Nekromanti DDM: Battle reports från DanCon V …

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,985
Location
Stockholm
Jaha, nu ska jag försöka minnas vad som hände i de fyra matcher jag spelade. Ni som var mina motståndare får hemskt gärna fylla i det jag missar. Och ni andra ska förstås posta egna battle reports.



Nåväl, första grundspelsmatchen mot Lambi gick åt helskotta. Jag spelade LG med Couatl, Justicator, 2 × Justice Archon och Slayer of Domiel. Lambi lirade LE med … öhh … Dark Naga, Efreeti, Half-Illithid Lizardfolk, 3 × Duergar Champion och Blue (jag kan mycket väl ha glömt någon pjäs). Vi lirade på Drow Outpost-kartan.

Jag fick så mycket späk att jag inte visste vad jag hette. Alla saves gick åt helvete – Half-Illithid stunnade min Justicator som blev ihjälslagen av ett gäng Duergar. Slayern sumpade sitt moralslag och drog hem. Till och med den lilla skitpjäsen Blue lyckades confusa en av mina Archons.

Visst, spelade rätt illa mot ett solitt warband och hade garanterat åkt på däng i alla fall (bigby’s slapping hand + [3 × Duergar Champion] = ajaj!), men jag kunde ju ha fått lyckas med något save i alla fall.

Efter en timmes spelande var ställningen 80–0 till Lambi.



Den andra matchen var en betydligt roligare (för min del i alla fall) tillställning. Jag mötte Rising som lirade CG med Greenfang Druid, Archmage, Celestial Pegasus, 3 × Wild Elf Raider och Xeph Warrior (tror jag). Återigen Drow Outpost som spelplan.

Det första som händer är att min Couatl får in sin legions undeniable gravity på Archmage som tappar sin flygförmåga (vilket skulle visa sig helt avgörande).

Våra pjäser grötar ihop sig på och omkring bron och min Justicator lyckas ta ihjäl Pegasen. 32 poäng till mig. Mina Justice Archons basar Archmage och ger honom (med hjälp av Couatls snake’s swiftness) oheligt med spank.

Druiden har tidigare lagt vigor på Archmage som skulle kunna fly med dimension door och sedan lalla omkring i utkanten av kartan och hela upp sig utan att jag skulle kunna hinna ikapp honom.

Men eftersom han är trängd mot klyftan som delar kartan i två, och inte längre kan flyga, måste han, för att komma ur baskontakt, gå en omväg som utsätter honom för två AoO från mina Archons samt en från min Slayer. Som crittar och smiskar in 30 poäng skada, vilket i detta läge är mer än nog för att ha ihjäl Archmage..

Eftersom Archmage var den första varelse Slayern eliminerat fick jag dubbla VP för honom. Sammanlagt 228 poäng till mig och matchen är över.



Match nummer tre spelade jag mot Yassilus som hade oturen att ha ett warband som var särdeles illa anpassat för att mötta mitt: Ogre Ravager, 2 × Red Samurai, Hobgoblin Champion of Erythnul, Cultist of the Dragon (som översvämmade hela spelplanen med Abyssal Maws och en ful liten Lemure), Orc Savage och Orc Skeleton. Vi spelade på Mushroom Cavern-kartan.

Med hyfsade saves och Resistance 10 mot fire kunde samurajerna inte göra så mycket mot mina gubbar. Ogren var ingen match mot mina Archons. Slayer sneakade ihjäl en samuraj och när mina Archons drev Champion of Erythnul av brädet kom mina poäng upp i 214 och matchen var över.



I semifinalen mot Dimfrost var det dags för förnedring igen. Han lirade CE med Large Red Dragon, 2 × Red Samurai, Tiefling Captain, 2 × Orc Warrior och 2 × Abyssal Maw.

Innan min Justicator hinner göra något annat än att stå i vägen en runda blir han crittad två gånger av en och samma Orc Warrior och bestämmer sig för att springa hem. En 48-poängspjäs utslagen av en 3-poängare. Skam och nesa.

Sen slog draken och samurajerna ihjäl mina Archons och min Slayer.

Med endast Couatl kvar gav jag upp matchen och var ute ur turneringen.



Hur matchningen gick till kan man läsa här.



Jag är ganska nöjd med mitt warband. Bra resistance mot det mesta, hyfsad level, snabba (för att vara LG), bra AC och hyfsat med hit points. Den största nackdelen är att antalet aktiveringar är lågt, och (som Dimfrost påpekade) att Justicator inte är fearless.

Dagen efter turneringen bytte jag ut Justicator mot Half-Orc Paladin och gick en vänskapsmatch mot Vitulv som spelade CE med Balor, Zombie White Dragon, 2 × Deathlock, Abyssal Maw, Orc Skeleton samt en Hobgoblin av något slag.

Min Couatl får in sin legions undeniable gravity på Balor som sedan rask blir basad och flankad av mina Justice Archons.

2 × Justice Archon mot Balor = the shit! Med bonusen från paladinen smiskade de in 25 poäng skada med varje justice strike.

Balor sumpar sitt moralslag och vill sticka hem. Den AoO han drar på sig crittar och dödar honom med ytterligare 65 poäng i skada.

Sedan var det mest en fråga om att sopa upp resterna.

Två dåliga saves från Balor, men han skulle ändå inte ha kunnat stå emot mina Archons någon längre stund.

