Jag vet inte om det redan har tagits upp här på forumet men jag har precis läst boken "svärdsspel i Hadarlon" och är lite missnöjd.
Intrigen är bra, till och med personligheterna är bra men den är så töntigt skriven och det är tråkigt när det ska falla på en sån simpel punkt =)
Det känns som den är skriven som en skolbok om Mundana där författaren tar upp och avverkar ämnen som de olika tirak-ätterna, misslors oförmåga till ironi m.m. på ett sätt som känns ganska tvunget.
Och för att vara skriven som en skolbok irriterar jag mig enormt på fakta-fel som kraggbarbaren som utbrister "Svärd! Thorbak hatar svärd" och tiraken som stammande av rädsla backar från en fajt.
Okej, det är "författarens vision" men var han tvungen att upprätthålla stereotyperna när han inte behövde (orcher t.ex. är fega kräk och barbarer ska prata om sig själva i första person).
blä!
Intrigen är bra, till och med personligheterna är bra men den är så töntigt skriven och det är tråkigt när det ska falla på en sån simpel punkt =)
Det känns som den är skriven som en skolbok om Mundana där författaren tar upp och avverkar ämnen som de olika tirak-ätterna, misslors oförmåga till ironi m.m. på ett sätt som känns ganska tvunget.
Och för att vara skriven som en skolbok irriterar jag mig enormt på fakta-fel som kraggbarbaren som utbrister "Svärd! Thorbak hatar svärd" och tiraken som stammande av rädsla backar från en fajt.
Okej, det är "författarens vision" men var han tvungen att upprätthålla stereotyperna när han inte behövde (orcher t.ex. är fega kräk och barbarer ska prata om sig själva i första person).
blä!