Nekromanti Den eviga frågan

[Radagast]

Tärningar!

Har säkert varit på tapeten ett antal gånger, men hur fungerar det hos er.

Tar ni med egna tärningar, och i så fall, får någon annan röra dem? Har ni träningsläger för dem? Lägger ni dem i en klump, eller sorterar ni dem, och lägger dem på ett visst sätt? Spelar det någon roll vad det är för rollspel eller vilken genre rollspelet tillhör? Kortsagt, hur fungerar det hos er?

// Radagast - nyfiken, samt att hans tärningar är på träningsläger, minst 1 gång i veckan

 

[Pom]

Det banala svaret

Tar ni med egna tärningar, och i så fall, får någon annan röra dem? Har ni träningsläger för dem? Lägger ni dem i en klump, eller sorterar ni dem, och lägger dem på ett visst sätt? Spelar det någon roll vad det är för rollspel eller vilken genre rollspelet tillhör? Kortsagt, hur fungerar det hos er?

Ledsen, de grupper jag kör i är helt oglamorösa vad gäller tärningar. Vi reder ut äganderätten efter varje spelmöte - that's it.

 

[Gurgeh]

Tärningen är kass...

Spelar det någon roll?

Spelledaren ser till att det finns tärningar. Om någon spelare dessutom tar med sig tärningar är det en trevlig bonus (speciellt trevlig i spel som Vampire där det behövs många tärningar). Man använder de tärningar som ligger närmast. Den som tar med sig tärningar ser till att han får med sig dem hem. Om någon är så snål att han inte låter andra använda hans tärningar anses han vara fånig (eller han skulle anses vara det; det har inte hänt, ännu).

Träningsläger?
Jag brukar påstå att man ska lägga sina T6:or med ettan uppåt om man vill slå högt, eftersom en tärning i genomsnitt kommer att tillbringa lika lång tid med varje sida uppåt och att man genom att lägga ettan uppåt ökar sina chanser att slå något annat. Som tur är har ingen hittills tagit mig på allvar.

/tobias

 

[Phelan]

Ett känsligt ämne, som sagt... Givetvis är det ofint att vidröra andras tärningar, ännu mer så att använda dem. Förutom tärningarna i sig är underlaget viktigt för mina, man ska slå ovanpå ett öppnat kollegieblock som är hyfsat tjockt, då mina tärningar alltid presterar bättre på mjuka underlag... (det är nog min största fixa idé med tärningar) Vilket rollspel/spel spelar inte så stor roll, däremot brukar jag ha separata anfallstärningar och sök/ground strike-tärningar i WIF (då man ska slå högt i ena fallet och lågt i det andra).

Det sjukaste jag hört vad gäller tärningar var killen som fostrade sina tärningar genom att köra en i micron och hade de andra uppradade framför micron för att "se på" och ta varning. Så långt hoppas jag att jag aldrig kommer gå, i alla fall. (Även om jag har ett svagt minne av att det påstods ha gett positiv effekt!)

Mvh / Phelan, som läst statistik men som inte blandar ihop teori med verklighet

 

[Muggas]

The legendary Red T20 of Mats...

Tar ni med egna tärningar, och i så fall, får någon annan röra dem?

I våra spelgrupper har man alltid varit väldigt vidskeplig när det gäller tärningsanvändande, d v s att vissa tärningar är "bättre" än andra (typ, "Mats legendariska T20 som aldrig slår över över 5..."). Och visst, en del har olika uppsättningar tärningar för olika spel. Jag tycker det är kul med lite traditioner, ritualer och vidskepelse runt spelet. Därmed inte sagt att jag dömer ut alla er andra förnuftiga (och tråkiga) spelare...

 

[Muggas]

Right on, dude!

Givetvis är det ofint att vidröra andras tärningar, ännu mer så att använda dem

Absolut, dödsstraff på det!

Förutom tärningarna i sig är underlaget viktigt för mina, man ska slå ovanpå ett öppnat kollegieblock som är hyfsat tjockt, då mina tärningar alltid presterar bättre på mjuka underlag...

