Krille
Super Moderator
Här fanns en gång i tiden en tråd om AI och dess förmåga att göra sig fri, baserat på att AIn måste kunna skriva till en fil för att kunna lära sig, och att den därmed kunde kopiera sig vart som helst. Jag ska nu försöka sammanfatta argumenten för att så inte är fallet.
Om vi börjar med en normal dator av idag så består den av en kasse med hårdvara. Det första som händer när man slår på den är att en massa ström susar genom alla komponenter. Efter en tid börjar en uppstartssekvens, vars början är ett program som måste ligga i ett minne. Detta program får inte försvinna om strömmen går, så det får vara någon form av flashminne, ROM, PROM, EPROM eller EEPROM eller något annat minne som inte är beroende av ström. Detta program sätter upp vissa grundläggande saker, i princip hur datorn kommunicerar med alla de olika hårdvarupryttlarna som finns. I en normal dator kallas detta för bios.
När kommunikation med de viktigaste hårdvarupryttlarna väl är etablerad kan biosen sedan hämta resten av uppstartsprogrammet från någon annan hårdvarupryttel, exempelvis ett nätverk, en hårddisk eller en diskett i en diskettstation. Detta uppstartsprogram, boot-programmet, sparkar igång datorn och sätter igång filsystem, operativsystem drivrutiner för fler hårdvarupryttlar et cetera. När boot-programmet är klart med sin uppgift så lämnar det över kontrollen av datorn till operativsystemet, som i sin tur kan lämna över kontrollen av datorn till något annat: en användare, en applikation eller en AI. (T-RED: Observera att det inte nödvändigtvis är DOS som boot-programmet kickar igång. Det kan lika gärna vara Linux, Win2K, mammas pannkakor eller något annat.)
Användaren, applikationen eller AIn måste sedan för att göra något vettigt gå genom operativsystemet, som sipprar instruktioner vidare till drivrutiner som sipprar instruktioner vidare till de olika hårdvarupryttlarna som gör något. Om operativsystemet tillåter direkt kontroll över hårdvaran utan omvägen genom operativsystem och drivrutiner så är operativsystemet snuskigt primitivt, fullt med säkerhetshål eller korkat skrivet.
Så vi har alltså flera skikt:
1) AI <-- högsta lagret.
2) Operativsystem
3) Drivrutiner
4) Hårdvara
Eller, när det gäller filskapande:
1) AI <-- högsta lagret
2) Operativsystem
3) Filsystem
4) Hårddisk
Det innebär att AIn måste gå via operativsystemet för att skapa sin fil. Om operativsystemet inte tillåter AIn att skapa filer, utan bara tillåter AIn att ändra i sin egen fil, så kan AIn inte göra något. Den kommer inte loss.
Kan AIn gå runt detta? Ja, om säkerheten i operativsystemet är sloppig, om operativsystemet har en massa säkerhetshål, eller om operativsystemet är snuskigt primitivt eller buggigt. Annars, nej.
Vad händer om AIn går runt det hela och startar ett eget operativsystem som tillåter AIn att komma åt filsystemet direkt? För det första ska operativsystemet inte tillåta ett nytt operativsystem att startas, så ofta krävs det att man fysiskt dödar datorn och startar om med ett annat operativsystem. I så fall är strömmen borta, AIn död och problemet löst.
I ett antal filsystem så finns det dessutom inbyggda spärrar och kodsystem, så att även om AIn lyckas med konststycket att ha ihjäl sig och sedan återuppliva sig i ett annat operativsystem så får det fortfarande inte tillgång till filsystemet och kan därmed inte heller göra något åt saken. (T-RED: Om du kör med NTFS under Win2K eller XP så kan du inte ens komma åt disken om du startar med DOS. Även om du kan starta med en NTFS-drivrutin så finns det fortfarande rättighetsspärrar som är läbbans svåra att krypa runt i DOS, iom att du inte har en användarsession. Ännu värre blir det om datan ligger på en linux-disk.)
Vill man ha riktigt roligt så kan man hårdkoda vissa hårdvarukollar i AIn. Om det inte finns en särskild dongel som svarar på ett visst sätt i en viss hårdvaruport så stänger programmet helt enkelt av sig. Om AIn bara får köra sin egen programkod, och inte ändra i den, så finns det ingen suck i helvete som den kan komma runt det utan hjälp. Jämför med WinXPs "hårdvaruaktivering" som hackersamhället gått i taket om.
Slutligen kan man också lägga in ett extra lager, nämligen en databas. Vad man gör då är att man tar en databashanterare som lagrar all data åt AIn. I så fall får AIn inte ens tillgång till sin fil. Vår flerskiktsmodell ser då ut så här:
1) AIn
2) Databashanteraren
3) Operativsystemet
4) Databasfilen
5) Hårdvaran
AIn måste då prata med databashanteraren, som går via operativsystemet för att få tillgång till databasfilen som ligger på en disk någonstans. I så fall behöver databasfilen inte ens ligga på samma dator. I så fall är man dubbelt skyddad - AIn kan inte göra något utan att kommunicera med sin databas, och databasen är helt ofarlig utan AIn. Stänger man ner endera så blir AIn dödare än Östersjön.
Hela denna genomgång är för övrigt på ganska låg nivå - vi har enbart pratat om vilka rättigheter som AIn har och hur programmet kommer åt sin data. Allt intressant som händer i AIn ligger åtminstone tre eller fyra nivåer högre upp, vilket innebär fler mellanlager som ytterligare avgränsar AIn från dess datafil. AIn i sig vet förmodligen inte ett jota om hur dess data lagras. Data bara lagras någonstans åt den. Jämför med oss själva: vi vet inte ens hur vårt eget minne fungerar.
