Nix. Jag har spelat, och hoppas på att få spela igen. Det är ett underbart spel med stora skopor humor och rock'n'roll. Dessutom är han som spelleder det en duktig spelledare på den typen av spel. Det var en fröjd att få kliva i de imaginära cowboy-bootsen, trycka på sig hatten och känna revolvrarna hänga i sina hölster.
Lee Marvin, vilken hjälte! Det viktiga är inte hur bra du träffar, utan hur många skott du får iväg, ju fler skott, desto större chans att träffa, nämligen.
"Varför skulle jag vara rädd för honom, jag är snabbare än vilken stadsbo som helst."
"Bah, de är ju bara tre gånger så många, har jag tur behöver jag inte ladda om."
"Ursäkta m'am, innan jag fortsätter, är du en sådan där 'fin dam'?"
Han var finkänslig och stillsam, han. (Big Britches, jajjamensan)
/ Daniel Andersson
