Nekromanti Den inre språkpolisen...
- Thread starter Alkemist
- Start date
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Om jag minns rätt handlar det om en distinktion ackusativ/dativ som har fallit ur bruk i den svenska som talas söderöver.GnomviD said:I (formell) skrift:
- "de" istället för "det"
- "medans", "tillbaks",
Här uppe i Norrbotten är det många kids som skriver vissa grejer på dialekt också, som "han"/"hon" istället för "honom"/"henne", eller utelämnar -de-ändelsen hos verb i preteritum. Det producerar meningar som: "igår sparka ja han dubbelt så hårt motför vad hon sparka han förra veckan".
Det jobbiga är att min inre språkpolis sliter med min inre dialektivrare.
"Osökt" kommer jag att tänkta på den västgötska som talades i det lilla samhälle där jag växte upp på 1960-talet. Där fans det fortfarande rester av femininum: "klocka", "sol" och "bok" var "hon". Det var därför i sin ordning att använda bestämda former som "molnen skymmer sola idag" och "boka ligger på bordet". Vackert i mina öron idag, men jag gick över till rikssvenska former på 1970-talet eftersom "det är så man talar".
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Det heter matematiklärare, eller hur?Jocke Kofot said:
anth
Vetefan
För att inte tala om svenskalärare som håller svenskakurser.Mekanurg said:Det heter matematiklärare, eller hur?Jocke Kofot said:
Det heter svensklärare som håller i svenskkurser.
Jag menar de flesta av er är svenskfödda, inte svenskafödda.
Och de flesta av er har någon gång lyssnat på svensktoppen, inte svenskatoppen.
Ond bråd död
Swashbuckler
Svenskkurser låter ju som man lär sig bli svensk. dessutom reagerar mitt rättstavningsgrejs på "svenskkurser"
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Substantivsammansättningar där det första ordet slutar på -a tycks vara komplicerade i svenska:anth said:För att inte tala om svenskalärare som håller svenskakurser.Mekanurg said:Det heter matematiklärare, eller hur?Jocke Kofot said:
Det heter svensklärare som håller i svenskkurser.
Jag menar de flesta av er är svenskfödda, inte svenskafödda.
Och de flesta av er har någon gång lyssnat på svensktoppen, inte svenskatoppen.
gata -> gatukök (IIRC gammal dativböjning)
gata -> gatsten
kvinna -> kvinnojour
kvinna -> kvinnfolk
hylla -> hyllplan
Alkemist
Veteran
Jag älskar Hen!
Däremot har jag svår för när andra byter ut Man mot En.
Tex: "En får ta det lungt vid vägen" istället för "Man får ta..."
Mina problem med det kommer nog från att det dels är så vi säger i Småländskan(en dialekt som om än fin är otroligt bonnig.) och att det inte riktigt har samma betydelse.
Personligen skulle jag vilja trycka hårdare på att Du ska säga Jag istället för Man eftersom det nästan alltid är det du menar.
"Man kan ju inte bete sig på det viset" betyder ju typ=
"Jag tycker inte att det där är ett korrekt beteende."
Och i vilket fall som helst ska ju Man stå för något som gäller för alla så borde Vi inte säga Vi?
Däremot har jag svår för när andra byter ut Man mot En.
Tex: "En får ta det lungt vid vägen" istället för "Man får ta..."
Mina problem med det kommer nog från att det dels är så vi säger i Småländskan(en dialekt som om än fin är otroligt bonnig.) och att det inte riktigt har samma betydelse.
Personligen skulle jag vilja trycka hårdare på att Du ska säga Jag istället för Man eftersom det nästan alltid är det du menar.
"Man kan ju inte bete sig på det viset" betyder ju typ=
"Jag tycker inte att det där är ett korrekt beteende."
Och i vilket fall som helst ska ju Man stå för något som gäller för alla så borde Vi inte säga Vi?
Jag stör mig på de där som tycker att alla måste prata på samma sätt. Som tycker att ord bara ska ha en betydelse, och som tycker att en sak bara får kunna sägas på ett sätt. Som tycker att alla ska uttala orden likadant. De borde lära sig lojban och lämna oss andra ifred.
