Den förbannade inspirationen

[luddwig]

Kommande torsdag ska jag spelleda min lokala spelgrupp. Vi är i början av en kampanj och jag har en hel del att förbereda. Dagen efter, alltså på fredag, är det SchtaanCon där jag erbjudit mig att spelleda ett spel och ett äventyr jag aldrig spellett förut. Mer att förbereda alltså. Dessutom har jag en del icke spelrelaterade saker jag borde ta tag i tämligen omgående. Så vad gör jag då ikväll? Jo, jag hittar ett ganska kasst mikrorollspel som jag skrev till någon utmaning här på forumet och börjar göra en ny version av det. Jag blir till och med så inspirerad att jag glömmer bort att laga middag i vettig tid. Argh! Känner ni igen er i detta eller är ni bättre på att tygla er inspiration? Hur lyckas ni i så fall med det?

 

[Lemur]

Ha ha. Det är väl exakt det som kallas prokrastinering? Och jag vet precis vad du menar. Jag vill också alltid jättegärna göra precis det som inte är det jag borde göra. Jag tror att det som framförallt kännetecknar lyckade kreatörer är envetenhet, de som har förmågan att bara göra en grej tills att den är färdig och sen börja med nästa grej.

 

[Genesis]

Jag tror att det som framförallt kännetecknar lyckade kreatörer är envetenhet, de som har förmågan att bara göra en grej tills att den är färdig och sen börja med nästa grej.

Jag är definitivt ingen lyckad kreatör, men jag har ju lyckats publicera flertalet rollspel. Men jag har aldrig lyckats bara göra en grej tills den är färdig. Istället har jag alltid ett gäng olika projekt parallellt, så att även om varje enskilt projekt tar fyra-fem år att bli klart, så ploppar det ut ett spel då och då i processen.

 

[krank]

Jag är definitivt ingen lyckad kreatör, men jag har ju lyckats publicera flertalet rollspel. Men jag har aldrig lyckats bara göra en grej tills den är färdig. Istället har jag alltid ett gäng olika projekt parallellt, så att även om varje enskilt projekt tar fyra-fem år att bli klart, så ploppar det ut ett spel då och då i processen.

Ungefär så funkar det för mig också. Jag har ganska sällan haft någon deadline som någon annan satt, så en gång om år har jag mest valt ut något projekt som jag tycker att jag borde kunna hinna klart med till nästa Gothcon och så försökt lägga lite mer fokus på det.

Men… Just nu jobbar jag med Agency, Rotsystem 2.0, Luna City Blues, tre-fyra olika Kutulu-äventyr, del 2 i Rotsystem-kampanjen, layouten av nästa version av Ödesväktarnas regelsystem, ett portal-åkar-spel inspirerat av She-Ra och Stargate (och ett gäng snygga illustrationer jag fått tag på och som egentligen var till ett helt annat system), en rymd-variant av Ödesväktarna och säkert flera andra grejer jag tillfälligt glömt bort.

Jag siktar på att få ut Rotsystem 2.0 innan årsslutet och LCB typ nästa år, men jag kan absolut inte garantera nåt. Det är inte så min hjärna funkar.


Å andra sidan har jag märkt att jag numera kan säga åt min hjärna att "nu den här veckan måste vi jävlarimig hårdköra X" och så kan jag göra det. Det blir inte jättebra resultat, men det blir färdigt. Treat finishing as a skill, tänker jag – man kan öva på att bli klar.

 

[Genesis]

Gällande frågan i TS kan jag absolut plötsligt få inspiration för något helt annat än det jag borde syssla med. Det är inte ens nödvändigtvis rollspel; ofta är det språk. Då är det bara att tacka och ta emot, för den sortens inspiration och fokus är svårfångat guld, även om det råkar vara på ”fel” sak och man glömmer att göra middag. Eller sitt jobb.

 

[Zimeon]

Jag märker att när jag blir less på att ha en massa olika saker som jag egentligen inte vill göra, då händer det lätt att jag trillar in på något istället väldigt ofruktsamt, ofta just ett nytt projekt eller något som jag garanterat inte kan få klart ändå. Nästan som om sinnena tröttnar på att vara nyttiga och bara vill balla ur.

 

[Zeedox]

Skönt att ha inspiration till skapande! Mina infall och besattenheter handlar oftare om att fastna i 30 tabbar wikipedia. Speciellt om det är rollspel dagen efter. Läsa på om kloaksystem, absolut! Fundera på vad för motstånd eller intressanta val spelarna kan göra? Neeh….

 

[Genesis]

Jag har ju fördelen att jag inte har behövt preppa inför rollspel de senaste 15 åren eller så. Färre måsten i livet.

 

[Lemur]

Ett tag skapade jag listor över alla mina små projekt, så att jag skulle få en känsla av hur många det var och hur många som övergavs etc. Men det var bara deprimerade att se.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag har oerhört många idéer, på gott och ont. Eftersom jag också är mycket tankspridd, så skriver jag ner dem i en särskild anteckningsbok. Om jag gillar idéerna även när jag senare läser dem, så tänker jag att de är värda att göra något av. Själva idéfasen, alltså när jag kommer på saker, är för mig otyglad, en sorts rus, och så måste det nog vara. Den mer sobra och logiska eftertanken kommer senare. Jag antar att inget av det här unikt - att skriva ner vilda idéer i en anteckningsbok (eller i mobilen) är det säkert många som gör.

Vad jag dock har funderat på (och det här är en idé i sig) är hur man kan träna upp sin kreativitet. Alltså förmågan att få idéer, skriva ner dem och göra något av dem. Jag tänker mig att det kan göras på ett mer strukturerat vis. Det möjligt att jag skriver något om detta längre fram. En bok alltså, inte ett foruminlägg. Men jag har, som sagt, oerhört många idéer till helt olika typer av projekt. På sätt och vis är det ett problem: ska jag få saker gjorda, så behöver jag välja bort idéer, som jag kanske egentligen gillar.

 

[Genesis]

Det är lite därför jag blir så förvånad över folk som läser rollspel "för inspiration" eller "för idéer". Liksom, är det något jag inte har behov av så är det inspiration och idéer.

 

[Skarpskytten]

Jag har sällan inspiration. Eller, så här: idéerna flödar, men ork och tid att göra något konkret med dem är det ont om. Men om jag lyckas sätta mig ned och faktiskt jobba med något rollspelsrelaterat, vilket händer någon gång veckan, så blir jag ibland inspirerad.

Sen är jag ju frilansare (ej rollspel, annat) och där gäller ju väldigt mycket att jag måste skriva 3000 till 4000 tecken färdig text om dagen, vare sig jag är inspirerad eller ej. Jag kan liksom inte säga till en beställare ’deadline idag, men jag var inte inspirerad, återkommer när jag blivit det’.

Det bästa sättet att inte få något gjort på, är att vänta på inspiration. Men om den bara kommer till en, osökt, så är det så klart något bra! Jag önskar det hände mig oftare.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är lite därför jag blir så förvånad över folk som läser rollspel "för inspiration" eller "för idéer". Liksom, är det något jag inte har behov av så är det inspiration och idéer.

Jag tror att det handlar om vilken sorts idéer det är. Som jag skrev ovan har jag knappast ont om idéer. Men eftersom det är mina idéer, så tenderar de att löpa längs just mina tankebanor. Mina idéer blir lite tjatiga, åtminstone för mig. Andra har andra idéer, som jag själv inte skulle komma på eftersom de har andra utgångspunkter. Det är dem jag vill komma åt och, åtminstone ibland, är beredd att betala för. Idéer som verkligen är originella ger ofta även mig nya idéer.

 

[Luftslottet]

Inspiration finns alltid men bara för de som inte skall göras.

 

[Mogger]

Jag har med åren lärt mig att fokusera på en sak i taget. Det sagt så kan jag segla iväg om jag går igång på något men brukar inte tillåta mig själv att göra någon större grej av det. Nu arbetar jag ju i princip med kreativa projekt IRL och vet att det blir spretigt och dåligt utan fokus. Att komma på idéer är, i motsats till vad folk tror, den absolut enklaste delen i alla projekt. Det är att ro dem i hamn som är det svåra.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag har med åren lärt mig att fokusera på en sak i taget. Det sagt så kan jag segla iväg om jag går igång på något men brukar inte tillåta mig själv att göra någon större grej av det. Nu arbetar jag ju i princip med kreativa projekt IRL och vet att det blir spretigt och dåligt utan fokus. Att komma på idéer är, i motsats till vad folk tror, den absolut enklaste delen i alla projekt. Det är att ro dem i hamn som är det svåra.

Ja, så är det ju. Men vad är då en bra idé? Det är lätt att tänka sig att det är något som är exempelvis originellt och/eller löser ett problem på ett nytt sätt. I en riktigt bra idé finns också, tror jag, en konkret tanke om hur den ska bli något färdigt. Det är en del av idén. När det gäller skriven text handlar det, åtminstone för mig, om att strukturera idén i inledning och rubriker - och kanske även någon form av avslutning. Jag brukar också redan på idéstadiet försöka föreställa mig andras invändningar. Då kan jag enklare förstå om idén verkligen funkar.

