Dagens mest långsökta analys

[JohanL]

Den kristna rollspelskritiken är tillbaka (eller så kanske den aldrig lämnade oss). Sjätte januari var rollspelarnas fel. Definitivt inte den kristna högerns.

"Fantasy Role-Playing Is Hurting America: How the cult of imagined heroism is bringing down our nation’s institutions."

Fantasy Role-Playing Is Hurting America - Christianity Today

How the cult of imagined heroism is bringing down our nation’s institutions.

www.christianitytoday.com

 

[Gerkub]

Det är samma sak som sataniska paniken på 80/90-tal, ett klassiskt sätt att skapa uppmärksamhet. Bästa sättet att hantera det är att bara ignorera och inte driva trafik till deras sida.

 

[entomophobiac]

Dock handlar ju inte artikeln så mycket om rollspel egentligen, utan använder dem som exempel. Så jag vill nog ändå mena att det är en sorts seger för oss att rollspel idag är såpass stora att de inte kan ge sig på enbart dem utan nästan rör sig runt dem som runt het gröt.

 

[JohanL]

Det är samma sak som sataniska paniken på 80/90-tal, ett klassiskt sätt att skapa uppmärksamhet. Bästa sättet att hantera det är att bara ignorera och inte driva trafik till deras sida.

Håller med om att det inte är samma, även om elementen finns där:

"It turns out actual fantasy role-playing—whether it be Dungeons and Dragons in a treehouse years ago or multiplayer video games on a screen now—is, for most people, harmless fun.

But maybe the church elders had a point; maybe there’s another form of fantasy role-playing that might be occultic and pagan in the truest sense of those words."

Däremot är analysen att den som rollspelar börjar tro att denne är en hjälte även i verkligheten inte någon höjdare. Så det är mer av en Didi Örnstedt-analys.

Det riktigt frustrerande är att det finns en grodd till rimlig analys där, om man bara struntade i hela grejen med rollspelandet utan fokuserade på den politiserade självbilden.

"In every mythology the hero is an exceptional being, but in Ur-Fascist ideology heroism is the norm. This cult of heroism is strictly linked with the cult of death. It is not by chance that a motto of the Spanish Falangists was Viva la Muerte ("Long Live Death!"). In nonfascist societies, the lay public is told that death is unpleasant but must be faced with dignity; believers are told that it is the painful way to reach a supernatural happiness. By contrast, the Ur-Fascist hero craves heroic death, advertised as the best reward for a heroic life. The Ur-Fascist hero is impatient to die. In his impatience, he more frequently sends other people to death."
—Umberto Eco, Eternal Fascism: Fourteen Ways of Looking at a Blackshirt

 

[JohanL]

Dock handlar ju inte artikeln så mycket om rollspel egentligen, utan använder dem som exempel. Så jag vill nog ändå mena att det är en sorts seger för oss att rollspel idag är såpass stora att de inte kan ge sig på enbart dem utan nästan rör sig runt dem som runt het gröt.

Fast någon har uppenbarligen känt behovet att brunsmeta rollspelen, trots att kopplingen aldrig lyckas utföras, utan bara antyds.

 

[entomophobiac]

Fast någon har uppenbarligen känt behovet att brunsmeta rollspelen, trots att kopplingen aldrig lyckas utföras, utan bara antyds.

Tycker inte det egentligen görs heller. Artikeln försöker hävda något utan att säga det rakt ut, vilket säkerligen funkar för den som känner sig redan veta vad problemet är, men för hela världen utöver den lilla gruppen fundamentalister så blir det bara ordsallad.

 

[Gerkub]

Håller med om att det inte är samma, även om elementen finns där:

"It turns out actual fantasy role-playing—whether it be Dungeons and Dragons in a treehouse years ago or multiplayer video games on a screen now—is, for most people, harmless fun.

But maybe the church elders had a point; maybe there’s another form of fantasy role-playing that might be occultic and pagan in the truest sense of those words."

Däremot är analysen att den som rollspelar börjar tro att denne är en hjälte även i verkligheten inte någon höjdare. Så det är mer av en Didi Örnstedt-analys.

Det riktigt frustrerande är att det finns en grodd till rimlig analys där, om man bara struntade i hela grejen med rollspelandet utan fokuserade på den politiserade självbilden.

"In every mythology the hero is an exceptional being, but in Ur-Fascist ideology heroism is the norm. This cult of heroism is strictly linked with the cult of death. It is not by chance that a motto of the Spanish Falangists was Viva la Muerte ("Long Live Death!"). In nonfascist societies, the lay public is told that death is unpleasant but must be faced with dignity; believers are told that it is the painful way to reach a supernatural happiness. By contrast, the Ur-Fascist hero craves heroic death, advertised as the best reward for a heroic life. The Ur-Fascist hero is impatient to die. In his impatience, he more frequently sends other people to death."
—Umberto Eco, Eternal Fascism: Fourteen Ways of Looking at a Blackshirt

Ja jag har en (kanske fånig?) aversion mot tydlig klickbait så jag kommer inte läsa artikeln, men visst kanske det ligger lite i att en hjältekult inte är toppen för institutioner. Men nej, det har väl lika mycket att göra med rollspel som allt annat i nordamerikansk mytbildning.

 

[JohanL]

Ja jag har en (kanske fånig?) aversion mot tydlig klickbait så jag kommer inte läsa artikeln, men visst kanske det ligger lite i att en hjältekult inte är toppen för institutioner. Men nej, det har väl lika mycket att göra med rollspel som allt annat i nordamerikansk mytbildning.

Håller med att om man kunde underbygga att rollspelare löpte en särskild risk att agera självheroiserande i verkligheten, skulle det vara något att komma med.

Men min personliga gissning är att rollspelare var underrepresenterade i mobben den sjätte januari, och att mannen i bisonhuvudbonaden inte först skaffat sig den under sitt fantasylajvande (i annat än överförd bemärkelse, i alla fall...).

 

[Gerkub]

Håller med att om man kunde underbygga att rollspelare löpte en särskild risk att agera självheroiserande i verkligheten, skulle det vara något att komma med.

Men min personliga gissning är att rollspelare var underrepresenterade i mobben den sjätte januari, och att mannen i bisonhuvudbonaden inte först skaffat sig den under sitt fantasylajvande (i annat än överförd bemärkelse, i alla fall...).

Precis, hade de rollspelat hade de kunnat få agera ut sina fantasier i hemmets lugna vrå.

 

[JohanL]

Precis, hade de rollspelat hade de kunnat få agera ut sina fantasier i hemmets lugna vrå.

Jag tror också att många rollspelare hade kommit fram till att planen verkade jättekass.

 

[Mekanurg]

Jag tror också att många rollspelare hade kommit fram till att planen verkade jättekass.

Chaotic neutral är inte ett bra alignment när man ska utföra statskupp.

 

[JohanL]

Jag säger inte att rollspelare hade gjort bra saker där, men det hade säkert varit något överkomplicerat i stil med att hälften klär ut sig till Secret Service medan hälften infiltrerar genom de hemliga tunnlarna.

 

[zo0ok]

Men min personliga gissning är att rollspelare var underrepresenterade i mobben den sjätte januari, och att mannen i bisonhuvudbonaden inte först skaffat sig den under sitt fantasylajvande (i annat än överförd bemärkelse, i alla fall...).

Min personliga gissning är att rollspelare också var underrepressenterade i ockupationen av centrala Seattle och utropandet av en autonom zon (Free Capitol Hill/CHAZ/CHOP) sommaren innan mannen i bisonhuvudbonaden blev känd i Washington DC.

 

[Gerkub]

Alltså, jag gissar lite att behovet av hjältedyrkan kanske kan öka om ett samhälles institutioner försvagas? Eller?

 

[JohanL]

Alltså, jag gissar lite att behovet av hjältedyrkan kanske kan öka om ett samhälles institutioner försvagas? Eller?

"Unglücklich das Land, das Helden nötig hat", för att citera Brecht.

 

[Ulfgeir]

Chaotic neutral är inte ett bra alignment när man ska utföra statskupp.

Bättre än Chaotic Stupid....

 

[Gabrielle de Bourg]

Gissa vem som också gjorde den här liknelsen för ett och ett halvt år sen?

 

[God45]

”Obskyrt och politiskt innehåll” är min favorit genre ju!

 

[Flanellkatt]

Analysen är helt ok tycker jag. Det handlar ju inte alls om att vanliga rollspel skulle vara farliga (trots vad den clickbaitiga rubriken antyder). Det är helt sant att det är farligt när fascister säljer drömmen att "bli hjälte" till män som känner att deras liv saknar mening i det kapitalistiska samhället. Sedan har författaren såklart en väldigt kristen syn på problemets lösning, men det kan jag svälja när jag läser en artikel i Christianity Today.

 

[Lemur]

Tror väldigt få spelar rollspel för att de älskar hjälteideal. Och den som anser att hjälteideal är problematiskt kanske ska angripa Marvel istället? Eller i princip vilken populärkultur som helst.