Ymir
Liten kantbaron
Jag behöver lite hjälp med min pågående plott, som involverar Commersium Lamia. Den började som väldigt random, men har ryckt upp sig, och trots att jag var på väldigt uselt humör lyckades jag hitta inspiration, och spelmötet nu idag, det första på lääänge, blev riktigt lyckat. Men det slutade med en cliffhanger som lämnade mig med en del lösa trådar, delvis grundade i spontana idéer, delvis i genomtänkta faktorer, som jag hoppas ni kan hjälpa mig lösa, eller iallafall spåna på. Here goes:
Lamiorna i mitt Mundana är i stort som i det officiella (se särskilt Av Blod Komna, då), men jag har försökt, och försöker, att tona ned WoDdigheten ganska mycket. Ursprungligen skedde detta genom att jag antydde att alla lamior (man hade vid det laget sett väldigt lite av dem i kampanjen) var groteska varelser närmast liknande nekrofager, men sen kom nuvarande plott in, med de första lamiorna som såg ut som människor, och då har jag snarare försökt spela på kult-grejen och att lägga tonvikt på att man blir vampyr genom en -ritual-. Jag har också låtit dem ha tänder i både över- och underkäken, och några såna små detaljer som iaf bryter -lite- grann mot de värsta klichéerna. Hursomhelst va, ha gärna detta i åtanke; jag är extra intresserad av lite nyskapande eller udda uppslag.
As for nekrofagerna va, så verkar detta vara ett tillstånd som drabbar -män- som blir lamior (jag återkommer till det).
Rollpersonerna är Nicoz Mehzinor, hertig av Val Timan i Drunok, hans väpnare Gaële, som egentligen är "dotter" till jordgudinnan Ekinna genom hennes avatar Thizara, samt Kuru'gan, en kamorian som egentligen är en urskuggvarelse, född av en kvinna från Urmörkret genom Sällskapets experiment (se 'Mörkret Redux Grande Tortilla' och jfr Zhanima från 'Mina ögon lyser i mörkret'). (Nicoz är 'egentligen' också något spektakulärt, nämnligen arvinge till det vilda hovet i Skugglandet, men detta är väldigt irrelevant för den här stårylinen, så vi lämnar det därhän).
Anyhow va, på Nicoz domäner finns en gammal borgruin, som Nicoz skänkte till Zoriánorden i utbyte mot att de restaurerade den. En bunke Zoriánriddare slog sig ned där med väpnare och tjänare, men sedan vart det tyst från dem, tills den dag nära vintern när Nicoz, Ghaële, Kuru'gan och några andra var ute på jakt, och såg en skum rökpelare borta från Urag Basan, det gudsförgätna område vid Kraggbergens sluttningar där borgen ligger. De begav sig ditåt, och fick höra från folket i en närbelägen by att en -drake- hade siktats.
Snart fick man mer klarhet; två sårade Zoriánriddare hittades ute på en myr, och togs in i värmen i en bondstuga. De berättade att man i borgen hade några riktigt skitskumma pigor som på något sätt trollbundit borgherren och flera andra zoríánriddare, gradvis över lång tid, och sedanen kväll försökt öppna porten för en grupp krigare i skydd av nattmörkret. Detta ledde till en vild strid mellan olika grupperingar inuti borgen, men flickorna och deras förtrollade underhuggare fick upp portarna och odöda fasor vällde in. De två riddarna, Herr Ingjald och Herr Parus, lyckades med nöd och näppe undkomma, och detta endast efter att en -gigantisk- drake dykt upp och skållat borgen med eld lite spontant.
Really, really strange. Beskrivningen av draken matchade väl Gohlbrand, som är at large i Kraggbergen efter att Thizara (Ghaëles "mamma" alltså) brutit Morógas kontroll över honom några år tidigare, och detta är givetvis spektakulärt i sig, en mortuachattack händer liksom inte var dag. Men vem var den riktad mot? Zoriánordern, de skumma flickorna och deras vandöda kompisar, eller vad? Mycket frågor och lite svar, så Nicoz och co begav sig till borgen med Herr Ingjald (Herr Parus var för skadad).
Utan att gå in på för mycket detaljer, så har tre lamior, Tseo, Ineva och Kayra, tagit över borgen och borgherren och flera av hans riddare och väpnare står under deras kontroll. De har släppt in en hord med zombier, jordgastar, mänskliga kultister och ett par blodsugande grotesker (manliga lamior), och de av borgfolket som inte samarbetat har man stuvat i en fånghåla nånstans/haft som snacks. Herr Ingjald står på något vis också under deras kontroll, och blir dödad när rollpersonerna, delvis felaktigt, tror att han lurat dem i en fälla. Lamiorna vill i själva verket bara hålla ett rådslag, men detta är nog för att göra Nicoz rosenrasande - lady Ineva, som först presenteras som ledaren trots att det i själva verket är den mer diskreta (icke-adliga?) Tseo, gör nämnligen anspråk på borgen. Hon tillhör Halldsätten, som en gång höll borgen som vasaller åt kung Njal Hannervald, och hon hävdar nu att borgen rätteligen tillhör henne eftersom hon är den sista av denna utslocknade ätt. Det blor fort uppenbart att hon har nostalgisk kärlek till stället, trots att det mest är en nödtorftigt restaurerad ruin - hon växte upp här medan hon levde (though jag har inte etablerat säkert att lamiorna de facto är helt döda, eller åtminstone verkar de inte anse sig själva vara det), och kan varje sten. Hon och Nicoz diskuterar (=grälar) en stund om detta anspråk, vilket kulminerar i att han svär att köra ut henne om han så måste vända på varenda borgsten. Hon är helt: "Bring it on, biatch".
Så Nicoz raggar upp sitt folk och inleder en belägring, trots snö och vinter och snålblåst och allmän jävlighet. Tell you what, jag ska inte gå in på alla detaljer, för under belägringen hände en hel del, utan vi fokuserar på det mest relevanta:
- Lamian Tseo förstörde en katapult Nicoz folk byggt, varefter hon jagades genom markerna och gömde sig under isen i en sjö. Nicoz stationerade män där under dagen för att fånga henne när hon steg upp på natten igen, men när det skymde hon låg istället kvar under isen och magi:ade ihjäl folk via andeförnimmelse, vilket orsakade såpass mycket förvirring att hon kunde komma undan. Kuru'gan satte halsstarrigt efter henne, vilket var precis vad hon räknat med, och går rakt i en fälla gillrad av henne och de andra lamiorna, och tas till fånga (borgen vilar på en klippkant som lamiorna kan ta sig uppför och nedför utan svårighet, vilket är anledningen att belägrarna inte kunde hålla dem inne genom att omringa hela borgen (därtill är belägrarna alldeles för få för det, bara en hundra man eller så)).
