Hur kan man definera rollspelare? Jag syftar närmast på spelstil.
De som har rpn som verktyg
Vem som rpn är spelar egentligen ingen roll. De finns mest med som spelarns förlängda verktyg. Som alla verktyg se ger de vissa begränsningar och vissa områden som de är bra på. Själv så tror jag att vi alla började som dessa. (Jag gjorde det iallafall). Det spelar egentligen ingen roll vad man spelar. De här rollspelarna kan existera i vilken miljö som helst. De flesta av oss förvandlas ibland till de också. Man vill inte alltid spela ett ångestdrypande drama som kräver stor inlevelse i karaktären. Man är helt enkelt mer ute en stund underhållning, på ett mera lättsmält sätt.
OOC förekommer antaglien ganska ofta, om man nu använder sig av IOC alls. Det valigaste sättet att använda sitt verktyg på är att säga: Jag gör blah. Jag säger till honom att: Blah.
OOC skämt och snack tillhör vardagen. Man är helt enkelt ganska avslappnad när man spelar. Man anstränger sig inte mer än man måste.
Sen kan man använda sig av sin karaktär som ett verktyg på ett mera aktivt sätt. Gåtlösningsspel är väl ett exempel. Man själv som spelare löser gåtan och använder sig av sitt verktyg för att föra in det i världen. Skräckrollspel hör väl också till viss del hemma i denna kategori. Men det fungerar mer på det andra hållet- man använder sig av karaktären för att få en känsla själv, i detta fall skräck.
Vilka mer kategorier finns det?
De som lever sig in i karaktären och anstränger sig för att göra det som den skulle göra. Om karaktären inte har en speciel anledning för att göra något så kommer den antagligen inte göra det heller. Som exempel så kan jag ta en star wars d20 session som vi hade för ett tag sedan.
Jag spelar ett hyrgevär som specialiserat sig på att agera livvakt åt personer. Han befinner sig tillsammans med de andra rollspelsonerna på en bar på en liten astriod en bit utanför imperial remnant. Där träffar en av de andar rpna, som min karaktär känner lite smått, en kontakt som har tagit reda på vem som har satt ett pris på hans huvud. De får reda på det och åker i väg till Nar shadda för att försöka ta reda på varför. Min karaktär tänker i princip: Nar Shadda- Mycket folk= Många jobb! Eftersom han har ont om pengar så följer han med dem dit. Lite snålskjuts är aldrig fel.
Väl där så följer han inte med till hutten som de andra ska träffa. Av ett mycket gott skäl. Han gillar inte att slåss när han inte får betalt för det. Det finns en överhängande risk för våld så han hänger inte på. Han ägnar istället sin tid åt att söka jobb.
Detta är en skillnad som jag vill komma fram till. Om jag hade spelat med min rollperson som ett verktyg åt min vilja så hade han följt med de andra. De är ändå rätt så klart att det är tänkt att vi ska dit. Jag kommer antaglien få göra mer där och uppleva mer som spelare.
Men eftersom min karaktär inte hade något som helst skäl att följa med dit så gjorde han inte det. De andra rollpersonerna hade möjlighet att hyra honom så att han skulle hänga med men det gjorde de inte och när han inte får betalt för det så undviker han fighter.
Detta ledde till att jag fick i princip noll speltid det tillfället men jag handlade IC och fick inga skäl at hänga med.
Många av de andra följde dock med trots att de saknade skäl. De tillhör då den första gruppen enligt min defintion.
Vad tycker ni om dess definitioner? Fungerar de på fler ställen än i mitt huvud? Vad tycker man om spelare som är så pass jobbiga som jag var?
Fungerar de olika spelstilarna när man blandar dem? I star wars sessionen så var de helt klart blandade. Med ett förhållandevis negativt resultat. Kan det bli bra resultat trots att man blandar? Är det en fråga om inställning?
I den första gruppen så finns det skäl för hyrsvärdet att följa med till hutten. Jag som spelare tror helt enklet att det är det bästa valet för mig.
I den andra gruppen så finns det egentligen inga särskilt tungt vägande skäl för mig att fälja med. Om de andra hade varit inställda på att jag ville spela på det sättet så hade de kanske ansträngt sig mer för att ge mig ingameskäl för att hänga med. Istället så nöjde de sig nu med dra dit eftersom det fanns out ofgame skäl till det.
Nu ska jag sluta babbla. Måste jobba imorgon.