Om vi börjar med en normal dator av idag så består den av en kasse med hårdvara. Det första som händer när man slår på den är att en massa ström susar genom alla komponenter. Efter en tid börjar en uppstartssekvens, vars början är ett program som måste ligga i ett minne. Detta program får inte försvinna om strömmen går, så det får vara någon form av flashminne, ROM, PROM, EPROM eller EEPROM eller något annat minne som inte är beroende av ström. Detta program sätter upp vissa grundläggande saker, i princip hur datorn kommunicerar med alla de olika hårdvarupryttlarna som finns. I en normal dator kallas detta för bios.
När kommunikation med de viktigaste hårdvarupryttlarna väl är etablerad kan biosen sedan hämta resten av uppstartsprogrammet från någon annan hårdvarupryttel, exempelvis ett nätverk, en hårddisk eller en diskett i en diskettstation. Detta uppstartsprogram, boot-programmet, sparkar igång datorn och sätter igång filsystem, operativsystem drivrutiner för fler hårdvarupryttlar et cetera. När boot-programmet är klart med sin uppgift så lämnar det över kontrollen av datorn till operativsystemet, som i sin tur kan lämna över kontrollen av datorn till något annat: en användare, en applikation eller en AI. (T-RED: Observera att det inte nödvändigtvis är DOS som boot-programmet kickar igång. Det kan lika gärna vara Linux, Win2K, mammas pannkakor eller något annat.)
Användaren, applikationen eller AIn måste sedan för att göra något vettigt gå genom operativsystemet, som sipprar instruktioner vidare till drivrutiner som sipprar instruktioner vidare till de olika hårdvarupryttlarna som gör något. Om operativsystemet tillåter direkt kontroll över hårdvaran utan omvägen genom operativsystem och drivrutiner så är operativsystemet snuskigt primitivt, fullt med säkerhetshål eller korkat skrivet.
Så vi har alltså flera skikt:
1) AI <-- högsta lagret.
2) Operativsystem
3) Drivrutiner
4) Hårdvara
Eller, när det gäller filskapande:
1) AI <-- högsta lagret
2) Operativsystem
3) Filsystem
4) Hårddisk
Det innebär att AIn måste gå via operativsystemet för att skapa sin fil. Om operativsystemet inte tillåter AIn att skapa filer, utan bara tillåter AIn att ändra i sin egen fil, så kan AIn inte göra något. Den kommer inte loss.
Kan AIn gå runt detta? Ja, om säkerheten i operativsystemet är sloppig, om operativsystemet har en massa säkerhetshål, eller om operativsystemet är snuskigt primitivt eller buggigt. Annars, nej.
Vad händer om AIn går runt det hela och startar ett eget operativsystem som tillåter AIn att komma åt filsystemet direkt? För det första ska operativsystemet inte tillåta ett nytt operativsystem att startas, så ofta krävs det att man fysiskt dödar datorn och startar om med ett annat operativsystem. I så fall är strömmen borta, AIn död och problemet löst.
I ett antal filsystem så finns det dessutom inbyggda spärrar och kodsystem, så att även om AIn lyckas med konststycket att ha ihjäl sig och sedan återuppliva sig i ett annat operativsystem så får det fortfarande inte tillgång till filsystemet och kan därmed inte heller göra något åt saken. (T-RED: Om du kör med NTFS under Win2K eller XP så kan du inte ens komma åt disken om du startar med DOS. Även om du kan starta med en NTFS-drivrutin så finns det fortfarande rättighetsspärrar som är läbbans svåra att krypa runt i DOS, iom att du inte har en användarsession. Ännu värre blir det om datan ligger på en linux-disk.)
Vill man ha riktigt roligt så kan man hårdkoda vissa hårdvarukollar i AIn. Om det inte finns en särskild dongel som svarar på ett visst sätt i en viss hårdvaruport så stänger programmet helt enkelt av sig. Om AIn bara får köra sin egen programkod, och inte ändra i den, så finns det ingen suck i helvete som den kan komma runt det utan hjälp. Jämför med WinXPs "hårdvaruaktivering" som hackersamhället gått i taket om.
Slutligen kan man också lägga in ett extra lager, nämligen en databas. Vad man gör då är att man tar en databashanterare som lagrar all data åt AIn. I så fall får AIn inte ens tillgång till sin fil. Vår flerskiktsmodell ser då ut så här:
1) AIn
2) Databashanteraren
3) Operativsystemet
4) Databasfilen
5) Hårdvaran
AIn måste då prata med databashanteraren, som går via operativsystemet för att få tillgång till databasfilen som ligger på en disk någonstans. I så fall behöver databasfilen inte ens ligga på samma dator. I så fall är man dubbelt skyddad - AIn kan inte göra något utan att kommunicera med sin databas, och databasen är helt ofarlig utan AIn. Stänger man ner endera så blir AIn dödare än Östersjön.
Hela denna genomgång är för övrigt på ganska låg nivå - vi har enbart pratat om vilka rättigheter som AIn har och hur programmet kommer åt sin data. Allt intressant som händer i AIn ligger åtminstone tre eller fyra nivåer högre upp, vilket innebär fler mellanlager som ytterligare avgränsar AIn från dess datafil. AIn i sig vet förmodligen inte ett jota om hur dess data lagras. Data bara lagras någonstans åt den. Jämför med oss själva: vi vet inte ens hur vårt eget minne fungerar.
).