Go LG!
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Ska väl försöka dra mitt strå till stacken[lång]

Jag spelade LE med:
Dark Naga, 3xDuergar Champion, Efreeti, Half-Illithid Lizardfolk och Blue (dvs så som Dante kom ihåg det)

Första matchen gick mot Dante med sitt LG-gäng som finns ovan. Det var lite fram och tillbaka i början, men jag fick in en DC 17-stun-kon på slayer of domiel, coatl och justicatorn som endast slayern klarade. Jag drog precis innan en lightning bolt som gav 10 skada på justicatorn. Avancerade sedan med duergars och försökte hålla naga borta från de två justice archons som hälsade på. Slayer of domiel gick in i gröten, tog attacks of opportunity och började späka en duergar som ville fly (av den träffen eller en träff från justicatorn). Jag omringade slayern och kastade bigbys slap och hade mig. Strax efter är den på språng. Båda gaskar upp sig och jag sänker en justice archon (som fått ohederligt med spö av efreetin utanför den skyddande närheten av couatlen) och sedan justicatorn strax innan det är dags att lägga ner. Det blev klart precis innan att om slayern hade klarat moral men inte duergarn så hade en justice archon inte räckt, så det mesta krutet hamnade på justicatorn. Det gick vägen, helt enkelt. Dante missade moral med Slayern och flera conceal-slag (4 av mina 7 pjäser hade conceal 6, så jag tvingade mina motståndare att slå _många_ conceal-slag) men det kändes aldrig riktigt illa när vi väl hade grötat ihop oss och börjat växla slag. Lite läskigt var det dock med Slayern. Helt vild fucking jävla pjäs när det sneak-attackeras (25/20 skada mot evil!)

Ok, nu har jag skrivit mig trött på den match som redan fanns beskriven. Smart, Per.

Sedan lirade jag mot Dimfrost som körde CE med Tiefling Captain, Large Red Dragon (riktigt snygg mini!), 2 red samurais, 2 abyssal maws och 2 orc warrior. Svante fick välja karta och sida (genomgående hela turneringen, jag fick tvärtom - valde aldrig karta (men tror jag valde sida en gång)). Det blev Mushroom cavern.
Jag sprider ut mig tidigt för att akta mig lite för draken. Den droppar ner och blåser och en samuraj följer upp. Orc Warriors och abyssal maws flyger till höger och vänster pga cleave från duergars och jag ger mig in mot en samuraj samtidigt som jag håller mig "the fuck away from" draken. Samurajen åker på lite stryk och den andra samurajen (som är på ingång) också. En springer och den andra blir mos. En duergar biter i gräset och en annan tokspringer tvärs över spiked stones och basear Tiefling och en maw. Tiefling springer men gaskar upp sig. 56 till mig (1 samuraj, 2 orc warriors och 2 maw) och 38 till Svante (Duergar Warrior + Blue).

Matchen mot Niklas/Vulf spelas inte då vi båda vunnit våra båda matcher tidigare. Vi drar och inhandlar lite mat och spanar in all snö som ramlat ner från himlen.

Sedan är det Niklas i semifinal som gäller. Vi lirar på en karta jag inte kommer ihåg namnet på. Han lirar Orog Warlord (+2 orc savage), Steel Predator och en duergar champion.

Steel predatorn mosade chraaler till höger och vänster i matchen innan och nu springer han lite väl offensivt med den. Duergars och efreeti går loss på den och den blåser kon och slår ifrån sig (blindsight is a bitch när man har conceal på allt viktigt). Visst ja, precis i början får jag en line of sight till en orc savage med efreetin som petar in 10 fire dmg och jag får 7 poäng av matchens first blood. Predatorn överöses med slag i samma stund som orog och duergar behagar klampa in. Blue försöker med confuse på predatorn (dc 13, woohoo - men han klarar save) som också får 2st bigbys från naga - ett missar han dc på och åker på ohederligt med däng. En duergar får dock bita i gräset innan predatorn kastar in stålhandduken. Orog och hans duergar champion åker på rikligt med pisk. Bigbys slapping hand (Naga har sorcerer spells, så jag kan köra den istället för lightning bolt) och lite slagväxling och jag har 212 poäng mot 33. Vi har en halvtimme kvar av matchtiden när vi är klara. Jag tror Niklas överskattade Predatorns överlevnadsförmåga och det tog för lång tid mellan att den klampade in och Orog + Duergar-svansen.