Kuru'gans mentor, ulvschamanen Oku'ni, kontaktar Gaële, kanske för att hon känt av något udda med Gaëles själ, och ber henne rädda Kuru'gan. Oku'ni vet inte säkert vad de döda ting som håller Kuru'gan vill, hon är en ulv och förstår inte sådana ting, men hon vet att något farligare är på väg, och ska själv ge sig av för att undersöka det. Detta är en första varning om vad som komma skall, men Gaële fattar den inte riktigt (inte konstigt givet hur vag den var), och lyckas ta sig in i borgen via en lönndörr, men går tillslut bet när hon battlar Ineva och förlorar (men har tur och kommer undan nästan oskadd sedan Ineva kastat ut henne från klippan...och rakt ned i en enorm snödriva).
Med nya fångar som Kuru'gan har lamiorna försökt förhandla, och erbjudit Nicoz olika former av kompromisser han vägrat gå med på. Alla är nu övertygade om att lamiorna inte i själva verket är ute efter något så absurt som att få behålla själva borgen, utan försöker köpa tid för att de letar efter något där eller vill uppnå något speciellt. Mer och mer verkar det som om de just letar efter något.
Nicoz skickar efter Thizaras gamle mentor Nirmo, en schaman från Danarth, som pejlar borgen grundligt med andeförnimmelse. Han känner av multipla gamla själar i odöda kroppar (bekräftande att groteskerna också är lamior/besjälade vandöda av något slag), en skum själ från bortom världen (Kuru'gan), och en...närvaro, som på något vis är utspridd över marken i hela området. Men han känner också något annat, olycksbådande; en stor grupp själar med demoner i släptåg som är på väg norrifrån. Nicoz skickar sin vasallriddare lady Po med några spejare för att ta reda på vilka detta är, och sedan han av Nirmo fått bekräftat att lamior brinner i solljus och att Tseo håller på med någon fet ritual (Nicoz skingrade tidigare en av hennes salamandrar (ataxatropi är det enda han kan, och han är rätt medioker på det, men hans spelare har...flyt), så hon har blivit sur och bestämt sig för att döda den jäveln med...något...av högre magnitud) så bestämmer sig Nicoz för att beordra en anstormning av borgen direkt, för att slippa riskera att få fiender i ryggen (alltså de där själarna i norr).
Under tiden, i en cell i borgen, har Kuru'gan blivit trakasserad lite lätt, och sedan lämnats åt sitt öde och apokalyptiska lucida drömmar om städers, och sin hembys, undergång för tsunamis, skuggtentakler och demonrockor från en gigantisk olycksbådande måne (se 'Mörkret Reux Grande Tortilla' igen). När han börjar bete sig riktigt konstigt märker Ineva och Kayra detta, tisslar lite om vad Tseo skulle säga (hon är vid det här laget upptagen med sin ritual), och släpper sedan ut honom ur cellen. De hävdar att "mästaren" har talat till honom, vilket visst är signifikant eftersom denne inte talat till dem, och Kuru'gan följer frivilligt med ned i källaren för att få klarhet i vad de menar. Djupt, djupt under borgen finns en igenrasad källare som jordgastar under de gångna dagarna röjt upp, och nu står två jordgastar längst ned i en djuuuup brunn och bearbetar marken med spadar och hackar. "Mästaren" är visst därnere, och Kuru'gan tar den vindlande trappan ned i mörkret för att möta honom, och försvinner från världen ett tag (jag och spelaren var överens om att det var koolast om vi inte spelade ut den här scenen).
Ovan jord har Nicoz krigare inlett sitt anfall på borgen, och efter hård strid erövrat borggården och tagit sig in i kärntornet. Gaële, som inte får vara med eftersom hon brutit armen i en incident tidigare, väntar ute i markerna på spejarnas återkomst, och får se lady Po komma tillbaka ensam, blodig och illa tilltufsad, med en blått handavtryck i ansiktet (alltså färg). Hon hinner få ur sig att det är kraggbarbarer, att de har vandöda med sig, och att de är fientligt sinnande, innan hon svimmar. Gaële tar med henne tillbaka till bondbyn en timme bort, men skickar spejare för att varsko Nicoz i borgen. (en av dem lägger benen på ryggen så fort han hör "kraggbarbarer" och "fientligt sinnande" i samma mening, och Gaële nödgas skjuta honom i benet för att hålla disciplinen uppe).
Det är fortfarande solljus ute, men inne i borgen kan lamiorna slåss, och strid rasar överallt. Nicoz skickar mannar bakåt att bomma för borgen igen när han får höra om kraggbarbarerna, som visst är väldigt nära redan. Han tar sig ned i källarens förmak där han och några andra konfronterar Tseo med ett par underhuggare, och under striden kommer kraggbarbarerna på tal, och Tseo antyder starkt att de är fiender till henne med. Hon låter sig övertalas att lägga ned vapnen, och snart klingar striden av efterhand som hennes order om vapenvila når ut till hennes kamrater och underhuggare.
Exposition time. Nicoz får förklarat för sig att lamiorna inte alls dyrkar den förhatlige Xinu, som han trott, utan tvärt om är ärkefiender till densamme. Någon av Xinus tjänare (eller möjligen den där jargiske avataren) har visst på något vis usurperat lamiornas traditionella domäner i Kirath, och Grand Lamia är försvunnen, död eller besatt eller något. Kultens urgamla lagar föreskriver i en sådan situation att man ska ty sig till den näst äldste i ordningen, och denna (åtminstone vad gäller Tseos grupp) är en varelse, Ane-Mundu, som vilar under borgen. Tseo antyder att det är en man, men från tiden innan...något...hände med manliga lamior (antagligen alltså det som gjorde dem till de stumma(?) grotesker hon och hennes kompanjoner släpar runt på). Hon får det att låta som om de kan gräva upp Ane-Mundu och få honom på sin sida mot kraggbarbarerna, om Nicoz bara låter dem och köper dem lite till. Kraggbarerna tjänar somehow Xinu, hävdar hon, något Nicoz kanske inte hade trott på om han inte sett dem genom borgfönstret, utspökade i benbitar, och kunnat bekräfta att "okej, yeah, klart Chaotic Evil".