/Marcus kl 1 på natten.
De som har rpn som verktyg
Vem som rpn är spelar egentligen ingen roll. De finns mest med som spelarns förlängda verktyg. Som alla verktyg se ger de vissa begränsningar och vissa områden som de är bra på. Själv så tror jag att vi alla började som dessa. (Jag gjorde det iallafall). Det spelar egentligen ingen roll vad man spelar. De här rollspelarna kan existera i vilken miljö som helst. De flesta av oss förvandlas ibland till de också. Man vill inte alltid spela ett ångestdrypande drama som kräver stor inlevelse i karaktären. Man är helt enkelt mer ute en stund underhållning, på ett mera lättsmält sätt.
OOC förekommer antaglien ganska ofta, om man nu använder sig av IOC alls. Det valigaste sättet att använda sitt verktyg på är att säga: Jag gör blah. Jag säger till honom att: Blah.
OOC skämt och snack tillhör vardagen. Man är helt enkelt ganska avslappnad när man spelar. Man anstränger sig inte mer än man måste.
Sen kan man använda sig av sin karaktär som ett verktyg på ett mera aktivt sätt. Gåtlösningsspel är väl ett exempel. Man själv som spelare löser gåtan och använder sig av sitt verktyg för att föra in det i världen. Skräckrollspel hör väl också till viss del hemma i denna kategori. Men det fungerar mer på det andra hållet- man använder sig av karaktären för att få en känsla själv, i detta fall skräck.
Vilka mer kategorier finns det?
De som lever sig in i karaktären och anstränger sig för att göra det som den skulle göra. Om karaktären inte har en speciel anledning för att göra något så kommer den antagligen inte göra det heller. Som exempel så kan jag ta en star wars d20 session som vi hade för ett tag sedan.
Jag spelar ett hyrgevär som specialiserat sig på att agera livvakt åt personer. Han befinner sig tillsammans med de andra rollspelsonerna på en bar på en liten astriod en bit utanför imperial remnant. Där träffar en av de andar rpna, som min karaktär känner lite smått, en kontakt som har tagit reda på vem som har satt ett pris på hans huvud. De får reda på det och åker i väg till Nar shadda för att försöka ta reda på varför. Min karaktär tänker i princip: Nar Shadda- Mycket folk= Många jobb! Eftersom han har ont om pengar så följer han med dem dit. Lite snålskjuts är aldrig fel.
Väl där så följer han inte med till hutten som de andra ska träffa. Av ett mycket gott skäl. Han gillar inte att slåss när han inte får betalt för det. Det finns en överhängande risk för våld så han hänger inte på. Han ägnar istället sin tid åt att söka jobb.
Detta är en skillnad som jag vill komma fram till. Om jag hade spelat med min rollperson som ett verktyg åt min vilja så hade han följt med de andra. De är ändå rätt så klart att det är tänkt att vi ska dit. Jag kommer antaglien få göra mer där och uppleva mer som spelare.
Men eftersom min karaktär inte hade något som helst skäl att följa med dit så gjorde han inte det. De andra rollpersonerna hade möjlighet att hyra honom så att han skulle hänga med men det gjorde de inte och när han inte får betalt för det så undviker han fighter.
Detta ledde till att jag fick i princip noll speltid det tillfället men jag handlade IC och fick inga skäl at hänga med.
Många av de andra följde dock med trots att de saknade skäl. De tillhör då den första gruppen enligt min defintion.
Vad tycker ni om dess definitioner? Fungerar de på fler ställen än i mitt huvud? Vad tycker man om spelare som är så pass jobbiga som jag var?
Fungerar de olika spelstilarna när man blandar dem? I star wars sessionen så var de helt klart blandade. Med ett förhållandevis negativt resultat. Kan det bli bra resultat trots att man blandar? Är det en fråga om inställning?
I den första gruppen så finns det skäl för hyrsvärdet att följa med till hutten. Jag som spelare tror helt enklet att det är det bästa valet för mig.
I den andra gruppen så finns det egentligen inga särskilt tungt vägande skäl för mig att fälja med. Om de andra hade varit inställda på att jag ville spela på det sättet så hade de kanske ansträngt sig mer för att ge mig ingameskäl för att hänga med. Istället så nöjde de sig nu med dra dit eftersom det fanns out ofgame skäl till det.
Nu ska jag sluta babbla. Måste jobba imorgon.
/Marcus kl 1 på natten.