Sedan var det final mot Svante, som jag vann över tidigare. Det blir samma karta, samma sida som tidigare. Samma kanal, samma tid ni vet.
Vi börjar liknande, jag ställer upp ännu mer defensivt så han inte har några bra koner alls. Jag får in en lightning bolt Svante missat och tiefling åker på moralslag som han klarar. Där hade det kunnat gå riktigt illa för Svantes del.
Jag har 7 aktiveringar mot hans 8 och får ideligen börja på Svantes order (då han envisas med att vinna initiativ) och har således använt allt utom 1 när han måste göra med tiefling, samurajerna och draken. Jag tvingas att agera och basear draken med en duergar genom spiked stones (65->60 hp, illa men det kunde inte hjälpas så mycket. Jag borde nog ha tagit efreetin istället, men jag hade andra planer för honom för stunden även om jag inte kommer ihåg exakt vad nu). 2 duergars åker på kon från drake och samuraj. 3 av 4 slag misslyckas och en duergar grinar illa och vill hem. Nu börjar det bli riktigt hett och naga åker på rikligt med däng men klarar moralslag. Jag drar allt på draken som också klarar moralslag. Min plan var att ge fan i draken, men jag fick inget val. Kanske var jag lite sen med att dra på det tyngre artilleriet men jag ville decimera Svantes aktivationer med lite cleave (som är en galet bra special ability!). Min duergar klarar moral men får ett slag från en red samurai sista rundan. Han träffar och klarar conceal. Jag får två slag på draken med +17/+12 (charge och melee cover och lite sånt) mot ac 21 och sätter båda. Draken hälsar hem. En aktivering är kvar på brädet (förutom tiefling som står lååångt borta) och det är en samuraj. Han slår på naga. +14 mot 18 ac och conceal. Klarar han det så vinner han, missar han så vinner jag. Det är typ 64% chans och han tar det. Han spelade riktigt bra förutom den där lightning-bolten som hotade att förstöra hans dag (tiefling, en samuraj och draken i samma line-spell). Det var galet spännande båda matcherna och det var hur kul som helst. Svantes utnyttjade sitt warband bra och det fick mig på fall.

Ang. mitt warband:
Tufft som fan. Testar gärna liknande fast med war troll istället för duergars i framtiden om jag skulle få tag i ett. Det var ett ganska enkelt band att spela och det föll mig i smaken. Duergars träffar bra och jag har ett range-hot iom efreeti och naga. Bigby's slapping hand i kombination med 4 hitters är en drömkombination. DC 17-kon är också något man tvingar motståndaren att se upp med lite. Jag är nöjd med allt förutom att jag inte hade 8 aktiveringar.

Ang. köra på tid.
Det var ett stort lyft. Det ger mycket mer taktik till spelet och jag ska definitivt köra vidare på det. Nästa gång blir det kanske assault också.

Jag har säkert glömt massa om matcherna och sånt, för jag blev lite less på att skriva eftersom >_< Rätta mig och smiska mig i så fall. Det vore skoj om alla skriver om alla sina matcher så man ser hur dom såg på det hela.

Jag har numera bytt till mig snig och en till maw. Man slipper alltså knata runt med jeppar som inte kan användas till fullo (Cultist of the Dragon och 3 goblin skirmishers alltså).

Tack alla som ställde upp för en riktigt trevlig turnering och ett stort grattis till Svante/Dimfrost! :gremlaugh:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
En personligt färgad rapport:

Jag är utsatt för en komplott. Varje gång jag spelar mot Dante och Vitulv så ställer de upp med sina bästa band (typ fyra chokers och en flind captain) å så har jag dödat dem om och om igen med några CG-pjäser som jag har valt att spela med för mina motspelares skull, för att de ska kunna lära sig att övervinna dessa. De säger "Ååååh, Greenfang är för bra, jag måste få stoppa in en valfri extragubbe för att det ska bli jämnt!" "Äääh, om du spelar med Archmage måste jag få dricka upp all din sprit som du så frikostigt bjuder på medan vi aldrig bjuder tillbaka" osv. I själva verket har de bara lurat mig att tro att mina gubbar skulle vara bra, för att -när det verkligen gäller- kunna ta mig på sängen (nog inte bara bildligt talat, Dante flörtade nämligen med mig hela kvällen).

Första matchen - mot Walium.
Walium härstammar från en av Sveriges primitiva och underutvecklade kolonier i Danmark; nämligen Skåne. Med sina kort täckta av dyngmylla (på skånska uttalat "djounglemoulle" - ofta förväxlad med Djungelmulle; en skånsk motsvarighet till den figur som kallas Skogsmulle här uppe på våra nordliga breddgrader) och med munnen full av potatis, så var han inte lätt att förstå; det lät ungefär så här: "e'dou chraal?"
"Du har två chraal, ja? Och en till, det blir tre. Jag ser dem."
"Naäuj, äuw djuioohou cwlåaaaaurh?"
"Frågar du mig om djur... har... klor? Ja, min Timber Wolf har nog klor på sina tassar, men min Pegasus har hovar. Hovar är ungefär som... hårda... potatisar... man har på fötterna."
"Njaaäääuw, äääuuwrr diuuuuw khlaaaauhr?!"
"Jaha... Om jag är klar? Eh... Det har varit din tur hela tiden"... osv.
Jag blockerade några chraaler snyggt med pegasusen, gick in hårt med archmagen, men hade otur med försvaret därpå och dog. Kanske spelade jag dumt också, och borde ha lagt ner en till sword på Orog. Å så blev jag hypnotiserad av Waliums rotrock när han plötsligt började mässa ett långt Peps Persson-medley och trummade på några urgröpta potatisar (som han plockat ut ur sin mun).
Så jag loosade fett, och fick inte in någon enda poäng tillbaka, då Walium med sin sydländska slughet tog en massa tid på sig för att neka mig mina välförtjänta bonuspunti när Orog när som helst skulle dö.

