon bra scen på g, det kanske är planen att man ska vara lite förberedd på den fronten. Den som har kommit på den sätter scenen.
Det jag tycker är skit men många tycker är bra är konfliktresolutionen. Samberättande är trevligt men ibland håller man inte med varandra och då finns det regler för hur man hanterar det. Jag kallade dessa regler för "fitta-regler" (för att man fittade sig när man gjorde det) men eftersom det är så vulgärt säger jag nuförtiden "ankdamm-regler". Ankdamm-regler är nyckelfraser som du säger när du tycker att någon annan vid spelbordet inte är lika bra på att hitta på saker som du är. Då kan du till exempel säga "men det saknade betydelse" och det spelarna nyss sa ... ja, det hände inte. Du har just varit en ankdamm mot honom. Jag är övertygad om att dessa regler bara bidrar till en dålig stämning kring bordet eftersom de borde vägas upp med regler av "pudelpoäng"-typen om de överhuvudtaget ska finnas. Alltså regler som istället för att säga "du suger" säger "du äger", om man ska överdriva lite.
Vi fick till en riktigt bra historia när vi körde vårt första spelmöte (finns på Krönikeforumet) och vi ska lira igen på söndag. Scenerna spelet talar om men egentligen inte begränsar en till är väldigt dramatiska scener i Skilda Världar-stil. "Åh, älskade Runar, varför lämnar du mig? /cry" Eller "Doo, din jävel".