Tärningar har favoritunderlag där de presterar bättre, jämfört med exempelvis tennisspelare som föredrar gräs, grus eller cement som underlag när de spelar... Dessutom är tärningsslag som rullar av bordet, eller utanför underlägg av typen kollegieblock ogiltiga (slår du t ex 20 i DoD när du attackerar din fiende och tärningen ligger utanför ditt kollegieblock gills det inte. Slår du bra, så gör du klokt i att inte åberopa denna oskrivna regel och protestera vilt om någon annan speldeltagare gör det...)

Det sjukaste jag hört vad gäller tärningar var killen som fostrade sina tärningar genom att köra en i micron och hade de andra uppradade framför micron för att "se på" och ta varning.

Inte där ännu, men jobbar på det...

Även om jag har ett svagt minne av att det påstods ha gett positiv effekt!

Det gjorde det säkert. Tärningar är inte oemottagliga för fysisk och psykisk tortyr...

 

[Feuflux]

Tar ni med egna tärningar, och i så fall, får någon annan röra dem?

Följande kan antas gälla:
1. Alla tar med tärningar åt sig själv.
2. Om någon inte har tärningar eller glömmer dem så fixar vi andra (vanligtvis jag) så att han i möjligaste mån får en egen uppsättning av de tärningar han troligtvis kommer behöva under detta spelpasset.
3. Saknas tärningar för något slag så lånar man tärningar från de som sitter närmst (händer i SW hela tiden när man ska slå 3T8 och 3T4 å så).
4. Den som rör min T12:a får spö.

Har ni träningsläger för dem?

Njet, så galen har jag inte blivit än... En polare byter ofta T20:a när vi lirar, det spelar egentligen ingen roll vad han väljer för han slår alltid lågt i SW och högt i DoD ändå. Han skulle nog behöva ett träningsläger...

Lägger ni dem i en klump, eller sorterar ni dem, och lägger dem på ett visst sätt?

Jag lägger ut dem på bordet framför mig, eller så sitter jag och leker med dem och stoppar in dem mellan fingrarna. Tärningstorn har jag inte byggt på jättelänge.

Spelar det någon roll vad det är för rollspel eller vilken genre rollspelet tillhör?

Inte för mig.

 

[Troberg]

Vi är ganska så befriade från tärningsritualer. Vi kör med tärningarna som den vi spelar hos råkar ha, utspridda över spelbordet och man slår med den som råkar ligga närmast.

Jag tror det enda jag gör som kan klassas som vidskeplighet är att när en tärning slagit dåligt för mig ett tag så slår jag med en annan på ren princip.

 

[Mörker]

<center>"Tar ni med egna tärningar, och i så fall, får någon annan röra dem?"</center>
: Som spelledare och den som manar de andra att få ut tummen är det vanligtvis jag som står för böcker, formulär tärningar, papper, penna och dylikt. Men jag har två tärningskolumner, de allmäna som jag ger mina spelare (och i vissa fall använder själv) och mina egna magiska, topptrimmade och intelligenta tärningar. Och rör någon dem är det dödsstraff direkt.

<center>"Lägger ni dem i en klump, eller sorterar ni dem, och lägger dem på ett visst sätt?"</center>
: De allmäna i klumpar och mina egna monstertärningar i en vacker påse.

<center>"Spelar det någon roll vad det är för rollspel eller vilken genre rollspelet tillhör?"</center>
: Inte det minsta, men Eon har ändå gått rätt bra, med båda högarna...

Och till sist: Mina Tärningar Förstår Minsann Mig!

 

[Johan K]

Heliga tärningar !

För min del så är man nog lite mer än lovligt vidskeplig med mina ärningar... Slår t. ex en t20.a dåligt så byter man den omelebumms.
Lånar hellst inte ut dem heller... Varför vet jag inte, det bara är så...

 

[Staffan]

Jag har en hel hoper egna tärningar, men har inget mot att låna ut dem till andra. Jag föredrar att ha matchande tärningar (har ett antal matchande set av de små liven), men det är mer av estetiskt syfte än någon vidskepelse.

Fast om jag skulle få för mig att köra Hackmaster någon gång skulle jag minsann se till att följa det som står i appendixet om tärningsanvändande till punkt och pricka.

 

[walium]

"Fast om jag skulle få för mig att köra Hackmaster någon gång skulle jag minsann se till att följa det som står i appendixet om tärningsanvändande till punkt och pricka. "

Och vad står det där då?

 

[walium]

Jag är rätt tråkig när det gäller tärningar. Jag slevar upp en näve av de vanligaste och kör med dem under hela spelmötet. Dock fanns det två röda T20:or i mina förra spelgrupp som var ökända för att alltid slå väldigt högt och därför aldrig användes. Av någon anledning fanns de ändå med på vartenda spelmöte.

 

[Gormasus]

I våran spelgrupp är det alltid jag som har stått för tärningarna,papper, penna, rollspelsböcker, någonstans att vara(med vissa undantag)
Jag kan tänka mig att därför har de inte blivit den vidskepligheten som skulle kunna uppstå om man hade med sig sina egna tärningar. Jag delar ut olika set till dem i början av spelmötet,visserligen har alla alltid samma set och vissa verkar vara mer åtråvärda än andra men någon microträning har inte varit i sikte.
Jag skulle vilja påstå att vi håller det hela på en sund nivå.=)
Sedan finns det ju ett par klassiska tärningar, bland annat har jag en jag köpte för många år sedan som har en tendens att när jag slåt den hamna på höga siffror, nästan alltid 5 eller 6.
Och nej det är ingen tärning som är köpt på buttricks...=)

Så är det iallafall i våran spelgrupp

 

[Staffan]

Um... kommer tyvärr inte ihåg riktigt - det var ett tag sedan jag läste det, och jag har inte boken tillgänglig just nu. Det var i alla fall ett appendix på kanske 4 sidor med relativt liten text (plus lite bilder, förvisso) om tärningsetikett och hur tärningar egentligen funkar. Jag kommer ihåg att det stod att om man gnuggade tärningen mot autografer från berömda speldesigners så kunde man påverka resultatet, beroende på om man gnuggade med- eller motsols. För detta syfte fanns det med förtryckta autografer från spelets designers, fast eftersom de inte är förstahandsautografer är de 35% mindre verksamma.

 

[Nightowl]

Olika tärningstyper är goda respektive onda. På en skala från godast till ondast:
t12, t6, t10, t20, t8, t4, konstiga tärningar man kan köpa via svartvita annonser i gamla Dragon

Om man slår dåligt med en t12 är det Gud(arna)s´försyn och i slutändan blir man lyckligare än om man till synes skulle slagit bra. En t12:a kan man alltid lita på. t4:or däremot är Satans avföda.

Erik

 

[L337]

Hur kan du tycka att T20:an är ond?!?!?!?![NT]

Noggy och Tackerlackorna

 

[Mörker]

oerhört fagert...

 

[Lindenius]

Jag har alla mina tärningar i en liten tygpåse från Indien. Tygpåsen följer med i min ryggsäck i princip överallt jag går (tex jobbet).

Den svåraste tiden man har med sina tärningar är onekligen då man köper dem. Det finns då olika sätt att prägla dem så fort som möjlig. Det aggresiva metoden är att använda psykologiskt eller fysikt våld mot dem. Det tror jag dock är dåligt i längden; därför har jag en mer defensiv approach. De tärningar som är emot mig i början låter jag helt enkelt frysa ut. De får inte vara tillsammans med de andra tärningarna i påsen. Det har fungerat utmärkt, och efter några slitsamma år tillsammans måste jag nu ändå få tillstå att jag har en bra relation till mina tärningar.

//erik. vars favorittärning är t6:an

 

[Leguwai]

Man ska ju naturligtvis inte sitta och kasta tärningar hela tiden då man "slösar bort" bra slag

Man ska helst ha varsin uppsättning tärningar så man inte besudlar varandras och stjäl bra/dåliga slag (även ifall det senare är välkommet).

Sen finns det ju självklart bra och dåliga tärningar... har en kompis som hade en blå T20 som ALDRIG slog under femton... nästan iallafall

Så det finns väl kanske ett par skumma "egenheter" man skaffat sig.