Den här serien verkar apcool. Varför görs det så få Westernfilmer nuförtiden? Och om vi snackar litteratur, finns det överhuvudtaget någon vettig bok i Westerngenren? Även när det gäller serier så verkar det mörkt, förutom ett fåtal ljuspunkter som till exempel Blueberry.
Nekromanti Deadwood
- Thread starter walium
- Start date
Krille
Super Moderator
"Och om vi snackar litteratur, finns det överhuvudtaget någon vettig bok i Westerngenren?"
Nä. Men det finns omkring 400 Bill&Ben.
Nä. Men det finns omkring 400 Bill&Ben.
Det ser snyggt ut, och det är producerat av HBO, så det är antagligen bra. Och den köps säkert upp av någon ond filmkanal så att vi vanliga människor för vänta i all evighet på att se den.
/tobias
En har svensk premiär idag! The Missing. Men den sida av mig som ogillar amerikansk film säger följande: "Orsaken till att det görs så få westernfilmer är att det skrivs så få westernböcker. I Hollywood kan man inte göra en film om man inte har en bok att luta sig mot." Den sida av mig som gillar amerikansk film vill se mer westernfilmer.
Jag kan inte komma på någon.
/tobias
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Över huvud taget är oftast dussinlitteratur mycket lämpligare att basera kampanjer på än seriös (någon kommer säkert att hugga på det där, men jag kom inte på ett bättre ord) litteratur. Den har oftast lagom komplexa plots för att de ska funka spelmässigt utan att bli för uppstyrt.
Prova att köra space opera från dussinpocket-SF!
Nightowl
Champion
Fullständigt medhåll!
Den bästa motsvarigheten till rollspel litteraturmässigt är enkel genrelitteratur (till de flesta rollspelssessioner, skall sägas). Därför är kioskböcker, TV-serier och B-filmer mycket bra. Man kan också sno från en annan genre - John Carpenter har sagt att en hel del av hans filmer, som Attack on Precinct... (inte säker på siffran) och Big Trouble in Little China egentligen är western-filmer, men att han bara placerat dem i andra miljöer av olika anledningar.
Dessutom väntar sig spelarna inte det, så då kan man anfalla med en bonus när dom är stunnade!
Erik
Den bästa motsvarigheten till rollspel litteraturmässigt är enkel genrelitteratur (till de flesta rollspelssessioner, skall sägas). Därför är kioskböcker, TV-serier och B-filmer mycket bra. Man kan också sno från en annan genre - John Carpenter har sagt att en hel del av hans filmer, som Attack on Precinct... (inte säker på siffran) och Big Trouble in Little China egentligen är western-filmer, men att han bara placerat dem i andra miljöer av olika anledningar
.Dessutom väntar sig spelarna inte det, så då kan man anfalla med en bonus när dom är stunnade!
Erik
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Fullständigt medhåll!
Funkar jättefint, speciellt om man har förgenererade karaktärer som passar rätt bra med de i böckerna.
Edit: Fast jag tycker att den är mer zombiefilm än western i stilen.
Jag har faktiskt kört en kampanj baserat på serien med pocketböcker om Cap Kennedy (?), traditionell rymdagentsspaceopera. Billigaste kampanjmaterialet man kan köpa, jag köpte hela serien för någon tia på ett antikvariat. De är korta och lättlästa, så man plöjer en på några timmar, sedan är man förberedd att spelleda några speltillfällen.
Funkar jättefint, speciellt om man har förgenererade karaktärer som passar rätt bra med de i böckerna.
13. Länge sedan jag såg den, såg den när den var ny. Har dock för mig att den hade lite underskattad B-filmspotential.
Edit: Fast jag tycker att den är mer zombiefilm än western i stilen.
Re: Fullständigt medhåll!
Ett annat mycket bra exempel på detta är den eminenta SF-tv-serien Firefly (av Joss "Buffy" Whedon), som i stora delar är en western med lite sf-rekvisita - rymdskeppet de åker omkring i ser ju till och med ut som en häst...
Ymir
Liten kantbaron
En uttömd genre?
Mm, den verkar helt klart intressant. Väldigt snygg annonsbild (särskilt förgrunden
), och två av mina favoriter i Westernhistorien är ju med...Wild Bill Hicock och Calamity Jane.
