Man Mountainman
Storsvagåret
(nej, det är inte "Highlander")
Jag slänger fram ett spelkoncept jag klurat lite på här, så får vi se om någon har något intressant att säga.
DE ODÖDLIGA
Historia
Uppgången fram till 2300. Under den här perioden utför mänskligheten storverk efter storverk. Den för oss intressantaste prestationen är dock när man år 2014 skapar en metod att ge människan evig ungdom, som snart kom att tillämpas vid samtliga födslar i den rika världen. Vid erans slut så är i princip alla människor välsignade med denna gåva. De sista hundra åren är rymdfärdernas tidevarv.
Förfallet: 2300-2500: något gör att människorna inte längre kan hålla samman allt som de åstadkommit. Den mänskliga civilisationen börjar långsamt kollapsa, i början långsamt, sedan allt snabbare. Man glömmer bort det eviga livets hemlighet, men de personer som redan är begåvade med evig ungdom fortsätter förstås att leva. Större delen av dessa odödliga dör dock av icke-naturliga orsaker.
Kaoset: 2500-2600, mänskligheten ligger nu på sin botten under en 100 år lång tidsperiod av blod och död som slutar när det helt enkelt inte finns tillräckligt med människor för att någon ska kunna fortsätta strida. När kaoset tar sin början finns det fortfarande relativt många odödliga kvar i livet, men de flesta dör under den här tidsperioden.
Återhämtningen: 2600-2814, människan börjar återskapa sitt samhälle utan något annat än fragmentariska minnen av föregående tidsperioder. År 2814 är den teknologiska och samhällsmässiga nivån att jämföra med tidig europeisk medeltid. Endast några få odödliga finns kvar, men 800 år av kamp har gjort dem härdade. De är alla livsfarliga krigare och deras skicklighet med vapen kombinerat med deras oöverträffade kunskap om de gamla tiderna gör dem respekterade och fruktade överallt.
De odödligas tillvaro: När man har levt i 800 år kan det vara svårt att identifiera sig med sina mer kortlivade artfränder. De odödliga har därför en tendens att ty sig till varandra; en odödligs sociala liv kretsar främst kring andra odödliga, med de dödligas samhälle mest som en slags fond. Det är dock oundvikligt att det uppstår konflikter mellan så mäktiga individer, och fiendskapen mellan rivaliserande odödliga är lika bitter som vänskapsbanden mellan dem kan vara starka.
Dödliga människor fruktar med rätta de odödliga. Denna fruktan kan lätt omvandlas till hat, och en odödlig är aldrig säker bland dödliga. Det är tur att de odödliga har reflexer och stridsfärdigheter som vida överstiger vad en dödlig kan hoppas på att uppnå medan han har ungdomen i behåll. Om tillräckligt många sluter sig samman, eller om den odödlige är trött eller skadad, eller om de helt enkelt nyttjar en smula list och förräderi, så kan de dödliga dock ha ihjäl en odödlig. Därför är odödliga mycket misstänksamma mot dödliga och föredrar att hålla sig till sin egen sort. Odödliga föredrar också att resa i grupp. Naturligtvis kan man inte direkt se på en odödlig att han är odödlig; men de flesta odödliga är välkända ansikten i sina hemtrakter. Många odödliga använder sig därför av olika slag av förklädnader varje gång de befinner sig bland folk.
På vissa ställen styr odödliga över nationer. De flesta av dem reser dock omkring i små grupper och hyr ut sina tjänster till högstbjudande för att få mat i magen. Vissa odödliga försöker slå sig ned och bedriva jordbruk; vissa lyckas, andra faller offer för dålig grannsämja.
Konflikter mellan de odödliga präglas av ett strängt hedersbegrepp i kombination med en utstuderad ritualism. Strid odödliga emellan får endast ske i duellform. En odödlig sätter sin heder gentemot andra odödliga betydligt högre än alla eventuella förbund med dödliga, vilket mer än en dödlig arbetsgivare har blivit varse och stört sig på, när hans odödlige legosoldat vägrar att delta i planer som denne uppfattar som ”ohederliga”.
I övrigt kan odödliga främst beskrivas som ”nostalgiska”. De håller fast vid sina minnen av svunna tider. Dessa minnen har dock ofta blivit en smula suddiga med åren och ibland kan de blanda ihop fakta. Odödliga försöker dock bete sig som de alltid har gjort. En människa från vår tid som färdades till 2814 träffade en person som odödliggjorts 2014 skulle inte tycka att hans beteende var särskilt mycket annorlunda än hans eget; den odödlige har samma värderingar, samma smak och samma ”upplysta” uppfattning om världen som dagens människa. Först efter ett tags umgänge skulle människan från våra dagar inse att den odödliges beteende helt klart präglats av hans långa liv.
Landet är en oidentifierbar del av vår jord. Det är vidsträckt och bergigt, med kala bergstoppar och skogsbeklädda dalar. Här härskar lokala krigsherrar över statsstater. Här och var finns större riken som omfattar flera städer. Krig mellan statsstaterna är inte ovanligt, men tenderar att ta sig formen av plundringståg snarare än regelrätta erövringar, eftersom terrängen gör det svårt att hålla samman ett större rike.
Landet är stort och den kulturella heterogeniteten är ganska omfattande, men det finns vissa gemensamma nämnare; levnadsförhållanden och klimat har gjort folket hårdfört. På landsbygden är det gamla tiders hedersideal som råder, i städerna tror man istället på den lokale härskarens förmåga att med vapenmakt hålla lag och ordning. Handelsmän och andra kringstrykare ses allmänt som skummisar: att färdas på vägarna är inget som hederligt folk ägnar sig åt. Det finns även en omfattande religiositet som främst baserar sig på den gamla tidens alla mysterier.
Teknologi: Vad gäller den gamla tiden så är inte de odödliga den enda kvarlevan från dessa tider. Kvarlevor av gammal teknologi finns överallt; främst i ägo hos herremän och odödliga. Stycken av gammal teknologi utgör riktiga skatter och kan med rätta ge upphov till långdragna släktfejder och våldsamma plundringståg. Även om det finns dödliga människor som ägnar hela sina liv åt att försöka lära sig hur man använder gammal teknologi så är det de odödliga som är teknologins mästare; de har liksom vanan inne. De som äger gammal teknologi värderar därför de odödliga högt.
Vapenteknologi är förstås den av den gamla tidens skatter som uppskattas allra mest. Handeldvapen finns det ganska många av; men det är desto större brist på kulor. Då råder det större efterfrågan på rymdålderns laservapen. Vid slutet av Uppgångens era så var i princip alla tekniska föremål utrustade med inbyggda kvantmotorer som förmådde utvinna energi ur ”ingenting”. Det betyder att om man hittar ett fortfarande funktionsdugligt föremål från 2300 så finns det ingen risk att bensinen har tagit slut. Teknologiska föremål har dock en tendens att gå sönder och det finns väldigt få möjligheter att utöva underhåll under rådande omständigheter. Därför är man mycket försiktig med de prylar man äger; om de går sönder så har man förlorat dem.
Det mest fruktade och eftertraktade vapnet man kan komma över år 2814 är de stora robotiserade stridsrustningar som var populära under 2200-talet. Iklädd en dylik är en odödlig nästan osårbar. Kejsar Titunio, den dödlige härskaren över ett vidsträckt rike i nordost, har i sin sold den odödlige krigaren Paloza Navarro som, när denne skrudat sig i kejsarens 6 meter höga stridsrustning, besegrat hela arméer. Kejsaren är dock rädd att hans dyrbara rustning skall gå sönder, varför han är mycket försiktig med att använda den.
Äventyr: rollpersonerna är, inte helt förvånande, odödliga, och spelet går ut på att de odödliga sysselsätter sig med sådant som odödliga ägnar sig åt, nämligen att resa runt och slåss, umgås med andra odödliga, föra vendettan mot andra odödliga, bli inblandade i krig och konflikter och i allmänhet göra helt vardagliga saker som råkar ha enorm inverkan på samhället runtomkring dem.
Stil och teman: striderna ska vara animeskt överdrivna och de odödliga är verkligen övermänskligt bra och dessutom begåvade med mer eller mindre vansinniga specialstilar. I övrigt är spelet rätt jordnära.
Ett centralt tema är någon slags ”kulturkrock”. De odödliga är evigt unga och har i grund och botten samma värderingar som ungdomar från vår tid. De finner plötsligt (well…) att de är huvudpersoner i någon slags medeltida drama. Samtidigt är de hundratals år gamla och besitter kunskap och levnadsvisdom som de dödliga bara kan drömma om. De odödliga har verkligen inte särskilt mycket gemensamt med de dödliga människor vars samhälle de lever i.
Ett annat tema är att konflikterna i första hand ligger på individskala. Det rör sig inte om några storskaliga krig där den enskilde individen bara är ett kugghjul i maskineriet: de odödliga är verkligen förmögna att göra skillnad, och deras konflikter är betydelsefulla för den värld de lever i.