 

[krank]

Det bästa sättet att inte få något gjort på, är att vänta på inspiration.

Jag hör definitivt till den gruppen människor som absolut inte kan vänta på inspirationen. Skulle jag bara skriva när jag var inspirerad, så skulle jag inte ha skrivit klart ett enda rollspel.

Så för mig är det två olika processer: Skriva ner inspiration, och göra något av den. Inspiration till ett rollspel kan komma under en promenad, i duschen, vit madbordet, medan jag kollar på en TV-serie eller medan jag skriver på något helt annat. Då skriver jag ner det, lite snabbt, bara föer att få ut det ur huvudet så jag kan fortsätta med det jag höll på med. Jag vill inte göra det inspirationen handlade om precis då, jag vill bara få det ur mig så det inte försvinner.

Senare sitter jag och pusslar ihop stora hierarkiska punktlistor för att få en grundstruktur till rollspelsprodukten, vad den nu är. Och sedan har vi processen "faktiskt skrivande" där jag mest sitter och tar varje punkt i punktlistan och skriver en mening eller ett stycke utifrån den. I den processen finns näranog noll inspiration eller kreativitet, i de flesta fall. Jag bestämmer mig bara för att jag ska skriva rent, säg, fem punkter per dag och så hanterar jag det lite som ett jobb: jag sätter mig ner och bara skriver. Hjärnan är nästan bortkopplad, det är bara görande. Inspiration i det steget är nästan bara distraherande, om det inte handlar om inspiration till specifika formuleringar.

 

[krank]

Det är lite därför jag blir så förvånad över folk som läser rollspel "för inspiration" eller "för idéer". Liksom, är det något jag inte har behov av så är det inspiration och idéer.

Med åren har jag märkt att jag måste mata min inspiration för att det ska bli något. Jag får alltså inte nödvändigtvis inspiration direkt från det jag läser, men om jag inte läser något så kommer färre, och sämre, idéer. Så jag läser och tar in, och låter sedan mitt undermedvetna tugga sig igenom materialet och nån dag senare dyker det nog upp en liten klimp av "ny idé".

 

[afUttermark]

Jag kan inte färdigställa något. Därför lägger jag ut mina slp här.

 

[Skarpskytten]

Jag hör definitivt till den gruppen människor som absolut inte kan vänta på inspirationen. Skulle jag bara skriva när jag var inspirerad, så skulle jag inte ha skrivit klart ett enda rollspel.

Så för mig är det två olika processer: Skriva ner inspiration, och göra något av den. Inspiration till ett rollspel kan komma under en promenad, i duschen, vit madbordet, medan jag kollar på en TV-serie eller medan jag skriver på något helt annat. Då skriver jag ner det, lite snabbt, bara föer att få ut det ur huvudet så jag kan fortsätta med det jag höll på med. Jag vill inte göra det inspirationen handlade om precis då, jag vill bara få det ur mig så det inte försvinner.

Senare sitter jag och pusslar ihop stora hierarkiska punktlistor för att få en grundstruktur till rollspelsprodukten, vad den nu är. Och sedan har vi processen "faktiskt skrivande" där jag mest sitter och tar varje punkt i punktlistan och skriver en mening eller ett stycke utifrån den. I den processen finns näranog noll inspiration eller kreativitet, i de flesta fall. Jag bestämmer mig bara för att jag ska skriva rent, säg, fem punkter per dag och så hanterar jag det lite som ett jobb: jag sätter mig ner och bara skriver. Hjärnan är nästan bortkopplad, det är bara görande. Inspiration i det steget är nästan bara distraherande, om det inte handlar om inspiration till specifika formuleringar.

Jo, vi är ju på samma sida här. Skribentens viktigaste kroppsdel är sittfläsket. Och jag är själv ett fan av metoden bryt-ned-uppgiften-i-mindre-delar. Jag börjar alltid mitt skrivande med att göra en disposition och bestämma hur många tecken varje del får, det är ett enkelt sätt att få överblick över arbetet och bryta ned det i konkreta, genomförbara delar, samtidigt som det hjälper mig att begränsa mig. Om du ska skriva en text på 18 000 tecken kan inte inledningen var 12 000 tecken lång ... Jag skulle aldrig tagit på mig att skriva den här boken jag skrev för några år sedan, om inte min redaktör sagt till mig: "se det inte som att du skriver en bok, se det som att du skriver tio artiklar". Och det var så jag skrev den, där jag bröt ned boken i kapitel, och kapitlen i underdelar. Det gjorde att jag kände att uppgiften var görbar.