Men på frågan varför det görs så lite Westernstuff nuförtiden ter sig svaret tämligen självklart för mig: det har gjort så otroligt mycket redan. Westernromaner skrevs i mängder under stora delar av 1900-talet, osannolika mängder Westernfilm producerades på 30-60-talet, Westernserier fanns det högvis med förr i tiden (och den mediokre Stan Lynde har ju inte fattat att genren är död ens nuförtiden...). Genren är helt enkelt snudd på uttömd, såtillvida att både jänkare och andra numera hellre förlägger sina berättelser till i populärkulturen mer outforskade områden i historien. På gott och ont. (Gott, för min del. Jag har inget emot Western, tvärtom, men jag ser hellre film i andra historiska miljöer).
Den bästa Westernfilm som gjorts är för övrigt John Fords 'Diligensen' från 1939, med John Wayne och Clairie Trevor. Se den, ni som kan.
- Ymir, gillar allt historiskt (fram till 40-talet, iaf).
Mm, den verkar helt klart intressant. Väldigt snygg annonsbild (särskilt förgrunden
), och två av mina favoriter i Westernhistorien är ju med...Wild Bill Hicock och Calamity Jane. Men på frågan varför det görs så lite Westernstuff nuförtiden ter sig svaret tämligen självklart för mig: det har gjort så otroligt mycket redan. Westernromaner skrevs i mängder under stora delar av 1900-talet, osannolika mängder Westernfilm producerades på 30-60-talet, Westernserier fanns det högvis med förr i tiden (och den mediokre Stan Lynde har ju inte fattat att genren är död ens nuförtiden...). Genren är helt enkelt snudd på uttömd, såtillvida att både jänkare och andra numera hellre förlägger sina berättelser till i populärkulturen mer outforskade områden i historien. På gott och ont. (Gott, för min del. Jag har inget emot Western, tvärtom, men jag ser hellre film i andra historiska miljöer).
Den bästa Westernfilm som gjorts är för övrigt John Fords 'Diligensen' från 1939, med John Wayne och Clairie Trevor. Se den, ni som kan.
- Ymir, gillar allt historiskt (fram till 40-talet, iaf).
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: En uttömd genre?
Vet inte om jag skulle kalla den uttömd. Jag skulle vilja se mer skitig västern, som de traditionella spagettivästernarna. Det har bara gjorts en handfull sådana filmer värda namnet.
Sedan finns det ju en del nyskapande på temat. Någon nämnde Firefly, Brisco County Jr är ett annat bra exempel.
Vet inte om jag skulle kalla den uttömd. Jag skulle vilja se mer skitig västern, som de traditionella spagettivästernarna. Det har bara gjorts en handfull sådana filmer värda namnet.
Sedan finns det ju en del nyskapande på temat. Någon nämnde Firefly, Brisco County Jr är ett annat bra exempel.
Ymir
Liten kantbaron
The Missing
Förresten, på tal om Western...det slog mig att 'The Missing', en westernfilm som fick ett tämligen gott betyg av Jan Aghed, Sveriges bästa filmrecensent och meste Westernfanatiker (objektivitet my ass), hade premiär igår...
Kanske är något? Jag ska då se den, iallafall. Temat (elaka desertörer säljer kidnappade tonårsflickor till mexicanska bordeller) verkade njutbart ångestfyllt
- Ymir, ångestsvulten
Förresten, på tal om Western...det slog mig att 'The Missing', en westernfilm som fick ett tämligen gott betyg av Jan Aghed, Sveriges bästa filmrecensent och meste Westernfanatiker (objektivitet my ass), hade premiär igår...
Kanske är något? Jag ska då se den, iallafall. Temat (elaka desertörer säljer kidnappade tonårsflickor till mexicanska bordeller) verkade njutbart ångestfyllt
- Ymir, ångestsvulten
Nightowl
Champion
Cap Kennedy rular!
Jag hade själv planer på en Cap-kampanj, med BRP-regler (Drakars grundbox i rymden, typ). Den hade en häftig bakgrund, lagom utomjordiska utomjordingar, och lagom mäktig teknologi.