Andra Matchen: Dante-Fjante
I vanliga fall när man spelar mot Dante, så brukar man få säga saker som:
"Ja, det är fint att dina figurer har en och samma hårfärg, men det är inte riktigt vad som menas med combo"
"Nej, Smite betyder inte att man smiter från fienderna, utan det är engelska, förstår du"
samt
"Det där är ingen Orc Champion, du har bara tagit en glasögonsmurf och målat svart."
Men nu var han värsta ninjan och slängde ut regelreferenser som om de vore shurikens. Jag förstod att hans tidigare underprestationer bara varit en charader.
Han har redan gett sin version av saken. I själva verket gick det till så här: Vi satte upp våra warbands, och omedelbart hänvisade han till en obskyr husregel från en spelklubb i kamchatka, som sade att den som håller en turnering i sitt eget hus, han vinner automatiskt och kan tvinga motspelaren att godkänna vilken rövarhistoria som helst om han kan dra undan battlematten från bordet och säga "olé!" utan att någon gubbe ramlar ner på golvet. "Jaha, sade jag", intet ont anades om att Dante i förväg preparerat hela Hellspike Prison med Karlssons Klister.

Efter det valde han att koka ihop en rövarhistoria om Slayer of Domiel och min Archmage, och jag kunde inte göra annat än att nicka och hålla med under hela kvällen.

Sista matchen: Organ
Organ luras inte, och man hör vad han säger. En genuint trevlig gentleman att möta över ett parti spel, med andra ord. Han spelade med idel odöda och en aspect of Nerull. Organ är ingen nörd, så han har viktigare saker att göra om dagarna än att lära sig hur en archmage fungerar. Därför började matchen lite illa för honom, då han råkade blotta sin commander (grim necro) för en snabb mord's sword.

Min kuse var dock ingen bra sköld mot nerull, och jag saknade egentligen beaters för att ta hand om den fulingen, så på grund av detta, samt min motståndares enastående skärpa, spelsinne och mod, så lyckades han med bedriften att vända matchen och få det att se riktigt illa ut för min del: Pegasus dog, och även Greenfang sprang av brädet, som ett resultat av några lika vackra som genomtänkta drag från min motståndares sida.

Det var ett rent nöje att möta Organ. Han håller humöret uppe i medgång, och fäller inte en endaste nedsättande kommentar vid nederlag. Det kom ett sådant. Ödesgudinnan valde att kompensera mig för min tidigare otur under kvällen, och Archmagen lyckades lägga Banish på Nerull i slutsekunderna. Om världen hade varit rättvis hade förstås Organ vunnit denna match och i gengäld hade jag haft normaltur mot Walium och krossat honom istället.

Jag kan inte annat än lida med Organ, som förtjänade denna seger från början till slut.

---

Nej, ärligt: Walium är genuint mysig och trevlig och jag hade gärna velat småprata mer med honom. Han vann också mycket välförtjänt. Matchen mot Dante avgjordes så häftigt att man inte kunde göra annat än skatta sig lycklig för att man fick vara med om det, även om jag befann mig på fel sida av det häftiga.

Alla matcher var coola och jag tog med mig två erfarenheter i bagaget:
1. behöver en annan commander
och
2. behöver lära mig att spela på tid.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,985
Location
Stockholm
Kom igen med era battle reports nurå! …

Det är banne mig obligatoriskt att skriva battle reports om man deltar i Forumsmästerskapet. Jag vill ju höra om de matcher jag själv inte såg.

Så Organ, Dimfrost, Yassilus, Walium och Vitulv (nävisstnä, det går ju inte – öhh … du kan maila mig dina reports så lägger jag upp dem här), sätt igång och skriv!
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,479
Re: Kom igen med era battle reports nurå! …

Fast jag minns ju inget av matcherna, jag kan inget om figurerna eller reglerna, så mina battle reports blir rätt töntiga. :gremsmile:

Jag ställde upp med ett band Lambi hade gjort. Det bestod av 2 Red Samuari, 1 Ogre Ravager, 1 Orc Savage, 1 Cultist of the Dragon, 1 Orc Skeleton, 1 Champion of Erythnul (eller något sådant) och... Öh... Några andra figurer jag inte kommer ihåg nu.

Första matchen jag spelade var mot Dimfrost och hans band som i stora drag var detsamma som mitt, fast med bättre figurer och större chans att hitta på dumheter. Fighten gick på Mushroom cave (tror jag banan heter i alla fall) vilket inte gjorde mig särskilt mycket, trots att det var Dimfrost som valde.
Först sprang vi mot varandra så hårt vi kunde, för att sedan bränna av alla våra Breath Weapons. Eftersom Dimfrost lyckades elda min Cultist försvann en hög med summons och jag var i stort sett dömd. Matchen slutade snöpligt med en visst på typ 120 poäng för Dimfrost.

Andra matchen var mot Organ och spelades på Magma Keep, en bana som jag gillade. Jag skickade upp de flesta av mina trupper i mitten för att kommandodöda så mycket som möjligt, innan tiden var slut. Det resulterade i en jämn match som slutade 34-29 till mig, har jag för mig. Inte många poäng, men rätt okej ändå.

Sista matchen tänker jag vara lat och citera dig med.

Dante said:
Match nummer tre spelade jag mot Yassilus som hade oturen att ha ett warband som var särdeles illa anpassat för att mötta mitt: Ogre Ravager, 2 × Red Samurai, Hobgoblin Champion of Erythnul, Cultist of the Dragon (som översvämmade hela spelplanen med Abyssal Maws och en ful liten Lemure) samt några fler pjäser jag inte minns. Vi spelade på Mushroom Cavern-kartan.

