Avslutade igårkväll min genomläsning av äventyrsmodulen Den Kanderade Magikerns Krypta till Svärdets Sång. Boken är på 78 sidor och stämningsfullt illustrerad av Alvaro Tapia. Boken har samma upplägg som den tidigare modulen Quetzels torn till samma spel där fyra internationella rollspelsprofiler (Fiona Maeve Geist, David McGrogan, Zedeck Siew och Adam Koebel) tolkar Svärdets Sång genom att författa varsitt äventyr. Jag gillar i teorin formatet och hur dessa författare breddar spelvärlden men i praktiken fungerar detta inte så bra för mig personligen då spelvärldar för mig behöver ha en sammanhållande logik och känsla för att jag som läsare skall få uppleva ett sammanhang. På samma sätt som Korpens Klagan (Ravens Purge) och Bittermarken (The Bitter Reach) är riktigt bra och sammanhängande världsbyggen så känns både Quetzels torn och denna modul frikopplade och gissningsvis är författarna till dessa inte pålästa när det gäller det större världsbygget utan kör sitt helt eget race. Denna frikoppling gör samtidigt att äventyren (förutom SLP-stats) egentligen inte har något uttalat krav på att spelas i just Svärdets Sångs spelvärld utan kan spelas med vilket fantasyrollspel som helst (på gott och ont). Bokens korrektur är något sämre än den i Bittermarken, men fortfarande fullt godkänd.
Den Kanderade Magikerns Krypta (av Fiona Maeve Geist som bl.a. varit med och skrivit rollspelet Mothership)
Bokens huvudäventyr delar namn med bokens titel och handlar om en död magikers krypta där bin och honung är ett genomgående tema. Det här är en dungeon som utifrån temat hänger ihop väl i sig själv och även om den är något udda så tycker jag ändå det är ett roligt tillskott till spelvärlden.
Llao-Yutuys Brännhåla (av David McGrogan som bl.a. skrivit kampanjvärlden Yoon-Suin)
Det här är en mörk äventyrsplats som handlar om den märkbart ondskefulle trollkarlen tillika keramikmakaren Llao-Yutuy och hans makabra brännhåla där magiska skatter konstrueras övervakade av diverse otäckheter (som jag ärligt talat drömt mardrömmar om). Det här är enligt mig bokens starkaste kort och det känns som man får en inblick i antagonistens vardag istället för att de bara är inplacerade i något rum för att göra livet surt för RP.
Apkungens tempel (av Zedeck Siew som bl.a. skapat lapptäcksvärlden A Thousand Thousand Islands)
Den här äventyrsplatsen handlar om en utomvärldslig bosättning apor (?!?) som borrat sig in i spelvärldens verklighet för att ställa till besvär i allmänhet och för RP i synnerhet. Aporna har någon form av levande gudastaty som bränner marken där den vandrar fram och i övrigt beskrivs såhär "Som den streber han är har den Sexlemmade härskaren fyra armar. Med två ben och en svans därtill? Det blir sju lemmar. Men en av hans högra armar slutar i en stump. Alltså sex." Vet inte om det är översättningen som havererat eller hur författaren tänkte här. Personligen tycker jag hela äventyret är gonzo, roligt på fel sätt och skär sig mot övriga spelvärlden. Jag kommer garanterat aldrig utsätta mina spelare för det här (och hoppas aldrig jag behöver uppleva det som spelare heller). Jag skulle nästan vilja påstå att det här är ett lågvattenmärke i både modulen, den officiella Svärdets Sång utgivningen och i Fria Ligans samlade utgivning. Säkert finns det dem som älskar den här äventyrsplatsen och dess molnspringare, lackerade palats och persikotjuvar. Jag tillhör definitivt inte den skaran.
E’lok Thirs Drömsvärm (av Adam Koebel som bl.a. skrivit Dungeon World)
Den här äventyrsplatsen är inte en fysisk plats utan någon form av vandring inne i en mäktig magikers sinnen och drömmar. På dessa icke-platser kan RP möta varelser och finna skatter men det mesta är så odefinierat att jag snarare skulle vilja säga att författaren sålt in en halvfärdig äventyrsidé än ett komplett äventyr. Det här är alldeles för experimentellt för att jag skall kunna göra något vettigt med det och jag tror det mer hade passat som ett one-shot indie-äventyr än någon slags dungeon utan karta eller tydligt mål.
