Men kom igen, du får väl motivera varför de fem hamnade på din lista
Okejrå, fast det blir inte mycket mer än "den här är tuff! och den här ser ball ut!"
1. Avolakia
MM2 var min första av de nyare monstermanualerna, och jag var inledningsvis lite vilsen bland alla monster, eftersom jag inte kände igen någon från nethack. Några hade jag som minis, men en som tidigt fick mig att häpna var det där monstret i början på boken; insektsbläckfisken Avolakian. Den ser helt enkelt otäck och häftig ut. När jag började läsa mer så såg jag att det snarare var ett infiltrationsmonster än ett encountermonster - vilket tilltalade mig på den tiden, eftersom jag då inte var så sugen på dungeoncrawl utan hellre ville åt korvtårtefantasystämningen i urbana skräckäventyr.
Men när jag sedan började gilla dungeonaction mer, så hängde kärleken till Avolakian kvar. Den är lika perfekt i rollen som häxmästare såsom mind flayers, lichar och vampyrer. Avolakian har också en cool gimmick i det att den anser odött kött vara en delikatess - hur ballt är inte det?
Å så, i de första numren av Dragon jag köpte så kunde jag läsa om en hel kampanj kring Kyuss - och jag kände omedelbart igen namnet från Avolakians information (Avolakian dyrkar nämligen den smått okände Kyuss)! Så det känns helt enkelt som om Avolakian blivit någon sorts följeslagare till mig i utforskandet av DnD.
2. Phase Spider
Jag har egentligen rätt svårt för alla spindelvarelser i DnD-böckerna. Det finns helt enkelt på tok för många. När jag skaffade MM bläddrade jag bara förbi Phase Spidern och tittade hellre på annat. Men... i enemies and allies så läste jag om ett roligt monstergäng med en Umber Hulk-munk, en troll-fighter som red på en elefant, och en phase spider-rogue, och det var nog när jag läste detta som jag verkligen fick den äkta, stenhårda DnD-känslan för första gången. För det är ju ett sådant band man vill tillhöra när det är dags för äventyr. Å en ethereal jauntande phase spider som sneak attackar är ju alltid ball, men den är tusen ggr ballare när den är intelligent och med i ett äventyrargäng med andra monster. Den blir liksom mer av en
filur då, och mindre av ett rovdjur.
3. Night Hag
Äh, hon är ball, bara. Stor och läskig och cool och farlig.
4. Nightmare Beast
Ett namn som "Floxor", "Zhuuly" och "Broxborgh" kan man ge vilket monster som helst, och om monstret floppar så är det bara att glömma bort dess namn för alltid. Men ett namn som "nightmare beast" kan man inte använda på ett monster som man sedan struntar i. Det är ett för viktigt namn, man måste ta tillvara på det.
Jag såg en bild på en Nightmare Beast i gamla DnD. Där såg den ut som en grishund med betar, typ. Inte ett dugg häftig. Den är definitivt mycket sexigare nu för tiden. Bara en så'n sak. Därför hoppas man ju att Wizards kommer fortsätta ta hand om Nightmare Beasten även som mini; göra den cool och ball. Den har klassikerstatus.
Julajimus
En enorm babian med reptilsvans? Som transformerar sig som ett gulligt litet djur för att bli omhändertagen av barn, och sedan äta upp dem när de sover? Som besudlar naturen omkring sig, och som har tänder stora som kroksablar? Bring it on, säger jag! "Julajimus" är förresten ett jättevackert namn.
Juggernaut
Tänk dig; en stor 3x3x3 tums kub - en urtida ångvält, som åker framåt två rutor per drag, med ashög AC och Spell Resistance. Bara att hålla sig undan och bombardera med distansattacker? Ja, men se - juggernauten kan lägga force wall, forcecage, slow, hold monster och liknande, så den kan immobilisera sina offer och sedan köra över dem för att -krossa- dem (10d10+20 skada; hur man än översätter det till minis-stats så kommer det att göra
ont) under sig! Tänk bara att rulla fram det här monstret och avancera ens mannar bakom den. Nämnde jag att juggernauten har fast healing 10?