Alltså, jag håller ju med här. Språkfascism är ett jävla helvete; det är en bra grej om folk fattar och kan använda olika dialekter/sociolekter av kommunikativa skäl, men det finns ju ingen anledning att sitta och rätta folk om man vet vad de menar. (Däremot om någon skriver ett CV och inte anpassar språket till mottagaren, kan man hjälpsamt påpeka detta)Genesis said:
MEN: jag tolkade den här tråden bokstavligt. Alltså, att det är ens INRE språkpolis som åsyftas. I mitt fall rör det sig om ryggradsreaktioner snarare än om medvetna åsikter jag har någon lust att stå för. Reflexmässigt beteende som jag försöker träna bort.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,856
Jag lägger särskilt märke till:
• När man dribblar med ”och” smat ”att” när man skriver det man bara hade sagt som ”å”. Det har jag varit lite fascinerad av i drygt tio års tid.
• Användande av stor bokstav där det inte Ska vara stor (skyller det gärna på nån influenser från engelskan, för inte är det väl äldre svenskan som spökar?).
Inget får mig att gråta däremot, även om jag säkert skruvar en del på mig om jag ser något tokigt på en skylt eller i tryck.
Själv är jag dålig på att komma ihåg om det ska vara dubbel bokstav eller inte, använder kanske bindestreck lite väl ofta för att bilda sammansatta ord, och dribblar med former på sånt som medan/medans, etc.
• När man dribblar med ”och” smat ”att” när man skriver det man bara hade sagt som ”å”. Det har jag varit lite fascinerad av i drygt tio års tid.
• Användande av stor bokstav där det inte Ska vara stor (skyller det gärna på nån influenser från engelskan, för inte är det väl äldre svenskan som spökar?).
Inget får mig att gråta däremot, även om jag säkert skruvar en del på mig om jag ser något tokigt på en skylt eller i tryck.
Själv är jag dålig på att komma ihåg om det ska vara dubbel bokstav eller inte, använder kanske bindestreck lite väl ofta för att bilda sammansatta ord, och dribblar med former på sånt som medan/medans, etc.
Just skyltar ser jag mest som humor =)DeBracy said:Inget får mig att gråta däremot, även om jag säkert skruvar en del på mig om jag ser något tokigt på en skylt eller i tryck.
Jag menar, "kassa skåp säljes", och sådant. När jag var på väg och skulle se på musikel i helgen såg jag "Melodifestivalen finalen".
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Misshandel av accenter i franska låneord (restauranger som serverar chevré från sin a la carté-meny, etc), apostrofer framför genitiv-s. Än värre blir det när de förväxlas, till exempel som när jag bodde i närheten av butiken Faster´s.
Alkemist
Veteran
Alltså, vad Krank sa.
Språk utvecklas hela tiden och även om jag tycker att det kan vara bra med en språkakademi som försöker sätta ett slags standard utifrån vad som faktiskt talas(främst då stavning och ordlistor) så ska man inte försöka påverka ett språk "utifrån".
Men ja trådden handlar ju om vad som får dig att gå igång.
Språk utvecklas hela tiden och även om jag tycker att det kan vara bra med en språkakademi som försöker sätta ett slags standard utifrån vad som faktiskt talas(främst då stavning och ordlistor) så ska man inte försöka påverka ett språk "utifrån".
Men ja trådden handlar ju om vad som får dig att gå igång.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag tycker dock det finns en poäng i att värna om sådant som gör språket fattigare på ord. Mitt favoritexempel är ordet "spirituell". På svenska avser det en konversation eller person som är vitsig, intelligent, kvick och slagfärdig, i besittning av esprit (engelskans "witty"). Nu används det dock allt som oftast, troligen under inflytande från engelskan, som en synonym till "andlig" eller "religiös". Vad är då skadan i det? Jo, vi har inget annat ord som riktigt sammanfattar vad "spirituell" brukade stå för, men däremot har vi redan det helt tjänliga ordet "andlig". På så vis görs språket fattigare.Alkemist said:
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Det finns två sidor av det där. Det är också språkpoliserna som bevarar mångfald, tar sig an utrotningshotade ord, påminner om den språkliga rikedom som finns i svenskan innan man tar till onödiga låneord och i allmänheten ser till så att språket inte förflackas till enklaste möjliga.Genesis said: