Okej, jag börjar med något jag känner till: Samberättande!
Grunden i samberättande är en utjämning av auktoriteten över berättelse och spelvärld. Istället för att spelledaren kontrollerar allt utom rollpersonernas vilja (och det som avgörs av mekanik), så har spelare kontroll över saker utanför rollpersonens kontroll. De kan till exempel hitta på saker och personer i spelvärlden eller sätta scener för sin egen eller andras rollpersoner. Många samberättande spel saknar helt spelledare. Det är naturligtvis en skala, där vissa spel kan använda samberättartekniker i enstaka mekaniker (till exempel poäng som låter spelaren etablera faktum i världen, eller att låta spelaren beskriva effekten av sina lyckade slag), även om resten av spelet har en relativt strikt spelledarmakt.
För långt?
Skåden - magi! På 106 ord har du fångat fenomenet galant. Första meningen kokar ned termen i ett tajt abstract (som i artikelsammanfattning). Där har du fått till sk. "recency effect", vi minns och tar störst intryck av det första vi exponeras för, tex inledningsscenen i en film; läsaren bär med sig sammanfattningen ('abstractet') och 'fyller på det' med förklaringen, det underlättar när minnet skall skapas och därmed förståelsen - bravo. Läsaren kommer antagligen inte att minnas det ordagrant men bär med sig innebörden av 'samberättande' (förstås), och sådant som rör sig kring auktoritet och spelvärld - vem bestämmer? Det gör man tillsammans, iaf är det fler än en som bestämmer.
Sen sätts en baseline där man (du) förutsätter att spelledaren 'äger världen'/har absolut makt utom över spelare/rp. Det är inte orimligt tänker jag, traditionellt har SL haft absolut makt och antagligen (killgissar jag) är det tingens ordning - det är vad spelare ofta(st?) exponeras för initialt när de börjar spela rollspel. Utifrån denna baseline ges exempel och jag tycker det fungerar galant utan 'IRL-exempel'. Vill man ha ilustrerande exempel, en fingerad konversation vid spelbordet månde, så lägger man det efter hela texten.
Det finns några puckar som jag skulle peta på (OBS, inte kissa i din tekopp). 'Mekanik' ska kanske skrivas ut 'spel/regelmekanik' eller något annat allmängiltigt, annars blir plural sådana som lagar bilar el dyl. Dock skall termen i sig förklaras i annan post och refereras;
De kan till exempel hitta på saker och personer i spelvärlden eller sätta scener för sin egen eller andras rollpersoner.
"De" bör skrivas ut som "rollspersonerna" (bra att du övrigt undviker RP
samt karaktärer *upptumme*); "...hitta på saker..." kan lätt utläsas 'hitta på bus' eller liknande, det behöver förtydligas, något i stil med "...kan själva skapa personer eller saker och ting i spelvärlden..." med eventuella exempel "tex ett hus, en regnvåt gata, eller en känsla av obehag"; "spelvärlden" bör refereras till egen post, "sätta scener" behöver förtydligas eller refereras till egen post. Meningen "Många samberättande spel saknar helt spelledare." är, hands down, en fullständigt glimmrande skrivning, på riktigt, ingen ironi.
Det är naturligtvis en skala, där vissa spel kan använda samberättartekniker i enstaka mekaniker (till exempel poäng som låter spelaren etablera faktum i världen, eller att låta spelaren beskriva effekten av sina lyckade slag), även om resten av spelet har en relativt strikt spelledarmakt.
Ordet "naturligtvis" är värdeladdat och bör undvikas; "naturligtvis" fastslår tingens absoluta ordning, så här är det - basta! - vilket är en infekterad debatt om ordet i sig, som på beställning. Och sen är det en 'klurig' term i sin egen rätt, förklara vad som är 'naturligt' så har du försänkt akterkastellet i ett getingbo. Man skulle kunna tänka sig något i stil med "Samberättande rollspel kan sättas på en skala. Från spel som använder ett fåtal... till spel som..."
Sedan, mitt i allt, stöter vi på mekanikproblemet pluralis "...samberättartekniker i enstaka mekaniker". Stackars mekaniker och tekniker, samberättarteknikern ska på något vis in i (bil?)mekanikern(!) (OBS, jag raljerar inte, jag pekar bara ut vad syftningsfel och tvetydiga ord/termer kan resultera i. Men jag kommer inte att ljuga för dig - jag drog på smilbanden =)
Oavsett allt vill jag understryka, du har träffat av i princip exakt vad jag tänkte när jag lade fram förslag om formatet, och du har gjort det med bravur (och det är inte illa, jag är världskänd för att stundom vara allt annat än kristallklar). Det kanske känns som att jag har slaktat din text men vad jag gjort är i största välmening och i princip är texten till lejonparten klar. Kanske kan man omformulera men andemeningen i texten ser jag som, i princip, komplett. Jag saknar sakkunskapen så det finns kanske något att tillföra men det du skriver står för sig själv utan problem.
(Men jag förstår hur det kan kännas, min fru har ett förflutet i förlagsbranschen och slaktar mina texter fullständigt hänsynslöst och utan en tanke på husfriden. Och om det kan vara till någon tröst så får hon inte se mina texter längre... =)