Nicoz får veta att Kuru'gan är "hos" mästaren, tittar ned i gropen i källaren men ser honom inte. Han är på väg att gå ned, Ineva verkar på väg att protestera, men Kuru'gan uppenbarar sig lite diskret ur ett hörn, sällsynt eftertänksam och dyster. Det är inte tydligt vad Ane-Mundu visat honom, men det var dystert och väckte minnen hos honom från kamorianernas myter om Radh-Kamras undergång. Kuru'gan är övertygad om att Ane-Mundu måste väckas, och Nicoz är "okej, yeah, you do that, jag tar itu med barbarhorden".
Nu väntade jag mig en massa möjligheter att etablera vilka kraggbarbarerna var och vad de ville ('cuz jag har värsta elaborate backståryn där...), men istället utväxlades ömsesidiga provokationer lite för träffsäkert, och kraggarnas schaman Falfaðinn (tusen poäng för referenshajjande) började en fet murspräckarritual medan barbarhorden blåste i lurar och slog på sköldar och allmänt skrämde livet ur de trötta knektarna, zoriánkämparna, lamiakultisterna etc inne i borgen, nu med en bräcklig allians.
Kuru'gan inser att nu kommer skiten träffa fläkten väldigt snart, och han vet vad som måste till för att Ane-Mundu ska vakna (mächtige Blut in die Erde!), men misströstar för han vet inte hur han ska lösa det. Ane-Mundu har nämnligen epic-level earth meld:at och blivit ett med the native soil, och Kuru'gan förstår inte vem det var som jorden känt av som var kraftfull nog att nära Mästaren. Men Nicoz kommer på det; Gaële, dotter till en gud. Den sympatiske sir Renmar övertygar Kuru'gan om att de verkligen måste väcka Ane-Mundu, för han har då rakt ingen lust att bli spetsad på ett kraggsvärd, och det lutar väldigt mycket åt den händelseutvecklingen just nu. Tillsammans ordnar de en repanordning för att kunna hissa upp i Gaële i borgen från ravinen, och sedan klättrar Kuru'gan ned och Conan:ar iväg mot byn för att hämta henne.
Kraggarnas backståry är basically att deras schaman förlorade en andestrid mot en mäktig demon under Xinu, som tog över hans kropp och började ett idogt arbete med att korrumpera hela stammen. De har nu, närmast utan att fatta det, regresserat till en Xinukult, fast fokuserad på att visa hur häftig man är genom smärta snarare än nån slags fattiga Kabala-flummerier. Schamanen vet inte vem Gaële är, och det är jääävligt viktigt för rollisarnas del eftersom lite av poängen är att hon ska vara ett ess i rockärmen mot Xinu, men han skickar ändå tre goons att gibba henne just in case (han känner fortfarande att hennes själ är skum, liksom), så Kuru'gan får ha en löptävling med tre fellow barbarians genom vinterskogen. Han skakar av sig dem, och en av dem blir dödad av rollisrnas varulvskompis Zack, som sedan försöker rädda byborna i säkerhet medan Gaële och Kuru'gan kollrar bort de återstående två kraggarna och kubbar tillbaka mot borgen. De lyckas med nöd och näppe få Gaële till vinschanordningen innan kraggarna är över dem, och Kuru'gan lämnas att kämpa ensam.
Men han överlever, om än svårt medtagen, och inträder i bärsarkaraseri och slår ihjäl den ena kraggbarbaren medan Oku'ni, alltså mentorulven som nämndes långt ovan, dyker upp i grevens tid för att rädda honom från den andre. Snart står de båda flåsande över kraggarnas lik i den blodiga snön.
"Se så mycket jag vuxit", säger Kuru'gan stolt, "men säg mig, kan jag inte få rida på din rygg en sista gång?", blickande menande och desperat mot borgen, högt ovanför. Det får han givetvis, och han och Oku'ni sätter av i ilfart runt dalen och mot borgens framsida.
Kraggarna har under tiden stormat borgen sedan Falfaðinn kom en del av muren att rämna, och vällt in på gården efter att ha plöjt igenom drunokiernas feeble motstånd. Nicoz försöker desperat hålla en stor bunte av dem på avstånd för att köpa sina vänner tid att retirera in i borgen (Utmanövrering is his middle name), men folk dör ändå överallt. En redan sårad sir Renmar tar emot Gaële, och retirerar in i ett torn medan hon hugger sig förbi en stor (duh) kraggbarbar och rusar mot hallen som vätter till källartrappan, där Ineva (som hon ju tidigare battlat) sitter och väntar, hopkurad i en skugga så att kvällssolen inte ska träffa henne. Gaële är endast rudimentärt införstådd med den nya alliansen+planen, men tar sig iallafall ned i källaren, där en (upphetsad) Ineva får skära i hennes handleder, och går sedan dramatiskt ned i brunnen via trappan ('cuz it must be done -right-, det duger inte att bara droppa ned blodet liksom). Hon schasar iväg jordgastarna och ställer sig på den kalla jorden, och hennes blod når det splittrade medvetandet i den, som sakta samlar ihop sig och sin köttsliga form. Händer av jord stiger upp ur marken och drar ner Gaële, som omsluts av mörkret medan Ane-Mundu observerar henne i tystnad, bara för att sedan låta henne gå. Ho uppfattar det som att hon sjunker upp ur jorden igen, och gräver sig upp ur dess famn, vilket också en annan individ verkar på väg att göra, bredvid henne. Han är en kort, blek man med tovigt ljust hår och fallfärdiga, arkaiska kläder, som utan mer än ett ögonblicks eftertanke greppar henne (hon kämpar emot, men han är, needless to say, superstark), biter henne och stillar sin mest akuta blodtörst. Han förstår uppenbarligen drunokiska, men jag kommer inte ihåg om de sade mer än enstaka dramatiska floskler till varandra innan de lämnade brunnen och tog sig upp till källaren ovanför, där Ineva kowtowade och var allmänt hänförd.
Men uppe i borgen är det illa ställt; kraggarna har brutit igenom och kommit in i citadellet, där det nu råder full strid, en utmattad Nicoz blir allt mer trängd ute på gården, och kraggarnas hövding Rigal har stegat fram för att göra slut på honom med en obscent stor yxa. Gaële försöker hugga sig en väg genom tumultet inomhus, och hon och Tseo tag-team:ar ner en kragg innan Gaële riktigt inser hur dåligt det verkar gå för hennes sida. Hon tittar efter Ane-Mundu, men finner att han bara står mitt i allting och ser...bortkommen ut. Ineva står och sliter i hans kläder och försöker mana honom till handling, men blir (högst tillfälligt, being undead) nedklubbad av en obscent stor barbar. Ane-Mundu verkar inte bry sig, och undviker med lätthet lite spjut och yxhugg som kommer i hans väg, men gör i övrigt intet. Gaële hugger tag i honom och frågar vad han väntar på, och han svarar förvirrat:
"Nej, nej...det stämmer inte, det...är fel".
To be continued.
Det är alltså situationen. Den mest primära lösa tråden är väl uppenbar:
- Vad är det som "är fel"? Jag hade ingen specifik tanke här, utan det var något jag improviserade fram när jag insåg att jag inte ville att Ane-Mundu bara skulle deus ex machina-röja, åtminstone inte...just nu. Märk väl, han är gammal och kraftfull och säkert awesome, men jag skulle vilja...överraska spelarna, somehow, och göra honom annorlunda från hur alla übermäktiga forntidstyper typiskt är i mina kampanjer. Han bör därför varken vara ödesmättad och mystisk, eller ödesmättad och bitter med nån slags ironisk twist. Han bör nog faktiskt inte vara ödesmättad överhuvudtaget... jag kan rentav tänka mig att han är en mjukis på något vis, jag har lätt att tänka mig att Tseo är mycket tuffare egentligen. Det vore en kul twist om hon och de andra tjejlamiorna som byggt upp nån slags runkfantasibild av en godawesomeübermäktig manlig vampyr som för en gångs skull inte är ett fysiskt vämjeligt semi-hjärndött freak (eller vad de manliga lamiorna nu är, ska återkomma till det) blir -besvikna- på Ane-Mundu för att han, eventuell awesomeness till trots, inte lever upp till deras hypade förväntningar. Jag är alltså öppen här för alla som helst idéer på hur man hade kunnat göra Ane-Mundu till en minnesvärd och udda slp, vilka krafter och insikter han egentligen har, etc etc, men framförallt behöver jag besvara frågan om vad f-n han babblade om där på slutet. Så snälla, hjälp.
- Ane-Mundus backståry är också intressant, liksom idéer på de andra lamiornas (jag ska beskriva dem kortfattat nedan). Vad Ane-Mundu beträffar tror jag att han kanske varit nån form av rådgivare, älskare (symboliskt eller reellt) åt Nattens Drottning eller Grand Lamia, eller så är han bara en helt vanlig kultmedlem (dvs nån av de där rankerna för vandöda) som legat i torpor i tusentals år, och därför missat eventuell befordran; det är isåfall på virtue av hans ålder enbart, inte rang, som Tseo och co förväntas följa honom, men jag känner att det vore lite keff i en orden som faktiskt har en så formell maktstruktur som Commersium Lamias.
Tseo är liten, mörkhårig och alldaglig. Hon är äldst av de tre, och klart deras boss, och ganska elak mot dem emellanåt. Cynisk, sarkastisk och har självdistans. Hon är en ganska mäktig magiker och slåss med knivar.
Ineva är några hundra år, bleksiktig och damig och finklädd, men härdad och brutal, nonchalant och stolt, verkar lite sentimental, i synnerhet just vad den här borgen anbelangar.
Kayra är blond (ja, det är ett personlighetsdrag), lekfull, blodtörstig och lätt sadistisk, men verkar inte dum, och det var hon som upptäckte att Kuru'gan kommunicerade med mästaren. Särskilt mycket är inte etablerat om henne, annat än att de andra två mobbar henne en del (hon står med andra ord tydligt längst ned på hackordningen, så hon är presumably yngst).
- What's the deal med de manliga lamiorna egentligen? Varför är de fucked up? Kan de prata? Är de intelligenta? Vilken rang och roll har de i kulten? Blir människor sådana frivilligt, eller är det ett tvång eller straff eller misstag? Är det möjligen så att nekrofagerna i V&N egentligen är manliga lamior? Eller är det något annat, konceptuellt och utseendemässigt, som utmärker lamiamännen? (Jag har varit medvetet vag i beskrivningen av deras utseende, men de verkar ha groteska huggtänder och konstiga munnar/käkar). Bekräftat är att manliga lamior brinner i solen, men de verkar inte lika känsliga för den som kvinnliga är. Also, varför är Ane-Mundu inte fucked up på det här viset?
(En möjlighet är att det är något kvinnorna gjorde för att -kontrollera- männen, men då får det nån slags sån här unken fantasy-sug-matriarkat-stämning a'la drow som jag helst vill undvika. Se den tyska vampyrfilmen We are the Night för lite inspiration dock; där har vampyrkvinnorna dödat av alla vampyrmännen för att de var för galna eller nåt. Jag är nog dock mest taggad på lösningar som somehow sätter mer färg på lamiorna som kult, organisation, hemligt sällskap).
- Hur kommer det här sluta? Kan Gaële få Ane-Mundu att agera och kan han allena vända striden, eller kommer det sluta i katastrof? Kan vampyrerna och rollisarna och deras vänner måhända med samlad effort, trots Ane-Mundus passivitet, segra (Det känns inte troligt), eller iallafall driva ut kraggarna ur citadellet och bomma för (njae...)? En tanke jag har är att överlevarna lyckas barrikadera sig på övervåningen, eventuellt efter att någon (Tseo?) offrat sig för att hålla kraggarna stångna, detta för att jag är taggad på att köpa lite tid så jag kan få mer utrymme att etablera lamiorna, nu när de och rollisarna har en tillfällig allians (för det finns inget roligare än när fiender måste alliera sig mot en yttre och värre fiende). Vad kan man hitta på med kraggbarbarerna? har de en mer komplicerad agenda än det verkar, eller vill de bara, på Xinus incitament, göra slut på lamiorna och deras äldste?
- Vilken slags kontroll utövar lamiorna egentligen över Zoriánriddarna? Är den magisk, nån skum inherent lamiaförmåga, eller bara ye good olde manipulation+seduction? Kämpar zoriánriddarna emot, eller har några av dem -frivilligt- joinat lamiorna? Hur djupt går eventuell hjärntvätt/mind control/mind rape? Och vem ligger bakom, mer specifikt? (Bara Tseo av de tre flicklamiorna verkar vara en duktig magiker, men kanske kan pojklamiorna göra något annat än att stå i hörn och dräggla olycksbådande?). Var det kanske Ane-Mundus närvaro i jorden på platsen som lät lamiorna ta kontroll över Zoriánriddarna, aomehow?
- Vad är det egentligen som hänt borta i Kirath? Vad har Xinu gjort, vilka resurser och agenter har hen använt för det, vad har hänt med Grand Lamia och kulten i stort, och vad ska Ane-Mundu och tjejerna göra åt det (förutsatt att Ane-Mundu ens är intresserad av hela saken)?
also, en plottråd jag nästan glömt; Gohlbrand och den spontana eldkvasten som grillade halva stället. Wtf was that about? Varför flög draken iväg med jobbet oavslutat? Eller...var det det?
Tacksam för all input; hjälp mig att göra nästa spelmöte lika fett som det här var.
Lamiorna i mitt Mundana är i stort som i det officiella (se särskilt Av Blod Komna, då), men jag har försökt, och försöker, att tona ned WoDdigheten ganska mycket. Ursprungligen skedde detta genom att jag antydde att alla lamior (man hade vid det laget sett väldigt lite av dem i kampanjen) var groteska varelser närmast liknande nekrofager, men sen kom nuvarande plott in, med de första lamiorna som såg ut som människor, och då har jag snarare försökt spela på kult-grejen och att lägga tonvikt på att man blir vampyr genom en -ritual-. Jag har också låtit dem ha tänder i både över- och underkäken, och några såna små detaljer som iaf bryter -lite- grann mot de värsta klichéerna. Hursomhelst va, ha gärna detta i åtanke; jag är extra intresserad av lite nyskapande eller udda uppslag.
As for nekrofagerna va, så verkar detta vara ett tillstånd som drabbar -män- som blir lamior (jag återkommer till det).
Rollpersonerna är Nicoz Mehzinor, hertig av Val Timan i Drunok, hans väpnare Gaële, som egentligen är "dotter" till jordgudinnan Ekinna genom hennes avatar Thizara, samt Kuru'gan, en kamorian som egentligen är en urskuggvarelse, född av en kvinna från Urmörkret genom Sällskapets experiment (se 'Mörkret Redux Grande Tortilla' och jfr Zhanima från 'Mina ögon lyser i mörkret'). (Nicoz är 'egentligen' också något spektakulärt, nämnligen arvinge till det vilda hovet i Skugglandet, men detta är väldigt irrelevant för den här stårylinen, så vi lämnar det därhän).
Anyhow va, på Nicoz domäner finns en gammal borgruin, som Nicoz skänkte till Zoriánorden i utbyte mot att de restaurerade den. En bunke Zoriánriddare slog sig ned där med väpnare och tjänare, men sedan vart det tyst från dem, tills den dag nära vintern när Nicoz, Ghaële, Kuru'gan och några andra var ute på jakt, och såg en skum rökpelare borta från Urag Basan, det gudsförgätna område vid Kraggbergens sluttningar där borgen ligger. De begav sig ditåt, och fick höra från folket i en närbelägen by att en -drake- hade siktats.
Snart fick man mer klarhet; två sårade Zoriánriddare hittades ute på en myr, och togs in i värmen i en bondstuga. De berättade att man i borgen hade några riktigt skitskumma pigor som på något sätt trollbundit borgherren och flera andra zoríánriddare, gradvis över lång tid, och sedanen kväll försökt öppna porten för en grupp krigare i skydd av nattmörkret. Detta ledde till en vild strid mellan olika grupperingar inuti borgen, men flickorna och deras förtrollade underhuggare fick upp portarna och odöda fasor vällde in. De två riddarna, Herr Ingjald och Herr Parus, lyckades med nöd och näppe undkomma, och detta endast efter att en -gigantisk- drake dykt upp och skållat borgen med eld lite spontant.
Really, really strange. Beskrivningen av draken matchade väl Gohlbrand, som är at large i Kraggbergen efter att Thizara (Ghaëles "mamma" alltså) brutit Morógas kontroll över honom några år tidigare, och detta är givetvis spektakulärt i sig, en mortuachattack händer liksom inte var dag. Men vem var den riktad mot? Zoriánordern, de skumma flickorna och deras vandöda kompisar, eller vad? Mycket frågor och lite svar, så Nicoz och co begav sig till borgen med Herr Ingjald (Herr Parus var för skadad).
Utan att gå in på för mycket detaljer, så har tre lamior, Tseo, Ineva och Kayra, tagit över borgen och borgherren och flera av hans riddare och väpnare står under deras kontroll. De har släppt in en hord med zombier, jordgastar, mänskliga kultister och ett par blodsugande grotesker (manliga lamior), och de av borgfolket som inte samarbetat har man stuvat i en fånghåla nånstans/haft som snacks. Herr Ingjald står på något vis också under deras kontroll, och blir dödad när rollpersonerna, delvis felaktigt, tror att han lurat dem i en fälla. Lamiorna vill i själva verket bara hålla ett rådslag, men detta är nog för att göra Nicoz rosenrasande - lady Ineva, som först presenteras som ledaren trots att det i själva verket är den mer diskreta (icke-adliga?) Tseo, gör nämnligen anspråk på borgen. Hon tillhör Halldsätten, som en gång höll borgen som vasaller åt kung Njal Hannervald, och hon hävdar nu att borgen rätteligen tillhör henne eftersom hon är den sista av denna utslocknade ätt. Det blor fort uppenbart att hon har nostalgisk kärlek till stället, trots att det mest är en nödtorftigt restaurerad ruin - hon växte upp här medan hon levde (though jag har inte etablerat säkert att lamiorna de facto är helt döda, eller åtminstone verkar de inte anse sig själva vara det), och kan varje sten. Hon och Nicoz diskuterar (=grälar) en stund om detta anspråk, vilket kulminerar i att han svär att köra ut henne om han så måste vända på varenda borgsten. Hon är helt: "Bring it on, biatch".
Så Nicoz raggar upp sitt folk och inleder en belägring, trots snö och vinter och snålblåst och allmän jävlighet. Tell you what, jag ska inte gå in på alla detaljer, för under belägringen hände en hel del, utan vi fokuserar på det mest relevanta:
- Lamian Tseo förstörde en katapult Nicoz folk byggt, varefter hon jagades genom markerna och gömde sig under isen i en sjö. Nicoz stationerade män där under dagen för att fånga henne när hon steg upp på natten igen, men när det skymde hon låg istället kvar under isen och magi:ade ihjäl folk via andeförnimmelse, vilket orsakade såpass mycket förvirring att hon kunde komma undan. Kuru'gan satte halsstarrigt efter henne, vilket var precis vad hon räknat med, och går rakt i en fälla gillrad av henne och de andra lamiorna, och tas till fånga (borgen vilar på en klippkant som lamiorna kan ta sig uppför och nedför utan svårighet, vilket är anledningen att belägrarna inte kunde hålla dem inne genom att omringa hela borgen (därtill är belägrarna alldeles för få för det, bara en hundra man eller så)).
