Regelförändring för framgångsslag:
Nuläge:
Antal lyckade har ingen direkt betydelse för din effekt, förutom när ett motståndsslag slås.
Börläge:
Antal lyckade borde helt klart påverka den effekt, exempelvis skada i strid, ditt slag gör.
Hehe jupp, alla överlevare får träffas över en öl eller två. Och jag har redan lyckats lova min fångvaktare att jag kommer anfalla honom... bara inte än
Equipment
Kläderna hon går och står i.
En liten kniv, örtkniv.
En stav.
Branwyn kommer från en liten by som ligger på den Waelsiska västkusten, pinad av väder och vind, vriden och förtvinad liksom folket som bor där, klamrar sig byn fast vid de vindpinade klipporna. Markerna lämpar dåligt för jordbruk och byborna livnär sig på fiske och lite djurhållning.
Det var ett fattigt liv och Branwyn har många gånger under sin barndom varit nära att dö. Först av lunginflammation, sedan av en infektion i en fot efter att hon skurit sig på en sten på stranden och sedan har hon hängt på dödens dörr så gott som varje vinter. I svältens feberyra har hon pratat med döden, lärt känna honom som vore han en god vän. Men varje vinter har hon överlevt att kämpa vidare ännu ett år. Hon var yngst i en syskonskara av åtta där fyra dog innan de nådde fyra års ålder. Hennes bleka och allvarliga varelse ådrog sig mycket negativ uppmärksamhet från de andra barnen i byn och hon blev retad och slagen nästan dagligen. Både av sina syskon och av de andra barnen.
Det hårda livet, mobbingen och döden som ständigt närvarande formade Branwyn till en allvarlig och tystlåten flicka. Hon funderade mycket på tillvaron, på alltings mening, på döden och dess mysterier.
Som tioåring såldes hon av sina föräldrar till ett kloster inåt landet. Klosterbröderna företrädde en ny religion som var näst intill okänd på de bittiska öarna men de betalade bra för barnen och svor att de inte skulle behöva gå hungriga längre.
Branwyn blev Esther i klostret hos bröderna och de lärde sig att uppskatta den mörkögda och allvarliga flickan som med så stort intresse lyssnade på vad de berättade för henne om den ende Guden. De andra barnen ville mest hem igen och bråkade mycket, men Branwyn upptäckte att hon för första gången fann intresse i något. Hon ställde mycket frågor till bröderna och började sakta lära sig nya saker. Hon lärde sig latin, ett språk som bröderna skrev sina heliga skrifter i, hon lärde sig om örter och medicinalväxter, om kroppen och om livet och döden. Och hon var en flitig elev. Hungrig efter kunskap.
Bröderna kallade henne Esther, men hon tänkte i sitt unga sinne att Guden som börderna tillbad nog inte brydde sig om vad hon hette, så i hjärtat var hon fortfarande Branwyn. Men hon ville inte göra bröderna besvikna så hon sa inget. Och de utbildade och matade henne med stor glädje.
De första tio åren av hennes liv hade dock satt spår hos henne och hur mycket mat hon än fick så förblev hon en tunn, blek flicka med svart hår och stora, mörka ögon.
Ja, fick ett godkännande av SL att skriva min karaktärs historia här på hemsidan så tänkte försöka skriva det som sker lite ur min karaktärs ögon. Så skulle ni vara intresserade så finns "Från Viking till Vampyr - Prolog" under spoilern här.
Länk till pdf
Om någon vill ha ett annat format får ni gärna skicka ett pm så uppdaterar jag här i tråden... så fyller vi inte med "jag vill ha x format"... om nu någon läser detta
Ja, fick ett godkännande av SL att skriva min karaktärs historia här på hemsidan så tänkte försöka skriva det som sker lite ur min karaktärs ögon. Så skulle ni vara intresserade så finns "Från Viking till Vampyr - Prolog" under spoilern här.
Länk till pdf
Om någon vill ha ett annat format får ni gärna skicka ett pm så uppdaterar jag här i tråden... så fyller vi inte med "jag vill ha x format"... om nu någon läser detta
Jag äger ett helt handelshus med kopplingar och resurser över hela Europa
För att glädja Mårten kan jag också säga att jag just nu satt i rörelse att använda det till att jävlas med De Matteo familjens vampyrmedlem
Wow vad otrevlig din resa var föresten Mårten. Visst, jag slogs med en vampyr i en gränd. Men sedan kom en super cool kille och hjälpte mig slåss, bjöd på öl och sedan solade vi på en båt över medelhavet och jämförde våra manliga ärr med varandra. Vi kommer vara best friend forever! Han till och med bjöd på en hemlig dryck gjord av Ox blod som läkte mina sår och nu ska vi till hans hemliga mästare som ska lära mig döda vampyrer. Allting kommer gå bra för alltid alltså
Det låter som det gick vilt till för er. En man kom, han hittade mig, han övertalade mig att följa med honom efter att jag hindrat honom från att bränna ner klosterbiblioteket och sedan så reste vi tillsammans söderut längs europas västkust och in genom medelhavet. Bara myste hela resan och han lärde mig arabiska. Han var inte vampyr, men jobbar för några såna figurer.
Sedan dumpade han mig och gav sig av. Just när jag börjat vänja mig vid hans konstiga lilla varelse...
Det är sagt att han tydligen kommer att återkomma med era sönderslagna ansikten lite senare.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.