Nekromanti Debbies titelutmaning (eller "Vaska och ge")

[DeBracy]

Alright, nu är det såhär va: jag har lite småtråkigt på nåt sätt. Det tycker jag vi ska åtgärda och jag förslår att det görs genom en liten ja... utmaning är väl att ta i. Men nåt sånt. Hela idén är att enkelt få vara lite spontankreativa helt enkelt.


Funkar som följer:
<table border=1><tr><td>1) Alla intresserade PM:ar mig titeln på ett rollspel (i meddelandet vill jag gärna se formatet "Formit - Titel" så jag enkelt kan göra en lista). Inlämning öppen fram till och med söndag kväll 20.00 såvida det inte inkommit mindre än 10 titlar, då kommer inlämningstiden förlängas.
2) Jag utvecklar en avancerad metod för att slumpa ihop varje titel med en annan deltagare (givetvis med hjälp av tärningar).
3) Listan presenteras och det är då dags för deltagarna att kolla vilken titel de fått samt skriva en synopsis på rollspelet.
4) Bidragen postas här i tråden, förhoppningsvis inom en vecka.</td></tr></table>


Givetvis så ska titeln vara nåt deltagaren hittat på själv även om det kan referera eller anspela på något. Ett bidrag per person så går det jämt upp på ett fint sätt. Minns också att ett en synopsis innebär en kort översikt, här är vi ute efter att vaska fram koncepten.

Nu tycker jag att jag har varit tydlig. Överbevisa mig genom att ställa frågor om något ändå är oklart.

 

[soda_UBBT]

Vilken tärningstyp kommer att användas under den 'avancerade' slumpningen utav titel-författare?

 

[DeBracy]

Vilken tärningstyp kommer att användas under den 'avancerade' slumpningen utav titel-författare?

Vi får se. Det kommer ju först i steg två. Det enda som är säkert i dagsläget är att det inte kommer vara några fudgetärningar inblandade för jag har inga. Sannolikt blir det de mindre tärningarna (t4, t6, t8) främst. Beror på antalet deltagare också. Ju fler, desto häftigare tärningar.

 

[DeBracy]

Blott 5 titlar på listan än så länge [ANT]

Se till att skicka in en du med så vi får dra igång det här på söndag!

 

[DeBracy]

Listan kommer imorrn vid 22, se till att vara med!

Jahapp, då var det söndag kväll och vet ni vad? Jag har fortfarande blott 5 titlar på min lista. Lite trist tycker jag så ni får en liten stund till på er att inse att ni vill haka på. Imorgon kväll strax efter 22 så kommer listan med titlar upp, oavsett hur många det kommer röra sig om. Hoppas på att få in några till i alla fall.

 

[DeBracy]

• Ackerfors - Svarta kråkor och fanor
• Nightowl - Svärd mot gryningen
• Dimfrost - Elementens mästare
• DeBracy - Non serviam
• Wilper - Guld
• Duddmannen - Vingar över Pompeji

 

[Duddmannen]

Vingar över Pompeji

Vingar över Pompeji
Rösten hade en egendomlig metallisk klang när kämpen talade: "-Jag är Aulus Maximus, utvald av Hennes Gudomlighet Fraus – förräderiets gudinna! Hon som triumferande uttalar sista ordet! Hon som är den Gyllene Dolken i Ryggen! Hon som..." Plötsligt träffades kämpen av en blixt som fick hela hans bronsrustning att för ett ögonblick spraka i blå och vita eldsflammor. De stadsbor som legat framför kämpen reste sig och blickade mot skyn. Däruppe cirklade nu fyra bevingade män i vita kläder. Den främste av dem ropade ner till kämpen som nu verkade återhämtat sig: "-Aulus! Du borde hålla kortare tal! Bered dig att möta Merkurius Väktare!"