Kuru'gans mentor, ulvschamanen Oku'ni, kontaktar Gaële, kanske för att hon känt av något udda med Gaëles själ, och ber henne rädda Kuru'gan. Oku'ni vet inte säkert vad de döda ting som håller Kuru'gan vill, hon är en ulv och förstår inte sådana ting, men hon vet att något farligare är på väg, och ska själv ge sig av för att undersöka det. Detta är en första varning om vad som komma skall, men Gaële fattar den inte riktigt (inte konstigt givet hur vag den var), och lyckas ta sig in i borgen via en lönndörr, men går tillslut bet när hon battlar Ineva och förlorar (men har tur och kommer undan nästan oskadd sedan Ineva kastat ut henne från klippan...och rakt ned i en enorm snödriva).
Med nya fångar som Kuru'gan har lamiorna försökt förhandla, och erbjudit Nicoz olika former av kompromisser han vägrat gå med på. Alla är nu övertygade om att lamiorna inte i själva verket är ute efter något så absurt som att få behålla själva borgen, utan försöker köpa tid för att de letar efter något där eller vill uppnå något speciellt. Mer och mer verkar det som om de just letar efter något.
Nicoz skickar efter Thizaras gamle mentor Nirmo, en schaman från Danarth, som pejlar borgen grundligt med andeförnimmelse. Han känner av multipla gamla själar i odöda kroppar (bekräftande att groteskerna också är lamior/besjälade vandöda av något slag), en skum själ från bortom världen (Kuru'gan), och en...närvaro, som på något vis är utspridd över marken i hela området. Men han känner också något annat, olycksbådande; en stor grupp själar med demoner i släptåg som är på väg norrifrån. Nicoz skickar sin vasallriddare lady Po med några spejare för att ta reda på vilka detta är, och sedan han av Nirmo fått bekräftat att lamior brinner i solljus och att Tseo håller på med någon fet ritual (Nicoz skingrade tidigare en av hennes salamandrar (ataxatropi är det enda han kan, och han är rätt medioker på det, men hans spelare har...flyt), så hon har blivit sur och bestämt sig för att döda den jäveln med...något...av högre magnitud) så bestämmer sig Nicoz för att beordra en anstormning av borgen direkt, för att slippa riskera att få fiender i ryggen (alltså de där själarna i norr).
Under tiden, i en cell i borgen, har Kuru'gan blivit trakasserad lite lätt, och sedan lämnats åt sitt öde och apokalyptiska lucida drömmar om städers, och sin hembys, undergång för tsunamis, skuggtentakler och demonrockor från en gigantisk olycksbådande måne (se 'Mörkret Reux Grande Tortilla' igen). När han börjar bete sig riktigt konstigt märker Ineva och Kayra detta, tisslar lite om vad Tseo skulle säga (hon är vid det här laget upptagen med sin ritual), och släpper sedan ut honom ur cellen. De hävdar att "mästaren" har talat till honom, vilket visst är signifikant eftersom denne inte talat till dem, och Kuru'gan följer frivilligt med ned i källaren för att få klarhet i vad de menar. Djupt, djupt under borgen finns en igenrasad källare som jordgastar under de gångna dagarna röjt upp, och nu står två jordgastar längst ned i en djuuuup brunn och bearbetar marken med spadar och hackar. "Mästaren" är visst därnere, och Kuru'gan tar den vindlande trappan ned i mörkret för att möta honom, och försvinner från världen ett tag (jag och spelaren var överens om att det var koolast om vi inte spelade ut den här scenen).
Ovan jord har Nicoz krigare inlett sitt anfall på borgen, och efter hård strid erövrat borggården och tagit sig in i kärntornet. Gaële, som inte får vara med eftersom hon brutit armen i en incident tidigare, väntar ute i markerna på spejarnas återkomst, och får se lady Po komma tillbaka ensam, blodig och illa tilltufsad, med en blått handavtryck i ansiktet (alltså färg). Hon hinner få ur sig att det är kraggbarbarer, att de har vandöda med sig, och att de är fientligt sinnande, innan hon svimmar. Gaële tar med henne tillbaka till bondbyn en timme bort, men skickar spejare för att varsko Nicoz i borgen. (en av dem lägger benen på ryggen så fort han hör "kraggbarbarer" och "fientligt sinnande" i samma mening, och Gaële nödgas skjuta honom i benet för att hålla disciplinen uppe).
Det är fortfarande solljus ute, men inne i borgen kan lamiorna slåss, och strid rasar överallt. Nicoz skickar mannar bakåt att bomma för borgen igen när han får höra om kraggbarbarerna, som visst är väldigt nära redan. Han tar sig ned i källarens förmak där han och några andra konfronterar Tseo med ett par underhuggare, och under striden kommer kraggbarbarerna på tal, och Tseo antyder starkt att de är fiender till henne med. Hon låter sig övertalas att lägga ned vapnen, och snart klingar striden av efterhand som hennes order om vapenvila når ut till hennes kamrater och underhuggare.
Exposition time. Nicoz får förklarat för sig att lamiorna inte alls dyrkar den förhatlige Xinu, som han trott, utan tvärt om är ärkefiender till densamme. Någon av Xinus tjänare (eller möjligen den där jargiske avataren) har visst på något vis usurperat lamiornas traditionella domäner i Kirath, och Grand Lamia är försvunnen, död eller besatt eller något. Kultens urgamla lagar föreskriver i en sådan situation att man ska ty sig till den näst äldste i ordningen, och denna (åtminstone vad gäller Tseos grupp) är en varelse, Ane-Mundu, som vilar under borgen. Tseo antyder att det är en man, men från tiden innan...något...hände med manliga lamior (antagligen alltså det som gjorde dem till de stumma(?) grotesker hon och hennes kompanjoner släpar runt på). Hon får det att låta som om de kan gräva upp Ane-Mundu och få honom på sin sida mot kraggbarbarerna, om Nicoz bara låter dem och köper dem lite till. Kraggbarerna tjänar somehow Xinu, hävdar hon, något Nicoz kanske inte hade trott på om han inte sett dem genom borgfönstret, utspökade i benbitar, och kunnat bekräfta att "okej, yeah, klart Chaotic Evil".
Nicoz får veta att Kuru'gan är "hos" mästaren, tittar ned i gropen i källaren men ser honom inte. Han är på väg att gå ned, Ineva verkar på väg att protestera, men Kuru'gan uppenbarar sig lite diskret ur ett hörn, sällsynt eftertänksam och dyster. Det är inte tydligt vad Ane-Mundu visat honom, men det var dystert och väckte minnen hos honom från kamorianernas myter om Radh-Kamras undergång. Kuru'gan är övertygad om att Ane-Mundu måste väckas, och Nicoz är "okej, yeah, you do that, jag tar itu med barbarhorden".
