Jag var ju ung, väldigt aktiv nyfrälst rollspelare under den period "moralpaniken" skulle nått sin absoluta peak ("De övergivnas armé" gavs ändå ut 1997).
Jag och ingen jag spelade med märkte av någon moralpanik, rollspel sågs generellt som ganska nördigt, men knappt ens det egentligen (rätt många personer som absolut inte hade "nördstämpel" på sig spelade en del rollspel där jag växte upp), men kontroversiellt var det inte på något sätt alls.
Att det hade varit en, stor, landsomfattande och dramatisk moralpanik där rollspelen och rollspelarna utmålades som samhällets fiende nummer 1, och att det därför fortfarande finns mängder med människor med fördomar om att rollspelare är galningar och mördade, var något jag fick lära mig i vuxen ålder, av andra (äldre) rollspelare. Dessa människor som skulle ha dessa fördomar om rollspelens "farlighet" har jag aldrig stött på, jag har nog heller aldrig stött på någon utanför rollspelskretsar som ens minns "moralpaniken".
De 90-tals kontroverser jag själv minns var saker om militanta veganer som brände bilar och släppte ut minkar, nynazister som slog ihjäl folk och sköt poliser, ekonomisk kris och 500% ränta, kickersgäng och hiphop, black metal-mord och kyrkbränningar, samt lite om våldsamma datorspel och Marilyn Manson. Jämte det så framstod nog rollspelen rätt så harmlösa.
