Nekromanti De tyngsta SF-klassikerna?

[Saxifrage]

En enkel fråga: vilka är de riktigt "tunga" klassikerna inom SF? Dvs, vilka "must-reads" finns det inom genren? Och framför allt, varför?

Om jag får välja några, så hamnar 2001 högt på listan. Främst för att teknikbeskrivningarna är trovärdiga och genomtänkta, och att boken tar upp ett mycket intressant dilemma med en ljugande dator. Även fortsättningen 2010 är synnerligen läsvärd.

Stiftelsetrilogin kommer också med. Det är en historia i sann SF-tradition eftersom det tekniska här kommer i andra hand till förmån för symbolik och allegori, dessutom har den förmodligen varit stilbildande för bilden av det pangalaktiska Imperiet (tex är stads-planeten Coruscant i Star Wars lånad från Asimovs Trantor).

Inom genren "fantasy-SF" bör man väl nämna Dune. Stilen på den berättelsen är inte riktigt min , men storyn är klart originell och kombinerar klassiska fantasyelement med en relativt genomtänkt framtidsbild.

Så, vilka är era förslag på SF-genrens största?

 

[haltageten]

Liftarens guide till galaxen och de böcker som ingår i den "lilla" berättelsen tycker i alla fall jag är något man bör läsa då böckerna helt enkelt är roliga.

Sen har vi den numera filmatiserade Världarnas krig. En oerhört bra bok och om jag ska vara ärlig så är filmen en väldigt bra tolkning av boken. Men om du har sett filmen och inte tyckte att den var särskillt lockande så råder jag dig ändå att läsa boken. Jag fick i alla fall en helt annan syn på filmen efter att jag läst boken och förändringen var positiv då jag till en början inte tyckte filmen var så oerhört bra.

- Jocke, som inte brukar läsa så mycket SF.

 

[Gurgeh]

En enkel fråga: vilka är de riktigt "tunga" klassikerna inom SF? Dvs, vilka "must-reads" finns det inom genren? Och framför allt, varför?

Frankenstein av Mary Shelley, för att den ofta anses vara den första SF-romanen. Det är vetenskapen som väcker monstret till liv, och monstret tvingas fundera över sin existens och vad den innebär.

Något av Jules Verne, antagligen En världsomsegling under havet. Verne måste vara med om man diskuterar storheter inom science fiction.

Stand on Zanzibar av John Brunner, för att det är en av de bästa SF-romanerna någonsin och för att den än idag känns trovärdig (förutom datorerna förstås).

Annars föredrar jag ofta att läsa modern SF framför äldre, oavsett hur klassisk den är. En hel del SF tenderar att ha kort bäst före-datum, så det gäller att läsa innan verkligheten hinner ikapp.

/tobias

 

[Arfert]

få se nu.. Här kommer några "standardverk" (De flesta av de här har även publicerats på svenska, men är lättare att hitta på engelska):

Arthur C Clarke: "Rendezvous with Rama", "Childhood's End"
Som 2001 fast bättre
Isaac Asimov: "I Robot", "The Gods Themselves", "The Naked Sun"
För robotlagarna och bra standard-SF
Robert A Heinlein: "The Moon Is a Harsh Mistress", "Stranger in a Strange Land", "Time Enough for Love" med flera
Heinlein tar standard-SF ett steg till
Ray Bradbury: "Fahrenheit 451", "The Martian Chronicles", "The Illustrated Man"
Poetisk SF blandad med samhällskritik. Och oerhört bra stilistiskt.
Theodore Sturgeon: "More Than Human"
Se ovan
Philip K Dick: "Do Androids Dream of Electric Sheep?", "Flow My Tears, the Policeman Said"
Säger bara: BLADERUNNER!
Ursula K Leguin: "The Left Hand of Darkness"
annorlunda prisbelönt "psykologisk-fantasy-SF"

ska försöka komma på fler...

 

[Guest]

Sen har vi den numera filmatiserade Världarnas krig. En oerhört bra bok och om jag ska vara ärlig så är filmen en väldigt bra tolkning av boken. Men om du har sett filmen och inte tyckte att den var särskillt lockande så råder jag dig ändå att läsa boken. Jag fick i alla fall en helt annan syn på filmen efter att jag läst boken och förändringen var positiv då jag till en början inte tyckte filmen var så oerhört bra.

Om man ska göra något med den så är det definitivt inte att se filmen, enligt min åsikt iallafall, de bästa delarna ligger i strategispelet baserat på musikalen, musikalen och radioteatern.
Men det är helt min åsikt.

 

[Mekanurg]

Många tunga titlar har redan nämnst, så jag nöjer mig med att peka på:

1. Heinleins smarta noveller And He Built a Crooked House, The Unpleasant Profession of Jonathan Hoag, By His Bootstraps och All You Zombies. Mjuka SF-kortisar som diskuterar hur hållfasta tid och rum egentligen är.