Nu väntade jag mig en massa möjligheter att etablera vilka kraggbarbarerna var och vad de ville ('cuz jag har värsta elaborate backståryn där...), men istället utväxlades ömsesidiga provokationer lite för träffsäkert, och kraggarnas schaman Falfaðinn (tusen poäng för referenshajjande) började en fet murspräckarritual medan barbarhorden blåste i lurar och slog på sköldar och allmänt skrämde livet ur de trötta knektarna, zoriánkämparna, lamiakultisterna etc inne i borgen, nu med en bräcklig allians.
Kuru'gan inser att nu kommer skiten träffa fläkten väldigt snart, och han vet vad som måste till för att Ane-Mundu ska vakna (mächtige Blut in die Erde!), men misströstar för han vet inte hur han ska lösa det. Ane-Mundu har nämnligen epic-level earth meld:at och blivit ett med the native soil, och Kuru'gan förstår inte vem det var som jorden känt av som var kraftfull nog att nära Mästaren. Men Nicoz kommer på det; Gaële, dotter till en gud. Den sympatiske sir Renmar övertygar Kuru'gan om att de verkligen måste väcka Ane-Mundu, för han har då rakt ingen lust att bli spetsad på ett kraggsvärd, och det lutar väldigt mycket åt den händelseutvecklingen just nu. Tillsammans ordnar de en repanordning för att kunna hissa upp i Gaële i borgen från ravinen, och sedan klättrar Kuru'gan ned och Conan:ar iväg mot byn för att hämta henne.
Kraggarnas backståry är basically att deras schaman förlorade en andestrid mot en mäktig demon under Xinu, som tog över hans kropp och började ett idogt arbete med att korrumpera hela stammen. De har nu, närmast utan att fatta det, regresserat till en Xinukult, fast fokuserad på att visa hur häftig man är genom smärta snarare än nån slags fattiga Kabala-flummerier. Schamanen vet inte vem Gaële är, och det är jääävligt viktigt för rollisarnas del eftersom lite av poängen är att hon ska vara ett ess i rockärmen mot Xinu, men han skickar ändå tre goons att gibba henne just in case (han känner fortfarande att hennes själ är skum, liksom), så Kuru'gan får ha en löptävling med tre fellow barbarians genom vinterskogen. Han skakar av sig dem, och en av dem blir dödad av rollisrnas varulvskompis Zack, som sedan försöker rädda byborna i säkerhet medan Gaële och Kuru'gan kollrar bort de återstående två kraggarna och kubbar tillbaka mot borgen. De lyckas med nöd och näppe få Gaële till vinschanordningen innan kraggarna är över dem, och Kuru'gan lämnas att kämpa ensam.
Men han överlever, om än svårt medtagen, och inträder i bärsarkaraseri och slår ihjäl den ena kraggbarbaren medan Oku'ni, alltså mentorulven som nämndes långt ovan, dyker upp i grevens tid för att rädda honom från den andre. Snart står de båda flåsande över kraggarnas lik i den blodiga snön.
"Se så mycket jag vuxit", säger Kuru'gan stolt, "men säg mig, kan jag inte få rida på din rygg en sista gång?", blickande menande och desperat mot borgen, högt ovanför. Det får han givetvis, och han och Oku'ni sätter av i ilfart runt dalen och mot borgens framsida.
Kraggarna har under tiden stormat borgen sedan Falfaðinn kom en del av muren att rämna, och vällt in på gården efter att ha plöjt igenom drunokiernas feeble motstånd. Nicoz försöker desperat hålla en stor bunte av dem på avstånd för att köpa sina vänner tid att retirera in i borgen (Utmanövrering is his middle name), men folk dör ändå överallt. En redan sårad sir Renmar tar emot Gaële, och retirerar in i ett torn medan hon hugger sig förbi en stor (duh) kraggbarbar och rusar mot hallen som vätter till källartrappan, där Ineva (som hon ju tidigare battlat) sitter och väntar, hopkurad i en skugga så att kvällssolen inte ska träffa henne. Gaële är endast rudimentärt införstådd med den nya alliansen+planen, men tar sig iallafall ned i källaren, där en (upphetsad) Ineva får skära i hennes handleder, och går sedan dramatiskt ned i brunnen via trappan ('cuz it must be done -right-, det duger inte att bara droppa ned blodet liksom). Hon schasar iväg jordgastarna och ställer sig på den kalla jorden, och hennes blod når det splittrade medvetandet i den, som sakta samlar ihop sig och sin köttsliga form. Händer av jord stiger upp ur marken och drar ner Gaële, som omsluts av mörkret medan Ane-Mundu observerar henne i tystnad, bara för att sedan låta henne gå. Ho uppfattar det som att hon sjunker upp ur jorden igen, och gräver sig upp ur dess famn, vilket också en annan individ verkar på väg att göra, bredvid henne. Han är en kort, blek man med tovigt ljust hår och fallfärdiga, arkaiska kläder, som utan mer än ett ögonblicks eftertanke greppar henne (hon kämpar emot, men han är, needless to say, superstark), biter henne och stillar sin mest akuta blodtörst. Han förstår uppenbarligen drunokiska, men jag kommer inte ihåg om de sade mer än enstaka dramatiska floskler till varandra innan de lämnade brunnen och tog sig upp till källaren ovanför, där Ineva kowtowade och var allmänt hänförd.
Men uppe i borgen är det illa ställt; kraggarna har brutit igenom och kommit in i citadellet, där det nu råder full strid, en utmattad Nicoz blir allt mer trängd ute på gården, och kraggarnas hövding Rigal har stegat fram för att göra slut på honom med en obscent stor yxa. Gaële försöker hugga sig en väg genom tumultet inomhus, och hon och Tseo tag-team:ar ner en kragg innan Gaële riktigt inser hur dåligt det verkar gå för hennes sida. Hon tittar efter Ane-Mundu, men finner att han bara står mitt i allting och ser...bortkommen ut. Ineva står och sliter i hans kläder och försöker mana honom till handling, men blir (högst tillfälligt, being undead) nedklubbad av en obscent stor barbar. Ane-Mundu verkar inte bry sig, och undviker med lätthet lite spjut och yxhugg som kommer i hans väg, men gör i övrigt intet. Gaële hugger tag i honom och frågar vad han väntar på, och han svarar förvirrat:
"Nej, nej...det stämmer inte, det...är fel".
To be continued.
