Darkener
Kontinentens södra delar bebos främst av olika undergrupper till den darkenska människorasen. De lever i djunglerna och på savannerna i olika stammar, klaner och familjer, somliga jordbrukare, andra pastoralnomader och jägare.. Många darkener togs tidigt i historien som slavar av Akpilos, Edron och zhanerna och förflyttades så norrut, men ett par stammar har alltid bebott Västlandens södra delar. Det är dessa som tas upp här – längre söderut finns en uppsjö av stammar, och övriga darkener i Västlanden är slavar eller ättlingar till slavar som för länge sedan glömt vilket folk de en gång tillhörde.
Darkener är stora och starka, även om medellängden inte är avsevärt mycket högre än västzhanernas. De har mörkt skinn, från brunt till blåsvart beroende på boplats, familj och stam. Håret är mörkt, oftast rakt eller krulligt, näsan platt och läpparna i regel tämligen fylliga. Ögonen är bruna, ibland med en djupt svart ton. Darkener har en rik dräktkultur som särskilt hos de "civiliserade" stammarna i Eumo och runt Malásarsjön ter sig särskilt färgstark, med färgglada svepningar, fina pälsar, plymer och smycken.
Darfana har i årtusenden fört en nomadisk tillvaro i Ressis södra delar, och kan öknen som inga andra. De är eftertraktade som vägvisare och karavanvakter, men håller sig oftast för sig själva med sina boskapshjordar. Darfana är tämligen fredliga, men har ett mycket gott rykte som krigare och lämnas därför i fred, tillochmed av Ressis många rövarband. Vid de tillfällen de faktiskt har blivit hotade eller förolämpade har de inte varit sena att ta till vapen, för de är ett mycket stolt folk och måna om sina ofruktsamma marker. Vidare är de några av Västlandens främsta kameluppfödare. Ett fåtal är högt skattade glasblåsare som har imponerande, flyttbara verkstäder i sina tält.
Darfana är mycket långa, med gles kroppsbehåring och närmast blåsvart hud. De har rakt hår som männen ofta sätter upp i hårpiskor eller komplicerade flätor, medan kvinnorna oftast rakar huvudet helt så när som på en liten hästsvans. De dekorerar gärna sina hjässor med pannband infattade med pärlor, elfenben och guld, och bär också i övrigt dyra guldsmycken och spjut och bågar av fin kvalitét. Den traditionella klädseln är luftiga, purpurfärgade rockar med huvor, tillverkade i sammet, siden eller andra värdefulla material. På det hela taget är Darfana mycket måna om sitt utseende, och byter till sig allehanda lyxvaror för de kameler, pälsar och glasföremål de förser zhanerna med.
Aomefolket är Västlandens mest ansedda darkenerstam. De utgör lejonparten av alla darkener i Eumo, 30% av dess befolkning, och merparten av Sungmunkarna. Ursprungligen utgjorde de magikratin Torlins härskande skickt, men flydde därifrån sedan Torlin förstörts av zhanerna. De bjöds in till Sung av den dåvarande högste Sung, och blev med tiden en av de bidragande faktorerna bakom Eumos enande. Mötet med det gamla Sungfolket blev mycket givande för båda parter, och såväl magin som vetenskap och annan lärdom frodades. Aome har ett stolt arv efter Belag Duncinna, forntidens störste magiker, och deras mystiska tradition är ännu mycket levande. En del drömmer om att återvända till Torlins övergivna slätter och bryta ny mark där, men de flesta är nöjda med sin lott i Eumo, där de lever som boskapshållande nomader, bönder, handelsmän och munkar.
Så gott som alla Aome är hängivna följare av Sungs lära. Likt många darkener uppskattar de färgglada kläder, men följer i stort modet och skönhetsidealen bland Eumos stammar. Generellt har Aome tunnare läppar och smalare näsor än andra darkener och förhållandevis ljus hy, men det varierar ganska mycket eftersom de blandats upp med Eumos andra folk under årtusendena.
N’beyo är en stor, krigisk koalition av stammar som dominerar södra Momolan fram till den jargiska kolonin Colostro. De styrs av en drottning och har ett tämligen jämställt samhälle, vilket tidigt föranledde dem att göra gemensam sak med momolanerna och formellt, men inte i praktiken, underkasta sig ekhbeten. Just detta har lett till en del problem – N’beyos krigare har ofta räddat momolanerna undan många problem, och var de enda som på allvar stod emot cirefalierna under rikets grundande. Samtidigt tar de höga tullar landvägen på all handel med Colostro och lyder allt mer sällan Liadj-folkets påbud, speciellt som N’beyos män har en mycket högre ställning. I praktiken gör de det alltså svårare för ekhbeten att hålla samman sitt redan splittrade rike.
N’beyofolket har en schamanistisk religion och lever som boskapsdrivare och jägare, även om visst jordbruk och handel bedrivs. Många är legosoldater i Momolan. Utseendemässigt har de inga riktigt utmärkande drag, undantaget sina kolsvarta ögon. Hyn är mörkbrun och håret krulligt. De klär sig ofta tämligen lätt i det heta klimatet, men bär praktfulla fjäderplymer och smycken. Krigarna är framförallt kända som Västlandens förnämligaste spjutkastare.
) vilka yrken/roller de bruka spela i utlandet etc.
