Nekromanti Datorspel som skrämt dig

[Johan K]

Får ju säga att jag hoppade till när jag lirade Alien vs Predator, vartt ju lite spännande när det plödsligt kom fram några aliens... Som jag inte var beredd på att de skulle komma, just då.

 

[vandraren]

Många av spelen som jag varit rädd för har redan nämnts, men here goes:

Doom 1, 2 och 3
System Shock 1 och 2
BioShock
Silent Hill
Alien vs Predator
Thief

Främst tror jag att man blir rädd av spel där man inte kan se faran, dessutom var jag ganska ung när Doom 1-2 och System Shock 1-2 släpptes. Andra spel kan få en stressad, men det är inte samma sak som att vara rädd. Även om 10 motståndare skjuter på dig i Quake 3 så är du inte rädd, bara sjukt stressad. Om du däremot hör ett konstigt ljud, gråtande barn, pentagram i blod, oförklarliga skuggor, vansinniga viskningar och det sen hoppar fram ett monster från taket, då blir man rädd!!!

Det är å andra sidan väldigt belönande när man övervinner rädslan och sätter ett välriktat skott från sitt shotgun i nyllet på demonen från helvetet! =)

 

[Björn_UBBT]

*Aliens vs. Predator
*Phantasmargoria (när jag var yngre)
*Dead space
*Doom spelen
*Bioshock
*Bitar av Vampire the masquerade: Bloodlines

Det är nog de spelen jag kan komma på just nu...

 

[Wilmer]

Myulk i bitar - Ett spel som Arla gjort för att promota mjölbondande, en kompis spelade det när han var liten och tjatade hela tiden om hur otäckt det var (han fick kalla kårar när han hörde någon såga i trä till exempelt) och jag spelade det i somras. Det var indeed väldigt obehagligt och en del shockmoment.

 

[ermine]

Två rätt förutsägbara spelserier på min lista är naturligtvis Silent Hill och Project Zero/Fatal Frame I-III. Båda är fantastiska när det kommer till långsam, krypande skräckstämning och båda berättar sina historier fantastiskt effektivt.

Sen har vi det ganska okända peka-och-klickaspelet Scratches, som (förutsatt att man inte retar sig för mycket på de ofta löjligt svåra pusslen) bitvis är helt absurt obehagligt. Oerhört lite händer egentligen under spelets gång, men känslan av att vara ensam i en stor herrgård där någonting uppenbarligen inte är som det skall är kusligt, och musiken tillsammans med små antydningar och enstaka chockögonblick är rent gastkramande. Historien är inte fy skam den heller,

Spoiler

folk diskuterar fortfarande om det var något övernaturligt inblandat eller ej. Det är inte helt lätt att säga vad som är värst, den naturliga eller den övernaturliga förklaringen. Och vad var egentligen grejen med den där masken?

Som liten var jag aningen mer lättskrämd, och jag minns hur jag som sjuåring var livrädd för att sitta och titta på när min pappa körde det otroligt primitiva Enchanted Scepters (1984), av det enkla skälet att det då och då när man klickar sig fram genom de svartvita miljöerna helt utan varning hoppar fram en jätte som man måste slåss mot som ger ifrån sig ett högt morrande och som dör med ett blodisande skrik. Skrattretande idag, men fasansfullt när det begav sig.

När vi ändå är inne på klassiker så minns jag fortfarande med fasa hur jag spelade Uninvited som liten och en scen i början av det spelet där man springer in i en mystisk kvinna...

Och jag kan ännu i denna dag inte fatta hur jag kunde tycka att det ursprungliga Alone in the Dark var läskigt...

 

[Guest]

*System shock 2, är för mig rädsla för ljud från apor...
*Alien versus predator, dock ej kampanjen utan en horder av aliensbana som man kunde köra ensam eller i lan
*Vampire: bloodlines, även om andra inte blir rädda av spökhotellet så blir jag det
*Deus ex, när man smygit jätte länge och får ett skott i pannan för att man blivit uppräkt
*The path, ett underbart skräckspel baserat på rödluvan, där du ska bryta regeln och utforska skogen Rekommenderas

 

[magoo]

Phantasmagoria skrämde slag på mig. Jag fnissade lite åt åldersgränsen på kartongen men sen blev jag så jävla rädd att jag höll på att kissa på mig. Phantasmagoria 2 var också läbbigt, men inte ens i närheten av ettan. Jag minns särskilt ett av morden när den galne godsägaren dödade sin fru i växthuset genom att mata henne med jord. Isch, jag kunde inte titta i en spegel på flera dar.

Alone in the dark var lite läskig, den hade kanske varit ännu bättre om inte gubbarna som tomtade runt hade varit så enbarmligt fula. Jag spelade så klart tjejen med pyramidtuttar som nästan stack hål på skärmen.

Diablo var ju rätt skön, första gången the Butcher hojtade sitt Aaaaaah, fresh meat! så hoppade jag flera meter.

Hmmmm... sist jag spelade dataspel var nog nånstans runt Baltutlämningen...

 

[Dr_Graevling]

Håller definitivt med om Project Zero (Fatal Frame i USA, Zero i Japan). De spelen är ruggigt bra. Härligt obehaglig stämning. Tummen upp för dem.

 

[Hanihörnet]

Bioshock, skrämde skiten ur mig första gången jag spelade. Vågar knappt säga ordet "splicer" längre.

Fallout 3, därför att man känner sig extremt utsatt hela tiden. Speciellt när man har lite ammo kvar och man ser en deathclaw långt borta.

Båda spelen är dock skitbra som många vet. Rekommenderas.

 

[Fienden]

Hanihörnet: Fallout 3 är i sanning höjden av utsatthet. Speciellt när man spelar som jag (dåligt) och helt plötsligt upptäcker att du har tre supermutanter framför dig inne i ett lågupplyst hus och allt du har kvar är ett basebollträ.

 

[Petter42]

Tycker det är läskigare när man kryper runt i en ruin och vet att det finns ett gäng gubbar i närheten. Så hör man ett pip bredvid sig. Dom där minorna är läskiga!

 

[seinet]

Det här spelet skrämde mig stundtals, speciellt när det där "vita gubbarna" dyker upp. Snabba och träffsäkra och som ni ser i klippet så tar man skada när man blir träffad (från 88% ner till 30% på 1 (ett!) skott).

Sedan får jag väl erkänna AvP jag med, fast inte aliens som sådana utan det var Facehuggers som var den riktiga rädslan där.

 

[Ekorren]

Det finns bara ett spel som har skrämt mig och anledningen att det inte finns med på alla era listor beror på att ni inte har spelat det. Hade ni spelat det hade det legat på era listor.

Spelet heter Penumbra.