Det är alltså situationen. Den mest primära lösa tråden är väl uppenbar:
- Vad är det som "är fel"? Jag hade ingen specifik tanke här, utan det var något jag improviserade fram när jag insåg att jag inte ville att Ane-Mundu bara skulle deus ex machina-röja, åtminstone inte...just nu. Märk väl, han är gammal och kraftfull och säkert awesome, men jag skulle vilja...överraska spelarna, somehow, och göra honom annorlunda från hur alla übermäktiga forntidstyper typiskt är i mina kampanjer. Han bör därför varken vara ödesmättad och mystisk, eller ödesmättad och bitter med nån slags ironisk twist. Han bör nog faktiskt inte vara ödesmättad överhuvudtaget... jag kan rentav tänka mig att han är en mjukis på något vis, jag har lätt att tänka mig att Tseo är mycket tuffare egentligen. Det vore en kul twist om hon och de andra tjejlamiorna som byggt upp nån slags runkfantasibild av en godawesomeübermäktig manlig vampyr som för en gångs skull inte är ett fysiskt vämjeligt semi-hjärndött freak (eller vad de manliga lamiorna nu är, ska återkomma till det) blir -besvikna- på Ane-Mundu för att han, eventuell awesomeness till trots, inte lever upp till deras hypade förväntningar. Jag är alltså öppen här för alla som helst idéer på hur man hade kunnat göra Ane-Mundu till en minnesvärd och udda slp, vilka krafter och insikter han egentligen har, etc etc, men framförallt behöver jag besvara frågan om vad f-n han babblade om där på slutet. Så snälla, hjälp.
- Ane-Mundus backståry är också intressant, liksom idéer på de andra lamiornas (jag ska beskriva dem kortfattat nedan). Vad Ane-Mundu beträffar tror jag att han kanske varit nån form av rådgivare, älskare (symboliskt eller reellt) åt Nattens Drottning eller Grand Lamia, eller så är han bara en helt vanlig kultmedlem (dvs nån av de där rankerna för vandöda) som legat i torpor i tusentals år, och därför missat eventuell befordran; det är isåfall på virtue av hans ålder enbart, inte rang, som Tseo och co förväntas följa honom, men jag känner att det vore lite keff i en orden som faktiskt har en så formell maktstruktur som Commersium Lamias.
Tseo är liten, mörkhårig och alldaglig. Hon är äldst av de tre, och klart deras boss, och ganska elak mot dem emellanåt. Cynisk, sarkastisk och har självdistans. Hon är en ganska mäktig magiker och slåss med knivar.
Ineva är några hundra år, bleksiktig och damig och finklädd, men härdad och brutal, nonchalant och stolt, verkar lite sentimental, i synnerhet just vad den här borgen anbelangar.
Kayra är blond (ja, det är ett personlighetsdrag), lekfull, blodtörstig och lätt sadistisk, men verkar inte dum, och det var hon som upptäckte att Kuru'gan kommunicerade med mästaren. Särskilt mycket är inte etablerat om henne, annat än att de andra två mobbar henne en del (hon står med andra ord tydligt längst ned på hackordningen, så hon är presumably yngst).
- What's the deal med de manliga lamiorna egentligen? Varför är de fucked up? Kan de prata? Är de intelligenta? Vilken rang och roll har de i kulten? Blir människor sådana frivilligt, eller är det ett tvång eller straff eller misstag? Är det möjligen så att nekrofagerna i V&N egentligen är manliga lamior? Eller är det något annat, konceptuellt och utseendemässigt, som utmärker lamiamännen? (Jag har varit medvetet vag i beskrivningen av deras utseende, men de verkar ha groteska huggtänder och konstiga munnar/käkar). Bekräftat är att manliga lamior brinner i solen, men de verkar inte lika känsliga för den som kvinnliga är. Also, varför är Ane-Mundu inte fucked up på det här viset?
(En möjlighet är att det är något kvinnorna gjorde för att -kontrollera- männen, men då får det nån slags sån här unken fantasy-sug-matriarkat-stämning a'la drow som jag helst vill undvika. Se den tyska vampyrfilmen We are the Night för lite inspiration dock; där har vampyrkvinnorna dödat av alla vampyrmännen för att de var för galna eller nåt. Jag är nog dock mest taggad på lösningar som somehow sätter mer färg på lamiorna som kult, organisation, hemligt sällskap).
- Hur kommer det här sluta? Kan Gaële få Ane-Mundu att agera och kan han allena vända striden, eller kommer det sluta i katastrof? Kan vampyrerna och rollisarna och deras vänner måhända med samlad effort, trots Ane-Mundus passivitet, segra (Det känns inte troligt), eller iallafall driva ut kraggarna ur citadellet och bomma för (njae...)? En tanke jag har är att överlevarna lyckas barrikadera sig på övervåningen, eventuellt efter att någon (Tseo?) offrat sig för att hålla kraggarna stångna, detta för att jag är taggad på att köpa lite tid så jag kan få mer utrymme att etablera lamiorna, nu när de och rollisarna har en tillfällig allians (för det finns inget roligare än när fiender måste alliera sig mot en yttre och värre fiende). Vad kan man hitta på med kraggbarbarerna? har de en mer komplicerad agenda än det verkar, eller vill de bara, på Xinus incitament, göra slut på lamiorna och deras äldste?
- Vilken slags kontroll utövar lamiorna egentligen över Zoriánriddarna? Är den magisk, nån skum inherent lamiaförmåga, eller bara ye good olde manipulation+seduction? Kämpar zoriánriddarna emot, eller har några av dem -frivilligt- joinat lamiorna? Hur djupt går eventuell hjärntvätt/mind control/mind rape? Och vem ligger bakom, mer specifikt? (Bara Tseo av de tre flicklamiorna verkar vara en duktig magiker, men kanske kan pojklamiorna göra något annat än att stå i hörn och dräggla olycksbådande?). Var det kanske Ane-Mundus närvaro i jorden på platsen som lät lamiorna ta kontroll över Zoriánriddarna, aomehow?
- Vad är det egentligen som hänt borta i Kirath? Vad har Xinu gjort, vilka resurser och agenter har hen använt för det, vad har hänt med Grand Lamia och kulten i stort, och vad ska Ane-Mundu och tjejerna göra åt det (förutsatt att Ane-Mundu ens är intresserad av hela saken)?
also, en plottråd jag nästan glömt; Gohlbrand och den spontana eldkvasten som grillade halva stället. Wtf was that about? Varför flög draken iväg med jobbet oavslutat? Eller...var det det?
Tacksam för all input; hjälp mig att göra nästa spelmöte lika fett som det här var.