Skall man dra parallellerna längre kan det ju vara bra att komma ihåg att space opera, skräck a la Lovecraft och swordn'sorcery a la Howard, vilket väl får säga ha format rollspel ganska mycket, började som pulp-historier i novell- och följetongsmagasin.
(Pulp betyder inte det ni rollspelare TROR det betyder. Sorry. Men det rollspelare brukar kalla "pulp" är ju UPPENBARLIGEN baserat på "kiosklitteratur"!!!)
Erik
Jag hade själv planer på en Cap-kampanj, med BRP-regler (Drakars grundbox i rymden, typ). Den hade en häftig bakgrund, lagom utomjordiska utomjordingar, och lagom mäktig teknologi.
Skall man dra parallellerna längre kan det ju vara bra att komma ihåg att space opera, skräck a la Lovecraft och swordn'sorcery a la Howard, vilket väl får säga ha format rollspel ganska mycket, började som pulp-historier i novell- och följetongsmagasin.
(Pulp betyder inte det ni rollspelare TROR det betyder. Sorry. Men det rollspelare brukar kalla "pulp" är ju UPPENBARLIGEN baserat på "kiosklitteratur"!!!)
Erik
Man Mountainman
Storsvagåret
Och framför allt...
...har Pulp Fiction något med Pulp att göra överhuvudtaget?
...har Pulp Fiction något med Pulp att göra överhuvudtaget?
Man Mountainman
Storsvagåret
Följdfråga
Vad har "pulp fiction" (kiosklitteratur, typ) med Pulp att göra? Eftersom Pulp tydligen inte är kiosklitteratur?
Vad har "pulp fiction" (kiosklitteratur, typ) med Pulp att göra? Eftersom Pulp tydligen inte är kiosklitteratur?
Re: Följdfråga
"Vad har "pulp fiction" (kiosklitteratur, typ) med Pulp att göra? "
Pulp betyder dåligt kvalité, både då man pratar om litteratur och papper. Så "pulp fiction" är alltså skräplitteratur tryckt på billigt och relativt dåligt papper.
"Vad har "pulp fiction" (kiosklitteratur, typ) med Pulp att göra? "
Pulp betyder dåligt kvalité, både då man pratar om litteratur och papper. Så "pulp fiction" är alltså skräplitteratur tryckt på billigt och relativt dåligt papper.
Nightowl
Champion
Messerschmidt
De flesta rollspelare brukar associera begreppet "pulp" till action-äventyr a la The Mummy, Indiana Jones och Rocketeer, för att nämna två filmer. Sådana action-äventyr var nämligen en jädrans vanlig form av pulp - den moderna motsvarigheten är action-filmer med Arnold Schwårztavad.
Pulp är en stil, som passar väldigt bra för rollspel. Den framtvingades av förhållandena i pulp-industrin:
*Det finns inte särskilt mycket djup. En pulp-författare skrev sina alster så snabbt som möjligt, för att han levde på att skriva, och hans publik var inte ute efter några djupare sinnesupplevelser, utan underhållning för stunden - det var meningen man skulle slänga ett pulp-album när man läst det ett par gånger, och de höll sällan längre. Detta stämmer ganska bra på många rollspelssessioner, och i de fall det finns en djup i karaktärerna är det spelarna och inte äventyrsförfattaren som bidrar med det.
*Däremot måste det hända saker i pulpfiktion - inte nödvändigtvis våld (det fanns t.ex. romans-pulp) men när man har 15 sidor på sig kan man inte göra Jordan-lika upptrappningar inför en konfrontation, t.ex. Pulp-historier var oftast noveller med återkommande huvudpersoner eller följetonger som sammanslagna var bra mycket längre än en roman. Det stämmer ganska bra med de två typerna av kampanjer JAG är mest van vid, och dessutom kan man lära sig mycket av pulp-författarnas vana att snabbt fånga publikens intresse. När det gällde följetongerna måste det ju också ske i slutet, så att fölk köper nästa nummer - därav cliffhangers.
*Karaktärer i pulpen är ganska grunda, men har ett fåtal starka drag som gör att man snabbt "fattar dom". Känslor är oftast ren melodram. I mer anspråkslöst rollspel räcker det här gott, åtminstone för SLP. Vad gäller rollpersoner ser jag hellre en person som har fem tydliga vanor och karaktärsdrag nedskrivna än en som har fem sidor bakgrund men man inte kan skilja från spelarens förra karaktär. Mer subtila detaljer kan man utveckla medan man spelar personen.
