Här kommer
Friponnes!
View attachment 5226
Friponnes är ett fantastiskt namn. Smaka på det. Friponnes. Vist låter det lite spjuveraktigt? Fritt, prunkande, oförblommerat. Och det är spelet, också. Det får vi reda på redan på titelbladet, som säger att det är "Jeu de rôle pour jouer dans l’univers merveilleux et coquin des Folandes". Jag har aldrig förut läst ett rollspel som beskrivit sig själv som "coquin". Spelet börjar också med en introduktionstext om intentionen bakom spelet. Det här är ett romantiskt rollspel.
Inte romantiskt som i kärlekshistorier, även om spelet uppenbarligen innehåller och uppmuntrar till sådant, utan romantiskt som i hjältar som kämpar för sina ideal, som är bra människor. Spelet tar explicit avstånd från allt som är "gritty" och "grimdark" och tar oförskämt och oironiskt ställning för en fantastik som är hjältemodig, romantisk, vacker och spännande. Det här är inte ett spel som frågar "Hur långt är du villig att gå för att nå ditt mål?", det här är ett spel som hyllar kampen för det man tror på utan att kompromissa med sina ideal. Det kanske känns gammalmodigt och naivt i dagens kulturklimat där allt ska vara nyanser av grått och alla berättelser ska handla om rövhål som mördar och utnyttjar andra rövhål, men jag tycker verkligen att det känns som en frisk fläkt.
Och det är heller ingen tråkig och konservativ utopi där allt är bra och kristet. Det är en värld med fullt av intressanta platser och varelser, och där idealen i många fall känns fräscha och spännande. Till exempel är en av de första texterna om sex. Det står att kärlek i Libreterre, som jag tror är det huvudsakliga riket, är generellt fri och utan skam, och att vissa spelare tar detta som intäkt för att spela ut sexuella fantasier de inte skulle vilja genomföra i sitt verkliga liv. Inget fel med det! Det är inte huvudtanken, dock, och texten specificerar att de flesta i spelvärlden inte intresserar sig för sex utom när den är grundad i en genuin känsla av att man tycker om personen ifråga. Kärlekslös sex förekommer, men att medvetet sträva efter att ligga med en massa folk utan romantiskt intresse är något mycket ovanligt. Däremot är romantiskt intresse ingalunda begränsat till en person, även om monogama förhållanden existerar (och det verkar finnas specifika folk eller religioner där man sysslar med sån't). Det är sådant här jag menar: Det är idealiserande utan att skämmas, men också utan att vara mossigt. Det är heller inte en värld där alla är snälla mot varandra. Det finns gott om rövhål i den här världen, men de är utan undantag motståndare, inte rollpersoner.
View attachment 5227
Det är en jäkla massa spelvärld. Återigen har vi hundratals sidor med spelvärld, som visserligen är kul och intressant, men alldeles för mycket för att jag ska orka med. Jag noterar små roliga detaljer. En av mina favoriter är ranatokerna, ett kortvuxet, rundnätt folk som är vegetarianer och lever nakna i skogen och "talar med ett mjukt språk med mycket 'a'" (briljant!). Spelvärldens svar på orcher är "padd-ödlor", ett amfibiskt folk som kan lukta sig till magi. Jag gillar också att det finns många "skapelsemyter", men inget folk tror att det är gudarna som skapade världen, och många, inklusive de flesta alver, är rakt av ateister.
Det finns också en tabell som listar saker som förekommer mycket i andra spel och vad man gör istället i Friponnes. Det är mindre strid, mindre inbrott och lönnmord, och mer sociala konflikter, förhandlingar och list. Strid finns, och nämns som farligt och något som bör undvikas, men det är också tydligt att de flesta i spelvärlden helt enkelt är bra folk som gillar främlingar. Pengar finns, men många klarar sig utan, och man föreslår olika lösningar där rollpersonerna av en eller annan anledning inte behöver oroa sig för pengar alls. Det är inte tänkt som en drivkraft. Spelet har lite tröttsam kapitalism-kritik (det följer med en kampanj som heter "Mon ennemi, c'est la finance !"), men det kan jag leva med. Jag gillar idealismen, även när jag inte delar idealen.
Om det inte är tydligt så rådiggar jag det här spelet. Det är ett spel som inte skäms för att vara sexigt, romantiskt, spännande och idealistiskt, vilket känns som en frisk fläkt i allt "gritty" man ser överallt nuförtiden. Det känns som att detta, precis som surrealism, är något fransoserna är mycket bättre på än vi. Det är dock alldeles för mycket spelvärld, och regelsystemet verkar vara någon fudge, variant (eller är det FATE? Jag vet inte skillnaden), så gäsp på den fronten. Jag är glad att det här spelet finns, och jag hoppas att någon annan vill ha det, men jag tänker inte spela det.
View attachment 5228