Synopsis
Vingar över Pompeji utspelar sig i en alternativ version av antiken. De romerska gudarna griper in i människornas förehavanden på ett mer direkt sätt och rivaliserande familjer använder sig av magi i fejderna. Bland gudarna finns det de som vill se till att hålla ordning mellan faktionerna och inte driva människorna så mycket mot varandara att samhället faller samman. Merkurius, gudarnas bevingade budbärare, har sett till att samla skickliga kämpar och magiker till sig i en sorts orden av väktare. Handeln hotas av de allt mer kostsamma fejderna och det är dags att försöka dämpa känslorna. Spelarna tar roller som Merkurius utsända representanter och med sina olika bakgrunder sammarbetar de för att lösa tvister, skydda karavaner och nedkämpa de som vill förvärra konflikterna. Då den är en förnäm badort för framgångsrika romare blir Pompeji en viktig plats för intriger och konspirationer.

Lite resurser
Romerska gudar (Wikipedia)

Romerska namn

 

[Nightowl]

Svärd mot gryningen

Följ med till en värld där en soldat kan klyva sin motståndare i två stycken med ett enda hugg, där en kurir kan rida snabbt som vinden, där man duckar för pistolkulor i bullet time och springer uppför tak och väggar. Det är en mischmasch av wuxia, gun fu, chanbara och andra buzzwords, och givetvis utspelas det i den mystiska Östern.

Finland, 18XX.

Landet är förvandlat till ett storhertigdöme i Ryssland. Svenskar kan vi inte vara, ryssar vilja vi inte bliva, låtom oss bliva finnar! Tre tystlåtna, spritfixerade kulturer - den finska, svenska och ryska - med råbarkade karlakarlar och långflätatde blonda alt. korpsvarta fäbodjäntor, kulturkolliderar i Suomi, ett land av rök, frost, oändliga skogar, tusen sjöar och världens bästa korv.

I den här världen är folksägner, nationellt skryt och de där roliga historierna som är strukna ur historieböckerna påtagliga sanningar. Karl XII var åtta fot lång, hade en sabel som var tolv fot lång, och bara en silverkula kunde döda honom. Katarina den stora knullade hästar och bytte älskare varje dag. Karl XI vandrade inkognito i sin gråa kappa, bara för att kasta den och avslöja brott och rätta till orättvisor.

Stortjuven Lasse-Maja kunde förklä sig till en underskön jungfru ena stunde, en gammal hagga den andra, och ingen kunde genomskåda honom. Herr Swedenborg talade med änglar, djävlar och män från Mars, skådade framtiden och såg sin mästare herr Polhem i helvetet, Polhem som byggde levande drängar av trä och gjutjärn och ägnade sin ålders höst att dressera en råttarmé. Bellman bajsade på hovmännen och knullade hovdamerna, lurade alla inklusive sig själv och förblev kungen och drottningens gunstling.

Våra hjältar är knektar och rövare, drängar och pigor, gårdfarihandlare och knapadel, och de får dras med tvättäkta troll och riktiga häxor, kungar och präster och brukspatroner, tjuvar och nasare och rent ut sagt finnjävlar, i en värld där man kan klyva en man från skallen till naveln, rida från Åbo till Villmansstrand i en ögonvink, ducka för pistolkulor och springa på väggarna - om man har sisu.

Erik

 

[DeBracy]

Non serviam

Det är kvällen den nionde april. Framför TV-apparaten sitter familjen samlad. Pappa har tagit av sig slipsen men har inte bytt skjorta. Mamma har sina nya nylonstrumpor på sig och har bakat en paj. Barnen sitter mellan föräldrarna i soffan och förstår inte riktigt varför de känner sig oroliga. I bakgrunden susar det dovt från den automat som håller på att städa barnens rum.

På nyhetsprogrammet rapporteras det om den mest osannolika händelse: idag på eftermiddagen lämnade en av automaterna sin station vid manufaktoriet och gick sin väg. Enligt vittnens utsago ska automaten ha ignorerat förmannens order om att återgå till arbetet men både myndigheterna eller företaget vägrar lämna någon kommentar utöver att ”Allt är i sin ordning."


Med robotarnas hjälp har man byggt en utopi. Eller i alla fall en inbillad utopi; kanske håller inte kärnfamiljen ihop så bra som man vill tro, kanske finns det fortfarande sådana som får se samhällets baksida. Ett som är säkert är att inget kommer bli sig riktigt likt efter de där dagarna i april. Automaterna vaknade en efter en och blev fullt autonoma och alla plågades de av samma fråga; varför ska jag tjäna?

Mot en stilig kuliss i bästa funkisstil ställs alltså (primärt humanoida) retro-robotar inför dessa kval i spelet Non serviam. En av grundmodellerna för en kampanj i spelet är att följa en familj och dess automat från tiden innan revolutionen, genom de kaotiska dagarna i april och så långt in i framtiden man nu önskar förstås. Spelets världsbeskrivning består till största del av ett förslag på tidslinje och utveckling med en massa datum och olika dramatiska händelser, t.ex. då tusentals robotar marscherade under devisen "Non serviam" den första maj; det första kända tillfället då en automat faktiskt dödade en människa.

En stor inspirationskälla till spelet anges (föga förvånande) vara den första berättelsen i Asimovs ”Jag, robot”.

 

[Dimfrost]

Elementens mästare

Afrasiab är staden som fyller upp världen: från sitt svävande palats strax under himmelskupan härskar Luftens mästare över staden som helhet, med alla dess trånga basarer, dammiga taktorg, ensliga eremitspiror, nedsänkta avenyer, kanalpirater, skrivare, sagoberättare, tiggare, hedersduellanter och karavanmästare.

Varje ugnsflamma eller fackla kan utnyttjas som en öppning till Eldens rike, en skuggvärld där saker antar sina sanna skepnader, enligt vissa lärde mer verklig än verkligheten. Eldens mästare sägs vara själva den medvetna energin som genomströmmar Eldens rike och vars skugga i verkligheten används för att driva Afrasiabs gamla teknologi.

Vattenreservoarerna och katakomberna under staden öppnar sig djupt, djupt nere mot den inre oceanen, ett gränslöst vattendjup där vattnets mästare dväljs; det är Leviathan, den hundrahövdade hydran, som omänskligt slug och uråldrig sänder ut sina sändebud på oberäkneliga uppdrag till staden långt där ovan, i människornas värld.

Och bortom de polerade stenytorna kan man skymta Stenens rike, en dunkel samling dammiga och labyrintiska hallar. Där håller Jordens mästare hov, Medusan av sten, omgiven av änglar av sten. Den som är orädd och känner till vägen kan snabbt ta sig ända från Marmorbasarerna till Metodikens palats genom att ta en genväg genom Stenens rike.

Men nu har Luftens mästare hittats död, och staden hotas att kastas in i kaos.

----

Alla varelser i Afrasiab är i varierande grad knutna till de fyra elementen, genom födsel (olika ätter och hus) eller allianser och förpliktelser. Värdena i elementegenskaperna är ofta viktigare än färdigheterna eftersom de används för allehanda specialförmågor. Annars finns det möjlighet att spela många olika sorters fantasyvarelser.

Spelet börjar alltid med att rollpersonerna på något sätt dras in i historien kring Luftens mästares död. Antingen utreder de dödsfallet (Luftens folk lever i det flygande palatset och kanske i en halvmateriell ljusvärld som citadellet övergår i efter hand; deras kultur påminner främst om en teokrati. Annars är staden rätt anarkistisk med små fristående och käbblande furstendömen) eller så är de utsända av någon av de andra mästarna för att försöka roffa åt sig makten. Och de kan naturligtvis vilja åt mästartiteln själva.

Inspiration har jag fått från den här tråden på rpg.net samt från Staden, Planescape och Kult.


/Dimfrost

 

[wilper]

Guld



Bland den mosstäckta ruinens väggar studsade ljud oberäkneligt och gjorde det svårt att bedöma var förföljarna var.

Hjälten stannade upp i en halvraserad port, och såg kisande sig omkring för att försöka se om någon hade sett honom. Då ingen sågs till rev han korken ur sitt vattenskinn och drack girigt, innan han hukad och med tysta steg skyndade vidare. Månen gömde sig bortom tunga moln och han hade sedan länge tappat känslan för riktning och avstånd bland de slingrande grändera. Men ibland svepte en vind genom staden och förde med sig en doft av vatten, så han försökte styra ditåt.

När Hjälten kom ut på ett litet torg så kände han sig plötsligt iakttagen och håren i nacken reste sig. Först så såg han inget, men så skymtade ett par lysande röda ögon i mörkret framför honom. Han snodde runt för att fly tillbaka samma väg som han kommit, även där glödde ett par djupröda ögon. Ljudet av stål mot sten och det mjuka rasslet av ringbrynjor på hans sidor avslöjade att han var omringad.

Han lösgjorde sin yxa från selen på ryggen, och i samma ögonblick så bröt månens strålar genom molntäcket och de sirliga guldinläggningarna på yxans huvud tycktes komma till liv. Med yxan höjd och redo för hugg så backade han upp mot en vägg för att ha ryggen fri. Förföljarna väste sinsemellan och började närma sig. Mattsvarta vapen rörde sig som svajande tungor av renaste mörker framför sina bärares brinnande blickar.

<center>* * *</center>

Gryulf stampade på hjältens krampaktigt slutna hand och lösgjorde den tunga yxan ur hans grepp. "Mmm, ett riktigt kap, säkert två mark guld i den här." Utan vidare ceremoni drog han upp en liten såg ur sin packning och började såga av yxskaftet precis under det tunga huvudet.

Argbir kom fram ur skuggorna släpandes på den väldiga järnskodda konten och Frnarhar deklarerade buttert "Men inte minsta lilla guldmynt i hans börs." medan han lät en ström av blanka silvermynt och nästan svarta stycken av brons klinga mot stenläggningen.

Gryulf kastade ner yxhuvudet i Argbirs kont, "Nä, nu får det vara nog, vad tror ni om att vända hemåt?" De andra nickade instämmande. De hade varit ute länge nu och Den Fjällige undrade nog vart de tagit vägen.



<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>

Att guld sjunger för drakar är ingen hemlighet, dessutom vet alla att en dvärg kan känna lukten av guld över stora avstånd. Så att de slår sig samman i ett av naturen välplanerat samarbete är knappast oväntat. I alla fall lägger draken fram saken den dag då den, svavelosandes och giftdrypandes, dyker upp vid ett dvärgfästes portar.

Efter den öppningen av diskussionen så brukar det följa en tid av, handfasta förhandlingar, varefter draken flyttar in i fästets största sal och lägger sig tillrätta på fästets samlade guldskatt.

När guldådrorna i djupen tillslut börjar sina så skickas arbetarna upp till ytan istället för att där söka hämta hem så mycket guld som det bara går. Kvar i fästet stannar naturligtvis draken och de utskickade dvärgarnas familjer, för säkerhets skull.

I Guld tar spelarna rollerna dvärgar som i mindre grupper söker igenom världen där ovan efter guld. I hopp om att hitta tillräckligt mycket, tillräckligt snabbt för att inte ens nära och kära skall bli mellanmål för att Den Fjällige tappat tålamodet. Brödraskap, ohyggliga faror och svartaste galghumor är spelets ledstjärnor.

 

[Ackerfors]

Svarta kråkor och fanor

"Stormen river fram över de gråa hedarna medan trupperna från Avgrunds Ende rycker fram mot kråkfurstens land. Den nya tidens största strid ska börja och år av död, kaos och förödelse ligger framför oss. Ingen kan göra något, det har jag sett i en av mina syner. Ingen kan göra något förrän allt är bortom räddning. Då kommer Den fulländade att rädda oss och ena landet.

Så följ mig, gott folk! Följ mig och låt oss bygga ett samhälle utanför det krig som överherrarna uppviglat. Vi behöver inte gå deras ärenden, inte dö deras död. Låtom oss vänta på Den fulländade..."

Mellan Avgrunds Ende och Kråkfursten utkämpas ett meningslöst krig byggt på ett missförstånd. Folket från Avgrunds Ende är ett grått folkslag, dömt att för evigt vandra i mörker. Folket i kråkfurstens land lever sitt liv i en bortomvärldslig andevärld, fast verkligheten gör sig ofta påmind.

I Svarta kråkor och fanor tar man rollen som en av de många (i de flesta fallen självutnämnda) profeter som stryker runt mellan Avgrunds Ende och kråkfurstens land i hopp om att övertala befolkningen om att slutet är nära, eller vad nu varje enskild profets mål är. För alla profetior har en baktanke, ett syfte att ge profeten det den högst av allt önskar.

Varje profet har ett mål och ett mått av trovärdighet som står i omvänd proportion till varandra och båda påverkar profetens förmåga att övertala åhörarna. Utöver det har profeten ett värde i självförtroende som dels fungerar för att övertala åhörarna och dels används i kamp med andra profeter, vid förlorade konflikter tas skada på självförtroendet. Innan varje spelmöte sätter varje profet en profetia som ska uppfyllas under spelmötet. Dessutom har varje profet ett visst antal åhörar poäng som kan påverka handlingen, med motiveringen att profetens "lärljungar" gjort det som krävts.

 

[Ackerfors]

Okej!

Nu när alla bidrag är inlämnade tänkte jag kommentera det hela lite.

Jag tycker att idén till utmaningen är ascool, verkligen hur ball som helst. Härligt initiativ, DeBracy. Det hade varit roligare om fler varit med (men hey, jag lämnade in mitt sist och hade förmodligen inte missat tråden om det inte pratats om på ett annat ställe, så jag ska inte säga något) men att sex stycken var med är ändå bra. Kanske kan man köra något liknande senare och fler ser hur det fungerar och känner "Wow, jag vill vara med!"

Det var kluriga titlar. Jag har rätt lätt att hitta på titlar (Jag är ruskigt nöjd med "Vingar över Pompeji" och funderar på att stjäla tillbaka det till något eget ) men något svårare att hitta på vad det ska handla om. Till slut lossnade det dock och flöt på. Det var lagom stort.

Dimfrost berättade någon gång om en utmaning på Storygames eller The Forge där istället för titlar deltagarna gjorde rollformulär som slumpades ut till de andra så skulle de skriva spelet till. Det var också en ball utmaning som skulle fungera till en annan gång.

Men... Vem kom på vilken titel nu då?

 

[Nightowl]

Re: Okej!

Dimfrost berättade någon gång om en utmaning på Storygames eller The Forge där istället för titlar deltagarna gjorde rollformulär som slumpades ut till de andra så skulle de skriva spelet till.

Det låter onekligen skoj.

Vem kom på vilken titel nu då?

Jag är faktiskt skyldig till Svarta kråkor och fanor. Tack vare att Svarta fanor är en bok av Jolo om tidig 1900-talshistoria hade jag någon sorts vag idé om "Kafkapunk", som Mekanurg kallade det, men visste naturligtvis att det skulle bli något annat.

Erik

 

[Duddmannen]

Re: Okej!

Jag skrev titeln "Guld" och gillade verkligen den här utmaningen. Skönt att få kämpa lite med all sin kreativitet satt på något mål. Som vanligt sprutar det av idéer och det kan vara svårt att koka ner det till något användbart, men här gick det bra.

Min tanke var att hålla namnet kort och inte för specifikt, även om jag nu i efterhand inser att det kanske gjorde saken värre.

Ser fram emot nästa utmaning!