2. Asimovs tidsresehärva The End of Eternity

3. Philip K Dicks The Man in the High Tower. Den ultimata "Hitler har vunnit"-romanen.

4. Bröderna Strugatskijs Picknick vid vägkanten

5. Stanislaw Lems novellsamling Cyberiaden

 

[Arfert]

och så Stanislaw Lems "Solaris"

 

[Eksem]

Jag kan tänka mig att cyberpunk av något slag borde in i sådant sammanhang, och då ligger väl Gibson allra bäst till va? Så:

William Gibson - Neuromancer

 

[Arfert]

tillägg

Glömde:

"Ringworld" av Larry Niven

"To Your Scattered Bodies Go" (och resten av "Riverworld") av Philip Jose Farmer

Båda har enormt coola settings... och båda har funnits som rollspel har jag för mig... Riverworld fanns till GURPS och ringworld som nåt slags basic roleplaying?


Kolla alla vinnare av Hugo och Nebula-priserna här:
http://www.scifan.com/awards/hugonebula.asp

 

[Man Mountainman]

Ingen verkar ha nämnt Wells, så då gör jag det:

HG Wells - Världarnas krig, Tidsmaskinen, Den osynlige mannen mfl.

 

[Johan K]

Well, tänkte åxå utnämna Arthur C. Clarkes böcker som mer än lovligt tunga inom SCIFIn & med samam anledning som du nämner.
Även Stiftelsen är mycket imponerande epos, även om den är lite udda. Dock är den åxå mycket läsvärd.

/ Johan K, som funderar lite löst på att läsa de där serierna igen

 

[Nightowl]

Stanislaw Lems novellsamling Cyberiaden

Oooh fucking yeah! Är jag den enda människan som skrattade mer åt Lem än åt Adams?

Erik

 

[Rosen]

Är jag den enda människan som skrattade mer åt Lem än åt Adams?

Jag läste Mögelmörkret och tyckte han var skitläbbig...

--
Åke

 

[Björn_UBBT]

"Do Androids Dream of Electric Sheep?" Säger bara: BLADERUNNER!

Är inte Bladerunner baserad på Do anderiods...? Fast det kanske är det som du syftar på?

 

[Balderk]

Ja, det är den. Finns till och med utgåvor av boken som också heter Bladerunner. Men självklart skiljer sig filmen en hel del mot boken.

/Balderk

 

[Mekanurg]

Nej, du är inte ensam. Jag tycker att Cyberiaden är roligare än något som Adams gjort. Prosadikten om hur man besegrar monster med byråkratiska missiv är ett humormästerverk; jag önskar att jag kunde läsa polska.

 

[Dewil]

Ja, det är den. Finns till och med utgåvor av boken som också heter Bladerunner. Men självklart skiljer sig filmen en hel del mot boken.

Ja, likheterna är att det finns humanoida robotar som är omöjliga att skilja från riktiga människor. Allt annat är annorlunda. "Starship Troopers" framstår som en ord-för-ord-filmatisering i jämförelse.

Dewil

 

[Arfert]

nja.. starship troopers (boken) är ju ganska annorlunda än filmen... även om de slåss mot stygga skalbaggar...

 

[Saxifrage]

nja.. starship troopers (boken) är ju ganska annorlunda än filmen...

Och mycket bättre, får väl sägas. Boken innehåller betydligt fler politiska och filosofiska dimensioner (för all del, i filmen är ju den biten nästan noll) och enheterna är också mer trovärdiga: istället för fotinfanteri i t-shirt och öppen hjälm ingår soldaterna i mekaniserade förband med "power armor" och tunga vapen (skyttelinje med 1 km lucka är cool...). Dessutom gör de inga fjolliga landstigningar utan fälls individuellt från hög höjd.

Hur som helst, boken rekommenderas varmt.

 

[Rising]

Dewil skrev (Om förhållandet mellan Bladerunner och Do Androids Dream of Electric Sheep): Ja, likheterna är att det finns humanoida robotar som är omöjliga att skilja från riktiga människor. Allt annat är annorlunda. "Starship Troopers" framstår som en ord-för-ord-filmatisering i jämförelse.

nja.. starship troopers (boken) är ju ganska annorlunda än filmen... även om de slåss mot stygga skalbaggar...

Du måste tolka Dewils ord på ett väldigt annorlunda sätt än jag.

Jag personligen tolkar nämligen Dewils ord såsom "Tja, det finns inte många likheter mellan Bladerunner och Do Androids Dream of Electric Sheep, i stort sett bara att det finns humanoida robotar som är omöjliga att skilja från riktiga människor. De två är alltså så olika varandra att när man jämför dem med de båda versionerna av Starship Troopers (Dewil antyder således att det vore allmänt känt att dessa två är väldigt olika varandra) så framstår filmen Starship Troopers som ett under av trogenhet till sin förlaga. Eller med hans egna ord; som en ord-för-ord-filmatisering i jämförelse."

Det enda sätt man kan invända mot ett sådant inlägg vore att säga att antingen Starship Troopers eller Bladerunner visst är trogen sin förlaga, eller att säga att Starship Troopers faktiskt är ännu värre än Bladerunner. Så i det ljuset framstår din invändning såsom väldigt främmande för mig.

Hur gjorde du din tolkning?