Nekromanti Dark Fantasy

[Targon]

Diskutera, kritisera och smula sönder följande text som jag skrivit och som försöker förklara vad Dark Fantasy är. Har jag rätt? Har jag helt fel? Funderingar och synpunkter?

Kombinationen av genrerna fantasy och skräck benämns tidvis dark fantasy, en svårdefinierad term som i sin bredaste definition skulle kunna sägas omfatta alla former av berättelser om övernaturlig ondska och skräck. Medan kampen mellan gott och ont utgör ett grundläggande och självklart element i nästan all fantasy, föreligger inom genren dark fantasy tendensen att betona mörkrets villkorslösa överlägsenhet. Berättandet drivs ofta av en inneboende misströstan om ljusets möjligheter att hävda sig och vinna kraft gentemot mörkret. I berättelsens värld råder hopplöshet och ständig fruktan för de skrämmande väsen som mörkrets makter spyr upp från underjorden.

 

[Dimfrost]

Behövs definitionen, egentligen? Jag är en av de som anser att skräck först och främst är en stämning, och som en sådan kan den uppstå i de mest skiftande miljöer. Om man sedan låter det utspela sig på 1920-talet, i nutiden eller i en fantasyvärld är mindre intressant.

Annars var det väl en vettig text. Frågan är bara vad den ska vara bra för. Vad ska du ha definitionen till?


/Dimfrost

 

[Gurgeh]

Till att börja med: hur skiljer man på dark fantasy och ren skräck? Nästan alla skräckberättelser innehåller ju något övernaturligt element, vilket -- om man så vill -- gör att man kan kalla dem för fantasy, men jag antar att du inte skulle kalla "Dracula" eller "The Call of Cthulhu" för dark fantasy.

Jag antar att du i definitionen vill baka in berättelser som ligger närmare skräck vad gäller stämningen, men utgår från en värld där det existerar mer än enstaka övernaturliga element och att det hela utspelar sig i relativt modern tid, till exempel "Sandman" (från din avatar), Anne Rice vampyrer eller något av Clive Barker. I sådana fall tycker jag att dark fantasy skiljer sig från vanlig fantasy genom att kampen mellan gott och ont, ljus och mörker (eller Djurgården och AIK eller vad man nu vill kalla de båda sidorna) saknas helt, eller är så subtil att det är svårt att de vilken sida som är vilken. I alla fall i "Sandman" finns det inget ont eller gott. Djävulen är inte ond och Gud är definitivt inte god.

Skulle du kunna ge ett exempel på något som du klassar som dark fantasy och som passar in på din definition?

/tobias, som gillar att pladdra om genredefinitioner, även om han inser att de egentligen är ganska meningslösa.

PS
Läs Millennium! Genre: light dark fantasy.
DS

 

[Targon]

Skräck eller dark fantasy? Så här kan det vara!

Jepp, jag skulle inte omedelbart placera in Call of Cthulhu och liknande grunkor för dark fantasy. Genrebestämningen skräck duger bra för mig i dessa fall. Sandman kvalar definitivt mycket bättre in i så fall. Men du har rättt. Frågan är vad det egentligen är som gör det ena till skräck och det andra till dark fantasy. Är det CoC:s strikta verklighetsförankring som gör att det bör klassas som skräck snarare än dark fantasy. Är det Sandmans ständiga rörelserna mellan dimension som Dream och hans syskon egentligen hör hemma i och den verkliga världen? Massvis med människor skulle bestämt hävda att Anne Rices böcker är dark fantasy, på samma sätt som en hel del skulle bedöma Stephen Kings Shining som i första hand tillhörande skräck-genren.

Låt mig försöka mig på en preliminär bestämning. Få skulle nog hävda att Elm Street-filmerna är dark fantasy. Handling: En snubbe jagar några kids i deras drömmar och tar livet av dem. Dark fantasy? Knappast. Men varför inte? Det omedelbara svaret är att en enda läbbig Freddy Krueger knappast gör en berättelse till dark fantasy. Det krävs mer krut. Vi skulle kanske förvänta oss mer utarbetade kosmologiska förutsättningar som i Sandman eller undergroundsällskap av vampyrer som i hemlighet verkar i världen och gör den till en något mörkare plats att leva i. Historier om mörka konspirationer, onda övernaturliga makter som inverkar negativt på folks liv i världen, ond bråd död i skuggan av ett mentaltsjukt växlande mellan olika verklighetsdimensioner (t.ex. i Sandman) och liknande skulle åtminstone få mig att omedelbart tänka dark fantasy.

Skräck: Du befinner dig i en övergiven herrgård och jagas av en galen mördare som flytt från ett dårhus.

Dark Fantasy: Du befinner dig i en övergiven herrgård och finner där att verkligheten bara är en chimär, en illasinnad konstruktion av en demonisk konspiration bortom den materiella verklighetens gränser.

Skräck: Du bosätter dig alltför nära en gammal kyrkogård. Ett radioaktivt utsläpp sker och din tomt förvandlas plötsligt till ett slagfält där du kämpar mot hundratals zombies.