Sammanfattningsvis
Det här är en mycket vacker bok utifrån layout och illustrationer. För mig är det textmässiga innehållet för ojämnt, men de bra delarna överväger ändå de jag upplever som mindre bra. Det finns säkert risk att jag inte är målgruppen för den här typen av "weird-dungeons", men för den som gillar det så är det här är antagligen ett fantastiskt köp rätt igenom.
Den Kanderade Magikerns Krypta (av Fiona Maeve Geist som bl.a. varit med och skrivit rollspelet Mothership)
Bokens huvudäventyr delar namn med bokens titel och handlar om en död magikers krypta där bin och honung är ett genomgående tema. Det här är en dungeon som utifrån temat hänger ihop väl i sig själv och även om den är något udda så tycker jag ändå det är ett roligt tillskott till spelvärlden.
Llao-Yutuys Brännhåla (av David McGrogan som bl.a. skrivit kampanjvärlden Yoon-Suin)
Det här är en mörk äventyrsplats som handlar om den märkbart ondskefulle trollkarlen tillika keramikmakaren Llao-Yutuy och hans makabra brännhåla där magiska skatter konstrueras övervakade av diverse otäckheter (som jag ärligt talat drömt mardrömmar om). Det här är enligt mig bokens starkaste kort och det känns som man får en inblick i antagonistens vardag istället för att de bara är inplacerade i något rum för att göra livet surt för RP.
Apkungens tempel (av Zedeck Siew som bl.a. skapat lapptäcksvärlden A Thousand Thousand Islands)
Den här äventyrsplatsen handlar om en utomvärldslig bosättning apor (?!?) som borrat sig in i spelvärldens verklighet för att ställa till besvär i allmänhet och för RP i synnerhet. Aporna har någon form av levande gudastaty som bränner marken där den vandrar fram och i övrigt beskrivs såhär "Som den streber han är har den Sexlemmade härskaren fyra armar. Med två ben och en svans därtill? Det blir sju lemmar. Men en av hans högra armar slutar i en stump. Alltså sex." Vet inte om det är översättningen som havererat eller hur författaren tänkte här. Personligen tycker jag hela äventyret är gonzo, roligt på fel sätt och skär sig mot övriga spelvärlden. Jag kommer garanterat aldrig utsätta mina spelare för det här (och hoppas aldrig jag behöver uppleva det som spelare heller). Jag skulle nästan vilja påstå att det här är ett lågvattenmärke i både modulen, den officiella Svärdets Sång utgivningen och i Fria Ligans samlade utgivning. Säkert finns det dem som älskar den här äventyrsplatsen och dess molnspringare, lackerade palats och persikotjuvar. Jag tillhör definitivt inte den skaran.
E’lok Thirs Drömsvärm (av Adam Koebel som bl.a. skrivit Dungeon World)
Den här äventyrsplatsen är inte en fysisk plats utan någon form av vandring inne i en mäktig magikers sinnen och drömmar. På dessa icke-platser kan RP möta varelser och finna skatter men det mesta är så odefinierat att jag snarare skulle vilja säga att författaren sålt in en halvfärdig äventyrsidé än ett komplett äventyr. Det här är alldeles för experimentellt för att jag skall kunna göra något vettigt med det och jag tror det mer hade passat som ett one-shot indie-äventyr än någon slags dungeon utan karta eller tydligt mål.
Sammanfattningsvis
Det här är en mycket vacker bok utifrån layout och illustrationer. För mig är det textmässiga innehållet för ojämnt, men de bra delarna överväger ändå de jag upplever som mindre bra. Det finns säkert risk att jag inte är målgruppen för den här typen av "weird-dungeons", men för den som gillar det så är det här är antagligen ett fantastiskt köp rätt igenom.
Last edited by a moderator:
