Med andra ord slutade du läsa precis när böckerna började röra sig mot att bli mörkare, bättre, och tjockare... =)
Du ska veta att varje gång någon ser en filmatisering istället för att se boken (och ser det som ett ens i närheten av fullvärdigt alternativ) blir en kerub våldtagen i röven?
Vad bra. Jag har en stor avsky för keruber. Dessutom är en film upplevelsemässigt starkare och tar klart kortare tid att njuta av /genomlida än en bok. Böcker i all ära (jag dyrkade dem för bara några år sedan), men film kan leverera den underhållning/inspiration jag kräver på ett mycket effektivare sätt.
Nu vet inte jag hur beroende du är av att det du läser innehåller övernaturligheter, men jag har i alla fall blivit väldigt såld på Paul Auster och har läst fyra av hans böcker den senaste månaden, ungefär. Jag började med New York-trilogin (som är en volym på trehundra sidor, någonting) och den är helt fantastiskt bra. Definitivt något jag rekommenderar. Man skulle kunna beskriva böckerna som ett slags mysterier involverande författare och skrivande som en viktig del, kanske.
I min värld är det där en självmotsägelse. Visst kan mörka böcker vara bra, men tjocka böcker kan det inte. The Goblet of Fire kunde ha varit tvåhundra sidor kortare utan att det hade stört innehållet något och då kanske den hade närmat sig okej. Om böckerna efter är längre är det bara ännu mindre risk att jag utsätter mig för dem.
Det där håller bara om konceptet i boken är sådant att det är värt den stora extra skillnad som finns i tid att läsa boken. Jag ser film- och bokupplevelse som två skilda saker och därför kan jag tänka mig att se filmerna fast jag inte skulle läsa böckerna ens om jag fick pengar för det. Eller okej, det beror nog på hur mycket.
...medan smala böcker i min värld tar slut på en halvtimme, och då föredrar jag en läsupplevelse som tar lite mer tid på sig...
Fast det (om jag förstår dig rätt) är lite av en annan sak. I mina ögon ger böcker mer än film, helt enkelt för att de fått plats med såpass mycket mer av karaktärsutveckling, sidostories, och sånt. Samma anledning som att jag egentligen gillar TV-serier mer än filmer också, eftersom de förra har mer tid på sig. Jag brukar också försöka se filmer och böckerna de bygger på som separata, men att mena att man i princip upplevt den ena för att man upplevt den andra är bara sjukt och vridet. Det är, som sagt, två olika saker - och man missar mycket om man inbillar sig att filmen tar upp allt boken gör.
Oftast, ja. Jag avskyr att börja läsa något bra, och sedan vara klar redan efter en timme eller två. Vilket jag blir med de flesta böcker under Sagan om Ringen-tjocklek.
Absolut inte. Jag avskyr serier som inte vill ta slut. Potter har ju fördelen av att ha ett hyfsat förutbestämt antal böcker, som dessutom är ganska lågt. WoT är typexemplet på vad jag avskyr - alldeles för lång serie, alldeles för lite som händer.
Nu tror jag inte att du menade det, men det finns inget som helst själklart i att läsa mycket innebär att läsa långa böcker. Jag läste exempelvis nästan 100 böcker förra året, så det är inte mängden text jag är rädd för. Däremot tycker jag att det är mycket mer effektivt att läsa korta böcker då de ofta ger mig mer per sida. Det här är dock helt OT nu så det är nog dags att sluta
Självklart inte. Var inte det jag sade heller, tror jag.
...medan tjocka böcker oftare ger mig mer "per bok" så att säga. Samma sak som långa filmer och TV-serier - tar man tid på sig och låter karaktärerna få ordentligt med utrymme att utvecklas och hålla på med annat än "huvudstoryn", så blir jag nöjdare...
Nej, det kommer jag inte.
Jag vet, det var asdåligt!
Exakt. Undertecknad är ju dessutom lite romantiker av sig, så hela kärleksrelationsbiten lyfte ju dessutom alltihop. Och så meshjärtad man är så grinade man på slutet. Men den var för kort, som sagt...
