Idag har jag läst klart Den Gula Filmen som är ett äventyr till Call of Cthulhu Sverige av Gabrielle de Bourg, Gunilla Jonson och Michael Petersén.
Boken är på runt 40 sidor med ett väldigt tilltalande omslag av Emilie Ihre. Genomgående tycker jag layout och grafik håller en väldigt hög kvalitet samtidigt som bilder och foton känns väldigt passande. Texten är ganska luftig, men lider tyvärr av en del onödiga korrekturmissar (bl.a. i slumptabellen för Klarateatern där hela textstycken ligger dubbelt). Jag tycker det är kul att äventyret delas in i scener och tagningar med namn, vilket ger stumfilmskänsla. Det ger också en cool metanivå i "slutscenen"
Däremot har jag svårt att förstå kronologin i dessa rubriker då första akten har scenerna 1:1, 1:2, och 1:3 vilket är helt konsekvent medans andra akten har scenerna 2:1, 3:1, 3:2, 4:1, och 5:1 och den tredje akten har scenerna 6:1, 7:1, 7:2 och 7:2 igen. Det är möjligt att det finns ett mönster här som jag är för trött för att se, eller att det bara symboliserar hur filmen som äventyret handlar om gör att allting blir mer galet (även det isåfall en slags metanivå).
Äventyret har också en bra struktur och inleds med en kort summering som i korta drag förklarar historien. Detta följs av en bakgrund till den uppkomna situationen. Nästa del presenterar huvudroller (RP) och birollerna (SLP) och följs av tips och information till spelledaren för att få ut mesta möjliga ur äventyret. Nästa del är själva äventyret som sedan avrundas med information om film på 1920-talet.
En liten märklighet är att äventyret enbart innehåller speldata för RP. Det finns alltså ingen speldata för SLP och de uttalade tärningsslagen (bortsett sinnesprövningar) är få. (Det står till och med på några ställen att bra rollspel kan ersätta retoriska färdighetsslag). För egen del så är det allt annat än ett problem (eftersom jag ändå skulle föredra att spela det med Cthulhu Dark alt. Kutulu).
Sammanfattningsvis
Jag måste säga att jag tycker att det här scenariot är riktigt bra. Det är en spännande historia med välskrivna miljöer som gradvis vrider upp spänningen. RP har personligt incitament som gör deras drivkraft trovärdig. Det finns intressanta relationer mellan RP och till biroller samt att äventyrets klimax inte är någon slutstrid utan mer en form av mysterielösning.
Boken är på runt 40 sidor med ett väldigt tilltalande omslag av Emilie Ihre. Genomgående tycker jag layout och grafik håller en väldigt hög kvalitet samtidigt som bilder och foton känns väldigt passande. Texten är ganska luftig, men lider tyvärr av en del onödiga korrekturmissar (bl.a. i slumptabellen för Klarateatern där hela textstycken ligger dubbelt). Jag tycker det är kul att äventyret delas in i scener och tagningar med namn, vilket ger stumfilmskänsla. Det ger också en cool metanivå i "slutscenen"
(där en film spelas upp på slottet Carcosa som visar vad RP har gjort under äventyret).
Däremot har jag svårt att förstå kronologin i dessa rubriker då första akten har scenerna 1:1, 1:2, och 1:3 vilket är helt konsekvent medans andra akten har scenerna 2:1, 3:1, 3:2, 4:1, och 5:1 och den tredje akten har scenerna 6:1, 7:1, 7:2 och 7:2 igen. Det är möjligt att det finns ett mönster här som jag är för trött för att se, eller att det bara symboliserar hur filmen som äventyret handlar om gör att allting blir mer galet (även det isåfall en slags metanivå).
Äventyret har också en bra struktur och inleds med en kort summering som i korta drag förklarar historien. Detta följs av en bakgrund till den uppkomna situationen. Nästa del presenterar huvudroller (RP) och birollerna (SLP) och följs av tips och information till spelledaren för att få ut mesta möjliga ur äventyret. Nästa del är själva äventyret som sedan avrundas med information om film på 1920-talet.
En liten märklighet är att äventyret enbart innehåller speldata för RP. Det finns alltså ingen speldata för SLP och de uttalade tärningsslagen (bortsett sinnesprövningar) är få. (Det står till och med på några ställen att bra rollspel kan ersätta retoriska färdighetsslag). För egen del så är det allt annat än ett problem (eftersom jag ändå skulle föredra att spela det med Cthulhu Dark alt. Kutulu).
Sammanfattningsvis
Jag måste säga att jag tycker att det här scenariot är riktigt bra. Det är en spännande historia med välskrivna miljöer som gradvis vrider upp spänningen. RP har personligt incitament som gör deras drivkraft trovärdig. Det finns intressanta relationer mellan RP och till biroller samt att äventyrets klimax inte är någon slutstrid utan mer en form av mysterielösning.
Last edited:
