Nu har det nya året kommit och med det släpptes nyligen Onyxpaths senaste bok, Demon the Descent.
Jag blev lite meh för känslan jag fick var att det var mycket mindre abrahimitiska religionen och mycket mer matrix över dessa demoner. Så jag och min grupp ska lira lite Demon the fallen (använder dock hemma-moddade regler så vi använder nya world of darkness systemet).
Vill påminna att detta handlar om World of Darkness, så känsliga ämnen behandlas nedan.
För er som inte vet vad Demon the fallen är:
http://whitewolf.wikia.com/wiki/Demon:_The_Fallen
Summa summarum: Du spelar en fallen ängel. För länge, länge sedan härskade Gud med sina änglar över människan. En konflikt utbröt mellan Mikael och Lucifer över hur man tjänade människorna bäst. Lucifer fick stort stöd och snart bröt ett inbördeskrig ut. Kriget varade i tusen år och slutar med att Lucifer förlorar. Hans anghängare döms att nedslungas i helvetet där de stannat fram tills nu. Nu har sprickor uppstått i änglarnas fängelse och de minsta kan ta sig ut genom de små hålen där de fort rör sig till jorden och besätter en kropp. Det går dock inte bra med vilken kropp som helst, själen hos personen du besätter måste vara svag eller trasig på något sätt.
Socialarbetaren som försöker hjälpa men inte kan och låter det tära ner henne, den utfryste som hatar sitt eget liv och polisen som ser skit dag ut och dag in och känner sig hjälplös.
När demonen tar över deras kropp och konsumerar deras själ så var de på sitt lägsta. Människans själ finns ej mer, den äts upp och blir del av demonen som besatte henne. Detta gör att man, olikt många andra white wolf spel, inte spelar monstret. Du spelar människan och monstret. Personen du tog över kanske har barn och familj. Plötsligt känner demonen för första gången på tusentals år moderskänslor, och det är så överväldigande att han (ja, en demon av manskön kan ta över en person av kvinnokön, det är skitskoj!) sätter sin egen agenda åt sidan för att kunna spendera tid med dem. Många av känslorna, oavsett vilka de är, överväldigar demonen extremt mycket under de första timmarna som de tagit över en människo-kropp. De har torterats i evigheters evighet på många olika sätt och ingen dag har någonsin kommit med något bra. Tänk då känslan av att komma in i ett rum där två barn och en man ser dig som en del av deras familj, där en hund rusar fram till dig så fort du öppnar dörren och slickar din hand. Det är fantastiskt.
Det är precis det här som gör att jag gillar gamla demon. Du är monstret och människan.
Demoner använder Faith som sin "kraftpool", typ som vampyrer har blod. De måste hitta människor som TROR på deras gudomlighet, på att de kan utföra det övernaturliga.
Med det sagt, så har jag gjort en karaktär men gruppen ska träffas på torsdag för att skapa NPCer, sätta upp fokus och mål för våra karaktärer etc.
Jag spelar [insert demon-name here] och hon är en Slayer, dvs en dödsängel. Hennes jobb innan upproret mot Gud var att se till att livscyklen kom till ända för eller senare. Hon älskade människorna lika mycket som alla andra änglar, men hon blev förfärad över hur människorna reagerade när hon försökte göra sitt arbete. Människorna blev överlyckliga när änglarna av liv lät deras barn överleva sjukdomar, var tacksamma för elden, nyttjade verktygen som änglarna försåg dem med etc. Men dödsänglarna fruktades av människorna, några till och med hatade dem. Det gjorde att dödsänglarna, i sin tur, fick svårt att identifiera sig med människorna som de hade blivit tillsagda att de måste älska.
Snabbspola fram tusentals år och min demon spenderar sin tid i helvetet med att grubbla om det hela hade varit ett stort misstag. Kanske upproret mot Gud var fel trots allt? Hon går med i en organisation som kallas för The Reconcilers och deras agenda är mer eller mindre att försöka återbygga Eden. "Förlåt oss Gud, vi gjorde fel. Vi måste göra jorden till en bra plats för människor igen, så kanske Gud förlåter oss." Många av dagarna får hon fruktansvärda minnen från saker hon gjorde i kriget och hon tror att det är Gud som aktivt straffar henne för vad hon gjorde under kriget.
En dag finner hon en spricka, hon känner en svag själ och hon tar chansen. Hon är inte den första demonen som försökt fly helvetet bara för att misslyckas men hon tar chansen ändå.
Ovan jord ligger en kvinna i en pöl av blod. Hon heter Amanda Healey och är en krim-polis i Detroit. Hon är en mamma till två barn, har en man som hon har ett ganska så trasigt förhållande med och hon är fylld av ånger och kval. Hon drog sin pistol i tjänst och sköt en man som ej var ett hot mot henne för att hon var rädd och missuppfattade situationen. Amanda år panikångest, får flashbacks från händelsen och besöker terapefter, samtalsgrupper, polis-psykolog och kyrka för att få svar.
Bland vissa kollegor får hon en bizzar känsla av att det var -bra- gjort av henne att skjuta mannen, att de hade gjort samma sak, med anledningen av att offret var svart. Polis-psykologen tycker hon är jobbig att gå till, för han ställer en massa frågor hon inte vill prata om. Kyrkan gör henne lugnare, men det går inte i längden. Hon får en skrivsbordstjänst, går ned i arbetstimmar och försöker fokusera sig på jobbet. Relationen med hennes man blir svårt lidande, han säger att hon inte hör barnen, att han kan prata med henne utan att hon svarar, att hon bara sitter och stirrar. En dag har hon ett fruktansvärt gräl med sin man på söndag kväll och sover på soffan på grund av det. Nästa morgon går hon ut i bilen, kör till jobbet, jobbar fram till tolv och säger till sina kollegor att hon ska luncha ute idag.
Hon lämnar ett brev i sätet på sin bil och går ut på stan. Efter en lång promenad kommer hon till en hög bro, går upp, väntar tills det ser ut som om ingen tittar och sen slänger hon sig över kanten. Allt blir svart.
Allt har varit svart länge. Nu kan demonen se igen. Hålen i Amandas kropp sluter sig. Krossade ben blir starkare än de någonsin varit. Alla färgerna, alla ljus, alla ljud är överväldigande. Demonen behöver faith och en människa springer fram till henne, verkar förvirrad över hur hon ens kan vara levande och ser ut att vilja ringa 911.
Så här har vi några NPCer jag vill ha hjälp med.
Först och främst så behöver jag en familj.
Vad gör mannen mer intressant än "Han är min man"? Vad gillar han? Vad ogillar han?
Vem är Amandas barn? Jag tänker mig två stycken, en på typ 8 och en på 14. Dessutom ska min demon skriva en demon-pakt med sina ungar, dels för att hon kan lättare skydda dem då (någon du har en pakt med vet du ungefär var de är typ alltid) och dels för att skriva en pakt med en människa innebär att du kan ge dem fantastiska gåvor. Tillexempel kan du ganska lätt ge någon med Athletics 1 Athletics fyra istället, vilket är rätt fett om du är en fjortonåring som gillar att spela fotboll. Grejen är att du kan inte skriva under en pakt med någon utan att de förstår att något är... inte som det brukar vara med mamma. Hur reagerar de? Hur förklarar hon att hon är annorlunda nu än vad hon var igår?
Nästa NPC är personen som "räddade" Amanda när hon slängt sig av bron. Denna är helt och hållet ett wild-card och hon skrev en pakt för Amandas demon ansåg sig behöva faith och det var snabbt för att kunna läka sin kropp ordentligt. I teorin kan personen vara i princip vem som helst. Ett avskum, en schysst person, mitt emellan. Jag hade några idéer själv men skulle gärna vilja höra vad ni tänker. En tanke var någon som är en "problem-person", någon som hamnat i trubbel och behöver hjälp. Knarkaren som hamnar i häktet för att de knackade rutor på en bil, tjejen som dejtade "fel män" och vars ex nu har blivit en stalker, affärsmannen som blåst fel personer på pengar, etc. Risken finns för att det mest blir ett "gå och rädda"-X tema på det hela, men jag tror det kan bli najs om man gör det rätt. Passar också med re-coinciler temat att försöka "förbättra livet för mänskligheten".
En annan NPC som behövs fixas är högste polischefen, för när Amanda kommer tillbaka till jobbet (och river sönder brevet) så läser hon, med sina nya demoniska krafter, ganska snabbt av att hennes chef inte är en människa. Han är en demon och han är någorlunda ökänd i helvetet för att vara ganska så extrem i sin syn på att människorna ska straffas för att de svek änglarna under kriget (han anser att kriget förlorades på grund av människorna). De har ingen personlig relation, men hon är ganska övertygad om att denne inte har något gott uppsått. Hon är också ganska övertygad om att denne demon är mäktigare än henne själv.
I övrigt vill jag gärna ha en intressant präst, något förslag på en poliskollega eller två som kan vara intressanta med mera. Vilket förslag som helst går bra, allting uppskattas :3
Jag blev lite meh för känslan jag fick var att det var mycket mindre abrahimitiska religionen och mycket mer matrix över dessa demoner. Så jag och min grupp ska lira lite Demon the fallen (använder dock hemma-moddade regler så vi använder nya world of darkness systemet).
Vill påminna att detta handlar om World of Darkness, så känsliga ämnen behandlas nedan.
För er som inte vet vad Demon the fallen är:
http://whitewolf.wikia.com/wiki/Demon:_The_Fallen
Summa summarum: Du spelar en fallen ängel. För länge, länge sedan härskade Gud med sina änglar över människan. En konflikt utbröt mellan Mikael och Lucifer över hur man tjänade människorna bäst. Lucifer fick stort stöd och snart bröt ett inbördeskrig ut. Kriget varade i tusen år och slutar med att Lucifer förlorar. Hans anghängare döms att nedslungas i helvetet där de stannat fram tills nu. Nu har sprickor uppstått i änglarnas fängelse och de minsta kan ta sig ut genom de små hålen där de fort rör sig till jorden och besätter en kropp. Det går dock inte bra med vilken kropp som helst, själen hos personen du besätter måste vara svag eller trasig på något sätt.
Socialarbetaren som försöker hjälpa men inte kan och låter det tära ner henne, den utfryste som hatar sitt eget liv och polisen som ser skit dag ut och dag in och känner sig hjälplös.
När demonen tar över deras kropp och konsumerar deras själ så var de på sitt lägsta. Människans själ finns ej mer, den äts upp och blir del av demonen som besatte henne. Detta gör att man, olikt många andra white wolf spel, inte spelar monstret. Du spelar människan och monstret. Personen du tog över kanske har barn och familj. Plötsligt känner demonen för första gången på tusentals år moderskänslor, och det är så överväldigande att han (ja, en demon av manskön kan ta över en person av kvinnokön, det är skitskoj!) sätter sin egen agenda åt sidan för att kunna spendera tid med dem. Många av känslorna, oavsett vilka de är, överväldigar demonen extremt mycket under de första timmarna som de tagit över en människo-kropp. De har torterats i evigheters evighet på många olika sätt och ingen dag har någonsin kommit med något bra. Tänk då känslan av att komma in i ett rum där två barn och en man ser dig som en del av deras familj, där en hund rusar fram till dig så fort du öppnar dörren och slickar din hand. Det är fantastiskt.
Det är precis det här som gör att jag gillar gamla demon. Du är monstret och människan.
Demoner använder Faith som sin "kraftpool", typ som vampyrer har blod. De måste hitta människor som TROR på deras gudomlighet, på att de kan utföra det övernaturliga.
Med det sagt, så har jag gjort en karaktär men gruppen ska träffas på torsdag för att skapa NPCer, sätta upp fokus och mål för våra karaktärer etc.
Jag spelar [insert demon-name here] och hon är en Slayer, dvs en dödsängel. Hennes jobb innan upproret mot Gud var att se till att livscyklen kom till ända för eller senare. Hon älskade människorna lika mycket som alla andra änglar, men hon blev förfärad över hur människorna reagerade när hon försökte göra sitt arbete. Människorna blev överlyckliga när änglarna av liv lät deras barn överleva sjukdomar, var tacksamma för elden, nyttjade verktygen som änglarna försåg dem med etc. Men dödsänglarna fruktades av människorna, några till och med hatade dem. Det gjorde att dödsänglarna, i sin tur, fick svårt att identifiera sig med människorna som de hade blivit tillsagda att de måste älska.
Snabbspola fram tusentals år och min demon spenderar sin tid i helvetet med att grubbla om det hela hade varit ett stort misstag. Kanske upproret mot Gud var fel trots allt? Hon går med i en organisation som kallas för The Reconcilers och deras agenda är mer eller mindre att försöka återbygga Eden. "Förlåt oss Gud, vi gjorde fel. Vi måste göra jorden till en bra plats för människor igen, så kanske Gud förlåter oss." Många av dagarna får hon fruktansvärda minnen från saker hon gjorde i kriget och hon tror att det är Gud som aktivt straffar henne för vad hon gjorde under kriget.
En dag finner hon en spricka, hon känner en svag själ och hon tar chansen. Hon är inte den första demonen som försökt fly helvetet bara för att misslyckas men hon tar chansen ändå.
Ovan jord ligger en kvinna i en pöl av blod. Hon heter Amanda Healey och är en krim-polis i Detroit. Hon är en mamma till två barn, har en man som hon har ett ganska så trasigt förhållande med och hon är fylld av ånger och kval. Hon drog sin pistol i tjänst och sköt en man som ej var ett hot mot henne för att hon var rädd och missuppfattade situationen. Amanda år panikångest, får flashbacks från händelsen och besöker terapefter, samtalsgrupper, polis-psykolog och kyrka för att få svar.
Bland vissa kollegor får hon en bizzar känsla av att det var -bra- gjort av henne att skjuta mannen, att de hade gjort samma sak, med anledningen av att offret var svart. Polis-psykologen tycker hon är jobbig att gå till, för han ställer en massa frågor hon inte vill prata om. Kyrkan gör henne lugnare, men det går inte i längden. Hon får en skrivsbordstjänst, går ned i arbetstimmar och försöker fokusera sig på jobbet. Relationen med hennes man blir svårt lidande, han säger att hon inte hör barnen, att han kan prata med henne utan att hon svarar, att hon bara sitter och stirrar. En dag har hon ett fruktansvärt gräl med sin man på söndag kväll och sover på soffan på grund av det. Nästa morgon går hon ut i bilen, kör till jobbet, jobbar fram till tolv och säger till sina kollegor att hon ska luncha ute idag.
Hon lämnar ett brev i sätet på sin bil och går ut på stan. Efter en lång promenad kommer hon till en hög bro, går upp, väntar tills det ser ut som om ingen tittar och sen slänger hon sig över kanten. Allt blir svart.
Allt har varit svart länge. Nu kan demonen se igen. Hålen i Amandas kropp sluter sig. Krossade ben blir starkare än de någonsin varit. Alla färgerna, alla ljus, alla ljud är överväldigande. Demonen behöver faith och en människa springer fram till henne, verkar förvirrad över hur hon ens kan vara levande och ser ut att vilja ringa 911.
Så här har vi några NPCer jag vill ha hjälp med.
Först och främst så behöver jag en familj.
Vad gör mannen mer intressant än "Han är min man"? Vad gillar han? Vad ogillar han?
Vem är Amandas barn? Jag tänker mig två stycken, en på typ 8 och en på 14. Dessutom ska min demon skriva en demon-pakt med sina ungar, dels för att hon kan lättare skydda dem då (någon du har en pakt med vet du ungefär var de är typ alltid) och dels för att skriva en pakt med en människa innebär att du kan ge dem fantastiska gåvor. Tillexempel kan du ganska lätt ge någon med Athletics 1 Athletics fyra istället, vilket är rätt fett om du är en fjortonåring som gillar att spela fotboll. Grejen är att du kan inte skriva under en pakt med någon utan att de förstår att något är... inte som det brukar vara med mamma. Hur reagerar de? Hur förklarar hon att hon är annorlunda nu än vad hon var igår?
Nästa NPC är personen som "räddade" Amanda när hon slängt sig av bron. Denna är helt och hållet ett wild-card och hon skrev en pakt för Amandas demon ansåg sig behöva faith och det var snabbt för att kunna läka sin kropp ordentligt. I teorin kan personen vara i princip vem som helst. Ett avskum, en schysst person, mitt emellan. Jag hade några idéer själv men skulle gärna vilja höra vad ni tänker. En tanke var någon som är en "problem-person", någon som hamnat i trubbel och behöver hjälp. Knarkaren som hamnar i häktet för att de knackade rutor på en bil, tjejen som dejtade "fel män" och vars ex nu har blivit en stalker, affärsmannen som blåst fel personer på pengar, etc. Risken finns för att det mest blir ett "gå och rädda"-X tema på det hela, men jag tror det kan bli najs om man gör det rätt. Passar också med re-coinciler temat att försöka "förbättra livet för mänskligheten".
En annan NPC som behövs fixas är högste polischefen, för när Amanda kommer tillbaka till jobbet (och river sönder brevet) så läser hon, med sina nya demoniska krafter, ganska snabbt av att hennes chef inte är en människa. Han är en demon och han är någorlunda ökänd i helvetet för att vara ganska så extrem i sin syn på att människorna ska straffas för att de svek änglarna under kriget (han anser att kriget förlorades på grund av människorna). De har ingen personlig relation, men hon är ganska övertygad om att denne inte har något gott uppsått. Hon är också ganska övertygad om att denne demon är mäktigare än henne själv.
I övrigt vill jag gärna ha en intressant präst, något förslag på en poliskollega eller två som kan vara intressanta med mera. Vilket förslag som helst går bra, allting uppskattas :3