Dark Fantasy: Du lever i en värld i vilken mörkret råder. Ljusets försvarare är visserligen få men utkämpar tappert en våldsam kamp mot mörkrets dominans i världen. Du befinner dig på godhetens sida och har en lång och svår tid framför dig i ständigt underläge.

Är det då möjligt att utifrån dessa exempel kategorisera olika rollspel i de båda facken skräck eller dark fantasy? Svaret på frågan kan vara att varje rollspel som på ett eller annat sätt infogar mörkret och ondskan i sin grundstory bör betraktas som dark fantasy och inte blott skräck. Alltstå, två nivåer. Spelvärldsnivån och äventyrsnivån. Utifrån spelvärldsnivån så bör CoC, Kult, WoD och Gemini utan tvekan betraktas som dark fantasy. Om du har en värld där skräck och mörker utgör en integrerad del, kan du omedelbart tala om dark fantasy. Spelar du Eon så är det inte ondska och mörker du omedelbart tänker på (även om mörkret onekligen existerar), men däremot är det inga problem att spela ett skräckäventyr i Eons värld.

Sålunda: Dark fantasy-genren anger något om hur världen är konfigurerad, medan skräck-genren är bredare och kan åtminstone beträffande enskilda äventyr inbegripa alla typer av världar vare sig dessa bestäms som high-fantasy, low-fantasy, science-fiction eller ”Real World”.

Duger dessa fungeringar?

 

[Targon]

Definitioner behövs ibland

Texten kommer att användas för att förklara var mitt eget rollspelsprojekt egentligen handlar om. Är det fantasy, skräck eller dark fantasy eller alltihop på en gång. Behövs några definitioner överhuvudtaget? Nej, men ibland kan det vara bra att åtminstone stipulera några sådana för att bli begriplig när man ska förklara vad i all världen man håller på med.

Visst, det är en enkel lösning att hävda att skräck först och främst är stämning. Men vad för typ av skräck. Freddy Krueger-skräck eller Sandman-skräck? Vara jagad av en lös mördare eller leva i en mörk Kafka-värld? Skräck alltsammans, naturligtvis. Men onekligen skräck på olika sätt. Och i bland kanske det finns behov att sortera äpplen och päron. Se resonemanget i mitt svar på Gurgeh.

 

[Quan'talis]

Har du läst den här artikeln? Den definierar "dark fantasy" (nåja, "dark fantasy adventure", för att vara exakt) ungefär som skräck utan skräckelement, och tar i princip alla skräckspel som exempel på något som i själva verket är "dark fantasy adventure".

Det som eventuellt kan vara intressant är att dark fantasy enligt den artikeln skijler sig väldigt mycket från din definition. Jag gillar din definition betydligt bättre, för övrigt, eftersom jag tycker att den handlar om det som jag skulle kalla dark fantasy, medan RPG-net-artikeln enligt mig handlar om något annat.

JPS

 

[Gurgeh]

Light fantasy?

Utifrån spelvärldsnivån så bör CoC, Kult, WoD och Gemini utan tvekan betraktas som dark fantasy. Om du har en värld där skräck och mörker utgör en integrerad del, kan du omedelbart tala om dark fantasy.

Jag gillar inte genrenamnet dark fantasy och det skrev jag om förra gången den artikel Quan'talis länkade till var på tapeten. Ta Harry Potter som exempel. Miljömässigt passar böckerna in på allt det som du beskriver som dark fantasy, inklusive kampen mot ondskan, men stämningen i böckerna ligger långt ifrån skräck. Inte heller Sandman förknippar jag i första hand med skräck. Jag skulle föredra en stämningsneutral genrebeteckning; dark fantasy implicerar att det ska vara mörkt.

Men vem bryr sig om vad jag tycker att en genre ska kallas, det är ju inte direkt så att jag är något stort trendorakel. Jag slår i alla fall ett litet och diskret slag för urban fantasy, som beteckning på fantasy i nutid.

/tobias

 

[Targon]

Artikelförfattaren betonar hjältens roll i en övernaturlig, demonisk, magisk och allmänt underlig verklighet. Epiken och äventyret blir det viktiga, medan vanlig skräck skalar av berättelsen till naken erfarenhet av fasa och ond bråd död. Enligt författaren räcker det alltså med en schyst och äventyrsmättad story med övernaturliga inslag och en hjältefilur som har ballar nog att ta ondskan vid hornen. En högst trivial definition som säkert ibland träffar rätt ibland men som jag likväl anser vara tämligen upp åt väggarna. Behövs det en segrande hjälte för att man ska kunna snacka om dark fantasy? Knappast.

Efter att ha funderat ett dygn på dessa frågor har jag nu blivit allt mer klar över att skillnaden mellan skräck och fantasy i stället ligger i utformningen av världen. Handlar ett äventyr om en stad i södra Sverige som hemsöks av en galen massmördare, ja då är det skräck. Om massmördaren i fråga i själva verket blott är en bricka i ett större kosmologiskt spel, exempelvis om hans handlingar fjärrstyrs av självaste Cthulhu, ja då är det dark fantasy.