*Om historier utspelas i en intressant miljö och har intressanta personer behöver själva plotten varken vara originell eller invecklad. Det finns, framförallt i novellpulp, ingen PLATS för invecklade historier, och många pulpförfattare skrev som sagt så fingrarna blödde och återanvände plotter (Robert E. Howard, han som hittade på Conan, skrev också skräck, vilda västern, sport etc och han brukade sno en plott från en av sina genre-historier, fila bort serienumret genom att byta genre och köra den igen. Det blev ändå en annorlunda historia.)
Modern kiosklitteratur funkar ungefär likadant, men den direkta arvtagaren är väl B-filmer och TV-serier. Jag har dock den bisarra idén att rollspel på många sätt liknar skrivande lika mycket som teater, när man nu talar om rollspel som berättande - det är ju svårt att visa annat än känslor visuellt, t.ex.
Erik, ursäktar för att hans första inlägg var snorkigare än vanligt. Han skyller på... hans horoskop påverkade honom till att göra det!
De flesta rollspelare brukar associera begreppet "pulp" till action-äventyr a la The Mummy, Indiana Jones och Rocketeer, för att nämna två filmer. Sådana action-äventyr var nämligen en jädrans vanlig form av pulp - den moderna motsvarigheten är action-filmer med Arnold Schwårztavad.
Pulp är en stil, som passar väldigt bra för rollspel. Den framtvingades av förhållandena i pulp-industrin:
*Det finns inte särskilt mycket djup. En pulp-författare skrev sina alster så snabbt som möjligt, för att han levde på att skriva, och hans publik var inte ute efter några djupare sinnesupplevelser, utan underhållning för stunden - det var meningen man skulle slänga ett pulp-album när man läst det ett par gånger, och de höll sällan längre. Detta stämmer ganska bra på många rollspelssessioner, och i de fall det finns en djup i karaktärerna är det spelarna och inte äventyrsförfattaren som bidrar med det.
*Däremot måste det hända saker i pulpfiktion - inte nödvändigtvis våld (det fanns t.ex. romans-pulp) men när man har 15 sidor på sig kan man inte göra Jordan-lika upptrappningar inför en konfrontation, t.ex. Pulp-historier var oftast noveller med återkommande huvudpersoner eller följetonger som sammanslagna var bra mycket längre än en roman. Det stämmer ganska bra med de två typerna av kampanjer JAG är mest van vid, och dessutom kan man lära sig mycket av pulp-författarnas vana att snabbt fånga publikens intresse. När det gällde följetongerna måste det ju också ske i slutet, så att fölk köper nästa nummer - därav cliffhangers.
*Karaktärer i pulpen är ganska grunda, men har ett fåtal starka drag som gör att man snabbt "fattar dom". Känslor är oftast ren melodram. I mer anspråkslöst rollspel räcker det här gott, åtminstone för SLP. Vad gäller rollpersoner ser jag hellre en person som har fem tydliga vanor och karaktärsdrag nedskrivna än en som har fem sidor bakgrund men man inte kan skilja från spelarens förra karaktär. Mer subtila detaljer kan man utveckla medan man spelar personen.
*Om historier utspelas i en intressant miljö och har intressanta personer behöver själva plotten varken vara originell eller invecklad. Det finns, framförallt i novellpulp, ingen PLATS för invecklade historier, och många pulpförfattare skrev som sagt så fingrarna blödde och återanvände plotter (Robert E. Howard, han som hittade på Conan, skrev också skräck, vilda västern, sport etc och han brukade sno en plott från en av sina genre-historier, fila bort serienumret genom att byta genre och köra den igen. Det blev ändå en annorlunda historia.)
Modern kiosklitteratur funkar ungefär likadant, men den direkta arvtagaren är väl B-filmer och TV-serier. Jag har dock den bisarra idén att rollspel på många sätt liknar skrivande lika mycket som teater, när man nu talar om rollspel som berättande - det är ju svårt att visa annat än känslor visuellt, t.ex.
Erik, ursäktar för att hans första inlägg var snorkigare än vanligt. Han skyller på... hans horoskop påverkade honom till att göra det!