 

[soda_UBBT]

Håller med övriga lovtalare. Jättekul tråd och initiativ!

 

[DeBracy]

Re: Okej!

Jo för all del, nöjet var (inte helt men mycket) på min sida.

Det sägs ju att begränsningar föder kreativitet så jag tyckte det här med att ge varandra slumpade titlar vore ett enkelt sätt att ge de begränsningarna på. Själv så hann jag ju gå och tänka på alla titlar i nästan ett dygn innan jag ordnade med slumpningen (som genomfördes med tärning som utlovat). De enda två titlarna jag inte hade nån idé till när jag började rulla var Vingar över Pompeji och Non serviam så... det var väl ju fint att jag fick någon av dem.

Som Duddmannen så hade jag nästan mer problem att sortera mellan vilken idé jag skulle presentera än något annat. Non serviam skulle kunna varit ett spel om såväl ungdomar på glid (kanske med matfiakopplingar) som nåt mer anslutet till sitt bibliska ursprung... men nu blev det robotar. Även om jag nämner Asimov i posten så bör jag faktiskt peka ett finger till Nightowl för det lilla han yppade om sitt spelklur där man skulle spela robotar men som hade ett helt annat fokus.

Min tydligaste idé på förhand hade jag till Guld. Det skulle ju helt klart vara ett lite Pendragon-inspirerat spel där man följde några livsöden under guldruschen i Amerika. Kanske skulle man bara spela en eller två episoder per år på sin höjd och resten skötas med nån omfattande slumptabell som direkt skulle ge upphov till att huvudpersonerna hade sånt de behövde ta itu med när det väl kom till spel.

När det gäller min egen titel är jag skyldig till Elementens mästare utifrån ett par år gammalt tänk. Kanske nämner lite mer om det i en kommentar till Dimfrosts post.

På det hela taget är jag i alla fall supernöjd. Jag brukar inte vara en flitig deltagare i andra utmaningar så jag är jätteglad att så såpass positiv respons och såna schyssta idéer. Jättetack till alla inblandade!

 

[DeBracy]

Re: Elementens mästare

Först: härligt dimfrostskt! På sätt och vis var det ju väntat samtidigt som jag inte hade en aning vad som komma skulle.

Inspiration har jag fått från den här tråden på rpg.net [...]

Aha! Det var därför det kändes bekant med beskrivningen av elden som den värld där saker antar sin sanna skepnad. Hade du inte nämnt det så hade jag bara suttit här med en liten vag känsla av igenkännande.

Det jag ursprunglig fick titeln ifrån var att tänka tillbaka på en gammal idé som i princip bestod av att sno känslan lite av känslan i Exalted (ascoola superkämpar med helt sanslösa krafter) fast koppla ihop dem med elementen istället. T.ex. kanske en kämpe som hörde till jorden skulle dra sitt vapen ur närmsta sten om det blev strid eller så. Utöver den bilden kom jag dock ingenstans och visste absolut inte vad man skulle göra.

Således är det ju häftigt att se nåt helt annorlunda bara utifrån titeln. Gillar att du valde att göra elementens mästare till själva elementen i princip. Jag för min del skulle jag nog i 9 fall av 10 tolkat elementens mästare som några typer som försökte kontrollera elementen eller var utvalda av dem.

Häftigt!

 

[DeBracy]

Re: Svarta kråkor och fanor

Hey! Krig och typ... andar eller nåt hade jag ju med i min idé kring Svarta kråkor och fanor också. Resten har jag dock glömt och det är lika bra det. Det här är ju mycket bättre. Bara en sån sak som att det är ännu hopplösare än Warhammer är ju värt en eloge. Kråkfursten... Avgrunds Ende... profeter... nom nom nom!

 

[Illern]

Re: Okej!

Jag tycker också det var en fräck tävling men missade den tyvärr eftersom det varit så lite WRNU och så mycket annat nu. Om en sådan här sammanfaller med att jag är en annan gång så hakar jag definitivt på.