Delat spelledarskap?

[Lanina]

En tanke diskuterades lite löst i efter-spel-snacket idag med @Zeedox :

Hur skulle det gå till att vara två personer som delar på spelledarrollen? Dvs, inte ett spelledarlöst rollspel som typ Oskrivna Blad eller Fiasco, och inte heller att man växlar mellan spelmötena vem som spelleder nästa omgång. Nej, ungefär som i likhet med "tvålärarsystem" i skolan, så skulle det vara två spelledare som håller i det samtidigt. På så sätt skulle man kunna dela upp uppgifterna, så som att ena håller koll på det regeltekniska och den andra i storyn, eller hjälpas åt att ta berättelsen framåt på något sätt utan att en person behöver bli överväldigad. Olika SL är ju ofta bra på olika saker, alltifrån regler, komma på intriger, gestalta SLP, hålla ordning kring bordet, planera strider, miljöbeskrivningar, improvisera fram oväntade knorrar, osv.

Är det en idiot-idé eller kanske smart? Skulle det ens fungera i praktiken, eller finns risken att de bara skulle tala i mun på varandra? Spåna gärna fritt.

 

[DeBracy]

Det finns väl lite olika sätt att göra det på. Kollade upp en gammal tråd på ämnet där jag skrivit lite om mina erfarenheter av att spelleda tillsammans med @wilper - vilket jag minns som väldigt roligt.

Vi körde typ musketör-action och föll ofta in i att jag spelade SLP:er, och i strid spelledde vi några av spelarna var. I och med att det var värjfäktning och inte granater eller eldbollar lät det sig separeras ganska fint. Samma grej hade ju inte gjort sig online tror jag.

Finns fler exempel på hur folk gjort i den gamla tråden.

 

[erikt]

Det är nog inte alls en dålig idé, men risken finns att det kan bli svårt att få det att fungera smidigt, och det kan nog krävas en del experimenterande för att komma fram till exakt hur arbetsfördelningen skall se ut för att fungera bäst.

 

[zonk]

Har testat det, men det var på 90-talet. Var skitkul under konstruktion osv. Under spel saknade jag att kunna rådgöra med den andre SL utan att de andra hörde. Ibland drog vi åt olika håll.

 

[Christoffer]

Vincent Baker har ju en serie spel som samtliga har två ”spelledare”, The Wizard’s Grimoire är först ut.

The Wizard’s Grimoire – lumpley games

lumpley.games

 

[Bifur]

Jag har aldrig provat det men tror det skulle vara riktigt roligt. Gäller ju att man kompletterar varandra i fokus bara så att man stärker varandra snarare än stör.

 

[Celledor]

Känns som det hade funkat bra om spelgruppen delade sig, och då får varsin spelledare. Men då är man ju inte samtidigt på det sättet du beskriver.

Kan även tänka mig två olika grupper som möts då och då, kanske även två motsatta sidor.

 

[Genesis]

Huldran har ju två spelledarroller, men som funkar lite olika, eller framförallt har ansvar för olika delar. Herren spelar anständigt folk medan Huldran spelar oknytt, klokgummor, landstrykare och liknande.

Polaris har ju i praktiken tre spelledare för varje spelare.

Midnatt, för alltid har tre spelledare (och en generalsekreterare).

I mer traddiga spel: Vi lirade en omgång Null State på DanCon för en herrans massa år sedan, med @krank och @Sodivra som spelledare. Vi var typ tolv pers och gruppen var oftast uppdelad. Det var också på tid, och stressigt som fan. Kaotiskt och ganska kul.

 

[SpringandeKulle]

Gjorde det som barn en gång. Var mycket roligare att förbereda då man var två. Men sen under spel blev mest att en inte gjorde något. Bara ibland som gruppen delade sig och vi körde i två rum.
Men har inte testat i vuxen ålder. Nu är ju närmast man kommer när man är två som håller i en presentation på jobbet som kan jämföras. Och det brukar ju funka alldeles utmärkt.

Jag kan tänka mig köra med en spelledare extra. Händer ofta att jag kommer på att jag glömt något som jag skulle ha sagt. Då hade jag haft hjälp av en till spelledare. Eller att ha tid för att kolla upp något utan att spelet avstannar eller ha någon som hoppar in som improviserad slp när man själv inte kommer på något bra.
Kan ju vara rätt kul i strid också när två spelledare inte är helt eniga i fiendens taktik.

 

[nano]

Jag spelade ett CoC scenario en gång med två spelledare, där de delat upp ansvaret så att hon var mer ansvarig för huvud-handlingen medan han hade vissa SLP och att gå ut enskilt med spelare. De hade planerat det så att gruppen kunde splittras flera gånger och dialog mellan flera SLP var intressantare och rolig att bryta in i. Det var roligt och kändes tryggt att veta att man var uppbackad av åtminstone den ena av dem.

 

[JohanL]

I Polaris har man roterande vem som spelar och tre (!) spelledare till denne - en som sköter plott och händelser och två som spelar SLP (en vardera för positivt och negativt inställda). Många säger att det funkar bättre på tre med bara två SL åt gången, där en då tar hand om SLP.

 

[Christoffer]

I Polaris har man roterande vem som spelar och tre (!) spelledare till denne - en som sköter plott och händelser och två som spelar SLP (en vardera för positivt och negativt inställda). Många säger att det funkar bättre på tre med bara två SL åt gången, där en då tar hand om SLP.

En justering här: Spelaren mitt emot spelar misstaget och därmed SLPs som mer direkt hamnar i opposition till karaktären, dvs ingen plot att pusha, inga händelser att tvinga igenom. Misstaget har förvisso ansvaret för bakgrund och miljö, men någon plot skulle jag säga Polaris är ett extremt tydligt exempel på att det är vad vi får genom att spela spelet, inte ett ansvar som någon har och tar med sig till spelet. Övriga spelare spelar andra SLPs men uppdelningen är dock vilka man har en hierarkiskt/officiellt/samhällelig koppling till och den andra de man har personliga band så som kärlek, vänskap och släktband till (alla dessa kan ju sen vara mer eller mindre positivt inställda till karaktären). Och tror jag läst precis lika många som tycker det fungerar bäst på 4 just för att det finns en uppdelning mellan SLPs och hur det blir en rätt intressant mix hur de olika relationerna i relation till misstaget och riddaren förhåller sig till varandra.

 

[JohanL]

En justering här: Spelaren mitt emot spelar misstaget och därmed SLPs som mer direkt hamnar i opposition till karaktären, dvs ingen plot att pusha, inga händelser att tvinga igenom. Misstaget har förvisso ansvaret för bakgrund och miljö, men någon plot skulle jag säga Polaris är ett extremt tydligt exempel på att det är vad vi får genom att spela spelet, inte ett ansvar som någon har och tar med sig till spelet.

Tack för rättningarna, det var länge sedan jag läste.

Fast jag skulle nog säga att Misstaget har som jobb att pusha komplikationer. Inte plott som att bestämma utfallet, dock.

 

[Fabian]

En tanke diskuterades lite löst i efter-spel-snacket idag med @Zeedox :

Hur skulle det gå till att vara två personer som delar på spelledarrollen? Dvs, inte ett spelledarlöst rollspel som typ Oskrivna Blad eller Fiasco, och inte heller att man växlar mellan spelmötena vem som spelleder nästa omgång. Nej, ungefär som i likhet med "tvålärarsystem" i skolan, så skulle det vara två spelledare som håller i det samtidigt. På så sätt skulle man kunna dela upp uppgifterna, så som att ena håller koll på det regeltekniska och den andra i storyn, eller hjälpas åt att ta berättelsen framåt på något sätt utan att en person behöver bli överväldigad. Olika SL är ju ofta bra på olika saker, alltifrån regler, komma på intriger, gestalta SLP, hålla ordning kring bordet, planera strider, miljöbeskrivningar, improvisera fram oväntade knorrar, osv.

Har upplevt det ett par gånger på GothCon, två pers som spelledde Western på ett ruskigt bra sätt. Ibland samtidigt, ibland delade de upp gruppen. Oerhört bra samspel