Adam Scott Glancys Delta Green-scenario "Puppet Shows and Shadow Plays" (1997) är känt som en klassiker med några uppenbara svagheter. Många skulle väl idag tycka att det är lite väl mycket spårvagn. Men värst är hur Glancy tänker sig att spelarna skall få reda på att en trio med äldre apache-shamaner, för andliga ändamål, campar i en helig grotta ute i öknen sedan ett par veckor.
ASG erbjuder två alternativ:
Jag visste inte hur jag skulle lösa det här, utan väntade på ett tillfälle att ge spelarna en improviserad puff i rätt riktning.
Det vore kul att få läsa exempel på när ni andra spelledare har räddat skakiga köpescenarion genom att fånga något spelarna sagt på uppstuds.
ASG erbjuder två alternativ:
a) Spelarna reagerar på att det är coyotespår på ett par brottsplatser som de får serverade, de kommer att tänka på att Coyote är en gud i vissa indianstammars mytologi, och de ber därför ortsborna att få prata med en rituell specialist. Svaret blir förstås "De sitter i den heliga grottan alla tre just nu".
b) Rollpersonerna drömmer en läskig dröm och vaknar med kunskap om precis var grottan ligger. Detta strök jag p.g.a. larvigt.
b) Rollpersonerna drömmer en läskig dröm och vaknar med kunskap om precis var grottan ligger. Detta strök jag p.g.a. larvigt.
Jag visste inte hur jag skulle lösa det här, utan väntade på ett tillfälle att ge spelarna en improviserad puff i rätt riktning.
Den kom när spelarna började skämta sinsemellan off-game om indianguden Coyote som ju uppenbarligen inte kunde ha någonting att göra med fallet de utredde. Jag spelade dum och svarade på det som om det var något rollpersonerna pratade om i reservatssheriffens närvaro. Och han svarade förstås "Jo det stämmer, men det skall ni inte prata med mig om. Synd att våra shamaner sitter i den heliga grottan alla tre just nu".
Det vore kul att få läsa exempel på när ni andra spelledare har räddat skakiga köpescenarion genom att fånga något spelarna sagt på uppstuds.