Med hyfsade saves och Resistance 10 mot fire kunde samurajerna inte göra så mycket mot mina gubbar. Ogren var ingen match mot mina Archons. Slayer sneakade ihjäl en samuraj och när mina Archons drev Champion of Erythnul av brädet kom mina poäng upp i 214 och matchen var över.
Nöjd nu? :gremtongue:
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,985
Location
Stockholm
2006 års DDMFM-vinnare heter …

… Dumfrost … nej, Dimfusk … nej, Dimfrost ska det ju vara. :gremtongue:
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
Re: 2006 års DDMFM-vinnare heter …

Om du läser mitt inlägg ovan så kan du läsa att han vann finalen. Smisk på hans utter för att han inte har skrivit en battle report från turneringen dock. :gremgrin:

Walium, Organ och Vulf(via mail till någon av oss) är också beordrade att skriva. :gremtongue:
 

DODswe4

Hero
Joined
3 Mar 2004
Messages
1,283
Location
Stockholm
Re: 2006 års DDMFM-vinnare heter …

hymm varför kan inte Vitulv svara själv?

ja smisk på Dimfrost för att han inte skrivit en battle report
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,652
Location
Fallen Umber
Re: Kom igen med era battle reports nurå! …

Du, jag sa att min rapport skulle dröja, och jag är en man som står för sitt ord. :gremgrin: Jag har riktigt fullt upp den här veckan, så min rapport kommer på söndag eller måndag antagligen.


/Dimfrost
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,799
Location
Stockholm
Vitulv har ... har ... öööh ... semester

Så kan vi säga. Vitulv har semester från forumen tills om ett tag. :gremlaugh:

/M
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
En orangutang med en slang

Jag var inte särskilt framgångsrik i årets upplaga av DanCon. Två förluster och en seger (dessutom mot Rising, hallå liksom) talar för sig själv. Vi kan säga att jag hade valt rätt fraktion med fel warband. Istället för 3x Chraal, Orog Warlord och Snig så skulle jag nog ha valt mitt andra kompetenta LE-band med Duergar Champions, Helmed Horror och Gauth. Detta felval var mer eller mindre skälet till att jag fick späk av alla utom Rising.

Match ett, Jag mot Rising
Jag hade aldrig spelat mot Archmagen förr och var därför väldigt rädd för den. Vilket naturligtvis inte hindrade mig ifrån att oavsiktligt lämna en lucka som Rising skickligt utnyttjade. Fast läget blev inte det bästa eftersom han bara han lägga en spell på Orogen och sedan snabbt blev inringad och ihjälbankad därefter gick luften ur matchen litegrann och faran var till största delen över för min del efter att jag slutligen klarade ett moralslag och överlevde ett djärvt utfall ifrån den flygande pållen (alla påståenden om att jag kan sjunga är för övrigt lögnaktiga).

Match två, Jag mot Vitulv
Tja, här blev jag ägd av att Vitulv hade en äcklig Steel Predator med DR och en sonisk kon som jag var alldeles för rädd för. Mitt band var en usel matchup mot honom även om jag lyckades spela väldigt defensivt och hålla honom borta länge. Dels förlorade jag på att jag hade svårt att skada hans tyngsta pjäs, men jag tror även att jag var alltför rädd för honom och lite för vårdslös med mina Chraaler efter de att de hade blivit skadade. Att vinna hade blivit svårt under alla omständigheter men kanske skulle jag ändå ha bjudit in Predatorn till Orog, räknat med att klara savet mot konen och sedan försökt knäcka den ordentligt.
En förlust i slutändan för min del.

Match tre, Jag mot Dimfrost
Kanske inte den roligaste matchen eftersom Dimfrost är den som jag alltid spelar mot annars. Dessutom var hans warband egentligen värsta tänkbara motståndare för min del. En large red dragon och en hoper röda samurajer mot eldkänsliga chraaler är inte roligt på något sätt. Särskilt inte när Dimfrost envisas med att vinna viktiga initiativ och utplåna stora delar av mitt band innan de ens hinner säga "Dansande apor i skymningen". Jag visste ifrån början att mina vinstchanser var mycket små. Även om jag lyckades skrämma upp Dimfrost ordentligt med mina få överlevande pjäser (han minns hur farlig Orogen kan vara efter andra matcher då han har ställt till med rejäla massakrer efter det att chraalerna stupat). Jag jagade runt honom lite, men hade alltför långsamma pjäser för att de skulle kunna hinna ifatt hans värdefulla drake.
I slutändan blev det alltså en seger för Dimfrost. Jag kunde kanske ha vunnit om jag hade haft lite mer tur med mina slag och han hade haft lite mer otur med sina, men på det hela taget så gick det som det borde gå.

Sammanfattningsvis så är jag inte särskilt missnöjd med hur jag spelade utan främst med mitt val av warband. Överhuvudtaget så är jag sugen på att skapa lite nya och hoppas på lite spännande figurer i mina nästa boosters.

Men det var väldigt kul att spela mot Stockholmsfolket och att få möta nya pjäser och nya ideér. Det vore kul att spela några matcher även på GothCon.
 

