Jag är förvisso ingen SL i Eon, än i alla fall!
Personligen tycker jag det är roligare, som någon annan också skrev, om de demoniska förmågorna manifesterar sig på något subtilt sätt. Jag tycker alltså inte om när demoniska karaktärer har horn i plytet, brinnande hål istället för ögon eller klär sig i rockar framställda av människohud (misslehud godkänner jag dock!).
Det blir mer roligt om förmågorna, så länge de inte aktiveras i alla fall, inte är synliga OCH inte helt under karaktärens kontroll. Har man fått övernaturliga förmågor av en demonisk släkting så händer det nog lite allehanda konstiga saker lite då och då! Du kan t.ex. tvinga karaktären slå ett viljeslag när han/hon blir sårad, arg, förödmjukad, eller på något annat sätt riskerar att tappa besinningen och då på ett lämpligt, spontant och okontrollerat, sätt manifestera en eller flera lämpliga demoniska förmågor. Det kan t.o.m. vara roligt om personen som spelar karaktären inte själv känner till sina krafter och att de börjar göra sig märkbara under er kampanj! Det kommer nog få honom att hålla sig alert!
Jag tror inte att pappa demon speciellt skulle visa sig för sitt halvblod till son. Du kan kanske få karaktären att se eller höra saker. Karaktären kan t.ex. höra faderns uppmuntrande ord när han är i färd med att göra något elakt/ont eller få mardrömslika syner när de är som minst väntade.
Ett exempel: Karaktären kanske sitter med sina vänner vid ett bord på favorittavernan och vänder sig om för att spana in den fylliga och granna servitrisen som går förbi honom. Han klappar till henne på rumpan, för en örfil som belöning och vänder sig tillbaka för att få sig ett gott skratt med sina vänner men när han ser dem igen ser han dem som ruttna kroppar med vita små likmaskar som får kläderna och den fuktiga och missfärgade huden att röra på sig. Precis när karaktären är på väg att tappa ölkruset i knät och ropa till av förvåning och rädsla så svärmar det ut massa svart ohyra ut munnarna på hans döda kamrater och de börjar svärma runt karaktären. Han kanske slänger sig på golvet för att skrapa av de stingande insekterna men just som han ropar på hjälp och försöker sopa iväg ohyran med händerna så försvinner synen och alla i tavernan står nu och tittar bekymrat på karaktären!
Nu var mitt exempel kanske inte så bra men du fattar...utsätt honom för hemska syner i situationer som han tror är "säkra". Eller kanske just efter han utfört en synnerligen god handling.
Arvet borde spela viss roll. Beroende på vilken demonsort pappan var (jag kan inte alls något om mundanas demoner!) så kan du ge lämplig(a) skuggvärden (lämpligen så låga att han får en specialisering) på karaktärens värden inom heder, lojalitet, amor och de andra. Håll skuggsiffrorna hemliga för dig själv. Hamnar karaktären i en situation som berör något av de attributerna så får han slå ett viljeslag för att se om han handlar "mot bättre vetande", alltså föjer sitt arvs instinkter.
Gudar...varför skulle gudarna ingripa? Är en demonhybrid ens så betydande att en gud skulle bry sig? Personligen skulle jag köra med att gudarna inte bryr sig alls. I extrema fall skulle gudar, som är kända för att relativt ofta manifestera sina avatarer, kanske kunna ingripa om karaktären vanhelgade deras helgedom eller slaktade deras präster eller så. Jag skulle nog hålla gudarna utanför det hela, men det är ju en smaksak.
Jag ska SL:a Eon till sommaren och jag kan säga redan nu att jag kommer hålla övernaturliga saker mycket sällsynt. Det mystiska blir mer skrämmande och effektfullt om det används sparsamt. Det var mina 2€.
Hittils har det figurerat två, samt en jag är osäker på, fast den första var ett nybörjartilltag och de andra finns i en kampanj där det är en ganska hög koncentration av sådana saker. Antar att de är lika vanliga som, tja, drakar kanske? Eller, lite vanligare. Som "riktiga" nekromantiker (dvs. sådana som reanimerar), snarare, fast lite ovanligare. Svårt att säga utan tillförlitlig statistik.