 

[Targon]

Alternativ?

Jag tycker faktiskt att genrebeteckningen "dark fantasy" faktiskt är ganska schysst. Problemet är väl att alla springer omkring och har sin egen uppfattning om vad saken egentligen handlar om.

Frågan är om det finns några bra alternativ...

Urban fantasy? Helt ok! Funkar t ex på det mesta som Neil Gaiman krystat ur sig. Men hur är det med rollspelet Gemini, som utspelar sig i en fantasyvärld där mörkret härskar? Gäller även mitt eget projekt Daimonion, som utspelar sig i en fantasyvärld och där de som bebor denna värld utgör dragkampslina i den kosmologiska kampen mellan gott och ont och där ondskan hela tiden flyttar fram sina steg på det godas bekostnad. I dessa fall så anser jag att beteckningen dark fantasy funkar, för rent semantiskt säger det en del om vad det handlar om.

Nja, du har rätt att Sandman inte kan sägas vara utpräglad skräck. Vissa episoder är mer skrämmande än andra, och en del episoder är inte skrämmande alls. Men jag skulle ändå betraktade det som dark fantasy, just därför att det är en ganska mörk och "weird" kosmologi som episoderna beskriver, och dessutom, ingen kan förneka att det är en hel del äckel och ond bråd död i Sandman.

 

[Krille]

Så som jag ser det:

"Dark fantasy" har ingenting med skräck att göra. Det är helt enkelt en subgenre till vanlig fantasy som bygger på att det inte finns några förmildrande omständigheter hos någonting och i synnerhet inte protagonisterna. Allt, inklusive protagonisterna, är mörkt, jävligt, hopplöst och ångestfyllt, men inte nödvändigtvis otäckt. Ondska, skräckelement och övernaturligheter behöver inte nödvändigtvis vara med. Det viktiga är antingen det godas frånvaro eller obalansen mot det onda i en dualistisk filosofi.

Dark fantasy har givetvis sina avarter och varianter. En rätt vanlig är att man tar fantasy plus allting från Doom och kör i mixern till puré: man har helt enkelt mörk fantasy plus äckel, skräckel, klägg och demoner överallt. En annan rätt vanlig variant bygger på lera-pest-och-toapapperslös-medeltid-myten på speed.

 

[Targon]

Jepp, här har jag svårt att argumentera mot dig. Och vi är nog många som fallit i fällan att i alltför hög grad betrakta skräckmomentet som ett obligatoriskt element i dark fantasy. Som du mycket riktigt menar, så är detta absolut inte fallet. Men även med din brasklapp så tror jag ändå att jag har rätt i sak, åtminstone som mitt resonemang har utvecklat sig efter hand i tråden, nämligen att dark fantasy implicerar värld dominerad av mörker, och sedan må detta mörker vara ångest eller allmän jävlighet eller en svärm onda demoner från helveteshålan. Allstå, dark fantasy kan mycket väl ha med skräck att göra, och har det allt mycket ofta, men så behöver inte alltid vara fallet. Kafta kan därför betraktas som ett utmärkt exempel på "dark fantasy", på samma sätt som Lovecraft, och långt ifrån alla av E. A. Poes verk handlar om skräck, men hans texter andas ändå någonting som vi skulle kunna betrakta som dark fantasy, även om det inte dyker upp några monster som äter upp oss. Läs Poes mästerdikt "The Raven", exempelvis. Tung "dark fantasy", enligt min mening. Andra skulle säga goth. Andra skulle nöja sig med amerikansk 1800-talsromantik, eller "dark romanticism". Totalt jävla mörker i vilket fall som helst.

 

[Mörker]

Re: Definitioner behövs ibland

...vilken underbar tråd!

 

[entomophobiac]

Tror den allra viktigaste väsenskillnaden på Dark Fantasy och vanlig traditionell Fantasy är rollpersonerna och betoningen.

Alltså, i traditionell Fantasy gestaltas hjältar, med allt vad detta innebär och medför. En hjälte ska kunna klara sig mot femtielva drakar och förton orcher. Det ska inte vara några problem alls!

En Dark Fantasy rollperson, däremot, har ofta dolda sidor, mörka hemligheter och är oftast mer verklighetsanknuten än sin motsvarighet. Han kan mycket väl vara en bonde, knekt eller tiggare och faktiskt få smaka adelns överklassvåld, eller själv utöva överklassvåld iklädd en skinande riddarrustning.

Mörk fantasy är mer "verklighetstrogen", på sätt och vis, även om det ofta går till överdrift med mer regn, åska och misär än det var under den verkliga medeltiden. För det är oftast medeltiden det handlar om.


Så det handlar inte bara om skräck och hemskheter, i mitt tycke. Lika mycket om rollpersonerna och hur de gestaltas/vad de representerar för ideal.

 

[Mörker]

Det är så sant; jag har inte tänkt på det förut men jag känner helt klart igen min spelstil i det du säger, så det är nog sant...