Lambi

Swordsman
Joined
5 May 2001
Messages
597
Location
Stockholm
*helikoptern!*

Tufft!

Teh bandet(TM)
3xChraal+Orog är inte ett dåligt band. Nog för att det kanske inte var bäst i stan bland just de andra banden. Jag menar, initiativslag där en Large Red kan få möjlighet att kela loss med en kon på 2 glada chraaler är lite nervpirrande(speciellt när det står två splatterkåta samurajer och trycker sig mot väggen bakom hörnet). Speciellt om man som jag envisas med att missa såna saves :gremcool: Jag tror det hade blivit en skoj match om vi hade mötts. Min Efreeti har double damage from cold men kan ge lite här och där. Dock skulle jag nog aldrig kunnat ge mig på Orog på riktigt. Cleave hade varit trevligt mot dina småjeppar som antagligen inte hade träffat mina Duergars värst mycket.

Alternativet
Att möta HH, Duergarx2, Gauth hade fått mig att skita knäck i spiraler flera meter långa. Jag hade svettats så mycket att en njure eller tre hade råkat hoppa ur mina porer. På allvar. Jag har aldrig ens sett en Helmed Horror in action och i kombination med 2 duergars uppbackade av Mr Gauth von Splatterlnstopf hade man fått se upp med var man tassar. Jag måste helt enkelt lira med eller mot en Helmed Horror någon gång. Jag hör bara hur folk diskuterar om dom ska bannas eller inte (generellt är folk mot det dock).

Jag kommer antagligen inte att pinna ner till GothCon :gremfrown: Men ge folk vad de tål och lite till! :gremgrin:
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,652
Location
Fallen Umber
Dimfrosts rapport (lång!)

Bakgrund

Jag var länge rätt osäker på vilket band jag skulle spela. Jag misstänkte att det skulle bli ett DanCon ungefär så här års som vanligt, så lite små funderingar kring möjliga turneringsband har legat i bakhuvudet en längre tid. Fortfarande är jag obesegrad med två frenzied berserkers, och länge var det näst intill självklart att jag skulle spela dem. Det finns dock ett gäng nackdelar med ett sådant band. Jag förväntade mig ett metaspel med mycket justice archons, duergar champions och/eller chraals. Att JA är jobbig för FB är väl tämligen uppenbart, men detsamma gäller även duergar champs; när man slår så pass få anfallsslag kan conceal vara riktigt avgörande. Dessutom kändes det inte pålitligt med +14/+9 mot högre AC, när man inte slår sä väldigt många anfallsslag under en match. Och jag visste att walium skulle spela orog + 3 chraals. Visserligen har jag aldrig mött det bandet med bärsärkar (vi måste se till att testa det någon dag!), men jag var inte övertygad om att det var en bra matchup. Tidigare har jag lyckats byta ungefär en bärsärk mot en chraal (i sämre band, till exempel med ghaele eladrin), delvis för att level 8 inte är så mycket och gör att man får mycket skada av breath weapons och deathburst.

Alternativet var alltså något med fler källor till skada, som var mindre känsligt mot lawfulbanden jag förväntade mig. Länge var mitt primära CE-band lich necromancer, troglodyte, 3 red samurai, 3 orc warrior, men lichen har blivit rätt mycket sämre på senare tid i och med att fler figurer är immuna mot paralysering (duergar champ, helmed horror, chraal), och ännu mer nu när orc wardrummer ökar alla CE-figurers save avsevärt. Och ett moralsave på +11 för samuraierna är väldigt osäkert. Alternativ var ryld + 3 red sam eller tiefling + 4 red sam, vilket jag nog borde ha spelat egentligen.

Dock hade jag precis innan turneringen skaffat en large red dragon (LRD), till ett alldeles för högt pris eftersom paketet fastnade i tullen. Det är en fantastiskt snygg och imponerande pjäs som jag varit sugen på att skaffa väldigt länge. Jag funderade lite på olika drakband, bland annat ett väldigt defensivt med lichen, LRD och zombie white dragon, som byggde på att alla tre tunga figurerna skulle överleva varje runda. Till slut fastnade jag dock för ett band som har sin utgångspunkt i det som kallades Large Red Beatings, och som ett flertal spelare använde för att kvala till amerikanska mästerskapen förra året. Det bestod av LRD, orc champ, ogre ravager, drow sergeant och 8 orc warriors. Min anpassning blev LRD, 2 red sam, tiefling, 2 abyssal maw, 2 orc warrior. Om vi hade spelat assault hade jag bytt ut en maw mot en timber wolf. Jämfört med originalet tappar jag mycket av den offensiva kapaciteten mot kaotiska band, men kärnan återstår. Dessutom är tre breath weapons ett kraftfullt hot.

Det finns flera anledningar till att jag fastnade för just det bandet. Automatisk skada i och med breathweapons är bra mot figurer med hög AC men (förhållandevis) låg HP, som till exempel duergars. Massor av eldskada borde ge mig en bra matchup mot chraals. Drakens125 HP är väldigt bra mot figurer som bara slår för 15, eftersom de får svårt att hinna slå ihjäl draken på en timme. Och jag visste (åtminstone nästan) att ingen i Stockholm hade en LRD eller large silver dragon, och att folk därmed skulle vara oförberedda på en bra, stor drake. Det är lätt att underskatta rörligheten och hotet av en 30-poängskon och speed F8. Jag har genomgående höga attackbonusar (de högsta jag kunde åstadkomma i CE, eftersom jag inte har någon eye of gruumsh eller death slaad).

