Den lyckliga rollpersonen

[Khan]

 

[Rickard]

Mitt Imagine är ett samberättarspel på sex sidor där man utforskar och blir engagerad i fiktiva personers liv och öden.

Det står uttrycklingen "Ingen konflikt!" som en av spelets prompter.

 

[Oldtimer]

Om D&D5 är ett exempel på glädje och framåtanda, så borde mitt Dunder & Drakar vara ännu mer av den sorten. Jag menar, vid grad 21 får du en förmåga där regeltexten börjar "En gång om dagen, när du dör, kan du..."

Där kan vi snacka framåtanda.

 

[Skarpskytten]

Jag är så himla trött på de där hästarna

Men de är ju så gulliga! Och pastellfärgade!

Slog mig att det finns ett rollspel där alla rollfigurer alltid är lyckliga. Lycka är nämligen obligatorisk:

 

[Dr_Dängrot]

Ur arschelkotet , du kan inte dö vad du än gör så kan du inte dö . Det måste ju kännas betryggande och skänka lite lycka.

 

[Brödbane]

Som nämnts tidigare så är Vindsjäl rätt bra på att skapa ro och lycka även när det är motgångar för rollpersonerna.

 

[Zire]

Västmark, historisk glad fantasy med matinékänsla! Robin Hood snarare än Game of Thrones!

 

[Zeedox]

Troika! kan spelas ganska happy-go-lucky, i någon slags Discworld-anda, eftersom allt slumpmässigt som händer är så sabla spännande. Även väldigt tragiska karaktärs-klasser beskrivs med någon slags vagt nostalgiskt skimmer som på sin höjd gör dem bitterljuva.

 

[Zeedox]

7th Sea - där du spelar en elegant Zorro-ripoff och för det mesta spöar horder av brutes, och i den senaste utgåvan har väldigt goda möjligheter att styra din hur väl din karaktär lyckas med det den gör (efter vad jag läst, har inte testat än).

 

[Mogger]

Vilket spel ska jag spela om jag inte vill kämpa mig framåt i uppförsbacke hela tiden. Känns som många spel fokuseras på att motgångar och strävan. Att dödligheten är hög, att allt är jobbigt.
Nä fram för mer spel som osar av glädje och framåtanda.

Eller är det mer en Sl-grej.

Glädje har aldrig gjort någon lycklig! Eller, hur var det nu... Personligen gillar jag mest när det ligger på en slags Indiana Jones-nivå. Det kan kännas rätt jobbigt när man står fastbunden vid en svart nazimässa men det kommer nog vända. Jag tycker spel som Mutant: UA, Kopparhavets hjältar, CoC (när det är lite pulpigt) och Star Wars fångar detta rätt bra. Man är någon form av (anti)hjälte som nog kommer rädda dagen i slutändan men vägen dit kommer inte vara helt rak.

Det sagt så lånade du ju Wanderhome av mig. Mysigare än så blir det nog inte

 

[afUttermark]

Egentligen är jag inte ute efter mys och gullighet. Utan typ spela Jedis femtio år innan Star Wars tar sin början.
Mutant UA var ju lite glättigare än det nya Mutantet som är mer kämpa för överlevnad.

Just nu spelar vi ju TW2000 och jag tycker det är väldigt roligt och spännande. Men det är ju samtidigt nattsvart och ångestladdat om man tänker på det.

Men nu vet jag ju att jag kan lira DnD om jag vill ha något annat.