Jag slänger fram ett spelkoncept jag klurat lite på här, så får vi se om någon har något intressant att säga.
DE ODÖDLIGA
Historia
Uppgången fram till 2300. Under den här perioden utför mänskligheten storverk efter storverk. Den för oss intressantaste prestationen är dock när man år 2014 skapar en metod att ge människan evig ungdom, som snart kom att tillämpas vid samtliga födslar i den rika världen. Vid erans slut så är i princip alla människor välsignade med denna gåva. De sista hundra åren är rymdfärdernas tidevarv.
Förfallet: 2300-2500: något gör att människorna inte längre kan hålla samman allt som de åstadkommit. Den mänskliga civilisationen börjar långsamt kollapsa, i början långsamt, sedan allt snabbare. Man glömmer bort det eviga livets hemlighet, men de personer som redan är begåvade med evig ungdom fortsätter förstås att leva. Större delen av dessa odödliga dör dock av icke-naturliga orsaker.
Kaoset: 2500-2600, mänskligheten ligger nu på sin botten under en 100 år lång tidsperiod av blod och död som slutar när det helt enkelt inte finns tillräckligt med människor för att någon ska kunna fortsätta strida. När kaoset tar sin början finns det fortfarande relativt många odödliga kvar i livet, men de flesta dör under den här tidsperioden.
Återhämtningen: 2600-2814, människan börjar återskapa sitt samhälle utan något annat än fragmentariska minnen av föregående tidsperioder. År 2814 är den teknologiska och samhällsmässiga nivån att jämföra med tidig europeisk medeltid. Endast några få odödliga finns kvar, men 800 år av kamp har gjort dem härdade. De är alla livsfarliga krigare och deras skicklighet med vapen kombinerat med deras oöverträffade kunskap om de gamla tiderna gör dem respekterade och fruktade överallt.
De odödligas tillvaro: När man har levt i 800 år kan det vara svårt att identifiera sig med sina mer kortlivade artfränder. De odödliga har därför en tendens att ty sig till varandra; en odödligs sociala liv kretsar främst kring andra odödliga, med de dödligas samhälle mest som en slags fond. Det är dock oundvikligt att det uppstår konflikter mellan så mäktiga individer, och fiendskapen mellan rivaliserande odödliga är lika bitter som vänskapsbanden mellan dem kan vara starka.
Dödliga människor fruktar med rätta de odödliga. Denna fruktan kan lätt omvandlas till hat, och en odödlig är aldrig säker bland dödliga. Det är tur att de odödliga har reflexer och stridsfärdigheter som vida överstiger vad en dödlig kan hoppas på att uppnå medan han har ungdomen i behåll. Om tillräckligt många sluter sig samman, eller om den odödlige är trött eller skadad, eller om de helt enkelt nyttjar en smula list och förräderi, så kan de dödliga dock ha ihjäl en odödlig. Därför är odödliga mycket misstänksamma mot dödliga och föredrar att hålla sig till sin egen sort. Odödliga föredrar också att resa i grupp. Naturligtvis kan man inte direkt se på en odödlig att han är odödlig; men de flesta odödliga är välkända ansikten i sina hemtrakter. Många odödliga använder sig därför av olika slag av förklädnader varje gång de befinner sig bland folk.
På vissa ställen styr odödliga över nationer. De flesta av dem reser dock omkring i små grupper och hyr ut sina tjänster till högstbjudande för att få mat i magen. Vissa odödliga försöker slå sig ned och bedriva jordbruk; vissa lyckas, andra faller offer för dålig grannsämja.
Konflikter mellan de odödliga präglas av ett strängt hedersbegrepp i kombination med en utstuderad ritualism. Strid odödliga emellan får endast ske i duellform. En odödlig sätter sin heder gentemot andra odödliga betydligt högre än alla eventuella förbund med dödliga, vilket mer än en dödlig arbetsgivare har blivit varse och stört sig på, när hans odödlige legosoldat vägrar att delta i planer som denne uppfattar som ”ohederliga”.
I övrigt kan odödliga främst beskrivas som ”nostalgiska”. De håller fast vid sina minnen av svunna tider. Dessa minnen har dock ofta blivit en smula suddiga med åren och ibland kan de blanda ihop fakta. Odödliga försöker dock bete sig som de alltid har gjort. En människa från vår tid som färdades till 2814 träffade en person som odödliggjorts 2014 skulle inte tycka att hans beteende var särskilt mycket annorlunda än hans eget; den odödlige har samma värderingar, samma smak och samma ”upplysta” uppfattning om världen som dagens människa. Först efter ett tags umgänge skulle människan från våra dagar inse att den odödliges beteende helt klart präglats av hans långa liv.
Landet är en oidentifierbar del av vår jord. Det är vidsträckt och bergigt, med kala bergstoppar och skogsbeklädda dalar. Här härskar lokala krigsherrar över statsstater. Här och var finns större riken som omfattar flera städer. Krig mellan statsstaterna är inte ovanligt, men tenderar att ta sig formen av plundringståg snarare än regelrätta erövringar, eftersom terrängen gör det svårt att hålla samman ett större rike.
Landet är stort och den kulturella heterogeniteten är ganska omfattande, men det finns vissa gemensamma nämnare; levnadsförhållanden och klimat har gjort folket hårdfört. På landsbygden är det gamla tiders hedersideal som råder, i städerna tror man istället på den lokale härskarens förmåga att med vapenmakt hålla lag och ordning. Handelsmän och andra kringstrykare ses allmänt som skummisar: att färdas på vägarna är inget som hederligt folk ägnar sig åt. Det finns även en omfattande religiositet som främst baserar sig på den gamla tidens alla mysterier.
Teknologi: Vad gäller den gamla tiden så är inte de odödliga den enda kvarlevan från dessa tider. Kvarlevor av gammal teknologi finns överallt; främst i ägo hos herremän och odödliga. Stycken av gammal teknologi utgör riktiga skatter och kan med rätta ge upphov till långdragna släktfejder och våldsamma plundringståg. Även om det finns dödliga människor som ägnar hela sina liv åt att försöka lära sig hur man använder gammal teknologi så är det de odödliga som är teknologins mästare; de har liksom vanan inne. De som äger gammal teknologi värderar därför de odödliga högt.
Vapenteknologi är förstås den av den gamla tidens skatter som uppskattas allra mest. Handeldvapen finns det ganska många av; men det är desto större brist på kulor. Då råder det större efterfrågan på rymdålderns laservapen. Vid slutet av Uppgångens era så var i princip alla tekniska föremål utrustade med inbyggda kvantmotorer som förmådde utvinna energi ur ”ingenting”. Det betyder att om man hittar ett fortfarande funktionsdugligt föremål från 2300 så finns det ingen risk att bensinen har tagit slut. Teknologiska föremål har dock en tendens att gå sönder och det finns väldigt få möjligheter att utöva underhåll under rådande omständigheter. Därför är man mycket försiktig med de prylar man äger; om de går sönder så har man förlorat dem.
Det mest fruktade och eftertraktade vapnet man kan komma över år 2814 är de stora robotiserade stridsrustningar som var populära under 2200-talet. Iklädd en dylik är en odödlig nästan osårbar. Kejsar Titunio, den dödlige härskaren över ett vidsträckt rike i nordost, har i sin sold den odödlige krigaren Paloza Navarro som, när denne skrudat sig i kejsarens 6 meter höga stridsrustning, besegrat hela arméer. Kejsaren är dock rädd att hans dyrbara rustning skall gå sönder, varför han är mycket försiktig med att använda den.
Äventyr: rollpersonerna är, inte helt förvånande, odödliga, och spelet går ut på att de odödliga sysselsätter sig med sådant som odödliga ägnar sig åt, nämligen att resa runt och slåss, umgås med andra odödliga, föra vendettan mot andra odödliga, bli inblandade i krig och konflikter och i allmänhet göra helt vardagliga saker som råkar ha enorm inverkan på samhället runtomkring dem.
Stil och teman: striderna ska vara animeskt överdrivna och de odödliga är verkligen övermänskligt bra och dessutom begåvade med mer eller mindre vansinniga specialstilar. I övrigt är spelet rätt jordnära.
Ett centralt tema är någon slags ”kulturkrock”. De odödliga är evigt unga och har i grund och botten samma värderingar som ungdomar från vår tid. De finner plötsligt (well…) att de är huvudpersoner i någon slags medeltida drama. Samtidigt är de hundratals år gamla och besitter kunskap och levnadsvisdom som de dödliga bara kan drömma om. De odödliga har verkligen inte särskilt mycket gemensamt med de dödliga människor vars samhälle de lever i.
Ett annat tema är att konflikterna i första hand ligger på individskala. Det rör sig inte om några storskaliga krig där den enskilde individen bara är ett kugghjul i maskineriet: de odödliga är verkligen förmögna att göra skillnad, och deras konflikter är betydelsefulla för den värld de lever i.
. Jag är nog främst inne på odödliga som är individer. Det känns liksom mer realistiskt än att som är likadana hela bunten 