Nackdelarna med bandet är inte så många. Draken gör inte mycket skada mot figurer med DR, men man har fortfarande hans breathweapon och ett par samuraier som kan slå hårt. Även mot couatl + JA kan jag göra skada, eftersom samuraierna inte är så värst rädda för JA:s och draken lätt kan basea och döda couatl. (Det var ett högst teoretiskt antagande från min sida, men som vi ska se stämde det. :gremsmirk:) Mot kaotiska aggroband skulle jag ha allvarliga problem, speciellt ett Inspiring Frenzy-band (inspiring marshal + minst två FB:s), men jag var rätt säker på att ingen skulle spela ett sådant på turneringen. Möjligtvis ett band baserat på en massa samuraier, då, men det är draken väldigt bra mot. Dessutom hade jag hittat en karta som passade perfekt till bandet. Vi har inte spelat med kartor så länge, men Mushroom Cavern är som gjord för drakar och koner. Det finns spike stones för draken att flyga över, och fienderna måste klumpa ihop sig i en smal passage om de alls ska röra sig framåt. Den är i och för sig ännu bättre om man kör Assault, eftersom motståndaren då inte kan låta bli att komma närmare, men den är tillräckligt bra ändå, eftersom motståndaren tvingas spela defensivt, och striden dessutom äger rum väldigt nära hans utgångar. Slutligen lär alla band som är så här tungt baserade på elementskada bli sämre i och med introduktionen av Dragon Shrine, kartan från Wardrums som ger olika former av elementresist, så det kändes som en bra idé att passa på medan tid var.


Turneringen

För eventuella utomstående läsare (alepup?) kan jag berätta att turneringen inte var Assault, eftersom det nog bara var jag och walium som hade testat det tidigare, men att vi i övrigt följde wardrumsreglerna. Turneringsformatet var lite oklart, som vi ska se senare, och vi blev åtta deltagare efter att vi hade fått Yassilus att vara med. Han har inga egna figurer men fick låna ett band.

I min första match mötte jag Yassilus, som hade lånat ett band av Lambi: ogre ravager, 2 red sam, bugbear champ, cultist of the dragon, samt lite småkraft som jag har glömt, men det var åtminstone en orc savage. Jag blev riktigt rädd när jag såg ravagern, men med en dyr commander och lättdödat tech (kultisten) hade mitt band mer offensiv förmåga, om än av sämre slag. Jag vann båda slagen för setup, och andra rundan kunde jag flyga in med draken och spruta eld på bugbear champ och kultisten, som hade summonat ett par maws. Jag fick alltså ett ordentligt poängövertag redan från början, och det gjorde inte så mycket att mina samuraier inte gjorde så mycket nytta. Lite slumpmässiga fodderpjäser höll ravagern upptagen, och Yassilus var lite för försiktig med att flytta iväg den för att slå på draken. (Men för att ha spelat så extremt få gånger gjorde han väldigt få misstag.) Det slutade med att draken var basead av två samuraier och ravagern, men genom att ta god tid på mig att flytta min sista samurai tog tiden slut innan vi fick en runda till. Annars hade draken kunnat ha dött, för den hade redan fått slå ett moralslag om jag inte minns fel. Det var inte så sportsligt spelat av mig, men jag har aldrig hävdat att jag är särskilt trevlig heller. :gremelak:

Nästa match mötte jag Lambi. Redan när vi anlände till konventet hade jag konstaterat att hans band såg riktigt stabilt ut, helt klart ett av de bättre: dark naga, 3 duergar champs, efreeti, half-illithid lizardfolk, blue. Jag vann båda initiativslagen, men Lambi spred ut sina figurer så att jag inte kunde få några riktigt bra koner. Dessutom är jag ovan vid att spela mot figurer med cleave så jag har för mig att jag gav bort någon orc eller maw gratis. Jag kan i alla fall spruta eld på två duergars några gånger, men de klarar alla saves. De ligger i alla fall rätt lågt, och klarar sina moralslag, men sedan missar jag concealslagen ungefär 5 gånger av 6 möjliga, eller något liknande. Båda mina samuraier dör, eftersom Lambi ignorerar draken och koncentrerar sig på dem. Jag tror jag hann få ihjäl en duergar samt blue, och förlorar stort på poäng.

Nu blir det lite komplicerat. Dante vill avsluta turneringen kvickt så att bord blir fria för andra spel, och vill därmed att vi direkt övergår till semifinaler, som vi gjorde förra året. Jag argumenterar för att detta är en mycket dålig idé; swiss-systemet (att man möter folk med samma poäng som sig själv varje runda) fungerar inte bra med bara två rundor, eftersom man tvingas avgöra vem som har vunnit med mest poäng för att skilja ut två bland de fyra som gått 1-1 som ska gå vidare. (I själva verket är nog motståndarpoäng den första tiebreakern, tror jag.) Delvis beror mitt motstånd på att jag själv hade väldigt få poäng, jämfört med folk som utraderat motståndarens warband totalt i någon match, men jag hade intagit samma ståndpunkt även om jag hade haft massor av poäng, dock kanske med något minskad intensitet. :gremgrin: Men folk vill spela, så vi kör en tredje runda. (Om man vill ha en kortare turnering kan man köra fyra rundor rakt av, utan slutspel. Två rundor är helt enkelt för lite för att avgöra något vettigt.)

