Leome är också den enda i kompaniet, således finns det inte ALVER (såsom i att vara flera) utan endast EN alv. Åtminstone var det så jag hade tänkt mig det hela när jag skrev texten.Alver finns i de sabriska flygdragonerna. en känd alv är luftakrobaten leome av pyarstammen(står det i drak modulen)
Svar: Nej. Dock kommer den eventuellt att komma med i den nya reviderade och expanderade upplagan av alverboken. Om inte där så kan det hända att den istället publiceras på neogames hemsida.Finns molnryttar yrkes malen någon annan stans än i alv boken?
Det finns tre olika förband som nyttjar heavédrakar, De sabriska flygdragonerna, de alviska molnryttarna och dräparnas så kallade lufthärskare. Vanligtvis ställs inte dessa sällskaps ryttare inför den problematik du nämner då de alla är högt ansedda i deras samhällen och då deras drakar visserligen är fruktade men också är kända som högst diciplinerade riddjur. En flygdragon som landar i närheten av ett alviskt samhälle, en flygdragon som landar inom Consaber, eller en lufthärskare som landar i närheten av en av dräparnas byar kan med all säkerhet vänta sig att behandlas som nästintill en folkhjälte och han och hans flygdjur lär därför få en förnämlig behandling.Eftersom dumdrakarna är relativt stora och skräckinjagande så blir det lite knöligt att traska med dem i ett koppel inne i en stad tillexempel. Har ni några tips eller förslag om hur man kan gå tillväga för att göra en molnryttare som får användning av sin drake men inte tappar bort den då han ska beblanda sig med civilisationen? Jag har tanken att man kan säga åt draken att "stanna här tills jag kommer och hämtar dig" fast det kan bli lite jobbigt för ortsbefolkningen om de ska behöva gå förbi en drake ute i skogen och skita ned sig då de flyr i vild panik...
Naeh, fyra. I raunkapitlet till "Barbarer och människofolk" nämnde jag i förbigående att Den eviga vindens hord förfogar över ett par héavedrakar.Det finns tre olika förband som nyttjar heavédrakar
Om bara ett par stycken heavé räknas så är det faktiskt FEM stycken förband. Liljans garde har som bekant också fyra stycken drakar.Naeh, fyra. I raunkapitlet till "Barbarer och människofolk" nämnde jag i förbigående att Den eviga vindens hord förfogar över ett par héavedrakar.
Måste en värld svämma över av drakryttare för att de ska vara för många?Det är ju fortfarande inte så att världen svämmar över av drakryttare.
Det har du alldeles rätt i. Jag anser dock att det råder en viss inflation på drakryttare i Mundana. Molnryttarna och Flygdragonerna hade räckt gott och nog enligt mig. Således känns allt därutöver för mig som att de är för många.Jag har fått uppfattningen att inte ens om man lägger samman alla förband så blir de fler än hundra.
Det där beror ju alldeles på. Héavedrakar är förvisso mycket svåra att få präglade på sig, och de verkar ju inte gå att tämja utan den förutsättningen. Men ändock - de ger ett enormt taktiskt övertag. Att då inte utnyttja héavedrakar om man har möjlighet vore enbart korkat. Ungefär som när krutet kom. Kina satt på det i hundratals år utan att använda det till något vettigt, och se hur det gick för dem. Men Kina uppfann krutet först, och när andra länder väl började använda det i krig var Kina för konservativa och kulturellt isolerade för att ta efter. Men det funkar inte i Mundana - kulturerna tycks ha alldeles för stor kontakt sinsemellan, och en alldeles för lång historia av krig. Jag kommer inte på några vettiga argument för att thalaskerna inte borde skaffa sig héavedrakar när de funkar så bra för sabrierna, iallafall. (De finns ju uppenbarligen i Thalamurs berg, enligt din egen 'Drakar'-text).Det har du alldeles rätt i. Jag anser dock att det råder en viss inflation på drakryttare i Mundana. Molnryttarna och Flygdragonerna hade räckt gott och nog enligt mig. Således känns allt därutöver för mig som att de är för många.
Varför då låta Dräparna dessutom kunna få sina drakar att föröka sig i fångenskap? Det om något är ju att bädda för inflation.Jag anser dock att det råder en viss inflation på drakryttare i Mundana.
Problemet är att du måste få tag på antingen ett drakägg eller en precis nykläckt unge. För att göra detta måste du bege dig till en plats med heavébon. Enligt mig är det dessa bon som är väldigt sällsynta vilket också gravt försvårar spridningen av heavédrakarna.Det där beror ju alldeles på. Héavedrakar är förvisso mycket svåra att få präglade på sig, och de verkar ju inte gå att tämja utan den förutsättningen.
Jag har inte motargumenterat den taktiska fördelen med heavé utan vad jag ogillar är helt enkelt tanken på att var och varannan krigsmakt skulle besitta heavédrakar. Nu är tack o lov så inte fallet och då kan man naturligtvis ställa sig frågan varför?Men ändock - de ger ett enormt taktiskt övertag. Att då inte utnyttja héavedrakar om man har möjlighet vore enbart korkat. Ungefär som när krutet kom. Kina satt på det i hundratals år utan att använda det till något vettigt, och se hur det gick för dem. Men Kina uppfann krutet först, och när andra länder väl började använda det i krig var Kina för konservativa och kulturellt isolerade för att ta efter. Men det funkar inte i Mundana - kulturerna tycks ha alldeles för stor kontakt sinsemellan, och en alldeles för lång historia av krig.
Argumenten varför är förmodligen för att de redan anser sig ha egna tillfredställande flygenheter (typ bevingade demoner och ferfaker) eller att de finner resurserna bättre placerade någon annan stans (exempelvis på Rakhori eller magiska hjälpmedel).Jag kommer inte på några vettiga argument för att thalaskerna inte borde skaffa sig héavedrakar när de funkar så bra för sabrierna, iallafall.
Just den där biten var en kvarleva från Krilles gamla text. Nu så här på efterhand så inser jag att jag nog borde ändrat den.(De finns ju uppenbarligen i Thalamurs berg, enligt din egen 'Drakar'-text).
Vad du personligen anser kan jag egentligen inte säga så mycket om (då du naturligtvis få lov att tycka vad du tycker). Men personligen anser jag att ju mer det finns av något ju mindre speciellt känns det också. DÄRFÖR ser jag helst så få drakryttare som möjligt för att jag också tycker att de är förbaskat häftiga och därför vill att de skall kännas speciella och inte som dussinenheter. Det är mitt starkaste argument som alltså bottnar i smak och tycke snarare än trovärdighetsönskan.Så nej, jag tycker snarare alldeles för få styrkor i Mundana använder sig av héavedrakar. Utöver sanarialliansen och sabrierna har åtminstone både raunerna och thalaskerna héavedrakar i min kampanjvärld.
Det tyngsta argumentet för min del är dock att héavedrakar är coolt som faen. Jag vill använda héavedrakar i mina kampanjer, och helst många dessutom. Nog för att jag varit relativt återhållen hittils, men Liljans Garde förfogade ändå över minst två dussin. Jag ser helt enkelt ingen anledning att låta héavedrakarna vara så få.
Du har alldeles rätt i ditt antagande att det är en konsekvens av Drakväktar-triologin.Varför då låta Dräparna dessutom kunna få sina drakar att föröka sig i fångenskap? Det om något är ju att bädda för inflation.
Eller är det också från Drakväktar-triologin?