Intressant idé, jag gillar kampanjer som utspelar sig i andra tidsperioder än den officiella.
Snabbt sammanfattat så händer följande saker under den här tidsperioden:
2866 inträffar Helmslakten, händelsen tystas ned av storfursten Xamir "Räddhare" och andra religiösa och politiska makthavare efter bästa förmåga, män likväl sprider sig paniken över storfurstendömet och händelsen ses allmänt som ett extremt dåligt tecken. 2875-2879 följer de svåra missväxtåren, som slutar med att en uppretad hungerpöbel anfaller Targus 2879 e.D. och att storfursten Xamir blir förrådd av en av sina egna livvakter, riddaren Xarem, som utelämnar honom till den arga folksamlingen som lynchar honom. Detta innebär slutet för den jargiska dynastin som regerat över landet sedan Cermog Pålspetsarens dagar (2604 e.D). Därefter tar Xarem över storfurstetiteln med hjälp av starkt stöd från skattebönderna, Daakyrkan och lågadeln. Ätten Xaremoro kommer dock från ganska enkel bakgrund och under Xarems regeringstid ses de ned på av de högadliga familjerna, som ofta styr och ställer efter eget bevåg i sina landsändor och ibland rakt ut ignorerar storfurstens befallningar. Xarem avlider 2920 och då han saknar en manlig tronarvinge startar genast ett nytt inbördeskrig. Thamas Vitfjäder går in i riket med meloriska och jargiska legoknektar 2920 e.D. och lyckas erövra Targus året därefter, varpå han gifter sig med Xarems dotter Ariandra och utropar sig till storfurste.
Om man skall rollspela tiden kring storfurst Xamrems död så är de viktigaste aktörerna följande:
Ätten Xaremoro
En lågadlig familj som lyckades komma upp sig under den stora svälten på grund av lyckliga omständigheter och skickligt politiskt spel från ättens överhuvud Xarem. Kallades innan sitt trontillträde Van Ragui, efter familjens gård, men bytte sedan namn till Xaremoro "Xarems ätt". Familjen betraktas trots sina år vid makten fortfarande som bonniga, oförfinade uppkomlingar av landets högadel och Xarem är en relativt svag storfurste, som i praktiken endast kontrollerar furstendömet Targatia (inlandet runt targus) och hertigdömet Krylomar (landet norr om floden Krylon)direkt. Familjens vapensköld föreställer en silverne pilgrimsfalk som attackerar en svart orm på blå bakgrund och dess valspråk är "Jag ser, jag slår, jag segrar".
Medlemmar
Xarem - Familjens åldrade patriark. Ofta förbittrad över sin oförmåga att ena riket och sin egen svaga maktsällning. Allt mer paranoid på senare tid och är innan sin död övertygad om att både hans fiender och hans egna familjemedlemmar önskar se honom död. I sin ungdom var han en framstående, karismatisk och djupt religiös riddare som lätt fick anhängare, men bitterheten och ålderdomen har förändrat honom svårt. Dör vid sjutiotre års ålder.
Darella van Calter - Xarems tredje hustru och drottning av Damarien. Då de båda tidigare fruarna avlidigt utan att kunna föda överlevande söner gifte storfursten om sig med Darella van Calter. Med Darella har han fått två döttrar, Mortis och Ariandra, men storfursten ser sin tretiofem år yngre hustrus oförmåga att ge honom en son som ännu ett av många svek från omvärlden och han behandlar henne därefter. Ett envist rykte säger att drottningen skall ha en alvisk älskare som besöker henne om nätterna och att hennes båda döttrar i själva verket är halvalver, något som inte ses med blida ögon i det alvfigentliga Damarien. Drottningen har hela sitt liv haft svåra mardrömar och har alltid varit av en nervös och psykiskt instabil natur. De senaste tio åren har hon sällan lämnat Targus slott Pelgrinmarak. Det sägs även att hennes fader (som ledde den första expeditionen till Helm efter stadens fördärv) uppvisade liknande symptom mot slutet av sitt liv. Vid tiden kring Xarems död blir Darellas tillstånd så allvarligt att Ariandra befaller att modern skall hållas inlåst på heltid. Några månader senare hittas drottningen död av oklara orsaker i sin kammare.
Cara Xaremono - Storfurstens äldsta dotter och det enda överlevande barnet med den andra hustrun. Cara är gift med västmarkaren Rakom av Xerims ätt, ett äktenskap hennes Daaktroende far var extremt missnöjd med men såg sig tvingad till då hemgiften och den politiska alliansen var så pass viktig. Hon ser sig själv som den självklara arvtagerskan till Damariens krona och avskyr sina småsystrar nästan lika mycket som hon hatar sin jämnåriga styvmor.
Mortis Xaremoro - Äldsta dotter till Xarem och Darella. Gift med en mäktig jargisk adelsman och bosatt i kejsardömet. Ses som politisk naiv och ovillig att blanda sig i politik och tenderar att lyda sin makes och två år yngre lillasyster Ariandras alla önskemål. Djupt religiös och ville egentligen bli nunna, men förbjöds av sin far.
Ariandra- Vid sin faders död är Ariandra 14 år gammal och hon gifter sig med Thamas som 15-åring på dennes kröningsdag. Ariandra är den enda av Xarems tre döttrar som fortfarande bor kvar i Damarien vid faderns död och hon är i praktiken den som kontrollerar hovet och sin släkt vid den tidpunkten. Hon är likt sin fader fast besluten att krossa den arroganta högadeln och ena Damarien. Till skillnad från honom så är hon dock smart nog att lyckas.