Då möter jag walium, som jag spelat mot så många gånger förr. Vi hade planerat att mötas i finalen; i stället möts vi i match om vem som alls går vidare till slutspel. Jag vinner båda initiativslagen som vanligt, och chraalerna är väldigt dåliga på att klara sina saves. En av dem dör innan han kommit i baskontakt med mina pjäser, och den andra snart därefter. Den tredje är dock oskadd, och går ungefär jämt upp mot en av mina samuraier, har jag för mig. Nu har jag en drake och en samurai mot Orog, men det känns inte alls tryggt. Jag vet hur Orog har slagit ihjäl samuraier många gånger förr. Dock lyckas jag hålla mig undan resten av matchen (det var inte alls mycket tid kvar) och draken överlever, så jag vinner på poäng.

Det var lite tråkigt, eftersom walium skulle gått vidare istället för mig om vi inte hade spelat en tredje runda. Helt kul kändes det inte, men det var värt det ändå. :gremtongue:

I semifinalen mötte jag Dante, som inte kunnat motstå frestelsen att spela ett temaband, denna gång »fjädrar«: justicator, 2 justice archons, couatl och slayer of domiel. Med fem aktiveringar och commander 0 hade jag full kontroll på matchen hela tiden. Vi spelade återigen på Mushroom Cavern, och jag satte upp på min vanliga sida.Draken sprutade eld på ett par JA:s, och allt mitt fodder gick fram och slog på justicator, som hade fattat posto i den lilla öppningen där det inte är spike stones, nära victoryareorna (vilket underbart ord!). En orc krittade, och när justicatorn sedan tog fyra AoOs för att flyga iväg och slå på draken krittade samma orc en gång till. Det var faktiskt inte så värst osannolikt, för jag har för mig att alla fyra var inom sex rutor från tieflingen (jag roade mig med att räkna ut att den förväntade mängden skada var 14, så det var inte så långt ifrån med 20). Justicatorn missade även morale och stack iväg mot utgången. Han missade även rallyslaget nästa runda och försvann ut utan att ha uträttat något mer än att distrahera mina fodderpjäser. Jag tog lite smällar av justice archons, men jag fick gå sist med alla mina tunga pjäser och sedan vinna initiativet och aktivera två av dem igen, så jag kunde slå ihjäl flera av dem innan de hunnit göra så mycket. Jag tror inte slayern gjorde någon skada alls, till exempel, och jag envisades med att basea couatl med draken. När couatl väl var död slog jag väldigt hårt med samuraierna mot de kvarvarande arkonterna. Jag förlorade inte många pjäser i den här matchen, om ens någon.

Så var det dags för final, en returmatch mot Lambi. Även setupslag nummer nio och tio för turneringen vann jag, så jag spelade samtliga matcher i samma utgångsläge. Den här gången spred Lambi ut sina gubbar ännu bättre, så för första gången använde jag inte alla mina breath weapons andra rundan. Han kunde kanske ha utnyttjat efreeten bättre för att blocka upp, men annars var jag imponerad. Dessutom fick han in en lightning bolt på draken, en samurai och tieflingen, som jag inte alls hade sätt. Tieflingen missade sitt save men klarade som tur var sitt moralslag, annars hade det nog gått illa. Men den här gången var Lambi sämre på att klara saven från konerna. Duergars får massor av skada när jag väl kan andas på dem, men klarar moralslag eller senare rallyslag för det mesta. Denna gång koncentrerar sig Lambi på draken, och den nöts ner sakta men säkert. Så är det den sista rundan, och draken har någonstans runt 40 hp kvar. Jag måste slå ihjäl en duergar och nagan för att vinna på poäng, om inte Lambi har väldig otur och missar draken minst två gånger. Det slutar med en riktig nagelbitare, där jag måste slå ihjäl en duergar (eller var det nagan) med min enda kvarvarande samurai: först måste jag slå 4 eller mer för att träffa (jag har för mig att jag chargeade), och sedan 6 eller mer för att komma igenom conceal. Jag klarar båda slagen och vinner på poäng, men det var riktigt tight. (Äh, nu såg jag i Lambis rapport att det var nagan som var kvar, och att jag inte chargeade; det var därför det var 4+ som gällde. Men jag låter det här stå kvar som bevis på mitt dåliga minne.)

I allmänhet minns jag inte direkt så många exakta spel såhär en vecka senare, men jag ville fylla ut med resonemang kring mitt band och så vidare. Alla lögner i ovanstående text är helt mitt eget fel. :gremlaugh:

I efterhand kan man konstatera att det hade varit fullkomligt vansinnigt bra att spela med 4 helmed horrors. Det hade inte haft problem med något band alls, utom möjligtvis mitt, men även det hade nog varit rätt jämt. Tur att ingen hade sådana. :gremsmile:

Tack till:
Lambi, som bjöd på riktigt hårt motstånd
walium, för mången speltestmatch
Dante, för ett fantastiskt konvent, som vanligt
Alla andra som ställde upp i turneringen!
Brad Shugg, som designade det första Large Red Beatings-bandet


/Dimfrost
 
Top